Vi tittar närmare på avancerade mobilkameror
Nya Huawei P9 har dubbla kameror med Leica-objektiv och Samsung Galaxy S7 Edge har samma typ av avancerad autofokus som Canons dyrare systemkameror. Utvecklingen av kamerorna i mobiltelefoner går snabbt framåt. Vi tittar närmare på några av teknikerna.
En lansering från kinesiska mobiltillverkaren Huawei fick oss att reflektera lite över vad som händer med kamerorna i moderna telefoner. Sett till tekniska lösningar ligger de ofta långt fram och kan ge vinkar om vad som kan hända i kameror framöver.
Trenden med riktigt stora sensorer i mobilkameror verkar ha kommit av sig. En orsak är väl att en av de mest drivande bakom den trenden var Nokia som i praktiken försvunnit från mobilmarknaden. Eller i alla fall försvunnit in i Microsoft. Nokias 808 Pureview väckte på sin tid mycket uppmärksamhet med en av mobilvärldens största sensorer, en 1/1,2-sensor med nästan fem gånger så stor yta som 1/3-sensorn i en Iphone 6.
Den enda moderna kameramobilen med riktigt stor sensor är Panasonic CM1 som ju i gengäld tog i rejält: En entumssensor och ett utfällbart Leica-objektiv motsvarande en 28 mm f/2,8. Men sensorer i den här storleken har inte blivit några storsäljare. Lägger du en Panasonic CM1 bredvid en vanlig smart mobil så framstår i alla fall en stor orsak. Du får en rejält tjock mobil, mycket beroende på att en större sensor kräver mer kylning än en mindre. Skall sedan optiken vara bra och verkligen lysa ut hela sensorn kommer den att ta plats.
Panasonic CM1 är en trevlig modern Android-telefon, och en mycket bra kamera med ovanligt trevlig hantering. Men även med objektivet infällt är CM1 mer än dubbelt så tjock som en standardtelefon.
Avancerad AF i Samsung Galaxy S7 Edge
I mer påkostade mobiler har sensorstorlekarna ofta växt lite. I den nyligen introducerade Samsung Galaxy S7 Edge verkar sensorytan ha ökat med lite drygt 10 procent jämfört med föregångaren S6. Dessutom minskade upplösningen, från 16 megapixel i S6 till 12 megapixel i S7 och kameran är bättre än sin föregångare i svagt ljus. Vilket kanske väcker jubel bland anhängare till teorin om överlägsenhet hos färre men större pixlar. Men det jublet kommer nog rätt snart av sig om man läser specifikationerna mer noga och upptäcker att sensorn faktiskt har 24 miljoner fotodioder, 50 procent fler än föregångaren. De används för fasdetekterande Dual-pixel AF och när bilden skapas slås de ihop två och två till 12 megapixel.
Galaxy S7 Edge har en imponerande kamera med bland annat bra lågljusegenskaper och en avancerad autofokusteknik med Dual-pixel AF som är riktigt hyfsad på att följa rörliga motiv. Fast det är i gengäld inte så svårt med tanke på det enorma skärpedjupet.
Det intressanta är att Samsungs illustrationer av Dual-pixel AF och alla benämningar de använder är så klockrent lika Canons illustrationer och benämningar för samma teknik från när Eos 70D introducerade för några år sedan. Likheten är så slående att de flesta misstänker att Samsung helt enkelt licensierat tekniken från Canon. Den saken blir sedan extra intressant när det visar sig att inte alla Galaxy S7 har sensorer tillverkade av Samsung själva. I en del tillverkningsserier sitter det en sensor med mycket snarlika specifikationer och samma Dual-pixel AF-teknik byggd av Sony. Kanske vi ser Dual-pixel AF även i större Sony-sensorer med tiden?
