Björn Persson svarar på kritiken: 'Jag är konstfotograf'
Den diskvalificerade bilden på elefanten Tim. Foto: Björn Persson
Det har blåst ordentligt om fotografen Björn Persson sedan hans bild på en elefant diskats i en naturfototävling. Många har anklagat honom för fusk. Enligt Björn är det en olycklig sammanblandning av dokumentärfoto och konstfoto som ligger bakom stormen.
Nyheten om att Björn Perssons bild av elefanten Tim diskats i en afrikansk fototävling efter att ha klonat ett öra på elefanten har lett till stora rubriker i svenska riksmedier. Och i krönikor, kommentarsfält och på sociala medier haglar kritiken mot Björn - många kallar honom för en fuskare. Därför ville vi ställa fler frågor till Björn om hans fotograferande.
På din hemsida kallar du dig konstfotograf och inte naturfotograf, vad är skillnaden enligt dig?
– Det är en stor skillnad. Som konstfotograf har jag helt andra kreativa friheter än den som kallar sig för natur- eller dokumentärfotograf. Våra kriterier går inte ens att jämföra, och därför har anklagelserna mot mig blivit så sneddrivna och irrelevanta.
– Av samma anledning är jag heller inte skyldig att behöva redovisa hur jag framställer mina bilder, på samma sätt som en målare inte är nödgad att berätta om sin teknik. För mig som konstnär är inte ens bilderna det viktiga, utan budskapet jag vill förmedla med dem. Detta handlar om att skapa inspiration och engagemang kring hotade djur och miljöproblem. Om mina bilder på något sätt kan bidra till att rädda hotade arter, så har jag helt uppnått mitt mål. Allting annat är ovidkommande. Med tanke på den värld vi lever idag så borde alla istället försöka förena sina olika krafter, istället för att smutskasta varandra och lägga energi på poänglösa diskussioner.
Du är just nu aktuell med en utställning på Dunkers kulturhus i Helsingborg. När Dunkers kulturhus beskriver dina bilder så kallar de dem för en dokumentation av vilda djur i sin naturliga miljö. Ser du dina bilder som dokumentära?
– Jag har sett kommentarer om detta i sociala medier. För de som inte vet är det rent språkligt en stor skillnad på dokumentation och dokumentärt. En dokumentation betyder en sammanställning, och det är precis vad utställningen är. En dokumentation över diverse hotade arter och deras tillstånd. Dokumentärt betyder att återge något hundra procent realistiskt, och det är inte vad mitt arbete går ut på eller hur utställningen framställs.
"Jag går aldrig in i detalj hur jag arbetar eftersom det handlar om ett konstnärligt arbete"
Himlen gör bilden av elefanten Tim väldigt dramatisk. Har du lagt till den i efterhand?
– Som jag svarade ovan går jag aldrig in i detalj hur jag arbetar eftersom det handlar om ett konstnärligt arbete. Det tror jag till och med dokumentärfotografer förstår då det handlar om personlig stil och yrkesmässig integritet.
En del har blivit upprörda av att du skickade in en bild med klonade öron till en fototävling och kallar det för fusk. Ser du också det som att du fuskat?
– Återigen, på grund av ovanstående svar om hur jag arbetar är det felaktigt och ovidkommande att kalla det för fusk. I tävlingsreglerna stod det också att efterarbete var tillåtet inom måttliga gränser. Och det är ju ett subjektivt och flytande begrepp. Men det som jag lärt mig av den här processen är att det var fel att skicka in en konstnärligt bearbetad bild i en tävling där i rättvisans namn alla bilder måste bedömas efter samma kriterier. Detta kommer jag ta med mig och vara extra noggrann i framtiden.
Varför tror du att detta väcker så många reaktioner?
– Inte konstigt alls. En tävling är ju en väldigt konkurrensutsatt situation. Det förstår och respekterar jag, och som sagt är något jag lärt mig av. Jag förstår också att det kan skapa irritation och trovärdighetsproblem för de som kallar sig dokumentära fotografer.
– Men samtidigt väcker det en annan väldigt intressant debatt; vad är egentligen äkthet i en bild? Somliga naturfotografer använder sig av kamerarobotar eller gömda kameror. Fanns det verkligen en riktig fotograf i uppkomsten av en sådan bild? Nyligen hamnade en stor brittisk tv-kanal i blåsväder då det framkom att de filmat vissa scener i djurparker. Och det finns kända svenska naturfotografer som fotograferat på zoo, och sedan påstått att de tagit bilden i det vilda.
– Absolut viktigast och mest särskiljande för mig när det gäller äkthet, är att jag kommer nära djuren på riktigt. Så nära att man nästan kan känna deras andedräkt. Något magiskt uppstår i den genuina närkontakten med ett vilt djur. Och det tror jag folk känner när de betraktar mina bilder. Om jag sedan väljer att bearbeta bilden, ta bort några grässtrån eller addera eller ta bort något annat element är oväsentligt. För att skapa en verklig och gripande känsla, är många gånger inte den dokumentära verkligheten tillräcklig.
