Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
23 Kommentarer
Logga in för att kommentera
/Johan
Förbannat snygga bilder! Blir avundsjuk på alla som har ett macro-objektiv :)
Hälsningar Stanislav
http://johanneslang.blogg.se/images/2010/dsc_1195_e_105546925.jpg
Där har jag fokuserat manuellt (eftersom man kommer några cm närme än med autofokus), alltså exakt så nära som jag kan komma med ett kitobjektiv, och dessutom beskurit bilden rejält.
Har du något spontant tips hur kommer närme utan andra föremål är jag väldigt sugen på det!
Ett äldre makroobjektiv kan man hitta för några få hundralappar.
Gör såhär:
plocka av objektivet, vänd frontlinsen mot kamerans sensor och håll tätt.
Vrid om brännvidden till ca 25-30mm. Håll upp bländarspaken till mitten ungefär med ett av dina fingrar och kör med blixt. BOM! där har du en närgräns beyond 1:1 med kitobjektivet. Och när du lyckas få rätt på bländaren blir det faktiskt riktigt skarpt också.
Fler tips: www.fotoguru.se
Mvh
Dennis Karlsson
Ja, 103 exponeringar kan tyckas mycket och oftast räcker det med betydligt färre – ett tiotal exponeringar tagna vid lite mindre bländaröppning kan ge fullt tillräckliga resultat.
När jag fotar sekvenser som denna tar jag ungefär en bild i sekunden så i det här fallet behövde flugan sitta stilla i knappt två minuter. Det är ingenting jag skulle hoppas på mitt på dagen men på morgonen – precis när ljuset är tillräckligt för fotografering men innan solen värmer – är det inte alls osannolikt. Faktum är att många insekter och andra småkryp kan sitta alldeles stilla i timmar under natten och det har hänt att jag tagit flera sekvenser (ur olika vinklar och så vidare) med sammanlagt över tusen exponeringar innan krypet rört sig det minsta lilla. Självklart finns andra problematiska faktorer (framförallt vind) som kan ställa till problem så det är ofta en utmaning även om man är ute i gryningen. Samtidigt finns det förenklande omständigheter med att stacka – att fota med stor bländaröppning håller ju nere slutartiden för varje enskild exponering vilket minskar risken för rörelseoskärpa. Att växten/krypet svajar svagt behöver inte göra så mycket – man får kanske lite passningsfel mellan exponeringarna men det är mjukvaran som sköter stackningen bra på att kompensera för så det är ett mindre problem.
Som Hans Erik nämner i första kommentaren är det allt fler som fastnar för fokusstackning och det är nog det vi får mest frågor om just nu – så räkna med att det kommer artiklar på det ämnet på makrofokus.se!
Utan tvekan finns det fortfarande stort utrymme för "vanliga" ostackade makrobilder – av många olika anledningar, både tekniska (vill man fota snabba förlopp är stackning ganska odugligt exempelvis) och konstnärliga. Men jag ser stackning som en välkommen utväg ur det för makrofotografen i längden trista valet mellan dålig upplösning (till följd av diffraktion vid liten bländare) eller obefintligt skärpedjup (vid stor bländaröppning).
/John