Dubbla kameror i Huawei P9
En annan intressant ny mobilkamera är den i Huawei P9. Eller rättare sagt kamerorna. Att mobiler har två kameror är visserligen helt normalt, en framåtriktad högupplöst och en enklare selfie-kamera åt andra hållet. Men Huawei P9 har två kameror på 12 megapixel riktade framåt, placerade sida vid sida. Den här lösningen gör att Huawei P9 kan få lite stereoskopiskt seende, ungefär som vi med våra två ögon.
För några år sedan hade de säkert försökt åstadkomma 3D-bilder som var på modet ett kort tag, något som aldrig väckte någon entusiasm hos konsumenter. Men nu använder man det på ett mycket intressantare sätt. Att se i 3D gör utöver att man ana dess tredimensionella form också att man kan bilda sig en uppfattning om avståndet till motivet.
Istället har Huawei lagt in en funktion där kameran tack vare sina två objektiv och två sensorer kan försöka skilja på motiv och bakgrund och åstadkomma en mjukt suddig bakgrund som om du använt en mycket, mycket större sensor. De säger själva att tekniken fungerar med motiv upp till 2 meter från mobilen, och det stämmer på ett ungefär. Vi skulle säga att det fungerar som bäst upp till lite drygt en och en halv meter.
När du skall ta bilden pekar du på motivet på skärmen och en bländarskala visas intill det. Här kan du välja värden mellan f/0,95 upp till f/16, det senare ger en "normal" mobilbild med sitt typiska stora skärpedjup. Ställer du in ett större bländarvärde suddar kameran bakgrunden men behåller motivet du pekade på skarpt.
Bild av Mattias Inghe, testredaktör på tidningen M3 tagen på lite drygt 1,5 meters avstånd med motsvarande f/16.
Med låtsasbländaren inställd på f/2 blir bakgrunden rejält utsuddad, med ett i våra ögon lite syntetiskt utseende. Dessutom missar kameran en del och suddar bland annat till håret ovanpå Mattias huvud och hans högra krage.
Med låtsasbländaren på f/5,6 blir däremot resultatet riktigt snyggt och ser ganska naturligt ut. Motivet står ut från bakgrunden som om du använt ett ljusstarkt objektiv på en kamera med mycket större sensor.
Med för stora syntetiska bländarvärden ger tekniken resultat som ser ut som lite slarvigt gjorda oskärpefilter pålagda i efterhand. Men med måttliga värden i intervallet f/4 till f/8 ger kameran snabbt och direkt bilder med en bakgrundsoskärpa som faktiskt fungerar bra. Med tiden kan man tänka sig att det här 3D-seendet kan användas på fler sätt, till exempel att ge riktigt bra följande fokus.
En annan sak hos hos Huawei P9 som vi nästan tycker känns ännu intressantare är att de två kamerorna är lite olika. Den ena tar traditionella färgbilder, den andra saknar färgfilter och kan ge svartvita bilder av mycket bra kvalitet.
Här ser du en bild av artikelförfattaren tagen som vanligt, och en tagen enbart med den ena svartvita kameran. Foto Mattias Inghe.
Här ser du utsnitt in 100 procent från färgbilden och den svartvita. Jämför detaljrikedomen i håret.
Exemplet ovan visar tydligt hur färginterpolation från en bayer-sensor sänker i detaljteckningen i en bild, i synnerhet som här när man skall få fram distinkta övergångar mellan liknande färger (olika hårstrån). I den svartvita bilden görs ingen färginterpolation och detaljrikedomen blir högre. Nu är det här inte enbart bayer-filtrets fel, en del handlar om att man får brusreducera mer i en färgbild - med så här små sensorer brusreducerar man redan på bas-ISO.
Kort sagt, Huawei P9 kan dels ge färgbilder av ungefär samma kvalitet som andra mobilkameror. Men den kan också ge svartvita bilder med mycket bra detaljteckning och utan den där trista frånvaron av detaljer som mobilbilder ofta har när du granskar dem i detalj. Om man sedan använder tekniken så att de två kamerorna i praktiken fångar två lite olika exponeringar, en slags "instant HDR" borde man kunna öka tonomfånget i den slutliga bilden en hel del, en annan svaghet hos mobilkameror.
