Hittad tack vare bloggen på Fotosidan

Hej!

Nu har det hänt igen!

"En gång är ingen gång är talesättet men två gånger då är det....."

Var ute på altanen och vårstädade när Joel viftade med telefonen, du har samtal pappa, från någon tidning. Jaha ytterligare en försäljare tänkte jag och visste hur det skulle sluta. Men när jag dragit min ramsa av att jag inte vill starta någon prenumeration så sa personen i telefonen att hon var journalist och ville ställa lite frågor till mig.

Mig?? Hur har du hittat mig och vad gäller det? Det visade sig att hon googlat(nu skriver jag ordet trots språkrådet inte lät det var kvar) på ett ämne och hittat en blogg från mig i det ämnet och nu ville hon ställa lite frågor.

Nu blir det några kompisar till mig hon får intervjua och inte mig. Jag kan ta eventuella bilder till tidningen sa jag, så vi får se om det blir så. Mer info om vad det gäller kommer senare.

Det var i alla fall andra gången jag blivit kontaktad tack vare bloggen på Fotosidan. Första gången gällde det en bild som ett företag ville köpa. De hade sett bilden i en blogg som heter: Det finns hopp! (finns i september 2010). Det här är bilden de ville köpa.

Inte mycket till bild men den passade bra för dem, de jobbade med människor med missbruksproblem. Sålde den nog för billigt men var nog mest glad att få frågan.

Det förekommer visst gnäll här på FS:s forum eller i bloggar om alla "amatörer" som förstör marknaden för proffsen. Säger bara, låt oss få hållas, glädjas att få sälja en bild då och då. För min del en bild var tredje år eller så....men visst kommer jag ta mer betalt nästa gång...tror jag....om det blir någon gång mer...

Råkade vara på händelsens plats en gång och sålde några bilder till Jönköpingsposten när Ebba Brahe kraschade i piren i Gränna hamn.

Det blev folkvandring till hamnen den kvällen. Jag fick vänta länge innan jag fick av min skadade bil från färjan.

Nu till något helt annat, lite blandade bilder som jag "återfann" ikväll. Är det någon som vill köpa så säg bara till:)

Var ute och skådade i morse, därav lite fåglar(fotade vid andra tillfällen). Såg många sångsvanar idag, tyvärr ingen ärla än(sent) och längtar till Öland där halsbandsflugsnapparen snart finns.

Nu lite sport!

Thommy Thelin gjorde ett mål när de bortaslog Sundsvall igår! Då kan man bli så här glad...

eller hur?

IFK Göteborg har börjat med två segrar, gött!

Nu till den mest roliga sporten att fota.

Ungarnas sport! Spontana och i alla fall ibland glada.

Jag har säkert brutit mot de flesta regler hur man skall skriva en blogg, typ om röd tråd, hålla sig till ett ämne etc men idag blev de så här och gjort e gjort! Så e de!

En sista bild som blickar mot....ja vadå? Vad tror du de här ser ?

Vad ser du fram emot här närmast?

Jag längtar efter ett lungt nattpass på ambulansen i natt....så att jag orkar skåda/fota lite i morgon.

 Hare skönt och sov gott!

Daniel

Fredrikstad t.o.r för att lämna ett papper

Hej!

Igår var jag "tvungen" att ta en dagstur till Fredrikstad, Norge. Jag jobbar som en del av er vet inom sjukvården, sjuksköterska på ambulansen i Jönköping. Vi som familj skall förhoppningsvis åka till Tanzania i vinter och det är som bekant inte helt gratis.

I Norge kan man inom vården tjäna ganska bra på kort tid, högre lön, mindre skatt mm. Så tanken är att genom att åka några dit några gånger i år tjäna ihop till en del av resekostnaden.

Varför då till Fredrikstad över dagen?

För att få jobba i Norge krävs bl.a. norsk sjuksköterske legitimation, det gick att fixa via mail och postverket men för att få ett sk skattekort/d-nummer var man tvungen att personligen åka till ett skattekontor, det närmaste för mig låg i Fredrikstad. Innan jag har fått d-nummret ville inget sjukhus boka mig för att jobba, trots jag enligt norska skattestaten fick göra det.

Som tur är fick jag skjuts av några vänner till Fredrikstad(de var på väg till Oslo för jobb). Vi hittade till slut kontoret, väl där tog det fem minuter för receptionisten att stämpla mitt papper, kolla mitt pass. "Japp, de er ferdigt vi skicker hem det till dei, näste tack!"

Jaha, då var det bara att vänta på tåget som skulle ta mig hem till Jönköping, via Göteborg. Då sjukhuset ligger intill järnvägsstationen tog jag mig en liten titt på en eventuell framtida arbetsplats.

Det blir till att lära sig lite norsk!

