Prylnytt Jag tänkte först flagga för att om du är brusdetektiv så kan du sluta läsa nu. Inte heller kommer den här artikeln att vara fylld med information om alla teknikaliteter om kameran (lite mer teknikdetaljer hittar du via vår första artikel om kameran, länkat ute till höger), detta lämnar jag över till professionella testjournalister. Jag har nämligen ingen koll på all teknik, jag fotograferar mest. Denna artikel handlar mer om första intrycket av att jobba med D2x. Jag testade kameran tillsammans med Nikon Capture och Nikon View. Egentligen brukar jag jobba med PS RAW, men eftersom Adobe inte har anpassat för D2x NEF:ar så kör jag Nikons programvara i testet. Kameran jag testade var ett testexemplar.

Jag testade kameran under en vecka nere på Cypern där jag jobbade med cykeltidningen Kadens årliga testresa och där en mängd cyklar skall testas. I jobbet ingår plåtning av åkbilder och produktbilder. Bilderna kommer att tryckas i maximalt a4. Tidigare så har jag använt mig av Nikon D100 i kombination med Nikon F5. D100 bilder når ju inte riktigt ändå ut till A4, så interpolering har behövt göras. Inte heller har det funnits mycket pixlar över om jag behövt delförstora någon detalj, och fortfarande velat ha bilden helsida. Det har ju dock aldrig varit ett problem med F5 där jag skannat in bilden i högre upplösning om så behövts.

Men med D2x så finns det lite mer av ta av och det är bland annat den tryggheten som jag letar efter i en kamera som har högre upplösning. Här bör det ju t.o.m finnas möjlighet att beskära en liggande bild till stående (med viss interpolering dock).



Men först lite om känslan med kameran
Den känns i handen ungefär som en F5 (eller exakt som en D2h eftersom de bygger på samma hus) och alla reglage är lätta att känna igen om man är Nikonanvändare. Största skillnaden upptill är att veven från F5:an försvunnit och ett par knappar istället finns där (exempelvis justering av blixtsynk som låg dold under en lucka på F5:an). Har man kört D100 så är det i princip samma uppsättning knappar, så där är man igång direkt. Baksidan täcks av en stor display (går jag tillbaka till D100:an så känns den display otroligt liten).

Mina inställningar
Baktill på den stora displayen visas naturligtvis alla menyer (på svenska) och här finns en uppsjö av saker att fingra på. Själv är jag mest intresserad av vitbalans, ISO och upplösning. Nu behöver man egentligen inte gå via menyerna utan det finns snabbvalsknappar för detta under menyn. Till skillnad från D100:an så kan man trycka ner ISO till 100, och det är välkommet. Ett annat menyval som är intressant är färgprofil och eftersom jag framförallt kommer att använda bilderna i tryck så kör jag i Adobe RGB läge, och nytt är att det där finns tre val. Ett för porträtt/hud, ett för neutralt läge (där man vet att man kommer justera i efterhand) och ett grönt/naturfoto läge. Jag körde på läge tre. Valet av färgprofil styr också benämningen av filerna. Är det Adobe RGB så läggs ett understreck först i filnamnet, annars inte. Därför kan man snabbt se i filläsaren om man valt rätt. En bra påminnelse! Jag ställer kameran i RAW läge eftersom jag vill kunna använda digitalkamerans främsta fördel, nämligen att kunna göra justeringar av exponeringen i efterhand.

Andra inställningar som kan vara intressant är brusreducering som kan göras direkt i kameran om man har bråttom. Personligen föredrar jag att göra dessa sakerna vid efterbehandlingen av bilderna. Likadant med bildskärpan.

Efter att ha kollat igenom dessa inställningar är jag redo för att jobba.

Filstorleken är rejäl
Jag trycker in mitt 1 GB kort och får upp att det finns ca 50 bilder kvar. Det är inte mycket och det motsvarar lite mer än en rulle film. Under en intensiv actionplåtningsdag så kan jag göra av med 15-20 rullar film, och i detta läget är det uppenbart att det blir en del investeringar i minneskort för att täcka det behovet. Alternativet är naturligtvis bärbart minne i form av en hårddisk, och det är nog något som man får överväga om man inte kan tanka över filer varje dag till sin dator.

