Vi har provat Sony A6300 och flera nya objektiv
Sony A6300 är en ännu bättre actionkamera än A6000 - där är vårt bestående intryck efter en dag med den nya kameran. Men mest imponerar de nya objektiven.
Sony hade pressträff på sitt kontor utanför Amsterdam där visade upp sina nylanserade objektiv och A6300 och berättade varför de satsat på just de här produkterna. Sony hade bara bjudit in en journalist från varje land vilket gjorde att vi trots ett ganska kort event ändå fick ganska mycket tid att i lugn och ro gå runt och provköra de nya grejerna och prata med produktspecialister, utvecklare och chefer. Men det blev dessvärre bara inomhusfoto, ute öste regnet ned.
Produktspecialisten Shiori Katsumata pratar om objektiv med en journalistkollega från Danmark
Marknadschefen för Digital Imaging i Europa, Yann Salmon-Legagneur inledde med att beskriva marknadssituationen i allmänhet och i Europa i synnerhet ur Sonys synvinkel. Han beskrev hur marknaden, systemkameror + kompaktkameror, efter åratal av kraftigt sjunkande försäljning nu faktiskt tycks ha slutat sjunka och möjligen stigit svagt under senaste året. Men notera att han talade om värde, inte antal sålda enheter. Så vitt vi har sett av siffror sm andra tillverkare har visat så fortsätter antalet sålda kameror att sjunka sakta. Men tack vare att man idag säljer en högre andel dyrare kameror ökar ändå försäljningsvärdet. Billiga instegsmodeller tappar, dyrare entusiastkameror sjunker bara långsamt, men har i gengäld ökat i pris.
Han beskrev vidare hur Sony Digital Imaging anser att de har fyra kärnområden: Objektiv, småbildskameror (full frame), snabba kameror och premium-kompakter. Det har ju varit mycket diskussioner hur mycket Sony satsar på sina aps-c-systemkameror och man kan väl ana att så länge de faller inom kategorin snabba kameror satsar man fortsatt på dem. Och ja, de räknar både A6000 och den nya A6300 till kategorin snabba kameror.
Framgångar med småbild
Yann Salmon-Legagneur visade siffror över försäljningen av småbildskameror i EU mellan september 2014 och december 2015. Där gick Sony från 12-13 procent hösten 2014 till 24-25 procent hösten 2015. I tabellen fanns även "Brand C" (som gått från runt 45 till runt 37 procent under samma period), "Brand N" (runt 40 till 37) och "Brand L" som hela perioden legat stadigt på runt 1 procent. Var och en får väl försöka gissa vad C, N och L kan tänkas syfta på. Men han ville också påpeka att variationerna är stora mellan olika länder. I Danmark har till exempel Sony varit störst på småbildskameror hela perioden augusti-december 2015. Han visade också siffror på hur mycket värdet av deras objektivförsäljning växte per år. Men där kan man ju säga att de börjat från en väldigt låg nivå, och det bevisar ju mest att det går att tjäna mer pengar om man skaffar sig ett bättre objektivutbud. Något som många Sony-entusiaster argumenterat för.
Det som känns glädjande med de här siffrorna Sony verkligen har lyckats skaffa sig ett stadigt fotfäste på marknaden för småbildskameror. Och att det lönar sig för dem att ha vågat satsa på de mer påkostade kameror och ett roligare objektivutbud. Volymerna är mindre, men marginalerna är avsevärt bättre. Det är ju samma resa som Canon och Nikon gjort de senaste åren. Och även Micro Four Thirds-segmentet där storsäljarna i värde de senaste åren har varit relativt dyra modeller som Olympus E-M1 och E-M5 plus Panasonic GH3 och GH4. Det är där pengarna finns. Gissa en gång varför Pentax är på gång med en småbildskamera.
A6300
Vi fick en detaljerad genomgång både av tankarna bakom och tekniken i de nya objektiven och nya A6300 av Sonys produktchef i Europa, Mr Yoma Hori. Vi börjar med kameran.
Sensorn i A6300 är helt ny. Den har fortfarande 24 megapixel, men har en annan intern uppbyggnad med koppar som ledande material. Det här gör att lagren av kopplingar blir tunnare, så pixelbrunnarna inte blir så djupa. Men det gör också att pixelbrunnarna blir en aning vidare än i den förra 24-megapixelssensorn. Den effektiva ljusinfångande ytan ökar alltså. Men den kanske största effekten av koppartekniken är en påtagligt snabbare utläsning. Ett exempel är att när du spelar in 4k-video läser man ut 20 megapixel, eller 6k som sedan samplas ned till 4k. Det kan jämföras med A7R II som läser ut 15 megapixel när den filmar i 4k.
