Landmannalaugar - nästan overkligt

Skaftafell 27 juli 2009

Vi har nu kommit till Skaftafell nationalpark och vår resa börjar närma sig slutet. När man upplever så mycket nytt varje dag går tiden väldigt fort. Vi har inte längtat hem en enda gång under dessa fyra och en halv veckorna. Men så har vi också tillbringat sista veckan med Åsa och Anna. Det är ju de närmaste som man saknar mest på långa resor.

En god middag och koll på utelivet i Reykjavik på lördag kväll följdes upp med Blå Lagunen i söndags. Under veckan har vi avverkat både kända och mindre kända platser. Þingvellir är en för islänningarna nästan helig plats. Det var här som Islands första allting hölls år 930. Þingvellir är sedan några år med på UNESCO:s världsarvslista. Geysirområdet består av gejsrar, varma källor, lerkällor och rykande hålor. Stokkur har utbrott var tredje till femte minut och kastar då upp en vattenkaskad upp till 20 meter. Gullfoss är Islands mest kända vattenfall. Ett imponerande fall i två steg.

Andra imponerande vattenfall på södra Island är Skogafoss och Seljalandsfoss. Är man beredd att bli rejält blöt kan man gå mellan Seljalandsfossen och bergväggen. Sånt missar man inte.

Området kring Vik med Dyrholaöy och kilometerlånga svarta sandstränder hann vi också med innan veckans och kanske hela resans höjdpunkt -  Landmannalaugar. Efter en halv dags resa från Vik, som avslutades med en tre mil lång miserabel grusväg över en steril öken med lavasand, nådde vi Landmannalaugar. Tack familjen Fajersson från Nacka för eskort över vaden! Landmannalaugar är en dröm för landskapsfotografer. Här finns glaciala dalar, canyons, mosstäckta lavafält, öken, varma källor och höga berg. Bergen består av ryolit som tack vare Landmannalaugars geotermiska grund har gett färger som nästan inte kan skådas någon annanstans. Från vitt via grönt, rött, orange och blått i alla nyanser till askgrått, blyertsgrått och kolsvart. Bergens läge ger olika färger vid olika tider på dygnet och i olika väder. Ett fantastiskt ställe på vår jord!

Nu har våra döttrar åkt hem till sig och vi är nu i Skaftafell. Skriver detta på campingplatsen och klockan är 02.00 natten mot måndagen. Som tur var tog vi med oss de extra stödbenen till vår camper. Här har det blåst så in i baljan nu ikväll. Vår granne med en stor fin husbil blev alldeles nyss av med takluckan. Den kommer nog några barn att kasta frisbee med i morgon.

Ha det gott!

Marita o Lennart

Snæfellsnes

Reykjavik 20 juli 2009

En tre timmar lång färjeresa över Breidafjördur förde oss till Stykkisholmur på Snæfellsnes. Halvön Snæfellsnes är en vacker del av västra Island. En bergskedja dominerar och som avslutas i väster med Snæfellsjökul på 1446 meter. Det var här som Jules Vernes berättelse om Resan till jordens medelpunkt började. Snæfellsnes har en lång historia. Här föddes både Leifur Eiriksson och Snorre Sturlasson.

 

Basalt är en svart, finkornig och tät bergart som bildas när lava stelnar. Det ät vanligt att basalten, när den stelnar i luften, bildar pelare som är sexkantiga. Vid Arnarstapi på Snæfellsnes sydvästkust syns sådana pelare på flera ställen.

Hela västra udden är nationalpark. Parken domineras av Snæfellsjökul omgiven av enorma lavafält. I vikarna hittar man de underbaraste sandstränder. Sanden kan vara ljust honungsgul i ena viken och blyertsgrå i nästa. Djupalonssandur med sina välslipade stenar är en annan pärla på Snæfellsnes. Här vandrar Marita i timmar och finner sina fotomotiv.

