Lindeberg in action!

Hej!

Hunnit med lite jobbfoto i förra veckan. Vi hade en övning tillsammans med Räddningstjänsten på vår grusplan bakom ambulansstationen(Jönköping).

Kanske den sista som var ledd av Ulf Lindeberg, vem vet men han går i pension nästa år. Lindeberg är en underbar eldsjäl som är känd över hela ambulans och-räddningstjänst i Sverige.

Lindeberg

Bilden är nog bäst förstorad.

Daniel

Det var en lång väg till Lotimor, Sydsudan

Hej!

I min förra blogg hamnade vi/ni rätt in i händelsernas centrum i Lotimor, mitt in i arbetet på kliniken. Kändes som en bra start på en serie bloggar från min tid i Sydsudan. 

Inför en resa som denna krävs det en lång förberedelse och noggrann planering, Sydsudan är inte det enklaste land att åka till eller att arbeta i. Vi började våren 2016.

Vi från Sverige, som åkte på denna resa är alla aktiva i Pingstkyrkan Jönköping. Vår församling har i många år arbetat aktivt i Sydsudan. Vi samarbetar med SPC, Sudan Pentecostal Church. Vi stöttar dem i olika projekt som skolbyggen, lärarutbildningar, hälsoprojekt, organisationsutveckling mm. SPC var också med på resan och gjorde baseline-studier inom skola och hälsovården.

Lotimor ligger i sydöstra hörnet av Sydsudan(kartbild kommer), ett område som inte varit indraget i inbördeskriget som började december 2013. Inga oroligheter vilket gjorde det möjligt för oss att åka dit. I området bor en folkgrupp som heter Nyangatom, de finns på den etiopiska sidan också. Där stöttar vi ett projekt om att ge Nyangatomfolket ett skriftspråk, alfabetiseringsprojekt samt ett bibelöversättningsprojekt. I Lotimor ville vi skapa kontakter inför eventuella projekt i bl.a hälso- och sjukvård, skola mm. Vi i sjukvårdsteamet skulle jobba med mottagningsverksamhet, något jag verkligen såg fram emot att få göra. Området ligger väldigt otillgängligt så det är knappast ingen som åker dit med förnödenheter mm, ingen som satsar tid eller pengar i området. En utmaning för oss, vi får se om vi kan göra skillnad?

Det var lite om bakgrunden till vår resa.  Det är långt att åka i mil men även i tid med alla förberedelser men nu åker vi!!

Vi i "Medical team" åkte från Landvetter...eller hade tänkt oss åka därifrån. Incheckade och klara, skulle "bara" gå ombord på planet när Turkish airlines säger att de hittat ett tekniskt fel på planet och flyget är inställt:( vilket antiklimax...nu blev det en natt på hotell vid flygplatsen, anslutningsflyget i Nairobi som skulle ta oss till norra Kenya blev till intet.

Nåväl dagen efter kom vi iväg, fick vänta i 10 timmar i Nairobi innan vi kunde ta oss med inrikesflyg halvvägs upp i landet till Lodwar. Från Lodwar lyckades vi få flyga med ett litet Cessna-plan, inte skönt. Det var som att åka på ett stormigt hav...så jag blev spysjuk till slut. Liite blek efter flygturen var vi äntligen framme i Lokichoggio intill gränsen till Sydsudan.

Efter en natt med ytterst lite sömn(fest i grannhuset) lämnade vi Loki och åkte mot gränsen.

En gatubild från Loki.

Ni har väl knappast missat att det råder svår torka i Afrika, så även här i norra Kenya. Boskapen dör i mängder, det finns inget vatten, ingen växtlighet kvar för djuren att äta. 

Torrt, dammigt och stenigt. Gränspasseringen heter Nadapal, går inte att kalla  det för en by. Några skjul, gränsposteringen samt ett flyktingläger vad allt som fanns.

Lägret var ett mottagningsläger, hit kommer man och blir registrerad för att sedan slussas vidare in i Kenya. Hit kommer många från Sydsudan, nu flyr de inte kriget utan svälten som är på gång i landet.

