Skolan i Lotimor, Sydsudan

Mata!

Redan på 90-talet byggdes det upp en skola av katolikerna i Lotimor. Tyvärr har det varit lite si och så med driften av skolan genom åren, fungerat emellanåt. Får man ingen lön så går det inte att vara kvar, alla vill ju kunna försörja sig själva och sin familj. När "vi, lite blandat folk med anknytning till Pingstkyrkan i Jönköping" kom till Lotimor för första gången i mars 2017 fanns det ingen fungerande skola. Inga lärare, inga skolbänkar, skolböcker mm och getter, höns gjorde sina behov i klassrummen. 

I ett land med endast ca 25% av befolkningen som kan läsa, skriva och räkna är utbildning till alla verkligen något att satsa på. Det ville vår församling men hur får man till en långsiktigt lösning? Det tog ett tag men sedan ca 5 år finns det nu en fungerande skola. Skolbänkar, undervisningsmaterial, lärare och allt fler elever. Nu är det för få klassrum, man löser det med att ha två "griffeltavlor" en på var kortsida. Två klasser i rummet, vända åt var sin tavla. Ni kan tänka er att det inte är så lätt att undervisa eller lyssna. 

En av våra målsättningar med resan i vår var att bygga två klassrum på dryga 2 veckor, vi hade 2 byggare med oss. Vi sjukvårdare skulle jobba på den lokala kliniken, utbilda lärarna lite samt göra en hälsoundersökning på minst 100 elever. 

Vi tyckte vi förberett allt, i god tid men tyvärr gick det inte som planerat. Detta drabbade våra byggare värst. I ett land med ca 30 mil asfalterad väg är transporter med dåliga lastbilar alltid ett riskmoment, denna gången slog det hårt mot oss. Det krävdes totalt 4 olika lastbilar för att få fram all utrustning för bygget till Lotimor men då hade vi redan varit tvungna att lämna byn. Alla förseningar gjorde att vi mötte lastbilen strax innan den kom fram till Lotimor.

Blir nog ett långt inlägg...

David och Dennis, "våra byggare" längst till höger i bild. 

Nu har det trots allt strul ordnat sig och nu står skolbyggnaden färdig och kan användas som skola, samlingssal och kyrka om man så vill. Bra jobbat Koma, Joseph mfl!!

Nybygget med en solcells lampa utanför.

Varje morgon kl 05 slås det i den gamla däckfälgen för att barnen i bygden skall höra att det är dags att börja göra sig i ordning för skolan, nästa "klockringning" blir strax innan kl 06. Har du inte vaknat av alla tuppar i grannskapet vaknar du då:)

Samling utanför skolan, eleverna släntrar in en efter en. Varje dag startar med nationalsången och lite andra sånger ofta någon kristen sång.

Upptäckt:)

De yngsta var nog inte mer än 5-6 år gamla.

Det är många olika organisationer, församlingar, second hand butiker mm som bidrar i Sverige så att skolan fungerar. Det långsiktiga målet måste vara att de skall vara självförsörjande på allt och den egna regionen/staten skall sköta detta men det kommer nog inte ske de närmaste åren. 

Roligt att se många tjejer i skolan. Det är många (män) som anser att en flicka som kan läsa och skriva är mindre värd, man får mindre kor för henne när hon gifts bort. Det här med kossorna är det viktigaste känns det allt som oftast. 

Ruth, ung tjej som nu kan läsa, skriva, räkna och föra ett enkelt samtal på engelska. Nu kan vi snacka engelska med många av barnen, det fanns inte "på kartan" för några år sedan. Engelskan är ett av de officiella språken i landet och all undervisning i skolorna skall vara på engelska. Lärarna här kan stamspråket Nyangatom då det är väldigt likt deras eget. Lärarna är från Kenya. 

Nu byter jag lite fokus

Hälsoundersökning på 100 barn var målsättningen. Vi hade Titus och Daniel som tolkar i vår undersökning. Vi tog längd, vikt, mätte med MUAC-armband för att hitta eventuella undernärda barn. Frågade lite om ev sjukdomar, hade lite frågor kring trygghet, trivsel. Vi var intresserade var de tog sitt vatten(från flodbädden, brunnarna), hur många mål mat om dagen de åt, sanitet(var bajsar de?) 

Vad får de hjälpa till med i hemmet, är det någon skillnad mellan pojkar och flickor, ändras det när de blir äldre?

En fråga var om vilka drömmar de har. Många svarade att de ville bli lärare, kanske en effekt att det var två lärare som ställde frågan? En skulle bli guvernör över regionen, någon datatekniker, en annan veterinär. 

Vi hade tryckt upp färdiga dokument så det skulle bli lätt att fylla i uppgifterna.

