Little Bee-eater i väntan på nästa flyg

Hej!

Har nu gått igenom de flesta bilderna från min resa i Sydsudan, inte natur och fågelbilderna. Nu är det dags att börja med det. 

Vi reste via Kenya till Sydsudan och fick vänta rätt många timmar i Nairobi. Ett café utanför inrikesterminalen fick fungera som bas. 

Jag tog kameran och gick ut i markerna för att skåda och fota. Här några fågelbilder.

På engelska heter den Little Bee-eater, tror den heter dvärgbiätare på svenska.

Avslutar med en svartvit variant. Förstora för bästa upplevelse:)

Lär väl bli lite mer natur o fågelbilder ett tag från Kenya och Sydsudan som lite variation på tidigare inlägg här på FS

Ha en skön dag!

Daniel

Det var en lång väg till Lotimor, Sydsudan

Hej!

I min förra blogg hamnade vi/ni rätt in i händelsernas centrum i Lotimor, mitt in i arbetet på kliniken. Kändes som en bra start på en serie bloggar från min tid i Sydsudan. 

Inför en resa som denna krävs det en lång förberedelse och noggrann planering, Sydsudan är inte det enklaste land att åka till eller att arbeta i. Vi började våren 2016.

Vi från Sverige, som åkte på denna resa är alla aktiva i Pingstkyrkan Jönköping. Vår församling har i många år arbetat aktivt i Sydsudan. Vi samarbetar med SPC, Sudan Pentecostal Church. Vi stöttar dem i olika projekt som skolbyggen, lärarutbildningar, hälsoprojekt, organisationsutveckling mm. SPC var också med på resan och gjorde baseline-studier inom skola och hälsovården.

Lotimor ligger i sydöstra hörnet av Sydsudan(kartbild kommer), ett område som inte varit indraget i inbördeskriget som började december 2013. Inga oroligheter vilket gjorde det möjligt för oss att åka dit. I området bor en folkgrupp som heter Nyangatom, de finns på den etiopiska sidan också. Där stöttar vi ett projekt om att ge Nyangatomfolket ett skriftspråk, alfabetiseringsprojekt samt ett bibelöversättningsprojekt. I Lotimor ville vi skapa kontakter inför eventuella projekt i bl.a hälso- och sjukvård, skola mm. Vi i sjukvårdsteamet skulle jobba med mottagningsverksamhet, något jag verkligen såg fram emot att få göra. Området ligger väldigt otillgängligt så det är knappast ingen som åker dit med förnödenheter mm, ingen som satsar tid eller pengar i området. En utmaning för oss, vi får se om vi kan göra skillnad?

Det var lite om bakgrunden till vår resa.  Det är långt att åka i mil men även i tid med alla förberedelser men nu åker vi!!

Vi i "Medical team" åkte från Landvetter...eller hade tänkt oss åka därifrån. Incheckade och klara, skulle "bara" gå ombord på planet när Turkish airlines säger att de hittat ett tekniskt fel på planet och flyget är inställt:( vilket antiklimax...nu blev det en natt på hotell vid flygplatsen, anslutningsflyget i Nairobi som skulle ta oss till norra Kenya blev till intet.

Nåväl dagen efter kom vi iväg, fick vänta i 10 timmar i Nairobi innan vi kunde ta oss med inrikesflyg halvvägs upp i landet till Lodwar. Från Lodwar lyckades vi få flyga med ett litet Cessna-plan, inte skönt. Det var som att åka på ett stormigt hav...så jag blev spysjuk till slut. Liite blek efter flygturen var vi äntligen framme i Lokichoggio intill gränsen till Sydsudan.

Efter en natt med ytterst lite sömn(fest i grannhuset) lämnade vi Loki och åkte mot gränsen.

En gatubild från Loki.

Ni har väl knappast missat att det råder svår torka i Afrika, så även här i norra Kenya. Boskapen dör i mängder, det finns inget vatten, ingen växtlighet kvar för djuren att äta. 

Torrt, dammigt och stenigt. Gränspasseringen heter Nadapal, går inte att kalla  det för en by. Några skjul, gränsposteringen samt ett flyktingläger vad allt som fanns.

Lägret var ett mottagningsläger, hit kommer man och blir registrerad för att sedan slussas vidare in i Kenya. Hit kommer många från Sydsudan, nu flyr de inte kriget utan svälten som är på gång i landet.

