Vi testar: Panasonic GF2
Den senaste tiden har jag ständigt haft en Panasonic GF2 liggande i jackfickan. Äntligen har jag funnit en kompaktkamera som är riktigt bra – och det beror på att GF2 egentligen är en systemkamera.
När Panasonic nu kommer med sin andra modell i den kompakta GF-serien har det skett ett identitetsskifte. Panasonic GF1 var en systemkamera i miniatyr medan GF2 snarare är en något stor, men exceptionellt bra, kompaktkamera.
Detta skifte visar sig i att kameran rensats från knappar. GF1 hade många små knappar och rattar. Vissa gillade att det var en systemkamera i miniatyr medan andra tyckte att det blev pilligt. Många knappar skrämmer en del kunder.
Panasonic var först ut med att göra en riktigt liten digital systemkamera och flera andra har följt efter. Sony har med sitt Nex-system bevisat att det går att få in en ännu större sensor i en ännu mindre kamera. Panasonic var helt enkelt tvungen att banta ner GF1:an och hade de då valt att ha kvar alla knappar så hade kameran blivit ännu pilligare att använda.
Knapprensningen har gjort att GF2 inte är svårare att använda än kompaktkamera. Men den som vill ha full kontroll över alla inställningar tvingas trycka på »Meny/set« eller »Q.Menu«-knappen.
Många avancerade användare kan säkert sakna låsknapparna för autofokus och exponering liksom att snabbt kunna byta automatik-läge via programratten som fanns på föregångaren.
Panasonic har försett GF2 med en pekskärm för att göra menyhanteringen enklare. Tyvärr är pekskärmen alltför sen i reaktionerna vilket fick mig sluta använda den funktionen illa kvickt.
Kameran är väldigt smidig att ha med sig i situationer där en vanlig systemkamera upplevs för stor.
Smart blixt
Panasonic har till skillnad mot Sony valt att bygga in en blixt i kamerahuset. Det har kostar lite plats, men jag tycker att prioriteringen är riktig. Det går till och med att reflektera blixten i taket för att få ett mjukare blixtljus om man håller emot den med ett finger. Naturligtvis är inte blixten lika stark som en extern blixt kan vara, men behöver man en sådan är det bara att montera en i blixtskon.
Precis som med en kompaktkamera använder man skärmen som sökare. För den som tycker att detta är svårt, exempelvis om man har svårt att fokusera ögonen på kort avstånd eller om solen skiner kraftigt, går det att montera en optisk genomsiktssökare i blixtskon eller en elektronisk sökare.
Panasonic har ingen egen optisk sökare. Det har däremot Ricoh och en del använder deras sökare tillsammans med 14mm-objektivet. Den elektroniska sökaren DMW-LVF1 är tyvärr inte tillräckligt bra för att vara ett intressant alternativ. Upplösningen är för låg och priset för högt, cirka 2 000 kronor. Jag har frågat Panasonic om hur hög upplösning kontakten under blixtskon skickar ut men fick tyvärr inget svar. Att det kommer bättre elektroniska sökare är nog ingen vild gissning.
Hög filmkvalitet
Filmning är Panasonics paradgren. GF2 är inte riktigt lika bra och kompetent som storebror GH2. Det saknas lite i detaljåtergivning (detta kräver mycket processorkraft) i jämförelse. Men då jämför vi och andra sidan med den bästa filmkameran på systemkameramarknaden.
Panasonic GF2 bjuder på två olika filmformat, AVCHD och Motion-jpeg, vilket är en stor fördel. AVCHD har mer avancerad komprimering men är besvärligare att hantera. Motion-jpeg är enkelt att dela med sig av och redigare. Dessutom kan Motion-jpeg ofta ge bättre bildkvalitet i svagt ljus eftersom formatet använder samma brusreducering som de vanliga jpeg-stillbilderna.
Det finns en inbyggd stereomikrofon, men ingen kontakt för extern mikrofon. Det är lite synd på en kamera med professionell bildkvalitet. Å andra sidan spelar ändå proffsen in ljudet separat. Manuell exponering vid filmning hade också gärna varit bra för de mer kräsna filmarna.
