PROV: Olympus E-M1 Mark II
Vi har provat Olympus nya toppmodell E-M1 Mark II. Det mest slående är snabbheten: snabb serietagning, snabb autofokus och snabb sökaruppdatering.
Huvudnumret är förstås serietagningen med som mest 60 bilder per sekund, med fullstora råfiler. Men det är med singelfokus, med följande fokus och elektronisk slutare är hastigheten lägre, men fortfarande mycket imponerande 18 bilder per sekund. Med mekanisk slutare får du som mest 15 bilder/sekund med singelfokus och 10 bilder/sekund med följande fokus. Du kan förstås även begränsa hastigheterna i de olika lägena så bufferten räcker längre.
När vi provkörde kameran fotograferade vi bland annat när en pilbågsskytt sköt mot vattenfyllda ballonger. Det gick bra att få bilder av den exploderande ballongen även med en kamera som tar 5 bilder per sekund. Men i den farten får du i bästa fall en bild där ballongen träffas och exploderar och sedan en bild när vattnet faller nedåt. Kort sagt, du får som bäst en bra bild av det intressanta.
Med 18 bilder/sekund fick vi runt 20 bilder av hur ballongen träffades, exploderade och hur vattnet sedan föll nedåt. Sedan provade vi läger "Pro Capture" som innebär att så länge du har avtrycket halvt nedtryckt så tar kameran bilder och buffrar dem kontinuerligt så när du sedan trycker ned avtrycket helt så sparas de 14 senaste bilderna fram till du tryckte. Sedan fortsätter den spara om du håller kvar avtrycket nere till bufferten är full. Det här minskar drastiskt risken att du missar det avgörande ögonblicket. Smart, men vi önskar att det kändes tydligare skillnad mellan halvt och helt nedtryckt avtryckare.
Snabb bildserie. I första bilden har pilen precis kommit in i bild, i andra bilden är den på väg igenom ballongen, i tredje har den stannat i höbalen bakom. Resten bara visar hur vattnet först stänker utåt och börja falla nedåt. Serien är tagen med 18 bilder/sekund. Bilddata: E-M1 Mark II, 12-40/2,8 Pro vid 40 mm, f/3,5, 1/640 och ISO 200.
Du kan som sagt även begränsa hastigheten i de olika lägena. Dels för att få längre buffert om du följer ett förlopp som varar längre, eller som när du kör Pro Capture, för att inte få onödigt många bilder att gå igenom. Men någon kanske undrar vad poängen är med sådana här hastigheter?
När du vill fånga skeenden som är snabba och svåra att förutse finns det aldrig några garantier att få en bra bild. Allt du kan göra är att ge dig själv så bra odds som möjligt. Det viktigaste är ofta att lära sig hur ett motiv rör sig och agerar, det gäller allt från fåglar till hockeyspelare. Men med 10, 15, 18 eller 60 bilder per sekund ökar du helt enkelt oddsen att få en riktigt bra bild av en händelse just i det mest intressanta ögonblicket.
Snabb autofokus
Möjligheterna till riktigt snabb utläsning från sensorn ger inte bara snabb serietagning. I en kamera med sensorbaserad fokus hjälper det också till att göra autofokusen snabbare. Det här har fått Olympus att hävda att de har världens snabbaste autofokus. Något vi har hört förut och där väl resultaten då varit lite varierande.
Snabb autofokus. När fågeln tydligt kontrasterade mot bakgrunden hade autofokusen inga problem att följa den, svårare blev det när den svepte nedåt och längs den bruna jorden och vissna gräset. Men det är ett svårt motiv. Bilddata: E-M1 Mark II, 40-150/2,8 Pro vid 150 mm, f/4, 1/400, ISO 200.
Men snabb är den, det är uppenbart, och den klarar helt klart att följa motiv som är både snabba och lite ryckiga även när de kommer rakt emot dig. Redan första E-M1 var mycket bra på detta och var när den kom en av de första spegelfria som fungerade för att fotografera till exempel sport. Så är EM-1 Mark II snabbast i världen? Kanske, snabb är den definitivt och helt klart ett av de bästa spegelfria autofokussystem vi sett. Och den är en utmanare även för de bästa spegelreflexkamerorna. Det skall bli mycket spännande att jämföra den mot Sony A6500, Fujifilm X-T2 eller Nikon D500.
Hästarna kom springande rakt emot oss, de skuttade och slängde sig hit och dit, ett halvsvårt motiv att följa som många spegelfria kameror skulle misslyckas med, men som E-M1 skötte klanderfritt. Bilddata: E-M1 Mark II, 40-150/2,8 Pro vid 150 mm, f/2,8, 1/500, ISO 200.
