Olympus och Pentax har haft framgångar med OM-D E-M5 respektive Pentax K-5. Nu uppgraderar de konceptet ytterligare med OM-D E-M1 respektive K-3. Det här är toppmodeller som bägge hamnar i det trevliga gränslandet mellan entusiast- och semi-prokameror.

Entusiastkameror i prisintervallet tio till femton tusen kronor bjuder ofta på mycket teknik och finesser. Varken Olympus OM-D E-M1 eller Pentax K-3 kommer att göra någon besviken på den fronten, det här de nya toppmodellerna från Olympus och Pentax. Olympus menar att E-M1 inte bara är en uppgradering av E-M5, utan också en ersättare till den äldre toppmodellen, spegelreflexkameran E-5.

Både E-M1 och K-3 har snabb serietagning, bägge är robust byggda och vädertätade. Men det finns också uppenbara skillnader. E-M1 är en spegelfri Micro Four Thirds-kamera med 16 megapixel och elektronisk sökare medan K-3 är en traditionell spegelreflexkamera med aps-c-sensor på 24 megapixel och optisk sökare.

Bägge kamerorna har trots måttliga yttermått rejäla grepp. Här känns E-M1 rejälare än den äldre E-M5. Bägge kamerorna har gott om externa reglage vilket gör dem snabbjobbade när du väl lärt dig reglagen. Plus att bägge har stora möjligheter att ställa in hur reglagen skall användas. Du kan byta uppgift hos både knappar och rattar. Olympus har drivit det här längst, E-M1 är nog den mest konfigurerbara kamera vi stött på. Det är mycket positivt, men gör förstås också att inlärningskurvan blir längre.

Sett till utformningen och placeringen av reglagen så har Pentax lyckats bättre. Knapparna är överlag en aning större och sticker ut mer vilket gör dem lättare att känna utan att titta. De sitter även smartare placerade. Ett exempel är att båda kamerorna har dubbelratt fram och bak för pekfinger och tumme. Pentax placering av dem är utmärkt medan i synnerhet den främre ratten på E-M1 blir rätt pillig att använda och du kommer att ta många ofrivilliga bilder när du manövrerar den.

Pentax K-3 ger en upplösning som passar för lanskapsfoto och har en snabbhet och hantering som inbjuder till actionfoto. K-3 är en mycket bra kamera när ljuset börjar bli svagt, den exponerar pålitligt, färgerna blir bra och bruset är måttligt även vid ganska höga iso-värden. Autofokusen sköter sig bra och kan följa med svårfångade motiv även när ljuset börjar bli svagt.

Bägge kamerorna har bra sökare som kan visa 100 procent av bilden. E-M1 har dessutom en mycket hög sökarförstoring, 1,4 gånger och en hög upplösning, den klämmer in 2,4 megapixel i sökaren. Du har gott om information runt sökarbilden i bägge kamerorna, men inte så mycket att det stör. E-M1 har möjlighet både till peaking och förstoring under manuell fokusering. Hos K-3 har du möjlighet till förstoring i live view, men inte i sökaren.

Autofokus hör till de saker där bägge kamerorna har fått rejäla uppgraderingar. E-M1 har dels 81 fokuspunkter jämfört med 35 hos E-M5, dessutom är det inte längre enbart kontrastavkännade fokus utan även fasdetektering. Utöver bättre förmåga att följa rörliga motiv har detta även sidoeffekten att E-M1 nu med adaptern MMF-3 nu får autofokus med äldre Four Thirds-objektiv. Sedan E-5 presenterades för drygt tre år sedan har Olympus helt satsat på de spegelfria Micro Four Thirds som fram till nu inte kunna driva autofokusen hos de äldre Four Thirds-objektiven.

Även K-3 har en märkbart uppgraderad autofokus, där K-5 II hade 11 fokuspunkter har nu K-3 istället 27 varav hela 25 är korslagda. Precis som K-5 kan K-3 fokusera i svagt ljus, enligt Pentax ned till -3 EV.

Vi blev positivt överraskade när vi testade Pentax K-3 och Olympus E-M1 sida vid sida på en Enduro-tävling. Något förvånande klarade sig spegelfria Olympus E-M1 nästan lika bra som traditionellt konstruerade Pentax K-3.

Autofokusen i praktiken

I praktiken är bägge kamerorna mycket bra på att sätta fokus oavsett ljus. K-3 fokuserar snabbt, följer rörliga motiv och fungerar mycket riktigt bra också i svagt ljus. Vi upplever en märkbar förbättring jämfört med föregångaren K-5. I riktigt svagt ljus tvekar fokusen en smula, men den hittar fokus med några försök och då talar vi riktigt mörker. E-M1 har i våra ögon den bästa autofokusen vi sett hos en Micro Four Thirds-kamera, den är inte bara träffsäker och överraskande bra på att följa motiv, den är dessutom enkel att använda. Det vi imponeras mest av är hur bra singelfokus fungerar i svagt ljus, följande fokus blir däremot lite velig när ljuset är svagt.