Att resa i Afrika är tålamodsprövande, du måste vara beredd på att vänta...ibland länge. Då det var söndag morgon hade inte personalen vid gränskontrollen kommit, lite sovmorgon kanske:)

Väntan utanför Christinas Palace, hon hade några stolar tack o lov. Hennes förråd av Mangojos tog nog slut, hon gjorde väldigt goda Mandasi likaså.

Från vänster, Sebit, Daniel K(Kenya), Stephen och Moro. Jag heter Daniel S(Sweden)...

När vi väl fått våra stämplar körde vi ca 600 meter och väntade vid Sydsudans gräns. I gränssamhället Narus, mötte vi upp med Susanne, Raphael mfl som flygit från Juba. De hade även med sig alla mediciner och förband vi skulle ha på våra mottagningar.

Ompackning i Narus.

Åskådare.

Vi behövde lite mat innan vi skulle åka. Var hittar man en restaurang i Narus som kan föda 15 personer? Vi hittade ett litet ställe under några presenningar, maten lagades utanför.

Tvätta alltid händerna innan du äter!

Ett färggrannt tvålpulver.

Resans första get, lite bönor samt ett tunt bröd fick bli dagens lunch.(ISO 12.800) Mörkt var det.

En ung kvinna från Toposa-folket. Vänner med Nyangatom.

Kartan är hämtad från OCHA South Sudan, här fanns lite byar utmärkta på kartan. Vi skall nu lämna Narus och ta oss till Nanyangachor. (Följ den gröna vägen som går till höger). Efter Nanyangachor är det typ väglöst land. I Narus lämnar vi också mobiltäckning, internet mm.

Som ni ser ligger Lotimor nära Etiopiens gräns.

Vägen till Lotimor startar i Narus?

The road to Lotimor starts in Narus??

In this blogg I`ve described some background to our trip. Some about our church in Jonkoping and the  cooperation between SPC and us. Also some about the trip from Sweden to Lokichoggio, with delays etc. I hope you enjoy some of the photos.

Lite engelsk text för eventuella läsare som inte kan svenska.

Hoppas ni orkar följa med i kommande bloggar.

Önskar er alla en skön helg!

Daniel

Program planning seminar for PMU in Nairobi, a drama performance!

Hi!

I`ll try to write in english so that my friends from the seminar will have a chance to understand what I`m writing. I´m sorry for all wrongspelling that you can find.

The PPS took place outside Nairobi at Lukenya Gateway, a very nice place to stay!

After a hard days work we had a visit from a local church, a group of young dancers and singers. They had a drama performance for all of us.

Briefly the story was about a young girl who liked to dance and party, she gets in to trubble with drugs etc and don`t want to live any more, when she meets the love of God in Jesus.

The pictures are not that good but I think you can follow the story.

You are sick you need to change your life, says the doctor.

I´ll kill my self!!

She meets with God!

Got you!!

I hope you liked the pictures, there is more to come in a couple days....i hope!

God bless you all!

Daniel

På vandring i Embakasi Nairobi nu i färg del 2

Hej igen!

Vi fortsätter vår vandring.

Gert, en man med 40 års erfarenhet av mission,katastrofarbete och återuppbyggnadsarbeten ser allt lite fundersam ut där han går.

En snedvriden bild men så är också världen. Här ser ni det, på vänster sida de fattiga och på höger sida de med mer pengar.

Vaktkur, höga murar och taggtråd.

Bakom den vänstra muren......finns lite getter, barn och en kyrka till...och en radio/telemast för täckningen måste ju vara bra?!

Hello mister! Take a photo of us! Kan jag väl göra i tron att det pappan med sina killar men de var det ju inte. Han ville ha kontakt med mig och följde mig sedan en bra bit. Syftet var att jag skulle göra något för honom, ge han ett jobb, pengar nu blev det inte så men vi hade i alla fall ett bra samtal och jag introduserade han till mina nya kenyanska vänner från kyrkan.

Mycket glad och trevlig kvinna. Visst jag får gärna ta en bild på håret.

Spontana soptippar fanns lite överallt.

Hallå! Valet är över för länge sedan! Tack o lov ett val som var fredligare än förra gången.

Ytterligare en skola. Plåttak, murar, blött och sunkigt...tycker kanske vi.

Nya hus på g.

Blött och kladdigt på de sk vägarna men ser ni kvinnorna. Fina, rena kläder ändå! Fattar inte hur de lyckas med det konststycket.