Marie och Daniel 

Helen och Titus

Mycket nyfikna barn

Ännu en till handlingarna:)

Vi hann med ca 50 stycken, dagen efter var vi lite abrupt tvungna att snabbt lämna Lotimor så vi hann inte fler men lärarna gjorde 50 till efter vi åkt som vi nu fått. Skall bli kul att läsa dem och göra lite analyser.

Om vår hälsoundersökning visade på några akuta hälsoproblem, noterades det och lärarna tog informationen vidare till föräldrarna som fick ta med sina barn till "hälsocentralen".

Marie som tidigare jobbat på hudkliniken blev dock sugen på lite "jobb" när hon såg dessa fötter.

Det visade sig vara ett problem han levt med i flera år.

Vi fixade ett spontant fotbad, med lite varmt vatten från våra termosar och en plastpåse.

Vilken skillnad eller hur?

Under kompisarnas glada miner fick han lite god fotvård.

Nysmorda fötter

Hur det blev med hans fötter vet jag dock inte, här i Sverige hade vi nog löst hans problem rätt enkelt.

Har du läst hela vägen hit skall du ha en eloge, det blev lite långt idag men tycker det är viktigt och kul att berätta om människorna/händelserna jag mött under min resa.

Hälsningar,

Daniel

Kapoeta Health Institute, utbildning för sjuksköterskor/barnmorskor

Hello!

För att få läsa på sjuksköterske och barnmorskeskolan måste man ha gått ut secondary school och vara flytande på engelska. Det är enda kravet...förutom att du måste betala en liten terminsavgift.

Ända sedan våren 2020 har vi(sjukvårdspersonal sjuksköterskor, barnmorskor, läkare från Jönköping) fått vara med och dela våra kunskaper till studenterna. Målet har varit att kunna göra det minst 2 ggr per år. I år blir det minst 3. 

På denna resan var vi 2 sjuksköterskor och en barnmorska. Vi skulle egentligen åkt till Lotimor först i en vecka men pga strul med bilar, väder mm fick vi ändra våra planer så vi började i Kapoeta och med undervisning.

Alla skolor i landet stängdes ner samma dag vi kom pga extrem värme. Tack o lov gällde det inte högre utbildningar som denna, det hade varit mycket snopet att fått ställa in även det efter all planering och förberedelser vi gjort.

Vi hade undervisning i ett "plåtskjul", ute var det 56 grader varmt i solen, i skuggan 44 grader. Man blev helt torr i munnen efter 5 minuter. Till vår hjälp hade vi en projektor så vi kunde visa allt på en duk, i alla fall så länge det fanns diesel till generatorn. Tyvärr tog dieseln slut så det fanns ingen ström alls på sjukhuset under ett par dagar. Inte så farligt för oss, vi kunde alltid skriva på tavlorna men ingen ström till operationssalen var värre.

På sjukhusområdet står denna fallfärdiga byggnad kvar som ett minne från krigen.

Vi varvade teori med praktiska övningar vilket är mycket uppskattat. Vi har samlat in pengar och köpt förlossningsdockor, blodtrycksmanchetter, stetoskop mm som studenterna kan använda och öva med när vi inte är på plats.

I år fick 1:a års studenterna lite extra uppmärksamhet och fick öva för första gången. Inte helt enkelt att ta ett blodtryck för första gången.

Hur låter hjärtat, hur lyssnar man efter olika andningsljud??

Skall man alltid behandla infektioner med antibiotika? Svaret är nej men hur förmedlar man det vidare till den kontext studenterna skall jobba i?

Hur undersöker man en patient, vilka enkla undersökningar kan vara bra att göra? Vad skall man fråga efter? 

1:a hjälpen, vad kan vara värt att lära ut? Det finns inga hjärtstartare, inga akutmediciner, är det lönt att undervisa i hjärt-lungräddning då?

Stabilt sidoläge

Många har en mobiltelefon och många övningar blev filmade.

Även vi ville ha lite bilder, filmer.

Vad gör man under en paus?

I denna delen av landet finns ett 3G -nät så vi kan bli fb-vänner.

Att sitta i skuggan av ett träd när det blåser är skönt när det är över 50 grader varmt.

I höst åker en gynekolog och ett par barnmorskor ner för att ha lite kurser för barnmorskor på sjukhuset och skolan. Temat: The five big killers!

Daniel

Det blev inte som vi planerat

Mata!

Det är hälsningsfrasen på Nyangatom! 

Ja, jag har varit i Sydsudan igen. Jag har varit hemma i några veckor men inte fått till det att skriva en blogg. Hur skall jag börja, vilka bilder skall jag visa...

När man kommer hem får man alltid frågan, har du haft det bra?

Inte alltid så lätt att svara på, i alla fall med få ord på en minut. Denna gången känns det som jag skulle behöva flera timmar.

Svaret är både ja och nej.