Förproduktionsexemplar av Sony A6300 som vi fick provköra, men inte spara bilder ifrån.
Är du videoentusiast får du mycket att gotta dig åt i A6300: du har S-Log3/S-Log2 om du vill grada färgerna själv i efterhand. Du har S-gamut3 med tidskoder, gammavisning och zebra. Du kan filma full HD i 100 fps för slowmotion.
En annan fördel med den snabbare utläsningen från sensorn är att autofokusen har kunnat uppgraderas rätt rejält. Den har nu häpnadsväckande 425 fokuspunkter och man har tagit fram en nya beräkningsalgoritm för följande fokus. Som så många andra kameratillverkar säger sig Sony nu ha "världen snabbaste autofokus". Men faktum är att den verkar riktigt lovande snabb. Sättet den jobbar när det skall följa ett rörligt motiv är att den först listar ut var i bilden motivet är med hjälp av en delmängd av fokuspunkterna (en "glesare" matris av AF-punkter). När motivet väl lokaliserats koncentrerar sig autofokusen på den delytan och använder då alla fokuspunkter i den mindre ytan just runt motivet. Det här såg oerhört imponerande ut i videoklippen, Men vi var flera som noterade att alla sekvenserna de visade upp var ensamma, väl isolerade motiv utan störande element. Det var inte precis en röra av rugbyspelare om vi säger så. Men systemet ser hur som helst ut att fungera bättre än motsvarande funktion hos A6000.
Under visningen hade vi inga mer rörliga motiv att testa på än journalistkollegor som irrade runt och letade efter kaffe så det är svårt att säga så mycket om AF-prestanda. Plus att kamerorna vi fick köra inte var helt produktionsfärdiga. Därför fick vi inte spara bilder från A6300. Men demokamerorna var körbara och några saker kunde vi testa. Det första vi noterade var att slutarljudet dessvärre är lika högt som hos A6000, och teknikerna bekräftade att den saken inte ändrats.
Härlig sökare
En mer glädjande sak är den nya snabbare oled-sökaren. De elektroniska sökarna har ju steg för steg blivit bättre och bättre och för det mesta av normal fotografering fungerar de mycket bra redan idag. Men just vid sportfoto har till exempel sökaren i A6000 ett par problem. Dels ett märkbart lagg där det du ser i sökaren helt enkelt ligger en aning efter verkligheten. Dels att när du skjutit en skur (2-3-5-7 bilder) och släpper upp avtrycket så fryser sökaren ett kort ögonblick. Detta händer även om du har bildvisning avaktiverat. De här två sakerna ihop innebär att du ideligen tappar bort motiv som fladdrar runt på ett svårförutsägbart sätt.
Sony säger att laggningen i A6300 nu är så försumbar att du faktiskt kan fota med ett öga i sökaren och ett utanför. Med A6000 blir den metoden väldigt stressig för hjärnan, men i A6300 ser det faktiskt riktigt bra ut även om det fortfarande är en påtaglig blinkning i sökaren under serietagning. Och det verkar som de fått bort det mesta av fördröjningen efter bildskurar. Sökarprestanda ser helt enkelt riktigt lovande ut också för mer krävande sport- action- eller fågelfoto.
Notera att det här fungerar i upp till 8 bilder/sekund. Kör du i 11 bilder/sekund hinner inte heller sökaren i A6300 med. Men 8 bilder/sekund är en mycket användbar hastighet. Fullfartsläget fungerar ju bra för mer stationära eller i alla fall förutsägbara motiv.
I övrigt känns det mesta sig ganska likt. A6300 har fått mer tätningar, objektivfattningen är kraftigare och ännu mer av chassit är byggt i magnesiumlegering. Men sådant syns inte vi en ytlig titt. Mer synbara nyheter är att du har ännu större möjligheter att anpassa knapparna. En smart sak är att du numera kan ladda kamerans batteri via usb-ingången medan kameran körs. Bra för time-lapse. Dessutom har A6300 mikrofoningång.
A6300 skall börja levereras under mars och priset för kamerahuset är 1250 Euro, ett paket med 16-50 kostar 1400 Euro och ett paket med 16-70 kostar 2250 Euro.
