starkt att komma tillbaka Terje

Jag är glad att du inte blev kvar i den där skogen, Terje..och att du verkar ha hittat en väg tillbaka som människa. Det är det första jag vill säga. Nog för att det var ett rejält övertramp du gjorde där kring 2011, men det ska inte behöva få gå så långt att någon funderar på att "lämna in självmant i förtid".

Jag kan (om jag riktigt anstränger mig) förstå att man i ett pressat läge kan göra väldigt dumma saker..som att t.ex. klistra in andras lodjursbilder i några av sina egna landskapsbilder för att få uppmärksamhet. Däremot begriper jag inte att det gjordes på så otroligt många av dina bilder. Hur tänkte du där?

Några enstaka manipulerade bilder tror jag ingen hade ifrågasatt allt för mycket, men när det blir upp emot 100 lodjursbilder eller vad det nu var, och så många möten med lodjur under kort tid så är det givet att folk kommer att reagera. Tycker i alla fall jag. Och sedan dessutom mårdhunden på det. Kände du inte själv på dig redan innan spekulationerna kom igång att det här kommer inte att hålla?

Att man sedan ljuger när folk ifrågasätter ens bilder ser jag dock inte som något jättekonstigt..det är väl så människan oftast fungerar. Man går i försvar. Det finns det hur många exempel på i alla möjliga sammanhang. Givetvis hade det bästa varit att lägga alla korten på bordet direkt, men människan fungerar sällan så i dem där pressade situationerna. Därför är jag inte så förundrad över att du ljög egentligen..möjligtvis att du ljög med sådan självsäkerhet som du gjorde..nästan som att du själv trodde på det du sa.

Personligen känner jag att jag börjar lägga denna händelse bakom mig nu. Det är dags för alla att gå vidare tror jag.

Mvh Jonas P.

Solitärer står starka i stormar. Skönt att se dig på banan igen.

Jag måste erkänna att jag fortfarande är kluven. Jag borde inte vara det, men av nån korkad anledning så är jag ändå det.
Jag var ett stort fan av Terjes bilder, känslan, färgerna, rörelsen, livet. Även om de motiv som jag fotade var väldigt annorlunda så kunde jag alltid gå in på han blogg och bli inspirerad.
Sen hände allt. Jag känner absolut inte Terje, men jag påverkades i så hög grad att jag tappade lusten att fotografera.
Jag har under årens lopp försökt att hitta inspiration, men jag har inte hittat någon som påverkat mig så starkt som Terjes bilder gjorde.

Jag ÄR glad för Terjes skull att han kunnat gå vidare och hoppas att han kan inspirera fler på samma sätt som han en gång inspirerat mig.

Men jag är inte så säker på att jag kommer att få tillbaka intresset för fotografering på samma sätt igen.

Men jag önskar Terje all lycka framåt!