Nya bilder visar fotspår på månen
Månforskningssonden LRO har tagit så pass skarpa bilder av månen att man kan se fotspår och kvarlämnade saker som månlandaren Challenger från Apollo 17. Det går också att se spår efter månbilen.
Nyligen intervjuade Fotosidan astronauten Charles M Duke som är en av de tolv män som varit på månen. Många tror det är en bluff och Duke får ofta frågan om vad det finns för bevis på att han verkligen varit på månen. (Läs intervju i DN här).
Hans svar är dels att Sovjet som bevakade apolloprojektet noga med egna spioner skulle ha avslöjat en sådan bluff. Duke svarar också att de högupplöst bilderna från Nasas månutforskningssond Lunar Reconnaissance Orbiter (LRO) är ett bra bevis.
Bilderna från LRO tas med en “low-altitude Narrow Angle Camera” med så hög upplösning och skärpa att man kan se fotspår från astronauterna som besökte månen i början av 1970-talet.
På bilderna syns bland det kvarlämnade underredet av månlandaren Challenger från Apollo 17 (1972). Det syns också spår efter den berömda månbilen.
Bilderna ger inte bara tvivlarna motbevis. De hjälper också Nasa att att noggrannare kartlägga var astronauterna tog sina geologiska prover.
Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm
63 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Det hela går ju ut på att man accelererar med en bestämd acceleration, sedan färdas man med en bestämd hastighet och sedan bromsar man. Allt det här är mycket noga uträknat långt innan raketen lämnade jorden och det enda rakten behöver göra är att hålla koll på tidpunkten när de olika motorerna ska tända. Sedan kan man lägga in en massa hjälpsystem men kort sagt är det inte mer komplicerat än så.
Dessutom var många av systemen i de tidiga raketerna mekaniska, skulle man ha gjort alla de systemen datastyrda skulle det ha krävts mycket mer datakapacitet.
En annan kul detalj är att Nasa räknade med att 99,9 % av alla komponenter skulle fungera under en uppskjutning, det låter ju jättebra till man får reda på att en raket består av över en miljon delar, alltså att över 1000 delar går sönder under en normal uppskjutning ;-)
För övrigt användes räknesticka till många beräkningar. En sådan är utställd på Tekniska museet och i filmen Apollo 13 (som Charles M Duke beskriver som mycket autentisk) visas hur en astronaut räknar med sticka och sedan ber Huston kontrollräkna. Och där sitter alla också med räknestickor.
Fast för det mesta användes autopilot.
Omloppsbanor etc är ren newtonsk mekanik och känd sedan 1800-talet. Gauss var en överdängare redan då på detta. Sen gjorde Wehrner von Braun och tyskarna en del ballistik-matematik för sin V2:a som säkert kom väl till pass. Det mesta av banan beräknades i förväg och tidpunkter och gaspådrag sparades ur dessa.
Astronauten Charles M Duke säger själv att det mest övertygande beviset är bilderna från "Lunar Reconniassance Orbiter". Alltså NASA-s egna bilder. :o)
Menmen, många kommer inte att tro på det ens om de själva skickas dit för att se.
Om ingen var på månen skulle ingen radiotrafik funnits och bluffen varit ett faktum.
Detta hade varit en stor triumf för Ryssarna och det hade nog basunerats ut över världen i deras propaganda.
Antagligen hade Ryssarna spioner lite varstans i USA och förmodligen i NASAs organisation så även detta talar mot att en bluff överhuvudtaget var genomförbar.
Apolloprojektet är det coolaste som någonsin hänt, näst efter big bang och livets uppkomst.
Tvivlare placerar jag i exakt samma låda som anhängare av new age och homeopati.
Var det verkligen Kubrick som pasade på att tjäna lite extra på sidan av när han ändå slet med 2001: A Space Odyssey? ;)
Två flugor i en smäll!
Lite senare, i Skylab, användes nästa modell, HP67, för liknande ändamål. De första rymdfärjorna hade med sig HP41C.
Kapabla programmerbara räknare på sin tid, men förstås väldigt rudimentära idag.
Detta om datorer som ni säger är i stort sett sant. Likväl var dom där! Det bevisar vilka modiga män dom var och, som en astronat sa för några år sedan, när dom skall åka till månen igen så kommer dom att upptäcka vad svårt det är . .
Jag har sett dessa kapslar ("konservburkar"), Mercury, Gemini och Apollo på National Air and Space Museum i Washington och man får rysningar när man inser att dom satt där med axlarna mot plåten som skiljde dom från världsrymden.
OK, datorerna var inte dom kraftfullaste men programmerade att utföra det viktigaste.
På 60-talet låg jag i Flygvapnet och Stril60-systemet. Allt var datorstyrt, målföljning, hastighets- och höjdmätning mm. Datorerna stod i långa rader som klädskåp i stora omklädningsrum. Insprängda i bergrum och allt hopkopplat i ett försvarsnätverk över hela Sverige - så datorer är inget nytt vilket barn tror i dag.
