I förra lektionen – lektion 1 – tog vi en närmare titt på vad bländaren är. Vi lärde oss vad bländartalet är för något, och hur valet av bländare styr exponering och skärpedjup. Nu är det dags att stifta bekantskap med slutaren och slutartidens inverkan på exponeringen.

Så fungerar slutaren

Nu när du lärt dig hur bländaren fungerar, är det dags att gå vidare till det andra av de två huvudsätten att kontrollera ljusflödet in till sensorn: slutaren. Den sitter mellan sensorn och objektivet och fungerar som en dörr. Du bestämmer själv hur länge den hålls öppen. Ju längre tid du har slutaren öppen, desto mer ljus träffar sensorn. Tiden du håller slutaren öppen kallas för slutartid eller slutarhastighet. Det finns ingen standardiserad slutartid som passar för alla bilder. Istället anpassar du den efter faktorer som tillgängligt ljus, bländare, ISO-tal och vilken typ av bild du vill skapa. Som tur är hjälper kameran dig även att välja en lämplig slutartid. Och precis som i fallet med bländaren, behöver du ställa in slutartiden för att få den exponering du vill ha.

Välj rätt slutartid

Slutartiden justerar du vanligtvis med en ratt eller knapp på kamerahuset. Den valda slutartiden brukar visas i sökaren och på en display. På de flesta systemkameror löper slutartiderna från ungefär 30 sekunder till 1/2000 sekund (och i många fall ännu kortare) i följande steg:

30" 15" 8" 4" 2" 1" 2 4 8 15 30 60 125 250 500 1000 2000 ...

Raden ovan motsvarar de hela stegen för slutaren, men tiderna kan även ofta väljas i halva eller tredjedels steg. Till vänster i raden har talen ett speciellt tecken (") efter sig, och det betyder att de ska tolkas som hela sekunder. Till exempel betyder 15" alltså 15 sekunder. Till höger försvinner tecknet och då betyder det istället att talet ska tolkas som en del av en sekund. Till exempel betyder 125 då 1/125 sekund. För varje steg du ändrar slutartiden från vänster till höger på skalan, släpper du in hälften så mycket ljus som i steget innan. Stegen för slutaren har alltså samma effekt som stegen för bländaren när det gäller mängden ljus som träffar sensorn.

Om din bild blir något för mörk vid 1/250 sekund, kan du därför öka exponeringen ett steg genom att välja 1/125 sekund och därigenom släppa in dubbelt så mycket ljus.

Bländaren och slutaren går hand i hand

Som du kanske redan har listat ut, hänger bländaren och slutaren ihop på ett intimt sätt. Ändrar du den ena, måste du kompensera med den andra för att bibehålla ljuset i din bild. Efter att kameran har mätt ljuset i ditt motiv, informerar den dig om vilken kombination av bländare och slutartid som ger en korrekt exponering. Det finns alltid flera kombinationer att välja på. Ett stegs större bländare måste kompenseras med ett stegs kortare slutartid. En mindre bländare kräver istället en längre slutartid. Låt oss ta ett konkret exempel: En kombination av en bländare på f/8 och en slutartid på 1/1000 sekund ger dig alltså exakt samma exponering som en bländare på f/11 och en slutartid på 1/500 sekund. Varje rad nedan innehåller exempel på kombinationer av bländare och slutartid som ger dig exakt samma exponering:

f/2 och 1/500 = f/4 och 1/125
f/22 och 1/30 = f/8 och 1/250
f/4 och 1/2000 = f/16 och 1/125

Det som däremot förändras är skärpedjupet (av bländaren) och rörelseoskärpan (av slutartiden).

Foto: Viktor Sundberg

Frys rörelse med korta slutartider

Så länge slutaren är öppen nås din sensor av infallande ljus. Om ditt motiv rör sig medan slutaren är öppen, kommer det att bli oskarpt i bilden. Det kallas för rörelseoskärpa och om det inte skapas som en medveten effekt, brukar det förstöra bilden. Det bästa sättet att undvika rörelseoskärpa är att välja en kort slutartid. Slutartider på 1/500 sekund och snabbare brukar räknas som korta. Riktigt korta slutartider fryser motivets rörelse. Det kan vara användbart för till exempel flygande fåglar, cyklande barn och springande fotbollsspelare. Men den exakta tid du behöver för att frysa ett motiv varierar från fall till fall; den beror på hur fort och i vilken riktning motivet rör sig, och om du följer med rörelsen (panorerar) med kameran eller inte. Ett tips är att prova dig fram och granska bilderna i kamerans display. Om bilden ser skarp ut då du zoomat in ordentligt i kameradisplayen (se kameramanualen för hur det går till på just din kamera), har du förmodligen valt en tillräckligt kort slutartid. Då slipper du det tråkiga i att komma hem med suddiga bilder. Ett annat tips är att använda seriebildstagning. Då ökar du chanserna att åtminstone någon bild i serien blir lyckad och fryser motivets rörelse.

