Brutus nya bok nominerad till Augustpriset
Lappuggla slår byte mitt framför kameran.
Jag har snabbt bläddrat igenom boken tillsammans med morgonkaffet. Boken är som vanligt en riktig fullspäckad bok med fågelbilder utöver det vanliga. Normalt sett är det bara hårdskådare som intresserar sig för artporträtt, men Brutus tar sin fågelbilder ett steg till. Det gör att bilderna innehåller mer berättelser och det gör att boken passar en bredare publik. Bilden på lappugglan som slår bytet precis framför kameran är vid en snabb genombläddring en riktig favorit.
Så här motiverar Augustpriset sin nominering - Häpnadsväckande fågelfotografier av världsklass ledsagas följsamt av en kunnig, berättande text. Fjädrar, näbbar, vingar, ben och framför allt ögon träder oförtäckt fram och tjusar läsaren. En praktbok med högt mervärde.
Boken ges ut av Symposium förlag.
Publicerad 2009-10-20.
Läs mer
Morgonkaffe och spännande bilder.
Foto: Brutus Östling
ANNONS
17 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Det är för övrigt en lappuggla o inte en slaguggla på uppslaget i boken.
/Anna
Rekommenderas!
Då verkar det inte som Östling helt och hållet har redogjort i boken hur han gått tillväga för att få till detta skott.
Inte slår lappisen något levande byte, där fotografen varit på rätt ställe vid rätt tidpunkt. Utan här fångar Tita Grå en av fotografens utslängda döda möss och/eller leverbitar.
http://www.youtube.com/watch?v=G_KZiC2z71I
http://www.nature-photographer.co.uk/Finland%20owl%202009%20report.htm
För mig förtar det lite av magin i naturfotografin, samtidigt som jag själv troligtvis inte skulle tacka nej till möjligheten att plåta fåglar på liknande sätt. Ambivalent? Japp, det är jag...!
// Daniel
du ska inte säga att en fotograf låter bli att berätta något som dels står i efterordet i boken, dels alltid brukar berättas om på dennes föreläsningar och i radioprogram m.m. där denne - dvs. jag - medverkat.
--- Kruxet är att jag istället fått några - dock bara några få - andra naturfotografer litet sura för att jag berättar hur man gör för att ta bilder. Kom gärna på en föreläsning - har en film som är av betydligt bättre kvalitet med ugglematning än den du hänvisar till på youtube.
Det är nästan så jag tycker du ska skämmas litet.
PS. Det har ju varit en debatt om det här med levande möss, en känd finländsk fotograf blev ju illa åtgången i pressen häromåret. Orättvist tycker jag, men det var avundsjuka som låg bakom. De lappugglor jag plåtat är bl.a. de som håller till nära Västerås (där de jagar utan att de matas) och uppe i Tornedalen i vintras där det var Harri Tavehti (läs i min bok) som matat dem med bl.a. grishjärta, som enligt forskarna ska vara nyttigt för ugglorna. --- Alla de bilder som finns av jagande fjälluggla i snö är ju däremot tagna i Kanada, och där matas de med levande möss av en duktig naturvårdare som tar dit fotografer, en hel del från Sverige/Skandinavien har varit där - jag har missat det. Jag tycker egentligen inte att det är fel, men det är mycket bättre när det fungerar med t.ex. grishjärta eller med döda möss eller sorkar(det finns en omfattande sorkforskning och då kan man få dessa).
---
Avundsjuka lider vi alla av då och då - det finns ett bra sätt att bli av med den för sig själv, jag tror det är den gode Staffan Widstrand som istället för att snacka skit om andra säger "jag blir avundsjuk på dina bilder". Det är ett bra sätt att bli av med egna dumma tankar - vi kan alla bära på dem, det är inget konstigt men bättre göra på det sättet.
Du tar upp om avundsjuka och att jag borde skämmas lite. Att jag skulle skämmas förstår jag inte överhuvudtaget, visst, jag har inte läst eftertexten i boken, men i ett inlägg här ovan efterfrågas just sådan info om hur bilderna är tagna.