Jag tar några snabba bilder och tar sedan in dem i datorn. RAW filerna är ca 19 Mb styck!! Det är minst sagt ganska rejält och jag funderar över hur mycket hårddisk som kommer att gå åt.

Ganska snart upptäcker jag att bara ha RAW filerna kommer att bli riktigt segt. Det tar nämligen lång tid att öppna dem (mer om detta senare) Därför switchar jag ganska omgående över till att köra kombinationen RAW+Fine. Då finns en JPG som är lagom stora (2-3 mb) och som kan användas som skissbilder. Det tar lite mer plats på minneskortet men det är det värt.




Displayen
Självklart blir jag väldigt snart slav under displayen och står och tittar på bilden efter varje omgång bilder. Det är inte bra! Speciellt inte när solen ligger på displayen, för då är det väldigt lätt att missbedöma exponeringen och att missa nya motiv medan du står med näsan i displayen. Ta istället hjälp av histogram och dina exponeringskunskaper. Dock är displayen ovärderlig som skissbild för andra personer som är med, tex redaktör som vill kolla att rätt sak syns på detaljbilder av produkter.

Displayen är naturligtvis väldigt bra också för att kontrollera skärpan. Man zoomar in med en röd markering på bilden. Man kan zooma in väldigt långt i bilden och displayen har väldigt bra upplösning när man kollar på den utan störande sol. En annan smart detalj är att man om plåtar samma motiv med samma komposition (förslagsvis med stativ) så kan man växla i inzoomat läge mellan två bilder. Då kan man direkt se vilken bild som fått bäst exponeringen eller skärpa.

Arbetsflödet i datorn med D2x filer
Att ta hand om D2x NEF:ar kräver sin man, eller snarare en dator med bra mycket internminne, för det här suger minne. Jag kör en Mac PowerBook med 1.5Ghz och 1 Gb RAM om med D100 filer flyter det på bra, dvs inga långa väntetider att tala om. Men här är en helt annan femma. Nikon View öppnar snabbt upp så man får en överblick, men att öppna enskild NEF i Capture tar tid. Att spara tar ännu mer tid, och då pratar vi minuter. För mig som vill ha chop-chop i flödet så blir detta ganska irriterande. Lösningen är därför som sagt att köra med RAW+Fine. Då kan man kolla skärpa med mera på JPG bilden och utifrån den bestämma om man skall spara eller inte. (Edit 050309: Efter att Nikon släppt Capture 4.2.1 så är prestandaförbättringen avsevärd)

Ett snabbt test säger att en precis omstartat Mac PB 1.5Ghz 1Mb Ram tar ca 45 sek på sig att öppna en NEF från View. Motsvarande PC tar 12 sek. Att spara en NEF till högupplöst JPG tar 35 sek på Macen och 25 i PC:n. Men om jag öppnar upp PS CS och lite andra program samtidigt så kan det ta 2-4 min att öppna en NEF i Capture. Och det är lite segt.

Därför körde jag följande arbetsflöde. Genom att köra RAW+Fine så kan jag snabbt sortera genom att kolla JPG filerna. De filer som inte håller slänger jag. Att spara allt kommer att vara förödande för kvarvarande ledigt hårddiskutrymme. Här gäller det att vara hård mot sig själv. När jag valt ut de bilder som jag skall använda så använder jag batchfunktionen i Capture (en smart funktion som gör att man kan applicera en mängd inställningar på en bunt bilder).

Batchkörning i Capture är mycket användbart, tex när man plåtat en produkt som man vet skall ha en betydligt mindre bildststorlek i tryck. Batchfunktionen är mycket lättförståelig och det är enkelt att komma igång med detta. Vid detta tillfället så hade jag exempelvis 10 cykelmodeller med ett antal detaljbilder. Istället för att öppna varje enskild NEF så kör jag en batch där jag ställer om filstorleken och sparar om till TIF. Eftersom alla bilder är tagna i samma ljus och rätt exponerade, så gör jag inte mer där. Under tiden kan man hämta mer kaffe eller kolla in senaste foruminläggen på FS. Jag plockar sedan upp bilderna i PS för att där göra justeringar som dammborttagning, oskarp mask med mera.