De nya objektiven
Sony presenterade nyligen tre nya objektiv och två telekonvertrar. De två objektiven som börjar säljas nu i mars, 85/1,4 och 24-70/2,8 kunde vi provfotografera med. Nya 70-200/2,8 och telekonvertrarna fanns bara som icke-fungerande mockups, så de har vi inga testbilder från.
Intressant nog pratade man mycket mer om de nya objektiven än om A6300. De betonade att det här bara är början på en satsning och det märktes hur viktiga de upplever att de här objektiven är. Intressant nog betonade de också flera gånger och på olika sätt att G Master-objektiven helt och hållet var utformade av Sony och så som Sony ville ha dem. Det är nästan så man undrar om Sony och Zeiss haft lite oenigheter kring objektivdesign.
Om vi börjar med lite tekniknörderi så var Sony mycket stolta över att de uppnått vad de hävdar är exceptionellt bra ytjämnhet i linselementen. Man tryckte mycket på siffran 0,01 mikrometer, det är den precisionsnivå man uppnått till exempel i sina nya XA-linselement ("Extreme Aspherical"). Detta skall bland annat bidra till en snyggare oskärpeteckning.
FE 24-70 mm f/2,8 GM är uppbyggt av 18 linselement i 13 grupper, varav ett XA, två är "vanliga" asfäriska, ett super-ED och ett ED. Fokusmotorn är en "Direct Drive SSM", en avancerad ultraljudsmotor där piezoelektriska element expanderar och drar ihop sig i upp till 50000 gånger per sekund och med en noggrannhet på en tusendels millimeter.
FE 85 mm f/1,4 GM har 11 linselement i 8 grupper varav ett XA och tre ED. Man har nanocoating och bländarmekanismen har elva blad för att få så runda oskärpecirklar som möjligt. AF drivs av en SSM-motor av ringtyp, en starkare motortyp som klarar de stora tunga linselementen. ta en närmare titt på bilden ovan så får du en uppfattning hur stora linselementen faktiskt är.
FE 70-200 mm f/2,8 GM har 23 linselement i 18 grupper varav ett XA, två asfäriska, två super-ED och fyra ED-element. Autofokusen drivs av tre motorer. En stark ringmotor för den tunga flyttbara linsgruppen framtill och två linjärmotorer för den bakre. Lösningen med dubbla motorer bak skall ge stabila och mjuka fokusrörelser under videofilmning. Tack vare det man kallar flytande mekanism har man uppnått en imponerande närgräns på just under en meter (där Canons motsvarighet har 1,2 och Nikons 1,4 meter). Stativfoten går att ta av.
Lite storleksreferens: FE 70-200 mm f/4 G OSS till vänster, nya FE 70-200 mm f/2,8 GM till höger.
FE 24-70 mm f/2,8 GM
Mycket tekniksnack, men hur är de i praktiken?
Vi börjar med 24-70/2,8. Sådana här objektiv är ju smör-och-bröd-objektiv för yrkesfotografer och omtyckta bland entusiaster. FE 24-70 mm f/2,8 GM känns onekligen ganska biffig på en A7R II, faktum är att totala längden från frontlins till kamerans baksida blir nästan identisk med en Eos 5D Mark III med EF 24-70 mm f/2,8 USM II. Det Canon-paketet väger nästan två hekto mer, men det har i gengäld ett större grepp. Skall du fotografera flera timmar i streck med ett så här tungt objektiv på en A7 bör du ha ett batterigrepp för att skona hand och handled.
FE 24-70 mm f/2,8 GM vid 24 respektive 70 mm.
Men bortsett från vikten känns objektivet kanontrevligt. Zoomringen är lagom trög, objektivet fokuserar rappt, säkert och tyst. Det har en stor tydlig och bekvämt placerad knapp på vänster som låser fokus när du trycker in den. Tyvärr går det inte att programmera om den att fungera som Af-on-knapp, men det kan Sony säkert lägga till senare. Längre in mot kameran på vänster sida har du en omkopplare mellan AF och manuell fokus. Zoomringen har en låsknapp, något vi inte sett på liknande objektiv från andra märken. Objektivet är skarpt över hela bildytan redan på 2,8, exakt hur skarpt får vi vänta till ett riktigt test för att se. Men det ser mycket lovande ut. Oskärpeteckningen är mjuk och trevlig och det lilla vi kunde testa med ljuskällor in i kameran. Ett par inte allt för starka halogen-spotar orsakade inga fula fenomen (ute ösregnade det, så ingen sol).