Frys fåglar i flykt med en kort slutartid. Ejdrar vid Hummerviken, Öckerö. Foto: Viktor Sundberg

Experimentera med långa slutartider och rörelseoskärpa

Ibland vill du använda långa slutartider trots att motivet är i rörelse. Då vill du alltså medvetet använda rörelseoskärpa för att skapa en viss effekt i bilden. Kanske vill du visa att vattnet i en fontän faktiskt strömmar, förvandla havets vågor som sköljer över stenar till mjuk dimma eller visa lite av en dansares rörelsemönster. En klassisk tillämpning är att fotografera bilar på natten, så att lamporna bildar långa band av ljus i bilden. Det finns oändligt många sätt att använda långa slutartider på ett kreativt sätt. Den enda begränsningen är din fantasi. Även här får du prova dig fram, men när du fotograferar vattenfall och fontäner brukar en slutartid på 1/4 sekund vara en bra utgångspunkt. För att havets vågor ska bli till dimma kan du behöva 30 sekunder. För en kreativ fotograf är det lika viktigt att förstå slutartidens påverkan på rörelseoskärpan som bländarens påverkan på skärpedjupet. Därför är det bra att experimentera och se vad lite kreativ rörelseoskärpa kan göra för känslan i dina bilder.

Havet blir till dimma vid långa slutartider. Kullaberg, Skåne. Foto: Viktor Sundberg

Undvik skakningsoskärpa

Har du tänkt på hur svårt det är att hålla en kikare stilla när du kikar på en detalj långt bort? Ju kraftigare förstoring, desto svårare är det. För kikaren förstorar ju inte bara bilden, utan även allt darr i dina händer. Samma princip gäller när du handhåller din kamera. Fast det är oftast mindre påtagligt än i en kikare, eftersom förstoringsgraden som regel är mindre i objektivet än i kikaren. Men lite darr har man alltid i händerna, och det påverkar skärpan i dina bilder negativt.

Eftersom det är omöjligt att hålla kameran helt stilla under tiden slutaren är öppen, blir bilderna alltid mer eller mindre oskarpa när du fotograferar med handhållen kamera. Det kallas skakningsoskärpa, och det är en av de vanligaste orsakerna till suddiga bilder. Som tur är finns det sätt att minska och till och med eliminera skakningsoskärpan. Börja med att lära dig den gamla tumregeln som säger att man bör använda en slutartid som är minst lika kort som objektivets brännvidd. Om du använder ett teleobjektiv med brännvidden 250 mm, bör du alltså se till att få en slutartid på 1/250 sekund eller kortare. Om du däremot använder en normaloptik på 50 mm, kan en slutartid på 1/50 sekund räcka. Ett säkrare sätt är dock att använda ett stativ. Men om du inte har något, kan du försöka att luta dig mot en vägg eller något liknande. Finns det inget stöd i närheten, bör du i alla fall sträva efter att krama avtryckaren mjukt men bestämt.

Oavsiktlig skakningsoskärpa kan förstöra dina bilder. Foto: Viktor Sundberg

Gå vidare: Experimentera med bländare och slutartider

Även om bländartal och slutartider kan kännas tråkigt och invecklat till en början, gäller det att inte tänka på fotografi som någon vetenskap. För det handlar inte om talserier, fysik eller matematik, utan i första hand om kreativitet och känslor. Men för att du ska kunna uttrycka dig väl med dina bilder, behöver du ha en god känsla för hur bländare och slutare påverkar resultatet.

Jämfört med att fotografera med full automatik, ger dig de halv automatiska lägena och det manuella läget betydligt större kreativa möjligheter. Och det är din kunskap om samspelet mellan bländare och slutartid som är nyckeln. Det är ju du som fotograf som ska ha kontrollen över utseendet i dina bilder. Så var kreativ och kombinera olika bländarvärden och slutartider för att se hur dina bilder förändras. Lär dig att exponera rätt från början genom att välja bländare och slutartid medvetet och med eftertanke.

I nästa avsnitt bekantar vi oss med ISO-talet, och funderar på hur bildsensorns ljuskänslighet påverkar exponeringen. Och hur detta hänger ihop med bländaren och slutaren.

Ett experiment med slutartiden. Foto: Viktor Sundberg

Övningsuppgifter

Tills vi ses nästa gång: ställ gärna in kameran på läget slutarprioritet (märks på kameran ofta som S eller Tv, för Shutter Priority eller Time Value), om du har en systemkamera. Med slutarprioritet påslaget ställer kameran själv in en lämplig bländare för den slutartid du har valt.

Ta sedan några bilder med olika slutartider på ett och samma motiv, och titta på bilderna i kamerans display. Fundera lite på resultatet.

• Vad händer med bländaren när du ställer in en lång slutartid?
• Vad händer med bländaren när du ställer in en kort slutartid?
• Vilken är den längsta slutartiden du kan fotografera med på fri hand utan att få skakningsoskärpa i bilden? Testa olika brännvidder om du har ett zoom-objektiv!
• Vilken är den kortaste slutartiden du måste välja för att helt frysa ett visst motiv som befinner sig i rörelse?

© Copyright 2011–2012 DEXT/HME Publishing AB och Viktor Sundberg. Denna artikel bygger i på utdrag ur boken Bättre bilder / Fotoskolan 1 av Viktor Sundberg, och publiceras i överenskommelse med förlaget.

Läs mer

Lag och rätt

Juristen svarar: Kunden får bilderna – men vad gäller sen?

Fotoskola

Fotoskola: Lisa Sihlberg lär dig ta bättre bilder i skymningsljus

Fotoskola

Bildkritik - tema Skymning med proffskritik av Lisa Sihlberg