En höstutflykt till Karfeldtsgården i Karlbo.

På eftermiddagen igår så gjorde vi en liten utflykt till Karlfeldtsgården. Kanske stämde det som stod på nätet att de hade öppet för en gofika, eller så. Så vi åkte lite grann på vinst och förlust, kändes det som. Men väl framme så visade det sig att de hade öppet! Så det blev en gofika! Därefter passade vi på att gå runt i huset där Erik Axel karlfeldt föddes 1864. På övervåningen har man bl.a. lite grann av ett museum över skalden och nobelpristagaren 1931. Samma år som han dog.

****

1.

****

2.

****

3.

****

4.

****

5.

****

6.

****

7.

****

8.

****

9.

****

10.

****

11.

****

12.

****

13.

****

14.

****

15.

(Snart dags för (h)julmarknad! :)

****

16.

Ute i trädgården var det mycket som var visset, såklart. Men kärleksörten blommade i alla fall som allra vackrast!

****

17.

Astrar och en flox.

****

18.

Och en ängsklocka som trotsigt stod emot höstens fortskridande.

****

19.

Berberriset vissnar ju förvisso, men det är ju som allra vackrast just därför!

****

20.

Det kanske inte kan sägas om allt som vissnar. Men ändå...!

****

21.

****

22.

Så hade vi trätt in i den gyllene timman. Det kommer tidigare och tidigare nu. Det hade blivit dags att åka hem igen efter en fin hösteftermiddag på Karlfeldtsgården.

****

23.

Sist några rader av skalden själv där han beskriven den här tiden så vackert:

Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och vitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarns kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.

(Ur "Höstens vår"av Erik Axel Karlfeldt, Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim, 1901)

****

Postat 2021-10-24 22:02 | Läst 3083 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Kanske sista gofikat på Erik Larsgården för den här sommaren.

Det är så fint, gott och mysigt på Erik Larsgården i Brovallen vid gamla rv70 utanför Avesta. Vi har varit här några gånger även den här sommaren, men idag blev nog den sista för säsongen. De stänger för sommaren i början av september. Så jag passade på att ta några miljöbilder! :)

****

1.

****

2.

****

3.

****

4.

****

5.

****

6.

****

Tack för allt gott och fint den här sommaren, Erik Larsgården!

****

Postat 2021-08-22 21:29 | Läst 2885 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Själva älva, en sommareftermiddag!

****

1.

****

2.

****

3.

****

4.

****

~Krylbo, 26 juli 2021~

****

Postat 2021-07-27 22:20 | Läst 2299 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Jag vill också fota stora, episka landskap...!

Ni vet såna där som man ser på Youtube och liknande. Men nu är det så att jag bor i gränslandet mellan Västmanland och Dalarna. Inte har jag möjlighet att åka så långa sträckor, (oftast), så jag får gräva där jag står, så att säga. Igår försökte jag mig på fotograferande av landskapet mellan Västmanland och Dalarna i middagssolens sken...

****

1.

Ett större problem när jag är ute och plåtar, är att hitta nånstans att ställa bilen. Så jag hamnade i Möklinta innan jag gjorde mitt första stopp.

****

2.

Det där med att hitta en intressant förgrund och bakgrund och nånting däremellan är inte alltid så självklart. Kanske några snygga moln som det var igår kan räcka...?

****

3.

Och så är det det där med att hitta något att fokusera på, nåt i blickfånget, så att säga. Ett gult hus, t.ex. men då är det väl inte landskapsfoto länge, eller?

****

4.

Speglingar är ju ett effektivt bildelement, men då är det nånting annat som stör kompositionen eller delar av bilden...

(Byn i de två ovanstående bilderna heter Näckenbäck.)

****

5.

Kanske räcker det med att rikta kameran mot en lada, det är ju ett motiv i landskapet som håller på att bli allt mer ovanligt.

****

6.

Kanske är det det som är värdet med de här bilderna. Inte att de är så storslagna. Utan att de visar det landskap där jag lever, och har levt stora delar av mitt liv! :)

****

(Du har färdats med mig från Möklinta (Sala kommun), Bild 1, via Näckenbäck, Bild 3 o 4, Hede, Bild 2, och Dicka, Bild 5 o 6. (Avesta kommun))

****

Postat 2020-08-02 20:24 | Läst 2812 ggr. | Permalink | Kommentarer (4) | Kommentera

Åter vid döda fallen i Avesta.

Det verkar vara återbesökens sommar i år. Kan ju ha att göra med den här semesterns karaktär av "hemester" med mestadels utflykter i närområdet. Jag har varit till Döda fallen i Avesta för att fotografera en gång tidigare när jag jobbade i Krylbo. Det var här man kunde lyssna till Avestaforsens brus, sådär en sjutusen år innan Kalle Jularbo, innan älven och forsen behagade flytta på sig och fick den sträckning den har nu. Vore det inte för att riksväg 68 och riksväg 70 låg så nära och med det ett påtagligt trafikbrus förutom stadens övriga ljud, så vore det här en riktigt trollsk plats. Men annars är det ett fint natur och friluftsområde, med mycket att titta på och uppleva. Riktigt välordnat och lättillgängligt är det också, med grusade stigar, trappor, stänger och spänger som gör att man kan ta sig fram även om man har lite svårt att gå. En stor parkering i anslutning finns det också. Föredömligt Avesta kommun! (Det finns flera sådana i den kommunen, det borde flera titta på t.ex. Norberg, just sayin´!) :)

Nog tjatat, här är bilder från döda fallen i Avesta! :)

****

1.

Det var en nästan hopplöst fin sommardag (omöjligt att få till några vettiga bilder, iallafall mitt på dagen när jag var där.) Sommaren är på väg att övergå i sensommar, tycker jag att det känns som. Rv. 68 i bakgrunden, bron över Dalälven f.ö.

****