Hur går du personligen vidare?
– Jag ser det här som väldigt positivt och är tacksam för alla åsikter. Det ger mig tillfälle att positionera mig ännu tydligare som den konstfotograf jag är och vad mitt budskap går ut på. Det ger mig ännu mer kraft och inspiration att utveckla mitt eget arbete och dess kreativa former, samt att förstärka det större syftet med att uppmärksamma de hotade djurens situation. Det är det enda som är viktigt för mig.
Läs mer
Björn Persson. Foto: Bisse Bengtsson
67 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Det är mycket "tror" i ovan stycke och jag tycker det är pretentiöst trams med fotografer som ska klassificera sig som det ena eller andra och har regler för vad som är tillåtet eller inte. En bild är en bild oavsett om den är manipulerad eller inte för min del. Tillhör kategorin som uppskattar snygga bilder och tycker många gånger det är mer talang att kunna göra en snygg fotomanipulering än att ta en ögonblicksbild med en kamera.
Skulle vilja vara med och höra diskussionerna när dom väljer.
Sunt förnuft säger att om man ska dokumentera vilda djur i naturen så måste bilderna vara fria från manipulation typ kloning och liknande.
Jag tycker att hans försvarstal är lite otäckt som från en översittare.
Men det är ju inte bildernas kvalitet ur den synpunkten som är det problematiska, utan att Persson inte har varit öppen med hur bilderna har kommit till.
– Som jag svarade ovan går jag aldrig in i detalj hur jag arbetar eftersom det handlar om ett konstnärligt arbete. Det tror jag till och med dokumentärfotografer förstår då det handlar om personlig stil och yrkesmässig integritet."
Hans svar gör det ganska uppenbart att himlen är påklistrad i efterhand.
Det kanske är dags för något sådant i tävlingar som dessa - samt att man exv. i en komplett DNG även har inbakat RAW-original.
Han pratar som om han var vd för Astra Seneca och att det handlar om ett nytt läkemedel med patentskyddat innehåll.
Sen säger han själv att "I tävlingsreglerna stod det också att efterarbete var tillåtet inom måttliga gränser". Vaddå måttligt? Att sätta dit en helt annan himmel är inte måttligt.
Vid ändringar/manipuleringar av fotografier är det bara att påtala detta. Då är ingen skada gjord.
//Marcus fotografen Johansson
Skadan är dock redan skedd när fotografen lämnar in en bild som bryter mot reglerna till en tävling.
Hur är det om ingen upptäcker fusket? Är ingen skada skedd då?
Och på Internet kan man bli sur lite mer än i verkliga livet. :-)
Tycker ni att man istället skulle sluta med regler överhuvudtaget i enlighet med detta?
Det verkar ju ofta så att många (inklusive juryn) har svårt att skilja en bild som är "manipulerad" enligt exv. FS eller denna publicists regler från en som inte är det och var är det då vi har hamnat? Vinner den som är tillräckligt noggrann och ser till att göra ändringsjobbet så pass bra att det inte går att avgöra om man brutit mot några av dessa alla regler fast man faktiskt gjort detta?
Är man tillräckligt krass så skulle man ju kunna se allt detta som att vi lever i en normvärld som inte alls är i synk med tiden och att denne Björn skapar attraktiva fotomontage som är kapabla att vinna tävlingar men att han är rätt slarvig i sitt efterarbete - så pass slarvig att man kommit på honom med att "fuska" i akt och mening att försöka vinna denna tävling.
Även Björn borde kanske anamma min hållning för han gör ju precis som han vill med sina bilder utan att överhuvudtaget bry sig om vilka regler som gäller ens i de tävlingar han deltar och det är det numera många som gör och eftersom ribban ligger där den ligger vet de att de måste göra detta för annars är nog möjligheten att vinna tävlingar som dessa ganska små.
Är det inte dags att skippa hyckleriet?
“Entries should be a faithful representation of the original scene. Localised adjustments should be used appropriately. The objective is to remain faithful to the original experience, and to never deceive the viewer or misrepresent the reality.”
Det bästa hade förstås varit om bilden inte hade accepterats när den lämnades in till tävlingen. Att så inte skedde kan man lasta tävlingsledningen för, men det är inte deras fel att Persson bröt mot reglerna.
”...yrkesmässig integritet.” Lol!
Med andra ord ÄR reglerna sjukt luddiga. Det finns bara tyckanden, inga konkreta saker som går att mäta.
Lars Brundin svarar på Björn Perssons replik om manipulerade djurbilder.
Lars Brundin
Följer
Två av Björn Perssons bilder. De inringade områdena visar hur samma himmel använts i flera bilder.