Lekplats?

Tror jag avslutar med lite barnbilder, några av barnen ni kanske känner igen.

Den här gluggen ni kanske känner igen?

Vad säger man om dessa underbara ungar?? Visst finns det hopp för dem?

Innanför grinden fanns den här tonåringen, han och tre andra killar hade fått jobb av kyrkan som vakter. De var föräldralösa, fick bostad, skola, mat och ett jobb. Grabben var mycket stolt, har tyvärr glömt hans namn.

Ytterligare glada ögon i luckan.

Skönta att få sitta och vila benen en stund eller hur Anita?

Anita är en sådan där härlig person med stort hjärta.

Han ville att jag skulle ta en bild till, han hade hämtat sin uniformsskjorta för bilden skull, inte nekar jag till det. Lovade han och hans kompisar att de skall få se bilderna med hjälp av pastorn(har hans email).

Här har vi fyra stolta grabbar!!

En lite rörig bild får avsluta bilderna. En kyrka på rätt plats, i rätt tid med ett hjärta för sina grannar!

Besöket i Embakasi är slut. Jag har minnen/intryck som jag alltid kommer att bära med mig från denna dagen. Det var en förmån att få möta alla dessa människorna i dess olika situationer.

Om ni orkar finns det en risk att jag återkommer med lite bilder från konferensen som vi var på. Nu har jag precis kommit fram till föräldrarna på Hasslö så det blir inget på ett par dagar.

Ha de!

Daniel

På vandring i Embaksi, Nairobi i färg del 1

Hej!

Det är dags att avsluta dagen i Nairobi. För att det inte skall bli för mycket bilder delar jag upp det i två bloggar.

Vi har som ni kanske kommer ihåg varit på gudstjänst i en kyrka och nu tar vi oss en promenad runt i området. Vi har några kenyanska vänner med oss.

Kyrkan.

Vyn precis utanför. Som ni sett är det höghus överallt och överallt finns det mängder med skräp.

I dikena ligger det skräp, hade man tur fanns det en planka att gå över på.

Något jag märkte var att det fanns barer överallt och som en slags motpool mycket kyrkor.

Nästa kyrka.

Överallt pågick det försäljning av mat, träkol, grönsaker, gas ja allt fanns att köpa.

Som ni märkt funkar ju inte sophämtningen....här är några levande "sopätare" som har mycket att välja på. Vet inte hur avloppen fungerade men det förekom massor av svarta påsar med avföring som slängts ut. Såg själv hur en påse kom flygande.

Det här skulle vi kanske kalla slumområde men det är ingenting med hur den riktiga slummen ser ut! Kibera är ett av de värsta områdena i Nairobi, dit hade jag ingen möjlighet att komma denna gången.

Ett myller av folk! Jag kände mig trots det säker, var inte rädd. Hade hört mycket om alla rån mm i stan. Jag frågade mina vänner om det var okej att fota? Fota hur mycket du vill sa de. Jag försökte ha en ögonkontakt med de flesta innan jag tog kort i alla fall. Barnen var det ju inga problem med, de bara rusade fram om man riktade kameran mot dem.

Kyrkorna hade alltid någon slags skola, dagis eller annan verksamhet för de som bor i området.

Saknade du något gick det alltid att hyra eller köpa. Här i området såg man ingen svält eller svårt sjuka. Det verkade som de flesta ändå hade till det dagliga livet.

Här går man/gick jag!

Bäst att bära den lilla!

Som ni sett på flera bilder hänger det kläder överallt på husen. Det är så att de får bara vatten en dag till husen så då måste alla passa på att tvätta. Tur för oss att vi besökte rätt dag för det var ett fantastiskt skådespel att se all tvätt.

Ja en o annan stod och glodde ut med.

Ja en liten skola hittade vi. Skolan använde en kyrkolokal på vardagarna.

Ett utedass fanns det både för tjejer och killar. Det är mycket viktigt att det finns toaletter ffa för tjejerna. De kan annars behöva hålla sig en hel dag innan de kan få gå på toa och då kanske i mörkret vilket ökar rikserna för våldtäckter och överfall.

Här är läranrinnan, hon samtalar med Kajsa-Lena som varit både lärare och rektor. Kajsa-Lena har bl.a. varit med i ett skolprojekt i Sydsudan och lyssnar här hur skolan funkar här.

Fortsättning följer......

Daniel