LITE TEKNIK

Batterilivslängden
Jag hade med laddare och laddade varje kväll (för att vara säker på att inte stå med tomt batteri precis när kvällsljuset infunnit sig) och det var bara under en dag med intensiv plåtning som batteriindikatorn halkade ner ett snäpp (av 5 om jag inte minns fel). Tror också att Nikon sa att man skulle få ut 1000 - 2000 exponering skall man få ut vid standardplåtning, men inget som jag kan bekräfta.

Färgmättnad och omfång
Uppenbart är att D2x har bättre toner och omfång än D100:an. Kanske inte den man skall jämföra med, utan mer rättvist D2h, men iallafall, det är säkert många fotografer som kör D100 för upplösningen och vill uppgradera från den. Efter RAW konvertering så blir jag flera gånger förvånad över hur mycket detaljer och toner som kommer fram, som i Views thumbnails såg utfrätta eller felaktiga ut. I efterbearbetning så är färgmättnaden mycket bättre så jag lägger knappt på något.

Känslan som digitalbilder kan ge, syns mycket mindre än med D100. Det är bara i riktigt starkt solsken (gud förbjude att plåta mitt på dagen på sommaren, men ibland måste man) som jag tycker att det inte blir riktigt bra. Men till skillnad från mina tidigare erfarenheter så klarar kameran detta bättre. Hudtoner och detaljer kommer förvånansvärt bra fram efter RAW konverteringen.

Även om jag körde på Natur Adobe RGB profilläget så kan jag tycka att gräset inte alltid får den färg som jag vill att det skall ha.

Vitbalans
Jag körde hela veckan med automatisk vitbalans och den måste jag säga fungerade mer än bra. Detta är en stor skillnad från exempelvis D100.

Skärpan
Har du ställt in skärpan rätt och kör med en bra lins så lovar jag att du blir nöjd. Det blir riktigt riktigt tok-skarpt.

Levels
Med D100 brukar jag testa att köra AutoLevels i PS och det brukar ofta ge en betydligt bättre bild. Kör jag AutoLevels nu så syns ingen eller knappt någon skillnad alls på de flesta bilder.

Seriematning och högfarts-/beskuret läge
Vid full upplösning kom man upp till 5 antal bilder per sekund, men om man vill kan man utöka detta till 8 bilder per sekund i beskuret läge. Beskuret läge innebär att man nu använder en mindre del av sensorn (med ytterligare "brännviddsomräkning"). Istället för att leverera 4288*2848 så är filerna nu 3216*2136 px. För mig som plåtar action så behövs 8 bilder / sek vid sekvenser (exempelvis hopp med skidor eller cykel). Lite synd att det bara finns i beskuret högfartsläge. Rent praktiskt så gjorde jag en custominställning så en knapp på framsidan tillsammans med tumratten slog av och på högfartsläge. Så i princip kan man utan att släppa ögat från sökaren byta mellan dessa lägen. Inne i sökaren visas dels en indikator nertill att läget är beskuret med en liten ikon plus att det blinkar på markeringar på i sökarbilden. Sen gäller det att ha ett snabbt minneskort för annars kommer det att bli en flaskhals.

Fokuspunkter
Precis som på D2h så finns många fler fokuspunkter och detta är verkligen bra. Till skillnad från F5/D100 så finns nu ytterligare punkter som ligger längre ut mot kanten. Mycket bra.