Björn Persson säger att han aldrig utgett sig för att vara en dokumentärfotograf. Man skall se hans bilder som konst. Kameran är hans pensel.
Men om man läser Björn Perssons eget cv, som finns att ladda ner om man nu är en nyfiken köpare av hans bilder, så står det just ingenting om det. Det står ingenstans ordet konstfotograf eller att bilderna är rena montage i vissa fall. Benämningen konstfotograf används heller inte i Dunkers presentation av fotografen. Hur skall man då kunna veta?
De tre himlarna med olika motiv framför, som jag uppmärksammat, avfärdar han som "metoder som många erkända fotografer i min genre öppet berättar att de använder". Men faktum är att en av bilderna med inkopierad extra dramatisk himmel har deltagit i en stor internationell fototävling (Sony World Photography Awards). En fototävling med klara regler om att bilden inte får vara manipulerad. Så då kvarstår frågan. I vilket fack vill Björn Persson att hans bilder hamnar? Tydligen i det dokumentära eftersom han fortsätter att tävla.
Och i hans fyra sidor långa cv framhävs just de internationella framgångarna tydligt. Men inget om att bilderna kan vara montage eller kollage! Om Björn själv vacklar så är det svårt för oss betraktare att veta vad det är vi ser. Nu säger han att bilden är gjord i mörkrummet, men samtidigt vill han gärna i egenskap av dokumentärfotograf delta i tävlingar.
FAKTA
Regler
Sony World Photography Awards har en regel om att fotot inte får ha något "falskt" eller "missledande" innehåll.
https://webcache.googleusercontent.com/search?q=cache%3AvEw5t7tEoJ4J%3Awww.mynewsdesk.com%2Fmaterial%2Fdocument%2F82475%2Fdownload%3Fresource_type%3Dresource_document%20&cd=9&hl=sv&ct=clnk&gl=se&fbclid=IwAR2yl34PC8Fu_zjwP8jxaFjTMD_9AlIf1aOZzPfJlt9DTonH6QPwupcue84
https://www.kamerabild.se/nyheter/foto/15-bilder-nominerade-i-nordic-retouch
"Det skulle vara riktigt intressant att se original bilden för att bedöma huruvida clonat öra verkligen spelat roll eller inte."
Glöm inte himlen, vilket är väl halva bildytan
frågan är om ens gräset är äkta...
Skulle konstfoto innebära, att det är fullt godkänt till en förändring av ett motiv?
Handlade inte tävlingen om naturfoto?
Juryn har tydligen haft oklara regler, vilket gav de tävlande olika förutsättningar, att skapa bilder.
Det här visar hur tävlingar inom foto kan spåra ur, speciellt nu när digitalt foto används.
Analogt foto ger inte lika mycket chans, till en förändring av verkligheten.
Det var bättre förr! :-) :-)
Vi har kommit till ett läge där återgivning av något som det faktiskt såg ut (så nära som möjligt i alla fall) inte räcker för bildkonsumenterna (alltså vi alla). För att en bild skall synas i bruset och fånga vårt intresse på de tiondelar av en sekund som den har på sig krävs extremer.
Samma fenomen ser vi i den journalistiska fotografin. Bara att titta på färger och kontraster i Nachtweys bilder i inlägget nedan. Eller Anders Petersens hårt dragna svartvita bilder osv. osv. Fenomenet är ju inte nytt men det har accelererat ganska kraftigt över tid.
När det gäller prestigefyllda tävlingar i fotografi har jag aldrig gillat dem. Dels driver de fram en likriktning, "ta vinnande bilder" liksom. Och dels driver de på samma sätt som elitidrotten fram fuskande. När inga vanliga bilder räcker tar man till de metoder som krävs om man anser att vinsten och äran den innebär är tillräckligt viktig.
Dessutom tycker jag att tävlingar speciellt inom de dokumentära genrerna flyttar fokus från "frågorna" bilderna vill ställa om det avbildade till att handla om "häftiga bilder".
Det var länge sedan jag själv lade någon vikt vid alla dessa tävlingar, för mig är de helt irrelevanta som fotografi. Däremot bekymrar det mig att de vinnande bidragen ofta blir trendsättare för hur fotografi "skall se ut" för att vara bra. Frågan blir lätt: Hur tar jag häftiga bilder? Istället för: Vad tycker jag personligen är angeläget att fotografera och visa på mitt eget sätt?
Särskilt om man vill värna om djuren och få intryck hos folk att ta hand om dessa.
Annars kunde han lika väl fotat på en djurpark och fixat en häftig bakgrund.
Tycker också att det flyttar fokus från bilderna när de som ska bedöma bilderna nu i allt större grad måste ägna sig åt att kontrollera om deltagarna i olika tävlingar hållit sig till reglerna eller inte, istället för att kunna lägga tiden på att bedöma bilderna.