Bilden i främsta rummet!
Höstvisa.
Vägen hem var mycket lång och ingen har jag mött,
nu blir kvällarna kyliga och sena.
Kom, och trösta mig en smula, för nu är jag ganska trött
och med ens så förfärligt allena.
Jag märkte aldrig förut att mörkret var så stort,
går och tänker på allt där man borde.
Det finns så mycket saker jag skulle sagt och gjort
och det är så väldigt lite jag gjorde.
Skynda sig älskade, skynda att älska,
dagarna mörknar minut för minut.
Tänd våra ljus, det är nära till natten,
snart är den blommande sommaren slut.
(Tove Jansson)
Inlagt 2015-09-15 19:11 |
Läst 1583 ggr. |
Permalink
Den är enkel, fin och vemodig den, höstvisan :-) / Björn T
Precis som hösten själv, tänker jag, eller hur? :) /Tommy.