Ambulansinfarten till akuten i Fredrikstad. Jag får inte köra ambulans i Norge så jag har tänkt mig att jobba på olika akutmottagningar.

Mina norska kolleger har röda kläder, vi i Sverige kör i grönt. Lägg märke till att numret till SOS är 113 inte 112!

Ingången till akuten.

Förbjudet att stanna!

Bäst att vara på plats, snart är det min tur att åka.

Ett glatt avsked!

Min lilla tripp tog 12 timmar, allt för att jag personligen var tvungen att lämna ett papper och visa mitt pass. Försökte skicka passkopia bevittnat av polisen med min ansökan men det kom tillbaka. Har vi lika krångliga regler för folk som vill jobba i Sverige eller är det bara Norge som är lite byråkratiskt? För mig var det ett sk "I-lands problem", jag har ju ett jobb redan.

Nu en sista bild, vad är det för något?

Nu blir det en promenad på Dumme Mosse!

Daniel

Håll ögonen på vägen, du kör ju en ambulans!

Hej!

Dagens blogg kommer inte handla om olyckor, skador eller elände. Hökuggla är dagens tema. Hur jag nu skall få ihop det med dagens rubrik?

Det är egentligen ganska lätt. Precis efter nyåret var vi på väg till sjukhuset i Jönköping. Vi hade hämtat en sjukling i Mullsjö när jag som förare får en sekundsnabb obs av en hökuggla, sittande på en elstolpe precis intill vägen.

Jag är fågelskådare och min kollega är jägare så ibland undrar våra kollegor hur vi lyckats undvika att köra av vägen. Jag kollar upp i luften efter fåglar och min körpartner kollar efter vilt längs vägen.

Nu har det gått två veckor och den är fortfarande kvar i samma område, kring Risbrodammen. Rätt fint väder idag och jag är ledig så jag bestämmer mig för en snabbtur till ugglan.

Smyger mig fram genom en tät skog till att börja med. Hökugglan har nog haft full koll på mig men bryr sig inte.

Japp, den har full koll. Spänner sina gula ögon i mig. Tur att man inte är en liten mus.

När jag såg ugglan från ambulansen larmade jag en kompis som förde informationen vidare via BMS, ett larmsystem som många fågelskådare har. Man vill ju inte missa en rar fågel!

En sv variant.

När jag försöker härma en mus blir den arg på mig, precis som jag skulle bli lurad!

Denna hökuggla är blott det andra fyndet i Habo kommun, det förra är från 1930-talet. I år är det annars gott om hökugglor i södra delen av Sverige(syns här på FS).

Det är inte lätt att göra bilderna spännande på en sittande fågel. Hade nog lite otur, ugglan hade nog precis ätit när jag kom. Det syns lite blod på näbben och fjäderdräkten. Hade den varit hungrig kanske jag fått se den jaga.

Dags att lämna hökugglan, känner knappt mina fingrar längre. Gött att kameran och batteriet höll trots kylan. Bilderna är fotade med min 7D och 400/5,6.

Må så gott!

Daniel

Why Powerty? Välkommen till världen!

Hej!

Är ledig idag och har efter lite hushållsnära tjänster precis sett ett avsnitt i serien: Why Powerty? på SVT-play. Det är inga nyheter för mig, jag är intreserad av frågor kring fattigdom, rättvisa och hälsa men jag blir ändå väldigt berörd när jag ser filmen. Se filmerna, gärna med din familj(kanske inte för små barn).

Under en resa i Tanzania fick vi tillfälle att besöka ett sjukhus i staden Handeni. Bilderna är från det besöket.

Läkaren som visade oss runt, här på väg in till förlossningsavdelningen.

Barnmorskan berättar om hur de jobbar. Enda britsen(kan inte kalla det förlossningssäng) på avdelningen. Majoriteten av kvinnorna föder hemma.

Behandlingsschemat upptejpat på väggen!

Orsakerna till mödradödlighet! Blödningar, sepsis(blodförgiftningar), eklampsi(kramper), förlossningshinder och osäkra aborter.

Syrgasutrustning och sug. Lägg märke till trampan på sugutrustningen, man hade inte alltid ström så då fick man använda benen för att få sugkraft.

Vi byter avdelning och kommer fram till ett svårt sjukt barn, troligen malaria. Barnet var i kramptillstånd och fick snabbt behandling.

Internmedicinsk avdelning, mycket malaria, TBC och HIV patienter.

Ortopedavdelningen. Bröt du benet blev det inte gipsbehandling här utan sträckbehandling upp till 6 veckor!

Väntan på provtagning, läkare eller....

...röntgen.

Efter läkarbesöket var det dags för apoteket, hade du tur fanns det någon medicin till dig. Sjukvården skall vara gratis men anhöriga får se till patienterna med mat och betala för medicinen.

