På företagen finns det säkert många inofficiella fotoklubbar, eller underlag för att starta dem. Där finns redan en gemenskap via anställningen så att organisera det borde inte vara så svårt.
Om det är för få intresserade på ett företag kan man väl bilda en klubb tillsammans med något annat företag man har kontakter med.

För mig och många andra som deltar mycket och intensivt i föreningslivet kan sådana aktiviteter framstå som självklara och okomplicerade. Visst, delvis är det väl en generationsfråga, men jag tror också att vi föreningsmänniskor måste bli bättre på att berätta för de yngre och oanslutna om hur en förening fungerar och vad som är det fina med att vara med i en sådan.

Vad är grejen med fotoklubbar egentligen?

Har aldrig rikt förstått grejen med fotoklubbar.
Själv ser jag Fotosidan som en form av fotoklubb som inspirerar och finns tillgänglig på mina villkor när jag kan.
Jag tror att många fotografer idag, (precis som andra människor) har svårt att vara tidsstyrda. Att träffas den och den tiden innebär mer krångel än nytta hur underligt det än kan låta.

Själv är jag en sån typ. Jag resr mycket i mitt yrke och skulle ha oerhört svårt att kunna deltaga i möten etc.
att istället träffas här, över nätet som på sitt sätt är djävligt osocialt är ändå den gyllene medelvägen för mig.

De gånger jag är i behov av att träffa likasinnade så kontaktar jag dessa och vi åker ut och fotar tillsammans. Det går att anordna tävlingsmoment för att utvecklas även på de små träffarna internt om man nu är ute efter det. Att förbättras gör man genom att prata mycket bilder och bildspråk, eller såväl teknik ned på millimeternivå om så önskas.

Således, jag tror att klubbverksamhet kommer att sakta försvinna allt mer. I det uttalandet inte bara foto inräknat utan föreningsliv i stort. Jag är den förste att beklaga, då jag själv inom andra genrar haft oerhört roligt genom just föreningslivet. Det är förändringens tider och det är bra att man tar tag i det här från grunden. Jag hoppas föreningslivet kommer att bli kvar då jag inser nyttan för många med detta, dock ser jag mycket utmaningar för att realisera detta.

Digital- och internet-eran har en kraftig prägel i att föreningar och klubber tappar medlemmar i takt med att inte nya tillkommer. Man tittar och diskuterar fotografering och fotografi på interaktiva forum. Som är tillgänglig när man vill, var man vill. Allt utom fotografering kan ske vid internetansluten enhet i hemmet, i skolan, på caféet, på bussen etc.

Att sammanföra människor fysiskt, är det spontana eller organiserade fotografträffar på något café eller hemma hos någon deltagare, som gäller idag. Föreningslivet är enklare och mer självklar när man studerar.

Oavsett krävs det eldssjälar som arrangerar, administrerar och engagerar sig.

Hoppas att fotoklubbarna har en framtid. Jag har varit med i två olika klubbar men hoppade av då tröttnade på alla gubbar. Och det stora vad att man skall bara tävla i olika format. Och det passar mig inte. Så jag slutade. Hittar det jag vill på internet och via åka på utställningar själv.

Vad fantastiskt att det kommer igång en diskussion om fotoklubbar här på sidan tackvare Magnus artikel ovan!!

Jag ser idag att internets olika forum för foto kan gå hand i hand med en Fotoklubb.
Jag ser ljust på framtiden för Fotoklubbarna.
Om klubbarna är aktiva och visar sig genom utställningar, kurser och i andra kulturella sammanhang så tror jag att man kan locka medlemmar, både ung och äldre till våra klubbar.
Klubbarna måste ta hand om sina nya medlemmar på ett bra sett så att man känner sig välkommen.
Ungdomarna kan lära oss mycket nytt och spännande bara att vi som är äldre tar till oss dettta och är nyfikna.

Jag kommer ihåg vilken hjälp jag själv fick när jag gick med i fd Motala Fotoklubb (numera Borens FK) i början av 1980-talet. Ångrar inte en sekund att jag gick med för det har berikat mig väldigt mycket och utvecklat mitt fotograferande.

Många tycker det är tråkigt med styrelsearbete, men det är ju det som är roligast att kunna påverka och ha en gemenskap tillsammans både i sin egna klubb och på distriktsnivå och även då på riksplanet.

Tackvare att jag gick med i en klubb i början av 1980 - talet och fick mig att helt enkelt fastna i fotohobbyn, så blev det också mitt jobb i butik sedan 1989. Min skola till mitt fotoyrke var Motala Fotoklubb!

Utveckla ditt fotointresse!
Gå med i en klubb DU också!

Stort tack till Framtidsgruppen för ert mycket fina jobb ni gjort!!
Tack också till Skara Fotoklubb för ett mycket fint RIFO arrangemang!

Fler ungdomar i klubbarna är nog enda lösningen för att klubbarna ska fortsätta existera. För att de ska komma dit tror jag att man behöver synas, kanske ha öppna kurser på ungdomsgårdar eller på stan för att rekrytera medlemmar. Att man har kontinuerlig aktivitet i form av kurser och mer ren praktisk utövning av att fota. Det finns ju ett sug efter att lära sig fota när man har börjat och jag tror inte att utställningar, bild-analyser och interna tävlingar är det som lockar folk, däremot bra som material i kurserna. Nu är det ju ekonomiskt lite knepigt att göra stora projekt, så eldsjälarna med driv och som jobbar ideellt måste ju finnas där.
Det kan nog också vara lite kyrkkaffevarning, förlegat och outvecklat på många av dagens fotoklubbar som gör att det känns precis lika bra att läsa sig till hur man fotar på nätet.