Därefter har jag arbetat med datorer sedan 70-talet och löst miljontals differentialekvationer - även gjort programmen.
Det är klart att dom var på månen!
Med ödmjukaste hälsning
Göran E
Sen babblet om datorkraft hit och dit tar jag föga på, En vän till mig sade att man kan få en apa att flyga ett plan, problemet kommer vid allt runt omkring. Så rent flygtekniskt sett borde det inte vara några problem att flyga skiten om man så även har vajrar att styra med. Se bara på de första flygplanen som kom, inte fan hade de datorer som räknade åt dem. Det var en ren våghalsighet och massor med mod de hade. Så även astronauterna. Det var grymt modigt av dem att överhuvudtaget ens fundera på att sätta sig i något dyligt för att dra ut i rymden med en makapär tillverkad av "lowest maker" Oj det blev lite snurrigt och långt men det är klart att de var där. Sen är det ju rätt coolt att de fått så pass skarpa bilder som de har fått av månen. Sen att hoppa på Terje om photoshot börjar bli lågt. För vem har inte suttit vid photoshop och pillat lite och fått fram de mest skumma sakerna? Sen att han nu vann pris för det må ju vara olyckligt.
vad kommer för gnäll härnäst? att bilderna som togs på månens yta 1969 med en hasselbladskamera är fejk för att det skulle va "omöjligt att göra utan digital antiskak" i rymden?
jag drar en djup suck åt mänsklighetens trångsynthet...
MEN, det är inte konstigt att folk misstror NASA och U.S.A. som jämt och ständigt ska förfalska, undanhålla, ljuga, mörklägga och förvanska i stort sett allt de gör.
Att kalla detta för bevis som skulle ha ens någon liten bäring i denna debatt är ju också väldigt märkligt. Sonden är gjord av samma bolag som sägs ha hittat på månlandningen 1969. Vem kan bevisa att bilderna inte är förfalskade eller förvanskade? Finns sonden ens?
Jag tror alltså själv att både månlandningen och sonden existerar, och att bilderna är äkta, men jag kan inte förstå hur någon kan tro att detta skulle vara ett bevis som håller för de som tvivlar.
http://www.jareks.se/moon.jpg
Träffade mannen som var bildproducent för Europasändningen (producerat i London) för ett tiotal år sedan i Överkalix.
Han berättade att om det skulle bli avbrott i direktsändningen var dom tvungen att ha en backup vilken var animerad och som bildproducent gjorde han en miss och beordrade in det för ett ögonblick...
Mitt enda bidrag här kan väl vara att inflika faktumet att folk oftast har lite fel uppfattning om det här med datorer och teknik. Datorerna idag är snabbare och mindre, men vad folk glömmer är att matten och fysiken är samma idag. De mattematiska algoritmer som används av datorer idag har inte ändrats sedan de första datorerna började användas.
Tidigt 60-tal fanns det datorer som man kunde rita och designa saker med med hjälp av en ljuspenna osv.
Användningsområdet för datorer och matten bakom dem kanske har ändrats med den moderna kulturen/samhället, men underskatta inta vad tekniken tillät tidigare.
Att bara säga att "Du har fel. Både datorerna och de matematiska algoritmer som används av datorer har utvecklat", skulle innebära att datorerna kunde ha bytt färg och att någon enstaka algoritm hade ändrats sedan 50-talet och fortfarande vara sant.
Det är att se saker ur fel vinkel när man säger att datorerna då inte kunde vad datorerna idag kan. Datorerna idag kan fler saker och är snabbare och mindre, det är allt. Datorerna idag kunde ha gjort vad datorerna då kunde göra mycket snabbare, men datorerna då kund göra vad de behövde göra då. De behövde inte spela datorspel eller titta på film i rymden.
Som alla andra former av vetenskapen är den i en ständigt utveckling.
Man hittar hela tiden bättre och mer raffinerade algoritmer.
Det är en nonsens att säga att de matematiska algoritmer som används av datorer idag inte har ändrats sedan de första datorerna började användas.
Principen för att flyga till månen har varit känd längre tid än vad datorer funnits. Det skulle faktiskt i teorin vara möjligt att flyga till månen utan datorer - dock ytterst svårt.
När rakettekniken blev tillräckligt mogen på 1950-60 – talen kom så utmaningen. Datorerna, hårdvaran, kretsarna fanns ju men miniatyriseringen var inte så långt kommen ännu på 1960-talet, men ekvationerna för planeters rörelser och kroppars banor i gravitationsfält var kända sedan länge och inte särskilt komplicerade. Styrning och navigation kunde till och med utföras med beprövad analog tröghetsnavigation, det hade flyget använt sig av vid flygning över t.ex. Nordpolen och Stilla havet. Men det är klart att datorernas utveckling öppnade nya möjligheter.