Skärpan ser bra ut över hela bilden redan vid f/2,8, den här bilden är tagen vid 66 mm.
FE 85 mm f/1,4 GM bredvid FE 24-70 mm f/2,8 GM.
FE 85 mm f/1,4 GM
En 85/1,4 blir föga överraskande en ganska rejäl pjäs.
Monterat på en A7R II blir paketet faktiskt några millimeter längre än en Eos 5D Mark III med EF 85 mm f/1,2 USM II. Men då väger Canon-paketet halvkilot mer. Diametern är rejäl, strax under 90 mm, men har du stora händer ligger det riktigt skönt i handen. Något vi verkligen gillar är den stora rejäla bländarringen, just på ett sådant här objektiv känns det skönt att få styra bländaren med en ring (de två andra GM-objektiven har inte bländarring). Du har dessutom en omkopplare så du kan växla mellan klickstopp eller helt steglös ring för videofilmning. Precis som 24-70/2,8 har du en stor låsknapp för fokus på vänstersidan.
FE 85 mm f/1,4 GM, notera den tydliga bländarringen och ute på sidan omkopplaren för att bländarringens klickstopp.
På objektivets andra sida har du en stor knapp för låsning av fokus och en omkopplare mellan autofokus och manuell fokus.
Bildkvaliteten ser onekligen mycket lovande ut. På de största bländaröppningarna är oskärpan mjuk och mycket behaglig, punktformiga högdagrar tecknas runt och vackert utan "doughnuts" eller andra konstigheter. Skärpan ser mycket bra ut, men här får vi återkomma efter ett mer systematiskt test med mer exakta noteringar. Men skärpa ser mycket lovande ut redan vid f/1,4.
Oskärpeteckning hos FE 85 mm f/1,4 GM, från f/1,4 till f/4. Största öppningen f/1,4 överst, minsta f/4 underst (ifall någon undrar).
Läs mer
Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm
15 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Vi får väl se, zoomen kanske kan skickas med i något high end kit till en mer rimlig kostnad. 24 000 spänn för zoomen får nog en del att sätta kaffet i vrångstrupen. Många har pekat på bristerna i objektivutbudet och det spelar ju mindre roll för många om objektiven faktiskt finns men inte kan efterfrågas av ekonomisk skäl men å andra sidan så kanske Sony överhuvudtaget inte räknar de grupperna till målgruppen. Men om Sony inte ska uppfattas som enbart ett "high end wanna be", så måste de nog ta bättre hand om sina APS-C -användare. Här har det inte gått särskilt fort och missnöjet pyr mer påtagligt nu och en del tittar sig om efter tillverkare som man upplever tar APS-C -marknaden mer på allvar än Sony gjort de senaste åren. Men nu är ju high end grunden lagd, så då kanske man kan ta sig an de andra marknadssegmenten också framöver.
Det här var lite bra nyheter.
(Allmän kommentar: Alla de olika kameratillverkarna brukar visa upp Gfk-siffror, men de växlar hejvilt mellan att ta upp statistik för antal sålda kameror, värdet av sålda kameror eller värdet av sålda kameror + objektiv. Plus att de ofta glatt växlar mellan Europa-siffror och nordiska siffror. Händelsevis brukar de siffror de väljer att visa upp se positiva ut för just deras företag :-)
Priserna för de nya objektiven tror jag inte är något jättestort hinder, Canon och Nikon har länge sålt liknande objektiv till liknande priser och ändå fått överraskande stora volymer (i synnerhet på 24-70/2,8 och 70-200/2,8). Det här är den typ av objektiv som för C/N har haft den gyllene kombinationen av bra marginaler och hyfsade volymer. Det är inte orimligt att samma sak kan funka för Sony.
Sony har varit en "high end wannabe" i flera år. Det har de själva sagt vid upprepade tillfällen :-) Det som väl ser bra ut för dem är ju delvis att nu senaste åren på allvar börjat bli mer "high end" och mindre "wannabe". Kritiken att man inte prioriterar aps-c finns och har länge funnits också hos både Canon och Nikon, de enda som verkligen satsar hårt på aps-c är ju Fujifilm, Pentax (men även de är ju på väg till småbild) och Samsung. Skall man döma av deras marknadsandelar så har nog Sony en poäng i sin parallella satsning på aps-c och småbild :-)
Men de känns stora vilket var väntat då de är FF och ljusstarka.