Sen så har jag så fruktansvärt mycket fördomar mot fotoklubbar också... Antingen är det gamla gubbar som är besatta av tekniken o tar riktigt tekniskt perfekta bilder men bilder som är totalt ointressanta, eller så är det dryga 30-åriga män som tror de kan allt (fast bilderna blir ändå skit) och långtidsjukskrivna damer mellan 40-50 år som bara fotar blommor i tråkigt medljus.. Jag vet att jag självklart har fel, men det är så svårt att ta sig över tröskeln och gå med i nån fotoklubb.. Bara för det ska jag nog försöka gå med i en nu!
Bra artikel det här!

Riktigt intressant diskussion - även om jag inte kan förstå varför kvantitet (antalet personer som är fotoklubbsmedlemmar) har så stor betydelse? Huvudsaken är väl att de som är med trivs. Det kan inte passa alla.

Samtidigt blåser nog förändringens vindar i många klubbar. Det pågår ett generationsskifte både när det gäller människor och teknik. När jag gick med i "min" klubb (Varbergs Fotoklubb) för några år sedan var den ganska sömnig - typ månadsmöten + årsmöte + en egen kalender som finansierade verksamheten. Hög medelålder och väldigt få som var riktigt engagerade. Mycket teknikprat och få riktiga bilddiskussioner.

Sedan dess har det hänt massor. Men det som betytt mest är nog interaktiviteten - att vi har använt oss av nätet för att stärka klubben. En egen grupp här på Fotosidan som var väldigt aktiv till en början. Sedan flyttades diskussionerna mer och mer över till en Facebookgrupp. Den är "halvöppen" så att även de som bara är nyfikna på klubben har tillträde. Där kan vi planera utflykter med väldigt kort varsel. Vill man ut och fota och vill ha sällskap är det bara att skriva en rad och strax svarar någon som har tid och lust att hänga på. Frågor, infall och förslag haglar.

En gång om året ordnar vi fotomarathon där allmänheten får vara med. Gärna när det är som mest folk i vår sommarstad. Det gör att klubben syns utåt. Efteråt ställs bilderna ut på museet.

I stället för bara månadsmöten (som vi fortfarande har) är det öppet i klubblokalen varje tisdagskväll. Det blir umgänge under väldigt avspända former. Man kan droppa in och ut när man vill. Spontana bildvisningar, bilddiskussioner, bildredigering, då och då veckouppgifter och naturligtvis även en del prat om utrustning. Vi lånar och testar gärna varandras grejer. Perfekt om man inte riktigt kan bestämma sig för vad man vill ha. Den som inte kan så mycket får hjälp av dem som kan mer. "De gamla" kan ofta oerhört mycket om fototeknik. Hur en kamera faktiskt funkar. De yngre är i sin tur ofta fantastiska på bildredigering. Alla har något att lära - och att lära ut.

När kvällarna blir långa och ljusa på våren skippar vi träffarna i klubblokalen och gör fotoutflykter istället. Morgonen efter kan man räkna med att få se en bild på sig själv i Facebookgruppen. Kravlande i den mest bisarra ställning med kameran. Några av mina mest kreativa bilder har kommit till under sådana utflykter - i skymningen när man börjar bli lite trött och fnissig och mycket oseriös :-P

Visst deltar klubben fortfarande i den klassiska tävlingsverksamheten som verkar vara många fotoklubbars ryggrad. Men för oss är det mer en bisak. Ändå har klubbens samlade tävlingsframgångar ökat rejält de senaste åren. Det tror jag är en följd av alla intensiva bilddiskussioner vi har på klubben + de utmaningar och veckouppgifter som spontant dyker upp.

Inser att ordet spontant dyker upp ofta i mitt inlägg - men jag tror att det är nyckeln till varför Varbergs fotoklubb levt upp de senaste åren. Spontaniteten och samhörigheten har gjutit nytt liv i klubben. Och vi har otroligt kul ihop :-D

Årets fotograf 2012 Magnus Fröderberg, grattis!
Det som slår mig när jag går igenom listorna från "RSFs utställningar och salonger" är hur få Stockholmare som är med, är vi i Stockholm extra dåliga på att gå med i fotoklubbar och i så fall varför? Jag har själv aldrig varit med i någon fotoklubb, naturligtvis har tankarna funnits men det har alltid slutat med att jag har valt att avstå.
Är det inte så att föreningsliv bygger på att man har tid över för att engagera sig med "likasinnade", i vårt moderna samhälle är tid en bristvara som vår omgivning ställer krav på att få del av.
Att fotografera har i alla fall för mig blivit ett sätt att kunna disponera min egen fria tid till någonting angeläget, jag arbetar i genomsnitt ungefär 12h per dag och har gjort så i många år. När möjlighet finns stjäl jag en stund för att ta några bilder, jag kan ta små omvägar för att ta en bild, ibland åker jag till arbetet en timme tidigare för att ta några bilder i soluppgången osv.
Varje gång när jag går ut på stan så ser jag fotograferande människor, de fotograferar med allt från mobiltetefoner till avancerade systemkameror.
Fotografering har kanske utvecklats i två diametralt olika riktningar, ett stort antal som bara tar snap shots som sprids i realtid via sociala medier och så en annan grupp som lägger ner mer och mer tid på att göra bilder, vissa lägger ner massor av tid framför datorn (i stället för mörkrummet).
Egentligen kanske vi lägger ner mer tid framför datorn med PhotoShop för att disponera vår egen tid.

Temadagar kan vara ett sätt att engagera fler typ Fotosöndag, veckans tema är...