Logistik och lastbilar, bilar som havererar, extrem hetta, extrema regn. Yttre förhållanden som verkligen frestat på ordentligt. Får återkomma med detaljer senare. Fysiskt har vi mått okej och alla är hemma nu.

Målet med resan: Vi sjukvårdare skulle jobba på en liten "health unit" i Lotimor, göra en hälsoundersökning på minst 100 skolbarn i byn, utbilda de som jobbar där på skolan och "health uniten". Detta under första veckan, resten av tiden skulle vi utbilda blivande sjuksköterskor och barnmorskor i Kapoeta, en liten stad med ett sjukhus och sjuksköterskeskolan.

Våra två byggare skulle bygga en lektionssal i Lotimor, det skulle ta drygt 2 veckor. Jag får återkomma med hur det gick. 

Som fågelskådare ville jag också hinna se lite fåglar på eventuell ledig tid. 

Nu följer några få bilder från resan, återkommer med fler i kommande inlägg.

Lotimor, Sydsudan. I förgrunden skolan med några skolbarn som samlas för en ny skoldag.

Så här såg vi ut efter en dag på resa. Mer om det senare. 

Utbildning av sjuksköterskor i Kapoeta. Helen och Marie som skall ha denna klassen. Det är 56 grader ute i solen, i skuggan 44 grader. Hur det var inne i plåtskjulet vet jag inte.

Varmt...

Nu några favoritbilder från resan. En tidig morgon såg jag denna blåkråka på håll bland grenarna i ett träd. På engelska heter den Abyssinian Roller.

Så vacker i det tidiga solljuset

Daniel

Nu startar den fysiska resan till Sydsudan

Hej!

Ni som läst mina bloggar genom åren vet att jag då och då åker till Sydsudan för lite volontärarbete. Hälsovård och utbildning av nya sjuksköterskor brukar stå på programmet. Så även i år, nu blir det nästan 3 veckor i Juba, Kapoeta och Lotimor. 

Den fysiska resan startar om 1 timme, i tanken har den pågått i månader med olika förberedelser.

Vi ses o hörs om några veckor!

Lämnar ambulansen i Jönköping ett tag för att se dessa i stället.

Längs den här vägen skall vi åka

Lotimor

Ett verkligen speciellt minne från kliniken. Barnen hade aldrig sett en boll innan, men snart fick vi dem att leka av full lust

Efter Lotimor, Kapoeta för lite undervisning i hälsa o sjukvård

Givetvis hoppas jag på lite fågelskådning 

Njut av våren!

Daniel

Svartvita möten i Kapoeta, Sydsudan

Hej!

Jag har i stort sett redigerat färdigt bilderna från min senaste resa till Sydsudan, tror det bara är några fågelbilder kvar. Gillar ju svartvitt ffa på människor jag fotat, så här kommer en salig blandning av personer jag mötte under resan.

Some photos in black and white from my latest trip to Kapoeta, South Sudan in september 2022.

Jag bad henne ta av munskyddet, ville se hennes vackra leende. Alla bilder här ovan är tagna på sjukhuset i Kapoeta.

Magdalena

Filip med ett av Dorkas barn

Marie

Dorkas, en mycket driftig ung 20-årig kvinna. Hade 2 tvillingar och väntade nu ett barn till. Kunde 4-5 stamspråk och grym på engelska, ledare för en kvinnogrupp som besökte sjukhuset, fängelset och som också var med i ett odlingsprojekt vi stöttar. 

Det var inte mitt fel!!

Nyfiken men ändå lite försiktig, rädd?

Bilderna här ovan är tagna på ett par gudstjänster vi var med på under söndagarna.

Pastor Jackson

Jackson inspekterar all-aktivitetshuset som är under uppbyggnad på kyrkan compound.

Joseph Koma, byggherren en underbart rar man.

Diplon, intyg är viktigt att få om man gått en kurs av något slag. Öppnar dörrar för jobb. Stories for life heter kursen hon gått. Man använder olika berättelser för att öppna upp för samtal i olika ämnen som hälsa, sanitet, könsroller, utbildning, odling mm. 

Helen

Eddie

På kyrkans compound finns en vattenpump som de boende i närheten får använda, det är väldigt vanligt att barnen får hämta vattnet.

Vi skulle inte gå så mycket utanför vårt boende men jag kunde inte hålla mig mer än ett par dagar sedan var jag bara tvungen att ta lite promenader. Blev kompis med dessa grabbar, de hängde alltid utanför hotellet(om vi nu kan kalla det för det), de hoppades på att få någon att åka med på deras motorcykel taxi. Jag avstod alltid denna gången men gjort det vid tidigare resor. Brukar funka bra här i Kapoeta där det inte går att köra fort pga dåliga vägar.

Hoppas ni haft en trevlig helg och inte stressat för mycket. Nu skall jag återgå till att göra mina kalendrar som skall bli julklappar till nära och kära.

Daniel