På Cyberphoto igen...

...på jakt efter nya prylar. Jag skulle vilja ha en extern hårddisk för mina bilder. Var också tvungen att titta på andra Nikon-hus. Blir lite sugen på att skaffa ett nytt med fler megapixlar, men det är väl egentligen inte ett bamsebehov. Svårt att motivera för plånboken alltså.

Någonting annat jag tittar på är en mindre, mer lätthanterlig kamera för de där tillfällena när systemkameran känns bänglig. Har funderat lite på Olympus SP-570 UZ, eller dess föregångare, men har inte kommit till skott ännu. Det verkar vara en schysst kamera, åtminstone om man ska tro en av mina fotografkompisar, Ulla Larsson. :-) Har hållit föregångaren i handen, och den kändes bra. Liten och nätt, men ändå tillräckligt stor för att inte vara mesig. Gillar att den är system-lik och att den har en sökare (förstår mig inte på folk som skaffar digitalkameror utan). Men det stod något om att bildkvaliteten inte var toppenbra? Jaja, jag får väl kolla med Ulla helt enkelt. Och surfa runt lite till och läsa recensioner.

Sen vill jag köpa en ordentlig blixt till min Nikon D50. Några tips? Tycker att en vinklingsbar sådan verkar vara något för mig. Jag kör bara på den inbyggda, eller rättare sagt, jag använder inte blixt så mycket. Men det var inte helt problemfritt när jag fotade porträtt av ett par kompisars barn. Då hade jag behövt en bra blixt för bättre ljussättning. Hoppas kunna gå en kurs hos Uppsala Fotografiska Sällskap; www.uppsalafotografiska.se, när möjlighet ges. Eller rättare sagt, när kursen förläggs på dagar som jag kan...

Sen är det inte bara på prylfronten som habegäret hägrar. Jag skulle också vilja ha mer tid att fota mera, samt tid till att använda alla de där prylarna på min önskelista.

Och det kan man inte hitta på Cyberphoto, tyvärr.

/Anna

Sprang...

... som en tok runt en vacker gammal lada i Värmland i påskas. Riktigt sorgligt att se hur ägarna låtit den förfalla. Men vilken fröjd för linsen.

Tegelstenar, plankor, hål och åldrade fönsterkarmar. Gapande gluggar mot himlen. En traktor från forna farmardagar, en gång röd, nu mest rostig. Balkarna som fortfarande håller uppe skelettet, börjar långsamt krokna. Ett tak som släpper in mer än ljus och regn.

Vilken fantastisk byggnad, jag kunde inte få nog.