Hur tar man sig till sjukhuset då? Oftast så går man, cyklar men har man tur kan man få en ambulans.

En riktigt fin ambulans, fyrhjulsdriven Toyota. Hade gärna testat själv att köra den då jag är ambulansare själv.

Hmm....saknar lite utrustning ser jag.

Den här bilden är inte från Handeni utan från Stonetown på Zanzibar. Vill med den avsluta mitt lilla bildspel och upprop.

Vänd inte den som behöver hjälp ryggen!!

Vi kan alla göra något för åtminståne en person! Gud hjälpe mig att göra det rätta!

Daniel

Vätterrundan 2012, ett tufft arbetspass!!

Hej!

För en månads sedan gick Vätterrundan av stapeln. Ja, jag ligger lite efter med bildhanteringen och bloggandet. Det händer så mycket under maj, juni och juli så jag hinner inte med att kolla på alla bilderna än mindre att skriva.

Jag fotar mycket, väldigt mycket enl frun!

Någon vecka innan årets Vätterrunda blev jag uppringd av en journalist på tidningen JönköpingNu. Han skulle skriva något om Vätterrundan och Googlade lite och fann en blogg jag skrev om förra årets runda(Det blir alltid mycket att göra under Vätterrundan).

Han fick ideén att skriva om rundan från det perspektiv jag oftast möter cyklisterna.

Jag jobbar på ambulansen i Jönköping och jobbar nästan alltid under rundan, därav min blogg från 2011. Det blev ett hyfsat reportage men som vanligt med lite faktafel och felciteringar.

I år jobbade jag också under rundan men började först på lördag morgonen. Cyklisterna passerar vårt upptagningsområde från ca 23.00 till 13.00.

Trots eller tack vare skitvädret gick jag upp några timmar innan jobbet och tog mig till Vätterstranden där cyklisterna passerar. Med bra regnkläder och ett rätt nyinköpt skydd för kameran var jag redo att fota. Bilderna blev lite sådär men förmedlar lite av känslan i alla fall.

Det första jag möter är två cyklar som ligger på gräset, jo enligt en funktionär var ambulansen här och hämtade två skadade alldeles nyss. Förstod att jag skulle nog få jobba när jag väl började jobba.

Blöta och kalla men fokuserade och målmedvetna, vi skall i mål!!

Bistert!

Det är inte samma service för dessa cyklisterna som på Touren som nu pågår i Frankrike, här en med reservhjul i näven!!

Vad är du för idiot som fotar i det här vädret?!

Tummen upp!

Plågad gubbe!

Redan skadad men "jag skall i mål". I bloggen från förra året skrev jag lite om hur de gärna vill fortsätta trots skador av olika slag, den här killen verkade ändå rätt ok.

Blicken är framåt!

Oskarp.

Få var utan glasögon av något slag.

Tungan ser bra ut, inga infektionstecken! Du kan fortsätta cykla!

Färggrann gubbe!

En muntergök!

En glad tjej, det var inte så många tjejer som passerade.

Tre generationer! Det var mycket få ute och hejade vid sextiden och i ösregn men de här var tappra.

Jag var tvungen att gå fram och prata med dem, samt fråga om det var ok att ta några kort på dem. Att heja på cyklisterna gjorde de varje år i några timmar. Mormor, dotter och barnbarnet. Tjejen pep iväg strax efter att hennes far passerat dem(tog väl ca 5 sekunder för pappan att passera), förstår att en varm säng lockade. Den gamla damen var riktigt go!

Vissa åkte ihop, lagvis kanske från samma arbetsplats eller samma cykelklubb.

Heja, heja, kämpa på! Man såg på cyklisterna som passerade dessa tre tappra att det var uppskattat att de satt där i regnet och hejade. De fick många vinkningar och glada tillrop tillbaka av cyklisterna.

Det är dags att vinka/ta farväl till rundan för denna gången, jobbet kallar och jag behöver en varm dusch innan det är dags att ta hand om den första cyklisten.

Följebilen har precis hämtat de två cyklarna vi såg i början av bloggen, Vätterrundan tog slut i Jönköping för de två cyklisterna.

Årets runda var en av de tuffare, för cyklisterna och för oss på ambulansen. Nattpersonalen hade varit igång hela natten och vi som började på morgonen körde för fullt tills alla hade passerat vårt område, efter det lugnade det sig lite grann. Tyvärr dog en man, flera fick ganska svåra skador med hjärnskakningar, brutna armar, nyckelben, hjärtinfarker och en massa skrubbsår.

Majoriteten kommer nog igen trots det nästa år, dessa dårar :) och jag jobbar väl som vanligt nästa år!

Hoppas vi ses på bloggen innan dess!

Daniel