Fotografen Sara Arnald i samarbete med Phase One
Sara Arnald har precis påbörjat sitt reseprojekt "Carried away", som dagligen kan följas i hennes blogg. Projektet handlar om att undersöka en obestämd känsla av rastlöshet och längtan efter nya platser.
Carried away börjar som en fotoblogg på men kommer efter avslutad resa genom Sydostasien och Australien att
innehålla över åttio bilder. Sara Arnald arbetar främst med konceptuellt fotografi men har också under flera år fotobloggat på 50percentgray. Bloggen har främst fungerat som en ventil för lösryckta bilder som inte passar i ett större sammanhang. Det nya reseprojektet är ett samarbete med Phase One.
- Detta nya projekt innebär ett sätt att släppa planering och kontroll och istället agera i en kedja av impulser, säger Sara. Jag reser runt i klimatmässigt väldigt tuffa miljöer och är beroende av att utrustningen tål tuffa tag. Jag vill inte kompromissa med kvaliteten och jag såg därför en perfekt samarbetspartner i Phase One.
Här kan du följa Saras fotoprojekt:
www.saraarnald.com/blog
Läs mer
Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm
13 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Om hon tagit dem som 7-åring med en konica kompaktkamera ;)
God jul!
Jag påstår inte att man måste tycka att allt är fantastiskt, men det vore skoj om man kunde få lite mer att diskutera än om bilderna är tagna med en för dyr kamera.
Varför inte ge bilderna en chans och se om de kanske kan knuffa till nån tanke nån gång?
Jag minns när jag var nitton, och såg Lars Tunbjörks Kontor. Bedrövligt tyckte jag då. Blixt rakt på och fula miljöer! Med tiden har jag märkt hur mycket jag har påverkats av hans sätt att se på världen, och tycker Kontor är briljant. På samma sätt kan det vara här. Det är ändå en människas fotografiska berättelser vi får ta del av och kanske låta oss påverkas av. Det vore synd att låta det hindras av om något är underexponerat.
Jag går tyvärr bet på att beskriva vad som är bra, men också på vad som är dåligt. Det bara är, och vi som ser verket väljer vad vi vill göra med det i våra liv.
Sen om det är sponsrat av phase one, lomo eller Gud Fader själv, vilken skillnad gör det? Det är väl trevligt att ha en kamera att fotografera med.
Jag har i alla fall tur, jag får både se bilderna och läsa virvelvinden runt dem. Dessutom har jag en kamera, och är glad :-)
Men vad tusan, ska vi verkligen haka upp oss på den detaljen och låta den stå i vägen för bildupplevelser? Jag tänker då inte göra det. Det var väl trevligt för Sara att de ville sponsra, kan vi människor inte unna varandra det?