Bilden i främsta rummet!
Vem vänder sig mina bilder egentligen till?
Ibland blir det så tydligt att den jag främst fotograferar för är mig själv och bara för min egen skull. Igår när jag kom hem från en tur med kameran på stan var det som en liten berättelse om mig själv som visade sig på datorskärmen.
För inte alltför länge sedan kändes det som om hela världen höll på att krackelera...
Och man kände sig fimpad...
intill sista droppen...
framtiden såg rätt diffus ut... rätt frusen...
men nu är våren snart här, tulpanen vittnar om det! Härligt!
Inlagt 2010-01-18 19:24 |
Läst 5832 ggr. |
Permalink
Har själv funderat mycket över detta. Om man inte är proffsfotograf så är det väl uppenbart att man fotar för sig själv i första hand?
Att visa upp bilder här (eller överhuvud publikt) är ju ett sätt att få omvärlden att (inlindat) pusha elelr såga, genom att säga tex:
eller kanske: "Grattis! Du har mycket kvar att lära...." eller "Ja, du är en rätt OK amatör..." eller möjligen, i vissa fall, "det där är poffsklass".
Omdömen som man tar till sig - om man inte är alltför självgod och okritisk - och bearbetar på sitt eget sätt.
Indirekt bildar den enskilde amatörens alster referensramar för oss andra och vårt fotande, så det blir bättre och bättre.
Det är rätt märkligt det här med att vi bokstavligen vill avbilda allt mellan himmel och jord.
För mig handlar det om att spara ögonblick av verkligeten, färgat av mina personliga preferenser. Att få positiva och/eller konstruktiva kommentarer är mycket värdefulla för min fortsatta utveckling.
För det är ju ändå så att fotografering, oavvsett ambitionsnivå, är ett livslångt lärande.
/mvh Leif
PS. Sedan finns det ju förstås de som går sin egen väg och skiter fullständigt i vad andra tycker och tänker. De är väl de verkliga individualisterna, kan jag tänka.