Februari har blivit utställningsmånad #1

Tillbaka igen – det var några år sedan sist!

Just nu hänger ett par av mina bilder på Galleri Kretsen i Södertälje (5 till 20 februari). Det är ett galleri som Södertälje Konstnärskrets driver tillsammans. Vi är ett 90-tal medlemmar, med ett litet antal fotografer, och ”kretsen” grundades 1956 – så det är en ärevördig förening!

Men jag är även med i Facebookgruppen ”Bilden”, en sluten grupp mogna fotografer med foto som gemensamt intresse. Många är dessutom självklart även medlemmar på Fotosidan. Numera träffas vi en gång i veckan för en gofika med fotosnack, bildvisningar, tekniksnack, minnen och allmänt trevligt umgänge. Vi är runt tjugo personer totalt i gruppen, men det brukar vara mellan fem och tio som fikar ihop.

Alltnog – för andra året arrangerar vi i Bilden-gruppen en gemensam fotoutställning i ABF-huset i Södertälje. I år blir vi ett femtontal medlemmar som ställer ut 26-27 februari.

En investering för kommande utställningar

Och inför årets utställning har jag införskaffat skrivaren här ovanför – det känns skönt att kunna printa ut sina egna bilder – och slippa anlita de dyrare lösningar jag tvingats till sedan min gamla Canonskrivare kraschade för några år sedan. Före pandemin som ju lade det mesta på is tills vidare.

Nu är min nya Epson XP15000 installerad och klar – ett otal blå tejpremsor har rivits bort, färgpatroner har installerats och drivrutiner och app-ar har laddads ner. Nu verkar allt fungera – t o m de trådlösa utskrifterna från paddan via nätverket funkade från första stund,

Tack och lov säger jag – då jag nu för tiden, trots 35 års datavana, känner mig hjälplöst förvirrad när något strular. Det var enklare på 1980-talet då jag började jobba med en Macintosh Plus.

Med hälsningar från KJELL (som verkligen SKALL komma igång med bloggandet någon gång ……)

Utställning är över – vad hände?

Den 10 september avslutades utställningen Tre Nya, där jag och två andra – Marion Forssell och Ulf Sand – nyblivna medlemmar i Södertälje Konstnärskrets presenterat oss för konstpubliken och de åttiotalet konstnärer som nu är våra kollegor.

Södertälje Konstnärskrets är en ärevördig förening med över 60 år på nacken, den grundades 1956 i betydligt blygsammare lokaler än vi har i dag. I en av de äldsta byggnaderna i Södertälje, med en upphöjd placering på Orionkullen, finns utställningslokalen Galleri Kretsen, väg i vägg med en välutrustad grafisk verkstad, som kan vara den största i Stockholms län. 

Nu när en vecka gått – och jag har "landat" efter en intensiv månadslång slutspurt inför vernissage och i stort sett dagliga besök i galleriet, för att få möta besökare och snacka bilder, inspirationer och framtidsplaner, är det dags för en avrundning.

Vad jag redan visste, efter flera års arbete på Södertälje konsthall, är att Södertäljeborna inte känns igen på ett "enormt intresse för att gå och titta på konst". Inte ens politiker och tjänstemän knutna till Kultur & Fritidsnämnden/-kontoret syns överdrivet ofta i utställningslokalerna (tyvärr). Så var det sagt!!!

Men – hyfsat mycket besökare har vi haft ändå. Vernissagehelgen, lördag-söndag, hade vi massiv konkurrens av årets Södertäljefestival, med mängder av avledande arrangemang i hela centrum. Trots det hade vi en jämn ström besökare som klättrat upp till oss, där högt uppe på kullen. På vardagarna minskar antalet besökare, naturligt nog, då galleriet är öppet tis-sön kl 12-16.

Själv fick jag sälja – ett verk! Så det är en bra bit kvar till break-even, för det kostar en del att få ihop en utställning. Alla mina bilder är ju digitala, skapade och lagrade på dator, iPad och mobil, så dom måste printas ut, vilket kostar en del. Epson Cold Press Paper och Epson Hot Press Paper i A2-format är inte billigt, dessutom tillkom ett gäng A3+ papper för några ganska mustiga porträttfoton, som krävde en annan typ papper. Sedan tillkommer passepartouter m.m. … ja, ni som har ställt ut själva vet … Men bilderna finns ju kvar och nya utställningar väntar!

Mötet med besökarna, möjligheten att få respons på vad jag gjort, få beröm (de som avskyr säger aldrig något utan skyndar bara vidare) och få möjlighet att beskriva arbetsprocessen är det jag mest minns. Jag har nämligen en liten "folkbildare" inom mig, som vill tala om hur man kan ta fotografiet ett steg längre –  ge det en extra dimension – och skapa PhotoArt. 

Jag är dock inte intresserad av att tala om hur man "ska göra" utan visa på alla de möjligheter (egentligen en bråkdel av dessa) datorn ger dig som bildskapare och kreatör. Säkerligen återkommer jag med bilder och inlägg om den saken längre fram – så häng med! Prenumerera på bloggen.

(Just nu – 16 sep till 1 okt – kan jag tipsa om en fantastisk grafikutställning på Galleri Kretsen. Xylon, är en förening med konstnärer hängivna grafiskt högtryck, oftast trä- och linoleumsnitt. Fri entré. Öppet: Tis-sön kl 12-16.)

Nu är vernissagehelgen över …

Jag och två andra nya medlemmar i Södertälje Konstnärskrets ställer ut målningar, foton och digitalkonst på Galleri Kretsen i Södertälje. Marion Forssell och Ulf Sand är målande konstnärer i akryl resp. olja.