Tekniken med dubbla sensorer och dubbla objektiv skulle förstås bli rätt grotesk i en systemkamera. Men tänk om man i en högupplöst sensor (som 100 megapixel eller mer) har varannan pixelrad med färgfilter, varannan utan och att man läser ut informationen separat. Du får inte stereoeffekten, men du skulle kunna få mycket snygga svartvita filer, plus att man skulle kunna ta fram mycket stort tonomfång. I specialakameror med fasta objektiv skulle man med hjälp av stereoskopiskt seende kunna få exceptionellt bra följande fokus.
Det hela handlar om två utvecklingstrender som kombineras. Dels att sensorer och enkla objektiv idag är så billiga att tillverka att man kan ha två av dem i samma telefon utan att det påverkar priset nämnvärt. Dels den allmänna trenden att vi får mycket, mycket mer processorkapacitet för att bearbeta våra bilder. Det gör att man kan hantera informationen från två kameror, och lägga samman den på intressanta sätt. Det här är ju en utveckling som kan få mobilkameror att mer likna människans syn: Stereoskopiskt seende och en massiv mängd bildbearbetning av infångade data.
Läs mer
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
30 Kommentarer
Logga in för att kommentera
I alla fall med en nyare mobilkamera! Å då kanske man förstår att det går bakåt i försäljningen för vissa "vanliga" kameror!
Däremot har ju mobilerna i praktiken krossat segmentet med enkla billiga kompaktkameror med små sensorer och måttliga zoomomfång.
Skulle den inte ha varit så fet skulle jag ha skaffat en sådan.
Se det som en slags trendspaning vad som verkar hända med sensorerna.
Men Asusen är ju intressant i och med att de satsar på optisk, zoom. Fast skall man döma av hur det gått för Samsungs försök i den genren så verkar det vara en lite trög del av marknaden.
Asusen (tror jag iaf) är mer en mobil med bra kamera än en kamera med mobil utan att bli för mycket av en kombo av varandra likt Galaxy K. Dessutom ligger Asusen i en prisklass som inte kräver den allra bästa processorn. Jag var dock djupt imponerad över att de petat in en full Atom-processor i Asusen; något man bara brukade hitta i notebooks tidigare.
Jag hoppas att Samsung (eller helst någon annan eftersom Samsung petar för mycket i Android för min smak) gör en uppföljare till Galaxy K Zoom. Det är den bästa telefonkamera jag har haft, dess brister till trots.
Tillverkarna av mobiler verkar satsa för att kunna konkurrera med just mobilens kamerafunktion och den blir också bara bättre och bättre. Trenden är tydlig. Fler och fler tycker att mobilen tar bra bilder eller erkänner lite motvilligt att det "duger".
Hoppas bara att antalet "kånka och bär" entusiaster även fortsättningsvis är tillräckligt många för att göra det ekonomiskt intressant för kamerautvecklarna att vidareutveckla även det vi idag kallar kameror.
Att sedan mobilkamerorna är teknikledande är egentligen inget nytt, det har de varit länge. Det handlar mycket om att deras kameramoduler tillverkas i enormt mycket större serier (och dessutom delar mycket teknik med andra produkter som görs i ännu större serier). Plus att det helt enkelt är billigare att introducera ny avancerad teknik i mindre sensorer än i större helt enkelt eftersom det i kretselektronikens bakvända värld är enklare att bygga krångliga saker ju mindre de är.
Sedan kan ju idéer som det här att (på något sätt) samla ihop typ lite olika exponeringar och slå ihop dem till en bild på sikt sprida sig även till våra kameror :-) Ta bara panoramafunktioner som har vandrat på det sättet.