Att resa i Afrika är tålamodsprövande, du måste vara beredd på att vänta...ibland länge. Då det var söndag morgon hade inte personalen vid gränskontrollen kommit, lite sovmorgon kanske:)

Väntan utanför Christinas Palace, hon hade några stolar tack o lov. Hennes förråd av Mangojos tog nog slut, hon gjorde väldigt goda Mandasi likaså.

Från vänster, Sebit, Daniel K(Kenya), Stephen och Moro. Jag heter Daniel S(Sweden)...

När vi väl fått våra stämplar körde vi ca 600 meter och väntade vid Sydsudans gräns. I gränssamhället Narus, mötte vi upp med Susanne, Raphael mfl som flygit från Juba. De hade även med sig alla mediciner och förband vi skulle ha på våra mottagningar.

Ompackning i Narus.

Åskådare.

Vi behövde lite mat innan vi skulle åka. Var hittar man en restaurang i Narus som kan föda 15 personer? Vi hittade ett litet ställe under några presenningar, maten lagades utanför.

Tvätta alltid händerna innan du äter!

Ett färggrannt tvålpulver.

Resans första get, lite bönor samt ett tunt bröd fick bli dagens lunch.(ISO 12.800) Mörkt var det.

En ung kvinna från Toposa-folket. Vänner med Nyangatom.

Kartan är hämtad från OCHA South Sudan, här fanns lite byar utmärkta på kartan. Vi skall nu lämna Narus och ta oss till Nanyangachor. (Följ den gröna vägen som går till höger). Efter Nanyangachor är det typ väglöst land. I Narus lämnar vi också mobiltäckning, internet mm.

Som ni ser ligger Lotimor nära Etiopiens gräns.

Vägen till Lotimor startar i Narus?

The road to Lotimor starts in Narus??

In this blogg I`ve described some background to our trip. Some about our church in Jonkoping and the  cooperation between SPC and us. Also some about the trip from Sweden to Lokichoggio, with delays etc. I hope you enjoy some of the photos.

Lite engelsk text för eventuella läsare som inte kan svenska.

Hoppas ni orkar följa med i kommande bloggar.

Önskar er alla en skön helg!

Daniel

Katastrofövning anno 1993

Hej!

Tänk vad kul det är att se på gamla bilder. Jag är så glad åt att jag "alltid" fotat. Har skannat en del av alla mina diabilder. Det är först nu jag börjat se dem igen.

Bilderna i detta inlägg kommer från våren 1993, några veckor innan jag tar examen till sjuksköterska. En mycket varm och solig dag hade vi en katastrofövning vid Axamo flygplats. På den tiden var det gigantiska övningar med alldeles för många skadade och döda. Övningarna havererade ofta efter några minuter.

Det hade varit varmt en längre tid, elden från övningen spred sig till skogen. Brandmannen väntar förgäves på vatten till sin slang, det tog en stund men elden kunde släckas och vår övning kunde starta.

Om jag minns rätt så var det en buss och en lastbil som krockat, först på plats var en minibuss med sjuksköterskestuderande som råkade passera(lämpligt nog).

De skadade låg huller om buller i skogen.

Det var tufft att vara markör på den tiden. Iskallt vatten och skum fick de på sig. Så gör vi inte numera.

Marcus försöker skydda sina ögon.

Nu är det ingen brandfara längre...

De duktiga sjuksköterskestudenterna gör 1:a hjälpen insatser.

Gör det ont??

Alla hjälps åt.

Brännskador i ansiktet.

Saffo eller Sefudin Jafferali som han egentligen heter var på hugget och hjälpte många skadade.

Personal från sjukhuset har hunnit ut till olycksplatsen och hjälper här med en kvinna som bär på en barn som avlidit.

De med mindre, enklare skador får sitta på ett ställe och vänta medan de svårt skadade tas hand om inne i tältet.

Uppsamlingsplatsen.

Befälet och ambulansmannen tyckte nog jag var en jobbig journalist(min roll i övningen).

