Dag 1 i Covid-dagboken

Hej!

Ja, så kom den då, på dagen nästan 2 år efter landets första konstaterade covid-infektion, min alldeles egna infektion. Efter att nästan dagligen mött, behandlat corona sjuka patienter i ambulansen så lyckades lite Omikrom virus smita förbi mina barriärer till slut. Okej jag kan väl inte till 100% säga att det är en patient men sannolikt i alla fall. 

Jag som trodde att jag tillhörde de få lyckliga som inte viruset biter på men så blev det ju inte...

Minns rädslan/oron jag hade i början av pandemin, hur kommer jag att drabbas, tänk om jag tar hem skiten till familjen. I natt när jag tog testet och såg resultatet blev tanken bara "jaha då är det bara att åka hem". Mycket av oron har försvunnit under de 2 åren som gått men inte all.

Efter att ha legat i sängen i stort sett hela dagen och tittat på OS och filmer så kände jag att jag behövde lite luft. Här några bilder från promenaden.

Jag känner mig inte riktigt så dålig som den här rosen

Det finns hopp om liv, precis som i dessa al hängen 

Gick ner i bäck ravinen som skiljer vårt bostads område från ett annat. Tänkte kolla på bäverspåren och se om jag kan hitta någon hydda, framtida fotoprojekt i vår kanske?

Någon som är expert på bävrar? Varför gnager de på så stora träd, är det bara för inte tänderna skall växa sig för stora? Det verkar som det gör det för att sedan lämna trädet utan att fälla det, är de så smarta så de väntar på att nästa storm skall göra resten:)

I ån hittade jag en solspegling från husen på Råslätt, på andra sidan ån.

Inte en karantän plats för covid sjuka personer utan ett parkeringshus

Vi får väl se hur många blad denna fotodagbok får men jag hoppas på en tunn bok

Må väl!

Daniel

Idag, i Jönköping för 1 år sedan...

Hej!

31 januari 2020

Minns ni dagen? Inte, hände det något speciellt då?

Det var dagen det första fallet av Covid-19 konstaterades i Sverige i min hemstad Jönköping.

Första larmet om Covid-19 patient i Sverige!

Pressmeddelandena kom i stora mängder lokalt och över hela Sverige senare under dagen. Vi som visste fick inget säga, fast för oss var vår största fråga var nog snarare hur skall vi skydda oss från smittan, hur skall bilen saneras efteråt. Kunskapen då var inget mot vad vi idag vet...har lärt oss.

Föga anade vi vad som skulle komma utav detta, hur det skulle påverka allas våra liv.

Samma kväll hade vi på jobbet en After work/avtackning för en kollega som gått i pension denna dag. Det blev inga fler AW under 2020.

Gemenskap, något gott att dricka och äta. Ett recept för en bra kväll eller hur?

Visst saknar vi dessa möjligheterna att träffas på restaurang eller hemma hos varandra. Under året som gått har vi alla drabbats av Covid-19 på olika sätt. Ni har alla era historier/upplevelser och visst är många värda att berättas.

Vi på ambulansen har haft mycket att göra, vi har mött många Covid-sjuka under året eller misstänkta Covid-patienter. Minsta lilla infektionssymtom gör att vi måste klä oss som om det vore en Covid-smitta.

Så här kan det se ut på Rakel-enheten.

I stort sett alla larm med prefixet Andningssvårigheter brukar vara misstänkta Covid-patienter.

2:a vågen har varit tuff i Jönköpings län, fler patienter på Covid-IVA och på de andra Covid-avdelningarna än i våras och försommaren. Vi har haft många överflyttningar till andra län då platserna på Covid-IVA inte räckt till. Oftast med ambulans men även med helikopter och flyg.

En händelse från förra veckan hänger kvar hos mig, kan inte glömma den.

Kommer nu visa några bilder från en annan Covid-IVA transport för att illustrera händelsen(de bilderna tog jag i somras när jag fotograferade under 2 dagar på Covid-IVA).

Förra veckan mitt i natten vid kl 02 fick vi en akut resa från våran Covid-IVA. En patient, 20 år yngre än mig hade blivit akut sämre och behövde urakut till ett universitetssjukhus för att få ECMO-behandling, hens hjärta orkade inte längre. 

Här tas beslut om akut överflyttning.

Vi är snabbt på plats och lastar över patienten på IVA-båren och skall börja röra oss mot kulverten för att ta oss till ambulansen. Vi får då höra att patientens livskamrat är på väg för att få tillfälle för ett ev sista farväl...

Vi kan inte vänta 1 minut ens sägs det, hinner "hen" möta upp skyddsklädd innan vi når ambulansen får "hen" säga farväl/lycka till. Vi hinner lämna IVA och i kulverten kommer "hen" småspringande. Så medan vi skyndsamt går mot ambulansen har vi en anhörig som överöser sin livskamrat med uppmuntrande ord, gråter, ber, klappar kinden. Tankarna och känslorna bara rusar inom mig, vilken tragisk scen jag bevittnar.

Snart vid ambulansen...