Själv visar jag svartvita porträtt, PhotoArt och Digital Fine Art. En förklaring är kanske på sin plats; efter över fyrtio års fotograferande och trettio års daglig användning av datorer, har jag börjat titta på möjligheterna att använda fotografiet som grund för konstnärliga övningar. I dag huvudsakligen på min iPad Pro, med den tryckkänsliga pennan, Apple Pencil. Det är alltså dessa, ibland mer och ibland mindre, bearbetade foton jag kallar PhotoArt – i brist på en bättre svensk beteckning.

Jag visar även Digital Fine Art, där jag startat som man gör "analogt" med ett tomt ark eller tom duk. De rit- och målarappar jag använder ger mig tillgång till en komplett färgskala, olika typer av färger, samt en uppsjö av olika pennor, penslar och andra verktyg. Jag kan dessutom skapa egna varianter av verktygen och spara dessa för framtida bruk. Jag har möjlighet att arbeta i flera lager, ställa in transparens mellan lagren och låta dem interagera med varandra. I en, ofta använd app, Stackables, kan jag skapa hela filterpaket som går att spara och återanvända.

Ett av dessa filter, som jag döpt till "b&w A. Adams" använde jag till att slå om en del färgbilder till en serie svartvita porträtt med mustig svärta och fin gråskala. Mina fotografier är annars av typen Street Photo, men de som väcker mest intresse hos besökarna är nio svartvita porträtt på lite äldre herrar med karaktär och attityd. Med olika uttryck stirrar de, från sin vägg, tillbaka på besökaren. Ett par stycker ser bort, kanske lite fundersamma över hur de hamnat i den här situationen. 

För närvarande har jag c:a 185 st appar för bildredigering, teckning, målning och grafik på min ritplatta. Samtliga verk på utställningen är gjorda på en iPad Pro. Photoshop på stationär dator har jag bara använt för att komma åt utskriftsprofilerna till den Epson A1-skrivare som jag haft till mitt förfogande i Konstnärskretsens grafikverkstad.

Utställningen visas på Galleri Kretsen i Södertälje tis-sön kl 12-16 t.o.m. 10 september. 

Jag är tillbaka – som pensionär

Jag har ju varit dålig på att hålla bloggandet vid liv under alltför många år. Ber om ursäkt för det. Men nu, som pensionär sedan ett halvår, har jag plötsligt hur mycket tid som helst, känns det som. Så nu skall jag bli mer aktiv. Ideer och funderingar finns på lager. Så återkom gärna hit igen om någon vecka eller så.

För närvarande lägger jag sista handen vid en utställning, med vernissage lördagen den 26 augusti! Jag har nämligen haft glädjen att bli invald som medlem i Södertälje Konstnärskrets och traditionen bjuder att årets nya medlemmar inleder höstsäsongen.

I år är det tre nya medlemmar som ställer ut, två målande konstnärer och så jag då, som visar fotografi, Photo Art och Digital Fine Art. Vad detta innebär återkommer jag till.

Utställningen TRE NYA, visas på Galleri Kretsen i Södertälje 26 augusti till 10 september tis-sön kl 12-16. I nästa inlägg berättar jag hur det gick. Det blir spännande att se hur mina bilder tas emot av en konstpublik, inte så bevandrad i min digitala skapandeprocess. Håll gärna en tumme – eller två.

Jag vill minnas farsan som han var…

När jag började blogga på Fotosidan lovade jag mig själv att åtminstone skriva något en gång i månaden. Det löftet har jag just brutit. Men oktober månad var speciell. Farsan dog den 5 oktober. Inte överraskande direkt, han hade bott på ett sjukhem de senaste fyra åren, men det känns ju ändå.

De senaste tre åren har det inte varit farsan jag besökt, bara en skugga av den man jag växt upp med. Demens, hörselskada och hjärninfarkt som slagit ut synen, han var så gott som blind på slutet, gjorde att hans liv de senaste åren inte varit något egentligt liv. Bara ett rutinmässigt hasande fram i korridoren till maten, för att sedan förflytta sig tillbaka till sängen.

Efter ett par snabba andetag - på sin namnsdag - var hans elände över.

Jag och min bror fick lära oss hur det går till att arrangera begravningar. Vi valde kanske inte det lättaste – hade vi valt kyrklig ritual hade det mesta varit klart – men vi ville arrangera den begravning farsan själv skulle vilja minnas med någon sorts glädje. Det blev borglig begravning med mycket av farsans favoritmusik bränd på CD, ett sista soundtrack, lite New Orleansjazz med Louis Armstrong och blues med Baba Blues, två fantastiska svenska bluesmusiker, svensk folkmusik och -visa. Det närmaste psalm vi kom var Fäbodpsalm av Oskar Lindberg med Merit Henningsson.

Begravningsbyrån var till stor hjälp och accepterade våra ideer, även fotot på kistan (se ovan) som skulle påminna oss alla om hur han var, inte hur han blev! Precis som han själv ville skall vi sprida hans aska i havet utanför Landsort, som han rundat med egen båt ett otal gånger. Får vi bara låna en båt av någon söderöver, vi har några tänkbara att fråga, så går farsans sista båtresa i vår någon gång. Brorsan och jag, med ett sista sillbord tillsammans med farsan. Givetvis går första snapsen över relingen - "till sjömannen" - en av farsans få levnadsregler.

Men det är som på bilden här ovan, vi vill minnas honom. På livets höjdpunkt, i ålder någon gång mellan 55 och 60 år. På sin laxkutter "Dunkan" med en Säffle tennkula, med majskolvspipan i mungipan och utstrålande lycka!

Ibland är man väldigt tacksam att man fotograferat så ofta att rätt bild alltid finns i arkivet.