Jag skulle väl säga att generellt är det idag inte bildkvalitet som är huvudproblemet med mobiler som kameror, utan saker som bristande flexibilitet (avsaknad av zoom m m), dålig ergonomi och att de ibland kan vara lite sega. För mig personligen är huvudproblemet att jag behöver byta till läsglasögon för att ta bilder eftersom det saknas sökare :-)
Det gör de naturligtvis inte sämre på något sätt. De levererar ju samma sorts bilder oavsett vad som står tryckt på utsidan, men att det är ren varumärksförsäljning är 100% klart (och egentligen inget nytt under solen - Zeiss säljer sina namn/klisterlappar till rena Sony-objektiv i en hel del fall).
Men intressant att tom FotoSidan, och dess redaktion, gått på detta och köpt den fabricerade/fakade "storyn".
http://connect.dpreview.com/post/9950789627/huawei-p9-leica-dual-cam-made-by-sunny-optical
Du kanske har missat att Cosina tillverkar de flesta av de objektiv det står Zeiss på, att Fujinon gör Hasselblads objektiv, att Tamron tillverkar många av Sonys objektiv? Eller att väldigt många kompaktkameror som det står Canon, Fujifilm, Nikon, Olympus, Panasonic eller Sony på i själva verket helt och håller byggs av tredjepartsleverantörer som till exempel Sanyo? Du kanske trott att det faktiskt är Schneider Kreutznach som tillverkar kompaktkameraobjektiv åt Samsung?
Det här objektivet är ungefär lika mycket eller lite ett Leica-objektiv som objektiven på alla de Panasonic-kameror som också är märkta "Leica". Att de tillverkas av underleverantörer är liksom ingen stor hemlighet eller överraskning. Leicas roll i processen är sannolikt att godkänna designen och kvalitetskontrollen och sedan få betalt för att de lånar ut sitt namn.
Det här är ingen fabricerad story, bara ett av otaliga exempel på hur man använder kända varumärken för att sälja konsumentprodukter. Välkommen till verkligheten :-)
Har flertalet gånger påpekat att Cosina gör objektiv åt Zeiss och Fuji åt Hasselblad. Samma sak med att Lecia säljer sitt namn till Panasonic, och att Zeiss säljer det till Sony.
Handlar nog väldigt lite om QA, eller ens godkännande, utan snarare att tjäna pengar på att sälja namn och klisterlappar som en extrainkomst. Då det kostar pengar att köpa dessa namn/klisterlappar så är det naturligt att kunderna, som tex Sony och Panasonic, sätter de på främst deras dyraste, och därmed oftast bästa, produkter.
Tycker bara att det blir lite fånigt när andra går på det och tror att det är de (tex Zeiss eller Leica) som ligger bakom tekniken, när det i själva verket handlar enbart om att säja "klisterlappar".
Det är lite relaterat till den artikel som skrecs nyss här på FS om att tex TIPA säljer sitt namn och klisterlappar till sina kunder genom att gödsla med utmärkelser. Att sälja klisterlappar är helt enkelt en stor "business".
Jag tycker att det förtjänas att uppmärksammas så att folk och läsare/köpare är väl medvetna om detta förfarande.
Att tro Leica skulle låna ut sitt oerhört värdefulla varumärke på så lösa boliner som du beskriver är lite naivt. De och de flesta andra företag med värdefulla varumärken är tvärtom oerhört petiga med hur och var deras varumärke används.
http://connect.dpreview.com/post/7828473307/huawei-clarifies-leica-involvement-inp9-camera-design
Nu säger jag inte att de rent ut sysslar med felaktig marknadsföring, men bra att vanliga konsumenter och potentilla köpare blir mevetna om denna handel med "klistermärken" och varumärken.
Sedan så kanske man inte tror att gamla anrika tyska varumärken skall hamna på diverse asiatiska produkter allt för lättvindigt, och man kan ju iaf hoppas att Leica inte säljer sig allt för billigt till Huawei och andra, men historien är tyvärr full av exempel på det motsatta.
