Vi provar Fujifilm GFX 50S
Intresset är stort för Fujifilms nya mellanformatskamera. Vi har gått igenom kameran tillsammans med utvecklingsteamet. Vår slutsats: Fujifilm har verkligen tänkt till när de utformat GFX.
Fujifilm hade samlat en grupp av chefsutvecklarna bakom nya mellanformatskameran GFX som berättade mer detaljerat om hur de tänkt och vilka val de gjort. En sak som är väldigt slående är att det finns något härligt ohämmat nördigt hos Fujifilms utvecklare. De bygger kameror som tilltalar fotonördar och det beror nog mycket på att de är likadana själva.
Utvecklarna turades om att berätta om sitt specialområde och hur de resonerat och vilka val de gjort.
Det andra huvudintrycket från GFX-presentation är att den, för att indirekt citera Lorry-gänget, verkar vara en kolossalt genomtänkt kamera. Det känns onekligen som om Fujifilm gjort hemläxan ordentligt när de nu vill bygga en entusiast- och yrkeskamera. Det vimlar av detaljer som visar att de lyssnat på fotografer under designprocessen.
Ett exempel kan låta som en trivial detalj, men batteriet tas ut på sidan av kameran. Varför spelar det roll? För att det är oerhört skönt att slippa ta loss kameran från ett stativ bara för att byta batteri. Mer allmänt syns det här i den flexibla och närmast modulära uppbyggnaden. Du kan köra utan sökare. Du kan använda en adapter som gör sökaren vrid- och vinklingsbar. Du har ett vertikalgrepp där knappar och reglage för övrigt blir identiska med det vanliga greppet.
Trots rejält grepp och stor sensor är inte kameran speciellt stor. På en bild visade de silouetten av en kamera som påminde mycket om Eos 5D (med beskrivningen "Very famous 35 mm model silouette") och faktum är att GFX är på det stora hela lika stor.
En given storleksjämförelse med Canon Eos 5D Mark IV. I rättvisans namn är det ju värt att poängtera att GFX har sitt kompakta normalobjektiv medan Eos 5D har en 24-70/2,8 monterad.
En annan intressant detalj är toppdisplayen där du ser hur kameran är inställd och dess status. När du stänger av kameran ligger bilden kvar, skärmen är av liknande typ som i läsplattor som inte drar någon nämnvärd effekt så länge informationen inte ändras. Det här ett steg vidare från den smarta lösningen Nikon har där du även när kameran är avstängd ser om det sitter minneskort i och hur fullt det är.
Smart och lite udda toppdisplay som alltså visar information om kameran även när den är avstängd.
Utvecklarna pratade en del om poängerna med att göra kameran spegelfri. De framhöll att det minskar skakningar (traditionellt ett problem just med mellanformat), att kameran kan vara snabb, att den blir tålig och tyst. På tal om tålig är GFX vädertätad och skall klara kyla ned till -10 C.
Sensorn är inte av X-transtyp så som i APS-C-sensorerna i X-serien. På en fråga om den saken menade de att de tagit fram X-transtekniken som ett sätt att kunna hoppa över antialiasfiltret i de sensorer de haft hittills, och ändå slippa moiré. Med 50 megapixel är problemen med moiré i GFX hus som helst mycket små, och då fungerar vanlig bayer-sensor utan antialiasfilter bra. Sensorns 4:3-format gör att de kan få ut rejält med upplösning även i alla de olika beskärningslägena (3:2, 1:1, 16:9, 5:4, 7:6, 65:24). Du får till exempel 38 megapixel i 1:1-format.
GFX har ridåslutare och utvecklarna menade att det ger flexibilitet: Det skall gå att köra centralstarobjektiv via adapter för den som till exempel behöver snabbare synktid än vad den inbyggda slutaren klarar (1/125). Men samtidigt är man inte låst till dyra centralslutarobjektiv plus att en ridåslutare kan ge kortare tider (ned till 1/4000 hos GFX) än centralslutare kan.
Nya objektiv
Samtidigt med kameran lanserades även sex objektiv, urvalet av objektiv känns som så mycket annat noga genomtänkt. Ultravidvinkeln GF23 mm f/4 R LM WR, måttliga vidvinkeln GF45 mm f/2,8 R LM WR, normalobjektivet GF63 mm f/2,8 R LM WR, normalzoomen GF32-64 mm f/4 R LM WR, porträttelet GF110 mm f/2 R och makroobjektivet GF120 mm f/4 LM OIS WR Macro.
Hälften av de sex första objektiven till GFX. Här ser du från vänster till höger porträttelet GF110 mm f/2 R LM WR som motsvarar en ljusstark 85 mm på småbild, vidvinkeln GF23 mm f/4 R LM WR som motsvarar 18 mm på en småbildskamera och GF45 mm f/2,8 R LM WR som motsvarar 35 mm på småbild.
GFX-objektiven har en låsknapp för bländarringen, något Fujifilm fått som feedback från användare av X-systemet. Bländarringen har dessutom ett läge, C, där du istället kan styra bländaren med en av rattarna på kameran om du föredrar det. Utseendemässigt ser de ut som och hanteringsmässigt känns de som objektiven till kameror i X-seren. Bara lite större.
GFX i praktiken
Efter genomgången fick vi chansen att klämma och känna på kamerona. Exemplaren fungerade, men vi fick inte ta med några bilder, kamerorna är inte färdiga ännu.
Alla journalister på plats ville hålla i och ta bilder av GFX.
Sensorn har inte några fasdetekterande fokuspunkter och kör alltså helt med kontrastdetektering. Men på hyfsta stillastående motiv som journalistkollegor kändes fokuseringen ganska pigg. Nu hade vi alltså inga speciellt rörliga motiv att följa, men det är rimligt anta att följande fokus inte är så snabb.
Slutaren är hyfsat tyst, trevligt för till exempel porträtt och bröllopsfotografer. Kamerans inställngsrattar är större än på Fujifilms X-kameror och över huvud taget känns alltidng rejält och väl tilltaget.
Själva kamergreppet är rejält och kameran ligger bra i handen. Utvecklarna påpekade att objektiven till en sådan här kamera lätt blir både stora och tunga och då måste greppet vara bra.
Det kraftiga greppet gör att kameran ligger bekvämt i handen även med ett relativt stort objektiv som normalzoomen GF32-64 mm f/4 R LM WR.
Vertikalgreppet har en ovanlig utformning där avtrycket inte sitter i hörnet, i praktiken fungerar det jättebra och Fujifilm får pluspoäng för att alla reglage från normalgreppet också finns med vertikalgreppet och på motsvarande position.
Skärmen är vinklings- och svängbar. På frågan om det blir pekskärm svarade utvecklarna att det är "to be decided".
8 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Har inte pillat på varken denna eller bladaren, men ju mer jag läser desto intressantare blir den!