En höstutflykt till Karfeldtsgården i Karlbo.

På eftermiddagen igår så gjorde vi en liten utflykt till Karlfeldtsgården. Kanske stämde det som stod på nätet att de hade öppet för en gofika, eller så. Så vi åkte lite grann på vinst och förlust, kändes det som. Men väl framme så visade det sig att de hade öppet! Så det blev en gofika! Därefter passade vi på att gå runt i huset där Erik Axel karlfeldt föddes 1864. På övervåningen har man bl.a. lite grann av ett museum över skalden och nobelpristagaren 1931. Samma år som han dog.

****

1.

****

2.

****

3.

****

4.

****

5.

****

6.

****

7.

****

8.

****

9.

****

10.

****

11.

****

12.

****

13.

****

14.

****

15.

(Snart dags för (h)julmarknad! :)

****

16.

Ute i trädgården var det mycket som var visset, såklart. Men kärleksörten blommade i alla fall som allra vackrast!

****

17.

Astrar och en flox.

****

18.

Och en ängsklocka som trotsigt stod emot höstens fortskridande.

****

19.

Berberriset vissnar ju förvisso, men det är ju som allra vackrast just därför!

****

20.

Det kanske inte kan sägas om allt som vissnar. Men ändå...!

****

21.

****

22.

Så hade vi trätt in i den gyllene timman. Det kommer tidigare och tidigare nu. Det hade blivit dags att åka hem igen efter en fin hösteftermiddag på Karlfeldtsgården.

****

23.

Sist några rader av skalden själv där han beskriven den här tiden så vackert:

Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och vitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarns kvinnligt veka röst;  
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.

(Ur "Höstens vår"av Erik Axel Karlfeldt, Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim, 1901)

****