Autofokussystemet har 121 fasdetekterande korspunkter spridda över en mycket stor del av sensorn. Vi hann inte utforska de olika fokuslägena i detalj, men vi noterade att kameran är bra på att fokusera på motiv även när de hamnar en bit från bildcentrum. Du kan även begränsa fokusområdet (avståndet till motivet) i kameran för att minska risken att fokus jagar iväg. Du kan byta fokuspunkter både med multiväljaren och via pekskärmen medan du tittar genom sökaren.
4K-video
Video är något som ställer enormt höga krav på snabb sensorutläsning. E-M1 Mark II har 4k-video, både Cinema 4K (4096x2160) med 24 bilder/sekund och UHD (3840x2160) med 24, 25 eller 30 bilder/sekund. Du kan få ut en bitrate på upp till 237 Mbit/sekund och du kan få ut 4:2:2 via HDMI-porten. Förr fick Olympus krtik för lite menlösa videospecifikationer, men de dagarna känns över.
Väderskyddad. Olympus är ju precis som Pentax kända för ambitiös vädertätning. På bilden ser du en av demokamerorna efter att ha bokstavligen släpats i smutsen. Olympus säger att kameran ihop med vädertätade objektiv är "splashproof, dustproof, and freezeproof down to -10 degrees C". Här har Olympus ett solitt rykte och E-M1 Mark II är sannolikt en av marknadens mest tåliga kameror.
Klassledande stabilisering
Olympus och Panasonic valde ju till en början olika väg när det gäller stabilisering. Panasonic satsade helt på optisk, Olympus helt på sensorbaserad. För några år sedan började Panasonic kombinera de två. Dels för att de menar att optisk fungerar bättre med långa objektiv, och sensorbaserad bättre med kortare brännvidder. Men också för att vi med dagens kraftfulla processorer kan kombinera bägge och få ännu effektivare stabilisering.
Olympus har nu på sistonde också börjat kombinera de bägge teknikerna och två av objektiven i deras Pro-serie har nu optisk stabilisering, dels 300 mm f/4 som vi testar i vår naturspecial (nummer 7-2016) och den nya normalzoomen 12-100 mm f/4 som introducerades på Photokina.
Vi fick möjlighet att prova stabiliseringens effektivitet på ett illustrativt sätt. Vi fick sitta i en vagn som drogs länge en inte överdrivet jämn grusväg, på fältet bredvid vägen red ett par ryttare i samma fart som vår vagn. Vagnen skakade tillräckligt för att att man behövde ta spjärn med fötterna för att inte halka runt på sätet. När vi filmade utan stabilisering blev resultat förutsägbart, en rejält skakig och ryckig video du blir åksjuk av att titta på. Med stabilisering såg det nästan ut som vi använt en Steadicam-rigg. Här körde vi det nya 12-100 mm f/4 IS Pro och kombinationen är verkligen imponerande för videofilmning. Du kan både gå och jogga medan du filmar och få överraskande stabil video.
Om vi summerar intrycken av E-M1 så är den som sagt snabb. Serietagningen är ju uppenbar, men även hela responsen är snabb. Sökaren är mycket bra, minst i klass med den i Sony A6300 som vi tidigare blivit imponerade av. Autofokusen vill vi testa mer noga innan vi ger något tydligt omdöme, men preliminära intrycket är att den är märkbart bättre än den i första E-M1 som ju var mycket bra. Sist men inte minst imponerar både videospecarna och inte minst den fantastiska stabiliseringen.
Mer läsning:
Första presentation av E-M1 Mark II
Vi tar en första titt på E-M1 Mark II
Läs mer
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
26 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Sedan får man inte glömma att Yen:en är stark och att priserna påverkas av jordbävningen dvs. den låga tillgången på sensorer. Lägg det till kamerans specifikationer så får men en mer nyanserad bild och inte något helt vanvettigt. Jag misstänker att vi får förvänta oss höjda priser av även andra tillverkare framöver.
Må vara så...Snart kommer GH5 redan nu är priser på denna lägre än Olympus... Smart av Panasonic och olympus har redan börjar med cash back i Japan på Olymusen ??? Vad tror du att detta kan bero på?... Jag kommer att köpa oavsett...Tycker det är trist att man sparkar undan fötterna på många Om man vill växa å få över flera till Micro4!
En E-M1 Mk2 med nya 300/4 Pro väger ca 1,8 kilo. Men faktum är att en Eos 7D Mk2 med Canon 400/5,6 är ekvivalent till bildvinkel och ljusinsamling, bara är några centimeter större och väger två hekto mer ... Men kostar 26000 kr jämfört med 46000 kr för Olympus-paketet. Nu håller Olympus-objektivet högre optisk klass (Canon-objektivet är ju ganska gammalt) och har en enormt effektiv stabilisering vilket Canon-paketet helt saknar. Och du får bonusar som 4k-video och 18/60 fps.