Efter Snæfellsnes gjorde vi en avstickare till Reykholt för att bekanta oss med Snorre. Ett intressant museum är där uppbyggt om Snorre Sturlassons liv och leverne men också om livet på Island under 1200-talet. Innan vi reste vidare till Reykjavik hann vi också med Deildartunguver - den största varma källan i världen. Här kommer det ut 200 liter 100-gradigt vatten i sekunden!

Ha det gott!

Marita o Lennart

Längst i väst

Latrabjerg 13 juli 2009

 

Latrabjerg är Islands och Europas västligaste punkt. Här har vi legat stilla några dagar. Härifrån är det bara 28 mil över till Grönland. Tyvärr hade vi ingen svensk flagga med oss men vi gjorde så gott vi kunde. Bilden är tagen några minuter före midnatt och solen är fortfarande över horisonten. Nätterna är härligt ljusa.

Annars är Latrabjerg mest känd för sina enorma mängder sjöfågel. I lodräta stup på en sträcka av 14 km häckar miljoner sjöfåglar. Tretåiga måsar, sillgrisslor, spetsbergsgrisslor och stormfågel dominerar tillsammans med tordmulen. Latrabjerg lär ha världens största koloni av tordmule.

Den orädda lunnefågeln häckar också här i stora mängder. Lunnen ställer alltid upp för ett porträtt om man ber snällt.

Häromdagen var det dags för frisering. Håret växer även på Island. Med en skränande koloni med silvertärnor intill och enkelbeckasiner som spelade över oss blev håret kortare. En snarstucken rödbena satt 10 meter ifrån oss och klagade bara för att hon tyckte att vi skräpade ner lite hemma hos henne.

Idag drar vi vidare österut cirka 10 mil till Brjanslaekur där vi tar färjan via Flatey till Stykkisholmur på Snefjellsnes. Här blir vi fram till lördag då vi ska träffa våra döttrar i Reykjavik.

Ha det gott!

Marita o Lennart

Far west

Isafjördur den 8 juli

Nu har vi kommit till Isafjördur som är huvudorten i västfjordarna. Här är naturen en helt annan än det vi sett tidigare. Höga berg med massor av fjordar som skär djupt in landskapet. Vägarna här ute än så länge är mestadels bra men dramatiska. Vägarna går oftast längs fjordsidorna med branta stup ner i havet. Uppskattar att vi har haft vägräcken i två kilometer totalt under hela islandsresan. 

Myvatnområdet

Myvatn 3 juli 2009

Island ligger mitt över den spricka som bildas när kontinentalblocken under Europa och Nordamerika glider åt var sitt håll. I sprickan tränger lava av olika sammansättningar upp från magmakammare under jordskorpan. Hela Island är byggd av lava från olika tider. Island steg upp ur havet för 16 miljoner år sedan. Detta bygge pågår ständigt och syns tydligt i området kring Myvatn där vi varit några dagar. Vulkanen Krafla hade över 250 jordbävningar mellan 1975 och 1984. I december 1975 sprutade lavan rakt upp och bildade det landskap som nu syns nordost om sjön.

Annars är sjön Myvatn känt för sitt rika fågelliv. Utloppet ner i älven Laxa anses av många vara en av världens bästa skådarplatser. Men hela sjön vimlar av fågel. Inte minst nu i juli när de flesta fått sina ungar. Den speciella islandsknipan finns bara här i Myvatnområdet.

Vid Dimmuborgir, på Myvatnets östra sida, kan man vandra bland märkliga 2000-åriga lavaformationer. Här häckar också ett av Islands ca 300 jaktfalkpar. Tre ungar ligger i boet och är ständigt hungriga. Föräldrarna turas om att vakta och skaffa mat.

Vi har fått ändra våra planer på att åka in i det centrala Island på grund av de dåliga vägarna. Vissa vägar som vi tänkt ta öppnade först idag men är bara framkomliga för extrema terrängfordon. Därför kommer vi nu att fortsätta västerut mot Akureyri och vidare mot västfjordarna.

Trevlig helg

önskar

Marita o Lennart