Med hjälp av ikoniska bilder berättar den här dokumentären om hur fotojournalisterna i agenturen Magnum Photos och filmvärlden ständigt möts under 70 års tid. En konfrontation mellan två till synes motsatta världar: fiktion och verklighet.
Det är en bra och intressant dokumentär. Men när speakern talar om att Capas bilder från Omaha beach på D-day och attde har ”en filmiskt kvalitet” så är det en sanning med modifikation. Det finns nämligen bara 11 av Capas negativ kvar. Resten av filmerna förstördes vid torkningen av en ung assistent. Han hade alldeles för hög värme i torkskåpet så emulsionen smetade ihop. De negativ som gick att rädda har därför en grovkornig kvaliltet som iofs förstärker känslan men i verkligheten kom till p g a slarv. Var assistenten tog vägen förtäljer inte historien men en gissning är att han bytte bransch...
Herregud vad hemskt!! Bara att byta jobb efter en sån grej... Kommer osökt (utan några jämförelser whatsoever...) att tänka på när jag kom hem från New York efter första resan dit. Lyckades radera alla mina gatufotobilder. Som tur var hade jag räddat undan konsertbilderna. Ha det gött!
Mycket som är ikoniskt numera. Är det ett nytt modeord eller har jag bara inte lagt märke till det förut? Låter som en anglicism i mina öron, jag skulle kalla bilden berömd eller känd eller unik.
ANNONS. Som Plus-medlem kan du styra hur mycket du vill se dessa annonser
Hej! Vi ser att du kör med AdBlock. Vi förstår att man kan ogilla annonser men det är en viktig
inkomstkälla för att driva denna sajt och täcka de kostnader vi har. Om du inte vill slå av
Adblock för just Fotosidan så stöd oss gärna genom att till exempel köpa
ett Plus-medlemskap.
3 Kommentarer
Logga in för att kommentera