Men, byggde du 200/1,4 eller 300/2 med vettiga optiska prestanda för M43 skulle det knappast bli varken mindre, lättare eller billigare än att köra ekvivalenta objektiv på APS-C eller småbild - snarare tvärtom.
Tanken att utrustningen blir mindre och lättare när man går ned i sensorstorlek bygger ju på att man är beredd att ge upp lite ljusinsamling. Under en resa, en vandring eller vid sportfoto utomhus där man i huvudsak fotograferar i bra ljus kan det ju vara värt att offra lite ljusinsamling för att vinna i minskad storlek och vikt. Nu är dagens sensorer såpass bra att det fungerar i allt fler situationer att ge upp lite ljusinsamling, i alla fall om man håller sig till en ändå relativt stor sensor som Four Thirds.
Om Olympus vill ha tak i proffssegmentet/seriösa amatörar på alvar måste dom komme fram med ett rejält ljusstärkt tele, med jättekort skärpedjup. För många år sedan hade dom både 250mm f2.0 och 350mm f2.8 - så ett 300mm f2.0 eller 200mm f1,8 skulle inte vara helt omöjligt. Resten av utrustningen är ju fortfarande lätt, snabb och smidig - när inte teleobjektivet är med!
Och skall de sälja objektiv i 100 000-kronorsklassen så kommer köparna nog vilja ha minst lika bra fokusprestanda som de får med sådana objektiv på kameror idag, och även om nya E-M1 ser lovande ut så har de en hel del kvar att bevisa där.
Jag tror Olympus (och Panasonic) snarare satsar på de köpare som just är beredda att ge upp lite ljusinsamling (och därmed skärpedjup) för att få ett mindre och lättare paket att bära på. Då erbjuder de nämligen något som Canon och Nikon i dagsläget inte erbjuder (fast de skulle kunna - var är deras kompakta 500/8 eller 600/8 till exempel?), istället för att konkurrera på dem på deras hemmaplan.
Fram för allt på bildstabilisering lägger väl Nikon ock Canon efter med deras gammeldags system med bildstabilisering i objektivet? Tycker att 4-5-6 steg låter fantastiskt!
Mvh. J
Men egentligen, what's the point, då är ju vikt och storlek ungefär i klass med Canon-utrustningen. För fågelfoto är det ju i och för sig trevligt med 2 ggr crop-faktor.
Om en adapterutveckling är att förutse så är väl det ett ytterligare skäl för Olympus att avstå från utvecklingen av ljusstarka telen i 100kkr-prisklassen.
Det finns fler andra intressanta frågor kring detta. Hur kort skärpedjup behövs egentligen för användningsområdet? Räcker 300 f4 inte till? De bilder jag sett talar för att det verkar räcka till t.ex. naturfoto. Hur mycket måste man blända ner objektiv med motsvarande bildutsnitt från Canon eller Nikon för att få samma skärpa? Att titta på siffror säger inte allt. 😊
http://howmuchblur.com/#compare-1x-200mm-f2.8-and-2x-100mm-f2.8-and-2x-100mm-f1.4-on-a-0.9m-wide-subject
Sedan kan bokehn se olika ut beroende på objektivet, men detta gäller den teoretiska bakgrundsoskärpan.
http://petapixel.com/2016/11/07/olympus-e-m1-mark-ii-can-capture-sharp-5-second-exposures-hand-held/
Originalblogg
https://robinwong.blogspot.se/2016/11/olympus-om-d-e-m1-mark-ii-review.html
Både Canon och Nikon slirar lite och verkar ligga något efter. Vägen framåt har sedan något år tillbaka delat sig. Den ena sträckningen kommer kanske redan inom 5 år.... att bli mycket smal
Nu misstänker jag att du mest syftar på saker som hastigheten och stabiliseringen, där ju Olympus onekligen just nu ligger främst i utvecklingen. Just hastighet hänger ju (omvänt) ihop med sensorsorlek, att ta råfiler i 60 bilder/sekund gjorde ju redan Nikons 1-kameror för fem år sedan, idag har vi nått de nivån med den dubbla sensorytan hos Four Thirds-sensorer. Om ytterligare några år kan vi säkert se de hastigheterna i APS-C (som är dubbelt så stor i sin tur) och då kan du nog lugnt räkna med att det kommer APS-C-kameror som som utnyttjar den tekniken. RTill exempel en Eos M-modell :)
Jag undrar om det delvis är sådana saker som Canon och Nikon så att säga väntar på, då har du ju en sensorteknik som verkligen gör det lockande att slänga bort spegeln och utnyttja farten (serietagning, sökaruppdatering, sensorbaserad autofokus) som du kan uppnå utan spegel.