Nu är läkaren på plats, tror det är Gunnar Aus. Välkänd fotograf här på FS.

Hmm det här ser inte bra ut.

Marita med hjälmen på sniskan.

Lisbeth.

Några av mina klasskamrater skojar med en skadad vän.

Nu över 20 år senare, jobbar jag på ambulansen, det trodde jag aldrig att jag skulle göra. Deltagit på många övningar genom åren. De senaste åren har jag fotat övningarna. Har gjort två fotoböcker om de stora övningarna, bägge på 100 sidor. Många bilder, lite likt de ni nu har sett.

Har bytt från att vara markör till aktör(om jag inte fotar).

Go natt!

Daniel

Streetphoto Addis Abeba:great ethiopian run

Salamno!

Nu kommer fortsättningen på gårdagens inlägg och bild. Idag blir det liite fler bilder. När jag besökte Addis Abeba förra året var jag med en vän som bott 40 år i Etiopien med lite avbrott då och då. Han vet allt om stan.

Vad var det då som mannen med ölflaskan hejade på?

The great ethiopian run gick av stapeln intill där vi bodde. Det är en slags variant av "tjejmilen" men här får vem som helst vara med.Gå, springa eller dansa sig genom den en mil långa banan.

Män, kvinnor och barn i alla åldrar sprang...nae gick för det mesta. Utlänningar boende i Addis, typ företagare, ambassadpersonal blev ofta inbjudna att vara med. Så Mr Gert, min vän hade gjort loppet vid något tillfälle tidigare. I år var det den 13:e gången loppet hölls. 

Där e han igen, undras vad som är så roligt?

Han verkar inte ha så kul, vitingen.

En folkfest av stora mått. Det var folk överallt och tittade. Det var som alla släppte loss, gjorde lite som de ville denna dagen. Polisen höll sig lugn, hade mest koll på trafiken.

Ska bara fixa till skorna.

Streetdance a la Mr Gert.

Hmm undrar vem den där bleka är för en?

Ooh yeah, lets dance!

Många etiopier hade blivit utkastade från Saudi-Arabien en tid innan. En enkel demonstration mot det som hänt.

Firmabilen, en ambulans under utryckning.

Här kommer kejsaren!

En stolt etiopier!

Sändes på teven.

Skulle någon dö var det nära till begravningsbyrån.

Nu gick det inte längre...

Vi närmar oss målet och leden blir allt trängre.

Målet, nu var det några som började springa.

En sista dans innan målgången.

Var så god! Här får du din medalj.

Gott med lite vatten efter den långa promenaden. Soligt, hög höjd. Addis ligger på över 2.000 meters höjd, högsta punkten på 3.000 meter. Brände på huvudet, speciellt då jag börjat bli...är liite tunnhårig.

Nöjda kompisar.

Med bra överblick.

Nu skall vi bara ta oss hem också, det är lite trångt kan man säga, över 30.000 deltagare enligt uppgift.

Okej...vilken väg väljer vi?

God natt!

Daniel

Attacken mot Telia kan drabba 3:e man!

Hej!

Sitter vid datorn, ute snöar det friskt. Mina kollegor får säkert jobba hårt i snön.

Idag har det varit en snackis om hur Telia blivit hackat av något gäng. Denna action märks hos oss. När vi tar EKG på patienterna i ambulansen sänds detta EKG till närmaste sjukhus för expertkontroll på hjärtvården. Detta har inte funkat idag då vi har Telia nätdistributör, vi har haft mycket strul med att få iväg EKG:n. Nu kan vi alla tolka ett EKG och vidta rätta åtgärder för patienten men...ibland kan det vara bra med experthjälp.

Defibrillator och den vi tog EKG med(har en ny modell nu).

Idag har ingen "3:e man" drabbats men vad händer nästa gång? Vad händer om "de" bestämmer sig för att hacka något annat??  Vi är sårbara för sk Cyberattacker!

Har du blivit drabbad idag?

Avslutar med några gamla bilder.

Kan det vara några avåkningar i kväll?

Ha de!

Daniel