Dels så är det många som tex AEG som licensierar ut sitt namn till de som vill använda det på konsumentprodukter (de jag sett har varit tex kinesiska batteriladdare till bilar, men även hel rad liknande produkter), dels så har en del tyska företag sålt hela sitt varumärke/företag till kinseser som sedan licensierar ut, eller klistrar det på diverse produkter, somtex Telefunken och Normandie (men sett fler namn jag inte kommer på nu), och till sist köper ibland tyska tillverkare upp kinesiska billiga produkter och trycker sitt kända namn på de (köpte nyss ett rengöringskit ifrån "Zeiss" och det var inte bara av tveksammkvalitet, men sedan även sett samma kit utan Zeiss namn på Amazon och Ebay).
Kan ta fram många fler exempel om jag söker på nätet, eller som jag säkert kommer på och minns om en liten stund, men detta var bata spontat exempel rakt ifrån huvudet på det som jag sett bara de sista veckorna.
Hoppas inte Leica fortsätter nergången på detta spåret. Gillar nämnligen starkt varumärket i grunden och dess historia.
Tycker du att det är en nergång för Leicas varumärke att de säljer lasermätare och elektroniska vattenpass också? Leica är en stor industrikoncern med en massa olika verksamheter där kamerorna inte på väldigt länge har varit den dominerande delen. De samarbetar med en massa företag kring optiska lösningar och är av allt jag har hört mycket noga med var de låter sitt varumärke användas. Tvivlar på att de skulle tulla på den saken för Huawei.
Dessutom kan jag berätta att Leica inte ens alltid bygger sina egna M-kameror själva utan anlitar underleverantörer. Jag har själv varit på besök hos en sådan leverantör där vi snubblade över en hel lastpall med halvbyggda M8-kameror :-)
Der är väl ingen direkt stor genomsnittlig kvalitetsskillnad på tyska och t.ex japanska kameror? Jag tror alltså inte att tyska tillverkare som "lånar ut" sina varumärken gör det lättvindigt till vilken kinesisk källarfirma som helst. :-)
Leica är flera olika obereonde bolag, som i många fall inte har något som helst med varandra att göra eller ens samma ägare. De bara delar gemensamt på varumärket. Detta ungefär som om Volvo AB delar varumärke med Volvo Cars, eller att SAAB som gjorde bilar enbart delade varumärke med SAAB-koncernen som leverar militära produkter och vapen.
Leica Camera är det bolag som stör för kameratillverkningen och relaterade produkter. De som gör lasermätare och relaterade geologiprodukter är Leica Geosystems. Det är ett svenkägt bolag som ingår i Hexagongruppen. De äger även Intergraph som gör 3D-CAD för industrin (Marin, Olja& Gas, kemiprocess, etc). Jobbar själv som konsult med dessa typer av produkter och nära dessa företag åt kunder i olje/gassektorn.
Sedan har du Leica Micrososystem och Leica Biosystems som också är helt fristående bolag som bara delar varumärket/logotype med de två första. De ägs av en jättestor amerikansk koncern med fokus på medicinutrustning och mätinstrument (äger bla kända varumärken och bolag som Fluke, Tektronix, X-Rite och Pantone).
Alla dessa separata Leica-bolag gör kända kvalitetsutrustningar och mätinstrument i olika former. Har inget som helst problem med det (vad du nu fått för dig det för?).
Vad jag är skeptisk till är om Leica Camera (vilket är lite av en klassisk tautologi) säljer ut sitt namn allt för billigt. Jag tycker som sag att Zeiss redan passerat den gränsen i vissa fall (se tidigare exempel). Jag förstår att Huawei vill locka oss att tro att det är Leica som stått för kameran i mobilerna - men sanningen är som sagt långt därifrån. Även om man kanske inte direkt lurar kunderna, så riskerar de iaf sitt välansedda varumärke om de inte är försiktiga, Det tycker jag är trist då jag som sagt gillar Leica i grunden, har ägt och fotat med kamerorna tidigare. Funderar även på att ta upp film igen med en klassisk M3 (kanske den snyggaste och i mitt tycke finaste kameran som någonsin gjorts).