Dock känns det intressant att de verkar vara designade för E-mount då de har glas långt bak nära bajonetten....
Vidvinklar kan, i alla fall i princip, göras mindre hos spegelfria kameror eftersom man inte behöver lika kraftiga retrofokuskonstruktioner. Men å andra sidan vill man ju helst ha dem hyfsat telecentriska så ljuset inte träffar sensorn i för flack vinkel, och då blir det retrofokuskonstruktion i alla fall, även utan spegel.
Men det är inte otänkbart att Sony ändå kan ta ut svängarna lite mer i sina optiska konstruktioner och kanske för en given storlek få lite bättre prestanda tack vare att de - som du är inne på - kan ha glaselement närmare sensorn än vad som funkar med en DSLR. Men för den här kategorin av objektiv blir nog skillnaden ändå ganska liten.
Så kan det säkert vara tänkte mer på att det var nya optiska designer och inte a-mount med förlängning då glaset nu är "långt" bakom där a-mount normalt slutade.
Kollade på sameryang där är skillnaderna bara en bit metall förlängning mellan a och e mount
Funderingar: Koppar har ju bra elektriska egenskaper och används ju i alla kretskort. Jag hade bara tagit för givet att det var koppar i sensorernas ledningsbanor. Det måste ha varit nåt problem med koppar eftersom man använt aluminium. Ärg? Annan korrosion? Silver har ännu bättre elektriska egenskaper än koppar. För en sensor åtgår väl inte så mycket att kostnaden betyder nåt. Silver oxideras och påverkas av svavel, men sensorn har ju ett täckglas som borde skydda.
Jag tror det mest handlat om tillverkningsteknik. Tänk på att systemkamerasensorer är byggda med jämförelsevis "grov" teknik (på en nivå där t.ex. processorer befann sig för över tio år sedan). Våra systemkamerasensorer är ju i kretsvärlden ganska glest befolkade komponenter.
När det gäller processorer började man med koppar för ganska länge sedan:
http://www-03.ibm.com/ibm/history/ibm100/us/en/icons/copperchip
Det har helt enkelt tagit tid innan koppartekniken blivit ekonomiskt försvarbar för så här stora sensorer. Samsung var ju först ut med sin 28-megapixels aps-c-sensor som kom hösten 2014. Men det skulle inte förvåna mig ett dugg om den här tekniken redan använts länge i t.ex. mobilkamerasensorer som faktiskt ofta ligger en bra bit före våra systemkamerasensorer rent teknikmässigt.
(Och visst används aluminium i högspänningsledningar, då ofta med kärna av stål eller nuförtiden kolfiber.)
https://www.youtube.com/watch?v=9tzga6qAaBA
Att köra med vidvinkelkonv det gör man typ på en iPhone inte på PRO kamera som försöker vara det i alla fall.
Även mobiler har ju använts pro av pro så vad det spelar in fattar jag ej.
Denna funktionen har ju funnits länge och tillochmed på storformat. läs:http://www.kenrockwell.com/schneider/150.htm
Med kvalitativa ihopdesignade elemet ser jag ändå det som possitivt och kreativt.... Tror inte iphone har någon hopdesignad konverter. Men det har ju sålts många iphones så någon har kanske reversed enginerat något men inte apple vad jag vet.
Att bygga tung stor optik som nu blir som en tegelsten på det lilla Sony huset är ingen orgasm i ergonomi direkt.
Sedan tror jag inte att om objektiv-problemen vore lösta så skulle det inte på något sätt ändå locka över några C/N ägare, Vi har ju konstaterat i långa Sonytrådar att deras kameror har allt för många svagheter och tillkorta kommande för att klassas in i kategorin arbetshäst, batterikraft menyer gränssnitt, upplevs som nästan obrukbara av C/N-ägare, för att inte tala om bufferten vid Raw-bilder, eller den rätta komprimering av Raw som är synnerligen märklig och totalt obegripligt att man inte har kunnat välja in lossless, saknaden av två minneskortplatser, nej det går inte att fortsätta.
Dom tre nya bamseobjektiven har väl fått sin förklaring av Martin i andra trådar, mycket pekar på att större kameror kan vara på gång framöver. Helt nya intresserade köpare av en systemkamera kan nog tänka sig att titta på en Sony-kamera eller har en gammal kamera med ett kit objektiv av enklare slag.