Tack för din kommentar Göran. Jag har funderat mycket omkring din kommentar och jag kan ju bara försöka beskriva min egen känsla. Jag vet inte om det är övergivenhet som är min känsla. Jag själv kände mig väldigt närvarande vid sjön, (också en större närvaro, om du förstår... ;) Sen kan det ju vara sjön eller badplatsen som känner sig övergiven, men jag tyckte nog att den gav intryck av en välbehövlig vila efter en hektisk högsäsong, (ungefär som Sälen i maj eller Bovallstrand i September! :) /Tommy.

Utan att bli alltför filosoferande och existentiell så har jag ändå, också tidigare, funderat över den här känslan av övergivenhet som jag upplever man kan se på badplatserna när hösten kommer; från en situation med fullt med folk, skrikande och skrattande barn, sol och värme, plask i vattnet etc etc ser jag nu en tom badplats, tomma bryggor, möjligen enstaka promenerande människor som tar en paus på bänkarna - jag vet få saker som ter sig så tomma, och liksom övergivna, som en badplats status post badsäsong, en känsla av tid som förflutit, någonting som är över och inte längre är.
Men visst, inte så tydligt i dina bilder, men det var nånting där - kanske var det texten, rubriken? - eller faktiskt i bilderna som triggade igång mina tankar och känslor.
Om det nu är det eller en välbehövlig vila... Jag får faktiskt lite samma tankar när jag passerat skidorter på sommaren (vilket jag gjort ganska mycket i mina flugfiskeresor).
Vi är olika, och reagerar olika, går igång på olika sätt inför olika stimuli, som exempelvis bilder. Det gör det här med att fotografera, visa bilder och diskutera kring dem så intressant.
Allt gott//GöranR