Fotosidan Poddradio
I veckans poddradio tar Göran Segeholm med hjälp av gatufotografen Jens Lasthein en närmare titt på en av fixstjärnorna i vårt fotografiska universum, den engelske fotografen Martin Parr, aktuell med en stor utställning på Fotografiska i Stockholm.
Göran och Jens tar upp några av de vanligaste frågorna som brukar ställas när Martin Parr kommer på tal: Vad har han betytt för fotografins utveckling? Är han en kall elitist som ser ner på dem han fotograferar? Var han som bäst i början av sin karriär?
From Small World, Acropolis, Athens, Greece, 1991
© Martin Parr / Magnum Photos
14 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Men jag vet ju att Parr är närmast en Gud för många, så detta är bara mina åsikter.
Men alla, oavsett smak, tycks ha något att tacka Martin Parr för – om inte hans bilder så i alla fall hans arbete som kritiker och teoretiker. Blir aldrig tråkigt med honom.
Om man ska köpa en enda bok av Martin Parr tycker jag att det är retrospektiven "Martin Parr" utgiven på Phaidon för ett par år sedan. Helt fantastisk bok. För en gångs skull inte bara en telefonkatalog med alla "bra" bilder, utan en välbalanserad och pedagogisk genomgång av hela Parrs arbete. Med bra texter. Ovanligt.
Jag gillar också hans tidiga svartvita bilder. De borde lyftas fram oftare. Fick de ta plats på utställningen på Fotografiska?
Det här med att han är cynisk/kall eller inte tycker jag är en icke-diskussion som säger mer om den allmänna självbilden bland fotografer. Vi exploaterar vår omvärld. Punkt. Och att Bresson m.fl. en gång i tiden inte ville ha in Parr på Magnum säger väldigt mycket om svansföringen och humorlösheten som regerade där då.
För mig är Parr på topp-tre-listan över världens viktigaste fotopersonligheter, en snubbe med massor av makt men också en rejäl dos självdistans. Ovanlig kombo.
Jag nöjer mig med att konstatera att smaken är olika. :)
(Saknar självdistans)
Nej, det varierar givetvis med tiden, men Susan Sontag är svår att inte ta med i topp-tre-listan. Och just nu är jag helt såld på Alex Webb.
Martin Parr påminner förresten en hel del om 60-talets popkonst, som Claes Oldenburg som gjorde statyer föreställande till exempel hamburgare och en gigantisk klädnypa.
Som en "dammsugare" av samtidens företeelser och av och till analytiker av detta tycker jag Martin Parr definitivt spelar en viktig roll.
Jag tycker att fotografiska slarvade bort sin utställning. Kanske det behövs nya krafter i fotografiska. Det blir extremt förutsägbart att enbart utgå från PK och feministiska grunder.