Fotografer
Anders Zorn är en av Sveriges mest kända konstnärer. Men vad få känner till är att han tog fotografier som förlagor till många av sina mest kända målningar. Nu visas en dokumentär på SVT Play om Anders Zorn som fotograf.
Se dokumentären här!
På Zornmuseet i Mora finns konstnärens fotografier bevarade, ett tusental bilder som tillkommit från början av 1890-talet till något år före hans död 1920. Först i början av 1960-talet upptäcktes tusentals bortglömda negativ av Anders Zorn.
Redan tidigt i karriären använde Anders Zorn kameran som skissblock, ibland nästan som en dagbok. Han visade dock aldrig sina bilder offentligt, det var snarare tvärtom, han behöll dem inom familjen. Att använda fotografier som förlagor ansågs inte riktigt fint.
Aktstudie från Sandhamns östra udde. Förlaga till etsningen Svanen 1915. © Zornmuseet
När glasplåtar och andra otympliga tekniker ersattes med rullfilm var Anders Zorn inte sen att ta till sig den nya tekniken. Vid en av hans återkommande resor till Amerika köpte han en av de första kamerorna som använde rullfilm, för att fotografera dem han porträtterade. Bland alla kända ansikten från tiden fick han även uppdraget att porträttera tre presidenter.
Zorn blev snabbt en hängiven fotograf som gärna dokumenterade familjen. Han visade på ett djärvt fotografiskt formspråk, besatt av intryck av pågående rörelser inom den stillastående bildytan. Samtidigt experimenterade han med exponeringstider och dubbelexponeringar för att skapa olika effekter, medvetet och omedvetet. Han använde även överstrålningseffekter och ibland är delar av motiven utfrätta.
Åren innan sin död använder Zorn ett stort antal bilder av modeller i Stockholms skärgård som rena förlagor till framförallt etsningar. Det finns också ett antal bilder som han troligen har gjort som förlagor men som aldrig kom till användning. Det är spännande att tänka hur dessa målningar eller etsningar skulle sett ut.
Max Ström Förlag har givit ut en fotobok med titeln ”Fotografen Zorn”.
16 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Mvh. Erik/DK
Zorn gjorde stil och proportionsstudier med kamerans hjälp. Även när det färdiga verket ligger nära den fotografiska stilstudien – som i aktstudien i Sandhamn här ovan, är Zorns färdiga etsning bildmässigt betydligt starkare.
Visst – det ansågs inte fint att ta kameran till hjälp, och gör det kanske inte ännu i dag. Ingen skugga skall emellertid falla över Anders Zorn, han var en bildmässig och penselföringsmässig stormästare. Albert Engström, som sedan ungdomen var vän med Zorn, berättar i sina minnen:
På konstakademin i Stockholm var det fullt av elaka kotterier, skvaller, och förtal – men när Anders Zorn målade, då stod alla knäpptysta i ring omkring honom”.
Zorns fotografier kompletterar bilden av honom som människa och konstnär, men de är inte särskilt imponerande fotografiskt. Självporträttet i den här artikeln är ett undantag, där ljuset hjälpte honom rejält.
Dåtidens fototeknik var mycket motspänstig - det tog tid att ställa in och få det rätt. När Zorn observerade en rörelse eller en speciell tyngdpunkt på en kropp, ja då fick han skjuta snabbt som fan - även om det blev felexponering eller rörelseoskärpa. På så vis säkerställde han att han fick åtminstone något med sig hem av det han var intresserad av.
Detta borde var och en som har minsta insikt i Zorns avsikter och av äldre fotografisk teknik vara på det klara med.
Vilka avsikter Zorn hade med alla dessa bilder känner inte jag till, det får jag erkänna, men om jag förstår dig rätt så vet du vad han tänkte. Var har du fått den informationen ifrån?
När han gjorde det mötte han en helt annan fotografisk teknik än dagens. ISO 50 exempelvis var att anse som en extra högkänslig film, och f:6,3 - f:4,5 en vanlig högsta ljusstyrka på objektivet. Det här har somliga här ovan ingen kunskap eller konkret erfarenhet av. Jag får därför ta saken pedagogiskt:
När den eftertänksamme fotografen gick ut för att fotografera gjorde han en allmänljusmätning (eller skattning). Därefter ställde han in lämplig tid och bländare, för att vara grundberedd. Det blev i regel runt 1/15sek.-1/50sek. och runt f:8 . Kom det sedan en oväntat snabb rörelse, så fanns det inte den minsta möjlighet att hinna ställa om tid och bländare – utan man fick skjuta på vinst och förlust och acceptera rörelseoskäpan. Samma resonemang gällde om man hade fel avståndsinställning.
Zorn menade troligen att även en hög grad av rörelseoskärpa eller felfokuseringsoskärpa, uppfångade tillräckligt av rörelse och tyngdförhållanden.
Jag tycker att det är lätt befängt i sammanhanget att som här ovan anta att Zorn gjorde rena misstag, sådana som alla amatörfotografer gör.
Zorns bilder var av karaktären minnesanteckningar, och jag tror inte att han hyste några djupare fotografiska intentioner därutöver. Skada egentligen att hans interna arbetsmaterial i form av förstudier blev bevarat.