Så är E-M1 lika bra som en traditionell autofokus på att följa rörliga motiv? Nej, inte som i de mer avancerade spegelreflexerna i alla fall. Men E-M1 står sig bra mot enklare spegelreflex-kameror och det här är den första Micro Four Thirds-kamera vi tycker fungerar riktigt bra för sportfotograferande. Vi provade även kombinationen MMF-3 och Four Thirds-objektivet 50-200/2,8-3,5. Det fungerade nästan lika bra som Pentax K-3 för att fota endurohojar i svagt utomhusljus. Klart imponerande.

Både E-M1 och K-3 är rappa, kvicka kameror som reagerar direkt när du gör saker. I teorin har E-M1 snabbast serietagning med 10 bilder/sekund, men med fungerande autofokus blir det 6,5 bilder/sekund medan K-3 klarar imponerande 8,3 bilder/sekund oavsett fokus. Det som ibland stör hos K-3 är att det tar en stund att tömma bufferten, E-M1 gör det mycket snabbare. Bägge har kort avtrycksfördröjning.

Olympus OM-D E-M1 är en härlig kamera att ha med sig ute på stan, liten, hyfsat lätt trots en ljusstark normalzoom. Den är dessutom snabb och kan ta härliga bilder även när ljuset är på väg att försvinna för dagen. Du kan utan att tveka skruva upp känsligheten till iso 1600 och den effektiva stabiliseringen gör att du inte behöver fundera nämnvärt ens vid ganska långa exponeringar.

Imponerande bildkvalitet

Inte överraskande ger bägge kamerorna mycket bra bildkvalitet. Ingen av dem har något antialiasfilter och ger detaljrika, skarpa bilder. Skruvar du upp känsligheten så sköter sig E-M1 mycket bra upp till iso 3.200, sedan börjar detaljåtergivningen bli lidande. Men 6.400 och 12,800 fungerar med nedskalat resultat. Med K-3 kan du inte oväntat ungefär ett steg högre i känslighet med liknande resultat.

Olympus har en i våra ögon onödigt hårdhänt brusreducering för jpg-filer som skapas i kameran, där har Pentax en bättre balans mellan att dämpa brus och bibehålla fina detaljer. Bägge kamerorna exponerar mycket bra, kör du flerfältsmätning är det mycket sällan någon av dem blir lurade. Hos bägge kamerorna har du dessutom bra med tonomfång och du kan lyfta skuggor en hel del utan allt för mycket brus och knappt någon bandning.

Pentax har ju den udda och innovativa finessen att kunna simulera ett antialiasfilter med hjälp av sensorstabiliseringen. Funktionen som kallas utjämningsfilter i menyn har två lägen, effekten är ganska subtil och vi hade påtagligt svårt att få fram moiré ens utan filtren aktiverade, så hur mycket nytta funktionen gör var lite svårt att testa. Men skall du till exempel ta porträttbilder och får färgmoiré i någons kläder kan det här hjälpa dig.

Videokvaliteten hos E-M1 är ok, men är lite detaljlös jämfört med hos konkurrenterna. Dessutom lite synd att du bara har hastigheten 30 bilder/sekund. Plus för mikrofoningång och att E-M1 kan skapa timelapse-filmer direkt i kameran, mycket smidigt. K-3 ger en bättre videokvalitet och har ett bra utbud av hastigheter. Där har du dessutom hörlursuttag för medhörning utöver mikrofoningången.

E-M1 har en bra och lättjobbad inbyggd wifi som ger både bildöverföring och fjärrstyrning. Med K-3 får du använda Pentax Flucard, ett sd-kort med wifi-funktioner som säljs separat för 1000 kronor. Nu kan du förstås också använda vanliga Eye-fi-kort, men då med lite mindre funktioner.

Slutsats

Det här är helt enkelt de bästa kamerorna du kan få tag i från respektive tillverkare. Dessutom står de sig bra mot jämförbara konkurrenter från andra märken. Vi anser att  E-M1 är den bästa digitala systemkameran som Olympus byggt. Givetvis beror sådana omdömen en del på vad du är ute efter, men det här är en härlig universialkamera. Det som gör oss lite tveksamma är priset som i synnerhet efter Sony Alpha 7 dök upp känns rätt högt.

Många har nog varit oroliga hur Pentax skulle utvecklas nu när Ricoh tagit över som ägare. Men K-3 lär nog orsaka en kollektiv suck av lättnad. Det här är en tvättäkta Pentax-kamera med deras typiska härliga hantering, vädertätning och kluriga finesser till ett trevligt pris. Dessutom en tydlig uppgradering över den omtyckta K-5. Konkurrensen med kameror som Canon Eos 70D och 7D eller Nikon D7100 är tuff, men Pentax K-3 står sig bra.

Av Martin Agfors

Publicerad 2014-03-17.

Läs mer om

Olympus Pentax systemkameror

Läs mer

Fotosidan Magasin

Fotosidan Magasin 1/2014

Prylnytt

Ny toppmodell från Pentax 2020

Prylnytt

Pentax K-1 II innehåller nästan inget nytt