Sedan den tiden har ju datorernas kapacitet ökat oerhört i termer av tätpackad datorkraft i små volymer och därmed kunnat uppnå ökad snabbhet och förmåga att hantera större mängd data. I takt med att datorkapaciteten ökade, kom så behovet av bättre algoritmer - instruktionerna för att lösa allt större mängd ekvationer på allt kortare tid (lösningsscheman helt enkelt). Och algoritmerna utvecklades nu starkt parallellt med datorutvecklingen – tidvis under perioden t.o.m. snabbare. Det var på den tiden rymdindustrin drev utvecklingen starkt framåt, både på hårdvaru- och mjukvarusidan. Sedan länge har vi nu haft nu datorkraft tillräckligt för att flyga till månen, mars och, ja, vart vi kan och vill.
Nuförtiden är det faktiskt spelindustrin som driver datorutveckling en. Behovet av datorkraft för kreering av virtuella miljöer och animering har varit vida större än för en månflygning . . .
När det gäller utvecklingen så leder spelindustrin när det kommer till de grafiska egenskapen dvs hur fort man kan rendera och beräkna 3d vectorartitmetik i form av polygoner. Den riktiga prestandan och utvecklingen finner vi i klusterdatorer som är specialgjorda för att tex simulera väder, simulera de fysiska aspekter av tex fusion eller inom artificiell intelligens där man bygger neurala nätverk med det mänskliga hjärnan och nervsystemet som mall.
När det kommer till algoritmer som egentligen betyder "instruktioner uppdelade i olika steg" har de så klart blivit effektivare eftersom datorerna fått större minnen, bättre räknegenskaper och framföralt blivit snabbare, men det är fortfarande i stort sett samma matematik bakom dem som på 60 talet. En annan faktor är att när datorerna kom till världen så använde man sig av maskinspråk sedan kom första högnivåspråken som var procedurella men närmade sig vår egen gramatik, idag använder man mest objektorienterade språk som i sin tur är utvecklade mot att kunna hantera koden effektivare och framföralt vara närmare vår normala logiska tänkande och samtidigt stödja vardagsspråkbruk i stället för en massa maskinkod.
För tvivlarna, som inte tror på månlandningarna p.g.a. klena datorer som argument är svaret att det inte var där problemet låg. Komplexiteten och tillförlitlighetskravet i projektet i övrigt var nog så utmanande. Miljön var dessutom främmande.
Jag imponeras bl.a. av att man kunde uppfylla material- och hållfasthetskrav i motorer och värmesköldar och framför allt av modet hos astronauterna.
Ni som är tveksamma till om NASA/USA verkligen varit på månen, får jag ställa en fråga?
Om de nu lyckades lura hela världen med månlandningen 1969, varför i hela friden skulle de åka dit FEM gånger till?!
Många tycks nämligen glömma att vi faktiskt har varit på månen sex gånger (juli och november 1969, januari och juli 1971 samt april och december 1972). Om de nu fejkade den första månlandningen, kanske för att kunna vinna en propagandaseger över Sovjet, så fanns det ju ingen anledning att göra om det igen. Och sedan igen, igen, igen och igen. Varje gång ökade risken för att bluffen skulle upptäckas. Allt fler människor drogs in och varje extra människa ökade risken för att någon skulle skvallra.
Hittills är det INGEN som har trätt fram och sagt att "okej, allt var en bluff". På över fyrtio år! Inte ens som en text i ett testamente, så att de säkert skulle vara döda när de avslöjade vad de gjort.
Jag tycker det säger en hel del. Sovjet-argumentet är dock också väldigt starkt.
- Om man redan fuskat och fortsätter att fuska är det inget bevis att man inte fuskat. :o)
- Om ingen har upptäckt att man fuskat är det inget bevis att man inte fuskat. :o)
Jag tycker att de vanliga konspirationsteorierna som påstår att månlandningarna aldrig ägde rum är lite tråkiga. Det finns roligare konspirationsteorier om att NASAs astronauter fann spår av utomjordiskt liv på månen och att det är NASA som är ursprunget till konspirationsteorin om att månlandningarna aldrig ägde rum.
Googla på Richard Hoagland och få ett gott skratt.
Det finns ju inom bagarskrån säker väldigt statiska och sedan länge fastlagda recept på exempelvis hur en napoleonbakelse ska bakas. Men så finns det även recept som förfinas och recept på nya bakelser tillkommer hela tiden.
Samma sker inom datorvärlden, algoritmerna kan vara samma under en lång tid, men kan plötsligt bli uppgraderade med lite förfininar (om utrymme finns efter åratals filande), eller så kanske de byts ut mot något helt nyt. Vissa algoritmer är dock så basala att de (förmodligen, ska jag väl för säkerhets skull tilägga), inte kan förfinas/förenklas mera. Exempel på detta kan vara exempelvis en enkel rekursiv funktion med basfall. Vad finns att förfina? Inget! Därför ser algoritmiken för den likadan ut idag som för 20 eller 30 år sedan.