Det finns som sagt inte bara tyska exempel, men många otaliga exempel på företag som omedvetet devaluerat sitt varumärke genom att sätta det på, eller licensiera ut det till andra att sätta på, billiga icke-representativa produkter som de själva inte varken konstruerat eller tillverkat. Finns många exempel i historien där den strategin till att tjäna snabba enkla pengar genom att kaptilaisera på kända och under lång tid uppbyggda varumärken slagit fel, och där de till slut blivt både genomskådade av kudnerna och utvattnade på köpet. Hoppas som sagt att Leica (Camera) inte hamnar där.
Trist att se förfallet i de fall som det förekommer (jag har massor med fler exempel på det som jag kan räkna upp). Det är svårt och tar väldigt lång tid att bygga upp välkända företag och varumärken, men kan gå extremt snabbt att rasera de om man inte är väldigt försiktig när man säljer/licensierar ut det.
Jag tycker som sagt den reaktionen är lite överdramatisk för att beskriva en typ av samarbete som varit mycket vanlig i fotoindustrin de senaste 15 åren och som de flesta fotoentusiaster är mycket väl medvetna om :-)
1. Ja, det var överdrivet skrivet av mig med vissa fel - håller med. Jag borde formulera om det (men går inte att redigera och rätta till nu) och även helt stryka vissa meningar.
2. Vi har nog kanske lite olika syn på det här med varumärken och klisterlappar. Ibland kan det betyda mycket (helt designat av varumärket i fråga) och ibland betyder det absolut noll (ren ekonomisk transaktion och tryckfärg). Sedan finns självklart allt där emellan. Jag förhåller nog mig aningen mer cynisk och skeptisk i grunden än den inställning du har (där tror jag finns en avgörande skillnad emellan oss, även om mycket annat kanske är mer lika).
3. De enda som vet hur det egentligen förhåller sig med Leicas eventuella ingenjörsmässiga bidrag, och till vilken grad, är det bara de ansvariga och konstruktörerna hos Sunway Optical (företaget bakom mobilkamerorna i telefonen) som känner till. Den verkliga sanningen, och vem av oss som har mest rätt, kommer nog dessvärre vara svårt att få reda på, även om jag verkligen hade önskat att det kunde gå att bringa mer klarhet i detta.
Om man köper något bara för att det står Leica på kameran, och inte bryr sig om hur den presterar, så köper man en modeaccessoar och inte en kamera. Helt OK, men en helt annan bransch.
http://www.theverge.com/2016/4/26/11507260/leica-phone-huawei-p9-no
Kul sidonot (även om Apple gjort samma sak, och bitvis även Samsung och Nokia):
http://www.androidpolice.com/2016/07/04/huawei-publishes-implied-p9-camera-sample-but-exif-data-reveals-4500-camera-took-it/
"Grattis, du har just upptäckt att inte alla saker i fotovärlden tillverkas av det företag vars namn står på utsidan :-)"
Jag har fortfarande lite svårt att förstå vad det är i det här som gör dig så upprörd. Företag har gjort så här i många branscher i alla fall de senaste 40-50 åren och bland fotoentusiaster är det inte precis något okänt fenomen.
Det tror jag inte heller artikelförfattaren på The Verge, eller andra i media, som uppmärksammat detta är nödvändigtsvis känslomässigt upprörda (även om jag inte kan läsa deras exakta emotionella status på distans).
På samma sätt så skulle jag misstänka att inte heller Magnus F är upprörd när han berättar hur det fungerar med många andra liknande klisterlappar som används för att öka försäljning, som tex priser som delas ut (TIPA awards).
http://www.fotosidan.se/blogs/froderberg/index.htm?date=2016-04-01
Att sälja klisterlappar i marknadsföringssyfte håller jag helt med dig om det inte är något nytt fenomen.
Har faktiskt aldrig påsått det (så lite osäker var den uppgiften kommer ifrån). Snarare tvärt om - har varit rätt tydlig med att det är ytterst vanligt förekommande.