Vet inte om du vill att jag ska framstå som en avundsjuk fotograf, men det kan jag försäkra dig om att det är jag långt ifrån, har ett yrke och en utbildning som jag trivs bra med och fotograferandet är endast en hobby och kommer så att vara. Sedan kan jag nog förstå att sådant kommer upp till ytan när du från nästan
ingenstans kommer och ger ut bok på bok på bok, där många etablerade naturfotografer får kämpa många år för att överhuvudtaget få in foten i sådana sammanhang. Så klart att det frodas avundsjuka, men det verkar ju du redan ha blivit medveten om.
Jag är dock ytterst tveksam till att använda levande möss som lockbete. Där sätter mina egna etiska principer stopp. Det är till och med så de annars så frisinnade amerikanarna har börjat reagera. Här är en intressant forumtråd på ett av de större naturfotoforumen:
http://www.naturescapes.net/phpBB3/viewtopic.php?f=37&t=150354
Förstår att man kan göra kopplingen till att mata småfåglar, som i princip är samma sak som att mata örnar, men enligt mitt sätt att se det har en fundamental skillnad. Småfåglar kan gemene man hålla på med, vilket inte funkar eller är tillåtet med ugglor, örnar och andra rovfåglar.
// Daniel
det låter jättebra. Jo, det där med att använda levande byte kan verkligen diskuteras. Men på det hela finns det så många allvarligare frågor att ta itu med. Och jag tror att naturvårdaren i Kanada har tänkt igenom det ordentligt. Fjällugglan - eller snowy Owl som den heter på engelska - är verkligen en skyddsvärd fågel, och jag tror nog det kan vara till gagn för den att få litet extra mat under den kalla och tuffa vinterperioden. Måste säga att jag är mycket sugen på att åka dit och ta bilder själv, men jag skippar nog det ändå. (Kanske går det med samma typ av byte som för lappugglan, dvs. med grishjärta.) Förstår inte skillnaden mellan småfåglar och örnar. Småfåglar kan du ju plåta utan mat, men örnar möter du aldrig så nära. Fotograferingen av örnar växte ju fram som en sidosak, bredvid den örnmatning som startade 1971 när örnstammen verkligen var hotad. Effekten av örnmatningen: från 40 par havsörnar till 500 par på trettioåtta år är en glädjande sak när allt annat går i en annan rikning. Fågelmatning till små fåglar blir också allt viktigare, eftersom alltfler även av dessa minskar kraftigt i antal.
-- Kör hårt med fotograferingen! Bästa hälsningar
Brutus
Skälet till att EU förbjudit att kött som inte är veterinärbedsiktigat läggs ut har att göra med sjukdomar som finns i södra Europa. DEt blir ju en litet löjlig lag när örnarna äter massor av jaktrester som är farligt på grund av ammunitionen. Finnländdarna drev igenom ett undantag. När vår regering lyckades behålla snuset som tillåtet, såg den finländska regeringen till att den lagen om matning med kött inte gäller Finland. Finländska fotografer kan alltså fotografera fritt!
Intressant att du (Brutus) tar upp problematiken med blyhagel. Om artikeln du hänvisar till finns på nätet, så får du gärna lägga in en länk här så att andra kan ta del av den också. Just nu bedrivs det skyddsjakt på skarv på vissa ställen i Östersjön, och jag hoppas att jägarna inte bara lämnar skarvarna ute i naturen, utan faktiskt tar tillvara på fåglarna, just så att inte örnarna går och mumsar i sig bly i onödan. Av vad jag förstått så är dessutom Skarven inkluderad på Örnarnas matsedel.
mvh,
Edvard
Håller dock inte med Brutus om att alla har en vinn-vinn situation. Mössen har tex. allt att förlora. Trots deras mindre storlek så lever de precis lika mycket som oss och örnarna.
Ja, jag antar att jag förstår tanken i alla fall.
Jag tror att du Brutus har räddat många fåglar genom att visa upp dessa fantastiska varelser (på väldigt nära håll) för allmänheten, och på det viset respekterar jag dig till fullo. Håller även med om att bilderna är ett intresse som växer om dessa blir bra.
Det är ju trots allt så att många av de bilderna som man får genom att mata dem, blir så pass mycket bättre. Och skulle vi inte mata dem så skulle vi aldrig få uppleva dessa bilder som vi idag kan se.
Jag tror man måste göra någon slags etisk kompromiss, men i det stora hela så får det ju stå för en själv vilka tekniker man använder.
Grattis till nomineringen i vilket fall som helst.
Mvh Emil Gustafsson