Den eviga frågan - Färg eller svartvitt?
Naturligtvis en filosofisk fråga, som likt alla andra existentiella frågor är svårt att sätta något facit på:)! Det är ju en fråga om vars och ens skapande och bildspråk.
K5:an var helt urladdad häromdagen, så K20:an fick följa med på utflykt till Högfors bruk, ett av alla bruk i dessa trakter. Vädret var helt fantastiskt och idén var att fånga höstfärger. Men när jag redigerade bilderna idag så testade jag att konvertera några av bilderna till svv. Det är inte ofta jag gör det, eftersom jag ofta tycker att färgerna är en viktig dimension i mina bilder. På den analoga tiden blev det mycket svartvitt, eftersom det var det enda sättet att påverka resultatet efter. Nu är det som sagt var, sällan, men med de här bilderna kan jag inte bestämma mig för om de faktiskt är bäst i färg eller svv. Jag har iallafall upptäckt att svartvita bilder kräver mycket mera omsorg i bildbehandlingen.
Bild 1, gott om höstfärger och en underbar himmel...
...men jag tycker att känslan blev kvar även i den svartvita bilden.
Bild 2, Fina rostfärger och jordtoner kombinerat med lite grönska, smått och stort, mjukt och hårt, ålderdomligt och flyktigt på samma gång.
Samtidigt blir former och detaljer väldigt tydliga i gråtoner.
Bild 3, skulle man kunna tänka sig vara den mest naturliga i svv, på grund av dess sparsmakade färgskala...
...men just därför tycker jag att den gör sig bäst i färg!
Bild 4. Gör sig inte alls i svartvitt,
eftersom grönska och byggverk flyter ihop.
Bild 5: En bild som jag tycker gör sig bra både i färg,
och svartvitt, men de är olika!
Så, ni som håller på mycket med svartvitt, (ja, ni andra också! :), vad tycker ni?
(Utrustning: Pentax K20D med kitgluggen, SMC Pentax-DA 1:3,5-5,6 18-55 mm ALII.)
/ mvh Fica1
Jag har konverterat via ett justeringslager, hue/saturation, mättnaden -100%, justerat varje enskild "färgnyans" via hue/saturation i ett annat lager från bakgrunden. Sedan har kontrasten ökats i ett eget justeringslager ca.25-35 %. Sist har ljuset ställts in via nivåer tills jag blev nöjd, (sådär ungefär!). Har du nåt bättre förslag? /Tommy
/ mvh FiCa1
Såg nu Hans kommentar nedan. Vi är inne på samma spår / DS
/ mvh FiCa1
Tråkiga med aps och kitobjektiv är att skärpedjupet blir så långt att det inte blir någon färgskiftning mellan för och bakrund. Då måste man vara aggressivare när man man väl är inne i ps eller vad man nu använder.
Bild 5 är ett lysande exempel, gräs är grönt, sten är blått, det enda som binder dom samman är rött. Eliminera det röda och du får mer frihet att öka kontrasten i bilden utan att blåsa bort detaljer alltför mycket när du väl gör den svartvit...
Gräset är grönt, stenen är blå, för att separera dom så måste man ta bort likheten i färg, en färg som inte finns är röd, men den finns fortfarande i hela bilden och binder ihop allting, om man leker med kurvor och nivåer för varje färg så kan man till slut få bort den, och då kan man konvertera till svartvitt med ljust/grönt och mörkt/sten. Som det är nu har du en perfekt gråskala av en färgbild, istället för en svartvit bild där objekten står ut i förhållande till varandra beroende på färg.
Man kan kosta på sig att göra det för hand när man inte lever på det :)