Filmfunktionen i GF2 står sig bra emot andra systemkameror och utklassar alla kompaktkameror. Även om det finns avancerade kompaktkameror med AVCHD-inspelning ger de sällan samma detaljåtergivning som GF2 kan prestera.
Den fasta 14mm vidvinkeln är riktigt bra även om man kan se en viss försämring i skärpan mot kanterna. Ladda ner en högupplöst bild i spalten till höger.
Bra fast vidvinkel
Även om utsidan är helt ny så är GF2 i stort sett identisk med GF1 innanför skalet. Det är samma sensor på 12 megapixel. Det är lite trist att Panasonic inte stoppat in sin nya sensor med 16 megapixel. Den presterar klart bättre än den gamla sensorn som sitter i GF2. Å andra sidan är GF2 billig. Kameran kostar under sex tusen kronor i butik med objektiv. Det är inte så upphetsande om man väljer standardzoomen 14-42mm/3,5-5,6. Men med det nya kompakta »pannkaksobjektivet« 14mm/2,5 känns kameran väldigt prisvärd.
14mm-objektivet gör att kameran känns som en kompaktkamera, men presterar som en betydligt dyrare systemkamera. Ljusstyrkan är bra och skärpan mycket bra. Det märks tydlig skillnad mot Olympus motsvarighet 17mm/2,8 i fråga om skärpa och autofokushastighet.
Telezoom känns inte rätt
Jag testade även Panasonic GF2 tillsammans med den nya zoomen 100-300/4-5,6. Objektivet är imponerande på många sätt men är egentligen fel för GF2.
Den stora akilleshälen för spegellösa systemkameror som GF2 är autofokusen. Panasonic har jobbat hårt på att snabba upp fokuseringen. Vid fotografering av stillastående motiv upplevs den nya 100-300-zoomen snabb. Men att följa rörliga motiv med den här typen av kameror är svårt. Trots sin moderna konstruktion går kameran ofta ner till att bara kunna ta en bild per sekund när man följer motivet. Kameran och behöver göra en mängd mätningar och beräkningar mellan varje exponering. Under den sekunden hinner motivet röra sig och kanske även kameran så att komponeringen av den följande bilden blir väldigt chansartad.
Kort sagt fungerar Panasonic GF2 och långa teleobjektiv bara ihop med motiv som stillastittande fåglar och i stort sett inte alls för sport.
Den nya zoomen 100-300/4-5,6 får både ros och ris. För stillastående mot är autofokusen snabb och skärpan bra. Men att följa rörliga motiv är nästan omöjligt. Objektivet har också tydlig vinjettering på största bländaren.
SLUTSATS
Panasonic GF2 är starkt alternativ till de bättre kompaktkamerorna. Den är perfekt för fotografen som vill ha en enkel kamera i fickan som ger högre bildkvalitet än en kompaktkamera. Den som hoppats på en liten systemkamera för alla situationer kan bli irriterad över den förenklade hanteringen.
Testet har tidigare publicerats i Fotosidan Magasin nr 2/2011
Läs mer
Artikeln är publicerad i Fotosidan Magasin nr 2 - 2011
Högupplöst testbild
10 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Blev besviken på tvåan, faktiskt. I en kommande trea skulle jag gärna se ny sensor och en tillbakagång till rattar och vred. Några millimeter hit och dit spelar ju ingen roll när kameran redan är för stor för jeansfickan.
Med vänlig hälsning
Det är inget fel på GF1, men jag skulle gärna se att den var lite bättre på höga ISO. Det kan inte den bakom kameran göra något åt, tyvärr.
Hur tycker du kameran står sig mot Olympus alternativ, jag kör själv E-PL2 som komplement till mitt Canon system och det mest använda objektivet är Panasonics 20/1,7.
Gillar även Olympus "ihoptryckningsbara" 9-18 resp 14-42 II, himla små i det infällda transportläget. Gillar också Olympus inbyggda bildstabilisering.
Upplever f ö exakt samma sak som du vad det gäller teleobjektiv och Olympus motsvarighet. Fick tillfälle att prova samtliga Panasonics och Olympus telezoomar på Dustin Expo för ett tag sedan, på mitt eget Olympus hus. Hopplöst på rörliga motiv men mycket bra skärpa på stillastående motiv.
Trevlig helg,
Johan.