Exponeringsmätaren
Denna lurade mig faktiskt ett par gånger och jag var riktigt förbryllad. Jag har nämligen arbetat in mig på ett sätt att när en exponering verkar lurig med mycket ljusa ytor, så kontrollmäter jag mot gröna partier (löv, gräs etc) och exponeringskompenserar sedan efter detta. Så gjorde jag även med D2x och det visade sig vara fel. Jag var faktiskt tvungen att ringa Nikon för att kolla och det visar sig att den nya matrismätningen klarar av dessa ljusa ytor och kompenserar själv för det. Den centrumavvägda mätningen skall dock påminna mer om F5:ans matrismätning.

Min första känsla är att bilderna tenderar att bli underexponerade, och jag tror att detta kan härledas till att jag inte lärt mig bedöma exponeringen okulärt på displayen. Helt klart är detta något som man måste vänja sig vid parallellt lära sig att hantera exponeringsmätaren. Likaså måste man lära sig hur man vill sätta exponeringen för att få ut så mycket som möjligt av råfilen. En användbar funktion förutom histogrammet (som kan vara lite knivigt att tolka ibland) är att använda blink för utfrätta ytor. Notera dock att blink förmodligen blinkar redan runt 240, så konverterar du RAW filen så lär du ha mer täckning än du trodde.

SUMMERING

En robust kamera som klarar att användas i dagligt slit och släng. Vitbalansen är väldigt bra, bilderna blir väldigt fina med bra omfång, mättnad, toner och med grym skärpa. Filerna blir stora och din dator kommer att få svettas. Du kommer att få köpa större hårddisk och du kommer att bli tvungen att se över ditt backupsystem.

Bilderna kommer säkerligen att platsa i uppslag i vackra inredningsmagasin och med en snygg kantskärpa.

Vill du se hur mina D2x bilder klarade sig i A4 tryck så kolla in nästa nummer av Cykeltidningen Kadens som kommer ut den 4:e april. Kanske blir dessa bilder de första som syns i tryck i Sverige (om inte något motormagasin hinner före).

Länkar till tester av kameran
Just nu hittade jag inte någon artikel på dpreview.com, men det lär väl bara bli en tidsfråga innan det händer.

Norrmannen Björn Rörslett har gjort en ingående och mer tekniskt test av D2x.

TESTBILDER

Nedan är några testbilder, vilket visade sig otroligt svårt att välja ut. Jag ville nämligen inte lägga ut de allra bästa för fri nedladdning och spridning över världen, och inte heller bilder där man kunde identifiera personen, men samtidigt inte heller de sämsta, för det är orättvist mot kameran. Sen blev jag plötsligt en riktigt pixelrunkare som zommade in varenda bild till 300% och med lupp skärskådade histogrammet. När jag la upp bilderna igår kväll så kändes de bra exponerade (med ren okulärbesiktning) om än något något underexponerade. Nu på morgonen kollar jag igenom igen och känner mig inte alls nöjd med urvalet just för den lätta underexponeringen (landskapsbilden framförallt). Nu är den helt ojusterad, men skulle jag gjort dem tryckfärdiga så hade jag i Capture kompenserat råfilen något. Så ha detta i åtanke, och de är främst upplagda för att ge en känsla av detaljer. De som kommer att hamna i tidningen är ingen av dessa och det tyder väl på att detta inte är de som jag är mest nöjd med. (EDIT: Jag har bytt ut någon bild nu på morgonen). Jag börjar förstå varför alla testbilder alltid är på tråkiga gamla lador med en massa träd och grenar framför.




ISO 200, Manual, 1/60, 18, 50/1.8. Förstoraknappen ger en 4.1 MB JPG, Fotograferad som NEF, öppnad i Capture utan justeringar och sparad som JPG bästa kvalitet


ISO 100, Aperture Priority, 1/500, 4.5, exp. comp +1.0, 200/2.0. Förstoraknappen ger en 10.1 MB JPG, Fotograferad som NEF, öppnad i Capture utan justeringar och sparad som JPG bästa kvalitet

ISO 100, Aperture Priority, 1/320, 4.0, exp. comp +0.3, 200/2.0. Förstoraknappen ger en 5.6 MB JPG, Fotograferad som NEF, öppnad i Capture utan justeringar och sparad som JPG bästa kvalitet