Fotografins David Bowie
Vi pratar om en av de viktigaste fotograferna i modern tid och svarar på om man lita på känslan att ens bild är bra. Lite tekniknytt bjuder vi också på.
Nyheter: Vi tar bland annat upp några nya kameror och objektiv, det ut som om Sony på sikt vill bli ett alternativ för proffsfotografer.
I Sverige hör man inte talas om honom så ofta, men internationellt är han en av de viktigaste och mest inflytelserika fotograferna i modern tid. Stephen Shore var en av de första konstfotograferna som arbetade med färgbilder, han uppfann sin egen version av instagramflöde långt innan det fanns digitala kameror och var en av krafterna bakom rörelsen New Topographics som förnyade landskapsfotografin. Nu är Shore aktuell med en stor utställning i Berlin. Vår korrespondent Hannah Goldstein har varit där.
Foto: Robin de Blanche
Vi tar itu med ännu en läsarbild. Fotosidan-medlemmen Robin de Blanche undrar om han kan lita på sin känsla att hans bild är bra, eller är det de positiva minnena från fotograferingen som spelar honom ett spratt. Vi gör vårt bästa för att reda ut begreppen.
Med Göran Segeholm och Alexandra von Kern
Direktlänk till avsnitt 49 för nedladdning.
Läs mer
13 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Att göra en serie av detta koncept har alltid varit i tanke, nu får jag väl ta och se till att det skapas. Däremot, denna bild är en del av en mindre serie, tillsammans med Simon. Hela serien hittar du här, http://rockpen.com/portfolio/flour-metal/.
Tack för grym podd som vanligt!
Vad skulle svenska polisen göra om de ville få bort en misshaglig drönare?
I min bok vinner örnen i effektivitet över den japanska metoden.
Men jag är ju helt för tanken att nästa gång en turist skickar upp sin drönare i Stockholms innerstad så kommer en stor rovfågel och bara tar den. Det blir något att skriva hem om, en turistattraktion i sig.
Sedan är väl frågan varför en alldeles övervägande majoritet av heltidsarbetande yrkesfotografer väljer att köra Canon och Nikon lite mer komplex fråga än enbart just service :-)
Min misstanke är att kärnan i det hela är att man helst köper något som verkar rimligt säkert att det fungerar och får jobbet uträttat. Fungerande och snabb service är förstås en viktig del i det, liksom att kunna få låneprylar om en reparation drar ut på tiden. Men det handlar nog också om fördelen att kunna låna ett objektiv eller en blixt av kollegor, få hjälp av kollegor ("Hur ställer jag in X?"). Och framför allt handlar det nog mycket om att köpa grejer man vet redan är utprovade av tusentals andra yrkesfotografer - när man har tajta marginaler och måste leverera blir man ju snabbt lite av en trygghetsjunkie :-)
I övrigt förstår jag vad du menar, Martin. Det beror dock mycket på vad man fotograferar. Jag tror att de som huvudsakligen försörjer sig genom att fotografera nyheter och sport är måhända är mer konservativa än de som lever på porträtt. Knut Koivisto, för att ta ett exempel, har använt Fujifilm professionellt i många år nu.
Min erfarenhet är dock inte att Nikon, mitt DSLR-märke, ger större upplevd trygghet än exempelvis Sony eller Fujifilm. Snarare tvärtom. Har haft min beskärda del av spökerier med nikonkameror, inte minst vad gäller autofokus.
Sedan tror jag det här är på väg att luckras upp mer och mer i takt med att fler märken skaffar sig mer kompletta utbud av grejer och att tredjepartstillverkare ger bredare stöd än bara till C/N.