Ett oväntat möte

Hej!

Jag har den stora förmånen att få möta människor från hela världen i mitt arbete inom ambulanssjukvården i Jönköping. Det kan bli spännande möten om vi bara kan kommunicera med varann. 

Under november 2013 hade jag fått ett stipendium från Signe Thorfinns stiftelse i Jönköping. Jag fick pengar att resa i Sydsudan och Etiopien under 1 månad. Efter 2 veckor i Sydsudan var jag sedan 2 veckor i Etiopien. De första dagarna reste vi norrut från Addis Abeba, vi skulle besöka ett område som bebos av folkgruppen Afarer. Afarerna är ett nomadiskt folk som flyttar runt mycket. Detta gör att skolgången för barnen kan bli mycket bristfällig.

Nu skulle vi besöka några projekt som finansierades av PMU(en kristen biståndsorganisation) samt den kyrka i Jönköping som jag är medlem i. Det var några skolprojekt för att lära barnen att läsa, skriva mm. Vi hade en bas i en stad som heter Dubti. Den ligger ca 2 timmars bilfärd från Djibutis gräns i norra Etiopien. 

Sent i söndags kväll fick vi en resa till en person med magsmärtor. Vi möts av en ung man, vi kan kalla han Mustafa. Vi hälsar på varann, han pratar bra svenska, jag frågar om hans anhörig också gör det? Nej, moderspråket heter Afar säger han. Afar?? Men var kommer ni ifrån?

Dubti, i norra Etiopien var svaret...där har jag varit sa jag. Ni skulle sett glädjen i hans och anhörigas ögon. Sedan var det nästan svårt att koncentrera sig på patienten, det blev mycket snack om Dubti, Etiopien och all god mat som finns där.

Nu läste han till undersköterska och hade som mål att i framtiden faktiskt jobba inom ambulansen, bra för det behövs flera när gamlingar som jag slutar:)

Nu blir det en liten återblick med bilder från Dupti med omnejd. Våra projekt riktade sig inte till de som bodde i stan utan de på landet.

Det tar ca 10 timmar att åka från Addis till Dubti, på fina asfalterade vägar, fortsätter du ytterligare 2 timmar har du kommit till gränsen mot Djibuti. Då Etiopien inte har någon kust kommer i stort sett alla varor in i landet via Djibuti, ni kan tänka er alla lastbilar! 

Bilen uppe till höger hade svensk registreringsskylt. Tog reda på vem som hade den innan, reggad i Stockholm av någon med etiopiskt klingande namn. Nu hade de skickat ner bilen hit. Gäller att vara uppmärksam när man är ute på vägarna:)

Åter till Dubti. Lite kaffe till frukosten.

Ofta fick man popcorn till kaffet, det tillhörde den sk kaffeceremonin

Såhär bodde man på landet, i små "hyddor" som gick lätt att plocka ner

Den enklaste av skolor

Den här afar killen gick i den skolan. Han ville bli läkare sa han. Liknade "Mustafa" både i ålder och utseende

Kanske inte världens roligaste leksak

Det är stor brist på rent vatten i området, jag fick ett tillfälle att undervisa bla den här kvinnan hur man kan rena vatten från alla farliga mikroorganismer med hjälp av Pet-flaskor och solen.

Den andra skolan såg lite bättre ut

Tack var mötet på jobbet fick jag en anledning att titta tillbaka, minnas och även visa er lite bilder från norra Etiopien. 

Daniel

Här finns det sprit att köpa!

Hej!

Under mina resor till Sydsudan har jag noterat att det vid porten/infarten till olika typer av boenden ofta finns en hög pinne och längst upp en plastpåse eller dunk.

Det är tecknet på att här kan du köpa sprit, berättade mina vänner.

Här ses ett försäljningsställe till höger.

Här kan du köpa sprit.

Att möta berusade personer är något jag är van vid genom mitt jobb här hemma men det är en helt annan sak att göra det i ett land där var och en är beväpnad. Alla vita betraktas som rika, kvittar om du är ute på volontärarbete. Mest rädd/orolig har jag varit om det varit militärer, haft några obehagliga möten som tack o lov slutat bra.

I Kapoeta, distriktshuvudstad i det område vi jobbat i är inget undantag. Man möter ofta män som går omkring i små gäng, berusade. De yngre går inte i skolan, har ofta inga jobb och den ev lilla inkomsten de har skulle behövas till mat, skolavgifter till barnen etc. Det gynnar inte utvecklingen i området, familjerna lider brist det mest nödvändiga.

Jag gillar att ta en promenad tidigt på morgonen när jag är i Sydsudan, kolla efter fåglar, fotografera etc men i Kapoeta har jag bara vågat gå 100 meter från boendet, alltid inom synhåll. När vi är ute i bushen känner jag mig trygg och kan fritt ströva omkring med kikare och kamera.

En morgon i våras träffade jag på ett par kvinnor utanför gästhuset, mor och dotter visade det sig vara. Modern bar på en stor tunna, dottern någon konstig anordning, förstod inte direkt vad det var.

Mamman hann gå en bit medan jag pratade med dottern.

Moonshiner är det engelska namnet för de som tillverkar sprit hemma. Det var den utrustningen hon bar på. Jag har glömt hennes namn tyvärr, hon gick i "secondary school" typ gymnasiet. Hon gjorde det på distans i ett samhälle som heter Narus vid gränsen till Kenya. 

Hon berättade att spriten hon bränner betalar hennes skolgång, uppehälle i Narus, hon såg inget annat sätt att få in de pengar hon behövde för att kunna gå i skolan. Vi hade ett bra samtal om situationen, hon gillade egentligen inte att så många var beroende av alkoholen samtidigt som den finansierade hennes skolgång. Men vad gör man...

Hon hade som mål att bli sjuksköterska eller lärare när hon var klar.

Jag är så glad hur vår skola är uppbyggd, även om det finns brister, våra barn ges chansen till ett bra liv tack vare att de lär sig läsa, skriva etc.

Daniel

Kunde vara mina/dina barns skola

Hej!

Även dessa bilderna är från 2020, bilder jag "fixat" till i veckan. Inte hunnit...prioriterat det. 

De här bilderna är från Sydsudan. Jag var där i några veckor i februari. Vi hade landat på airstripen i Kapoeta efter att ha varit i Lotimor över dagen.

Såg en skola på gångavstånd så jag tog en promenad dit.

På väg dit passerade jag toaletten.

Oerhört viktigt budskap i Sydsudan. 

Skolbänkar ute på gården, visar att skolan inte verkar vara i bruk...tyvärr

Ett litet barn stod utanför en av byggnaderna. Försök att läsa texterna och se på bilderna i de kommande fotografierna.

Det här skall inte ett barn behöva se och uppleva! I Sydsudan finns det mängder av landminor, bara 500 meter från där här skolan såg jag själv en mina. Den låg precis intill landningsbanan, några stenar och plastband som skydd.

Tittar in i ett klassrum. Naturvetenskap, fysik, kemi och biologi verkar/verkade vara fokus här.

Man känner igen visst klotter från det vi ser hemma i Sverige.

Fotboll är populärt även här, den spanska och engelska ligan toppar och flera kända namn skrivs på väggarna.

Tre välkända namn.

Tråkigt att inte se en fungerande skola, skolorna behövs verkligen här mindre än 10% kan läsa och skriva.

Daniel