Nu lastar vi, det är bråttom. Narkosläkare och narkossjuksköterskan skall övervaka/vårda patienten under färden.

Den anhöriga får ett sista tillfälle att säga något precis innan vi stänger dörren och åker. Oooh vad jag ville krama om "hen", vilken ångest, vilka känslor som är i rörelse hos "hen" och andra anhöriga. "Hen" lämnades inte ensam utan en personal från IVA höll om "hen", var med, sa inget men var där. 

Tankarna kring händelsen har följt mig. Vad hände sen, hur mår alla inblandade??

När vi på teven hör om antalet som avlidit under pandemin, över 11.500 personer blir det ibland bara siffror, man kanske tänker oh under 100 idag va bra. För varje individ som avlidit finns det alltid någon anhörig, vän, arbetskamrat som gjort en stor förlust. Det är personligt, ett stort sår, ett enda stort varför???

Idag är det alltså 1 år sedan första konstaterade fallet i Sverige. Ni kommer inte undan, i tidningar, radio och på teven kommer säkerligen mängder med reportage, filmer, bilder. Dagens JP(Jönköpings Posten) hade flera sidor med tillbaka blickar på året som gått. Många av er har säkert dokumenterat året i bild, film och skrift, för det har verkligen påverkat oss alla. 

Ta hand om er och varandra, även 2021 kommer vara ett Corona-år tyvärr...

Daniel

With the mask!

God fortsättning!

Så här kan det se ut med masken på. Kommunikationen kan vara svår dels med ev vakna patienter, kollegor och servicepersonal utanför själva IVA.

Alla måste ha sitt namn utskrivet på en klisterlapp samt vilken funktion de har inne på IVA.

Här förbereder Jenny en ambulanstransport till ett annat sjukhus. Dessa förflyttningar kan vara inom vår region men även till andra regioner. Alltid en risk för patienten men för denna patienten gick det bra.

Några svartvita varianter.

Sköt om er där ute!

Daniel

Dokumenterar du din vardag i Corona-tider?

Hej!

Har äntligen börjat med fas 2 i arbetet med min fotobok om hur mitt och mina kollegers arbetet påverkats av pandemin. Alla fotografier är tagna, nu börjat det tuffa arbetet att få till en bra bok. Kul att ha framöver, ett tidsdokument på hur vi hade det på jobbet under pandemin.

Har du gjort/gör något liknande?

Kommer bli en blandning av egna foton, kollegors mobilbilder, pressinformation, tidningsurklipp, chattar i en salig röra...nåja skall allt försöka följa någon slags tidslinje i boken.

Historiskt larm för Sverige i denna pandemi.

I början gick jag alltid in i förrådet för att se om det fanns utrustning för hela arbetspasset, inte så kul att se i stort sett tomma hyllor. Klart att jag varit lite orolig, ingen vet ju hur sjuk man blir om man får "sjukan". 

Då sex av mina arbetskamrater blev förflyttade till Covid-IVA i 6 månader fick jag tillåtelse att fotografera på Covid-IVA under ett par dagar(för att även dokumentera deras vardag). Blir inga bilder från Covid-IVA i bloggen men väl i boken.

En kort paus utanför Covid-IVA, tid för ett samtal.

Vi inom sjukvården ser oss inte som hjältar. Vi gör vårt jobb. Vi tar oss till jobbet, gör det vi skall på bästa möjliga sätt för våra patienters skull. Det har varit tufft på många sätt, är tufft måste jag tyvärr skriva igen!

Det som stör oss mest förutom det vanliga(chefer, sjukhusdirektörer, regiondirektörer mm) är att se hur "Svensson" inte kan följa direktiv som varit ett mantra sedan dag 1 i denna pandemi. 

Har du symtom, gå inte till jobbet, skolan etc stanna hemma!

Testa dig!

Håll avstånd till andra människor!

Undvik stora folksamlingar!

Tvätta händerna med tvål och vatten, handsprit dödar viruset!

Etc...

Jobbade under Black Friday, hade hur många Covid-19 patienter som helst, oerhört frustrerande att åka förbi alla köpcentrum och se helt fulla parkeringar utanför olika varuhus...allt för en ny billig teve, soffa mm. Där klappas det inte i händerna för oss inom sjukvården!!

Go kväll!

Daniel

Det stormar...

Hej!

En storm ute i naturen...men även inombords.

Det är lättare att visa hur det ser ut i naturen än hur det stormar av känslor inom mig. 

Vitkindade gäss i Laholmsbukten.

Skrattmåsar och fiskmåsar.

Älskar att se dessa fåglar hur de så elegant hanterar vinden, vågorna.

Ljuset var väldigt varierande, detta foto är taget sent på kvällen, solen gömd bakom molnen.

En ensam vindsurfare njöt av vinden, lekte och utnyttjade stormen till max...till något som gladde honom. För mig en positiv bild, mitt i kylan, för kallt var. Hoppingivande!

Precis som kungen sa i sitt tal igår, någon gång tar "stormen" slut, det finns ett ljus att se fram emot!

Ljuset:)

Stay safe and healthy!

Daniel