Nu når hjälpen Nyangatomstammen i Lotimor, Sydsudan

Hej!

Har under våren skrivit mycket om Sydsudan, hoppas ni inte tröttnat:) och än finns det saker/händelser jag vill förmedla. 

Ni som är nya får se bakåt i bloggen för historiken. Jag har länkat en del filmer bl.a en om en insamling vi startade när vi kom hem. Vi har nu samlat in över 500.000 kr och bl.a PMU har bidragit med mer pengar. Så nu har det börja hända saker i Lotimor med omnejd. Vi kan dela ut mat, arbetet med att röja fram en väg har startat mm.

Länkar 2 filmer nu, korta filmer typ 3 minuter. Den första är från i mars och den andra filmad för en dryg vecka sedan. Se gärna bägge för att få en bra uppfattning om vad som hänt och pågår. 

212404066< länk till film nr 1

Kampen mot svälten i Sydsudan< länk till film 2

Vi vill inte se fler barn på rött! Fortsätt gärna att stödja insamlingen!!

Som det nämns i sista filmen har regnen uteblivit så situationen har försämrats på vissa håll. Vi(medlemmar i Pingst Jönköping mfl) åker snart ut igen. I början av september åker jag och några till ut för att bl.a bedriva hälsa o sjukvård. 

Tuff teräng

Mer glada och välnärda barn är vårt mål

En ljusnande framtid? Ja det hoppas/jobbar vi för. Se filmerna och har du möjlighet så bidra gärna till arbetet.

Ha en skön sommardag!

Daniel

Att vara rädd för en fotboll!

Hej!

Bli inte oroliga detta blir inget inlägg om fotboll och sport utan om en upplevelse jag/vi fick i Sydsudan för en dryg månad sedan.

Ni som läst min blogg senaste månaden vet att det handlat mycket om Sydsudan och att jag ingått i ett sjukvårdsteam som jobbat på 2 ställen i sydöstra Sydsudan.

När vi hade mottagning i ffa Lotimor kom det mer folk för varje dag vi var där, ryktet spred sig att det var några vitingar på kliniken i byn. De flesta kom för att de behövde hjälp men nyfikenheten på oss gjorde att mottagningen var packad med människor.

Här står Marie och Patric och jobbar bland alla som väntar. Jag la märke till att det var många barn och många av dem var inte sjuka. Jag hade med mig tre fotbollar, jag pumpade upp en boll då jag tänkte att de friska barnen kunde spela fotboll utanför mottagningen så skulle vi få mer plats mottagningsarbete.

Vad förvånad jag blev då ingen förstod vad jag kom med, ingen hade sett en fotboll innan. Överallt där jag varit i Afrika spelas det boll med riktiga bollar eller hemmagjorda bollar. 

Jag och Josef fick kasta och sparka bollen oss emellan.

Vad är det han pysslar med? Kan det vara något kul, roligt?

Rätt snabbt märkte vi att de unga pojkarna fattade att detta kunde vara något roligt.

Att flera killar har tröjor med Etiopiens färger beror på att de ofta går dit, ligger bara typ en mil från Lotimor. Folket här är Nyangatom, en folkgrupp som är nomader och som finns på bägge sidorna av gränsen.

Snart var det en skock med unga tjejer och killar som sprang omkring på gården och tjöt av skratt. Så otroligt kul att se hur kul de hade tillsammans. 

Bollen blir snabbt sliten, det är mycket taggar och törnen bland buskarna.

Att möta människor, barn som aldrig sett en fotboll. Se hur vuxna blir rädda för en studsande boll, se hur en del springer om jag riktar en kamera mot dem i tron att jag skall skjuta dem, det ger mig en del att fundera på. Saker jag tar för givet är inte så givna för andra. 

På mottagningen utanför Kapoeta var det likadant, en fotboll vad är det?

Linus visar hur man sparkar en boll.

Förstora gärna bilderna för se bättre. Här skyddar de sig för bollen.

En tåpaj?

Passa mig, jag vill också sparka på bollen!

Mååål!

Det var jobbigt att inse/se hur det är, hur våra nya vänner levde, har det. Just nu var de vuxna ute och letade mat dagtid, barnen fick till stor del ta hand om varandra. Här finns det knappt tid eller ork för lek. 

Just nu är det mängder som svälter i Afrika pga torkan, konflikter mm. Jag/vi som var här i Sydsudan är med och samlar in pengar för att kunna hjälpa ca 4000 människor i detta området. 

Du får gärna vara med och hjälpa till! Se den här korta informationsfilmen och agera sedan på bästa sätt! 212404066

Kan berätta att idag lossas lasten i 1 av lastbilarna i Narus, Sydsudan. En lastbil är kvar i norra Kenya, vi väntar på tillstånd att få köra in till Sydsudan med den. 

Önskar er alla en skön vårkväll!

Daniel

On the road: Narus to Nanyangachor in black and white photos

Hej!

Jag har snöat in på svartvit ett tag, är amatör på detta men använder SilverEfex och gör så gott jag kan. Tycker det blir rätt häftigt ibland.  Det blir i stort sett samma bilder som i förra bloggen men ändå inte. Vad föredrar ni om ni jämför mina bilder. Tar gärna emot tips om det skulle vara så att ni vill skriva om det.

To my non swedish friends, almost the same photos as in my latest blogg, now as black and white photos.

The best road in South Sudan?

Where is the puncture?

Turn right for Nanyangachor and Lotimor.

In to the river...but there is no water.

Many young men has a weapon, often an AK-47.

What are you doing?

Afraid for my camera.

A small village, some children running towards us.

Hurry up Daniel!! We have to continue...

Wait a moment! I just got stuck in a bush...

Hoppas ni ursäktar min dåliga engelska, då jag vet att några vänner från Sydsudan läser detta kan det vara kul med lite text som de kan förstå.

Under vår resa i Sydsudan stötte vi på svältande familjer och barn. Se gamla bloggar, kommer att skriva mer om det framöver också. Vår kyrka har därför startat en insamling för att köpa mat och utsäde till de behövande i området kring Lotimor. Det bor ca 70.000 människor i området.

Vill du, kan du stödja den insamlingen genom att sätta in valfri summa på Pg 290776-4 eller swisha till 123 667 21 74, skriv svält så att pengarna hamnar rätt. Radiohjälpen och många andra organisationer har också insamlingar för att hjälpa behövande. Pengarna vår kyrka samlar in kommer att gå till området där Nyangatom bor.

Alakara!  (Tack på Nyangatom)

Daniel

Sydsudan...inbördeskrig, svält, dåliga vägar, sjukdom, glädje, skratt, möten

Hej!

Precis hemkommen efter några veckor i Sydsudan. 

Hur sammanfattar man något så intensivt som jag fått vara med om? Ja en blogg kommer inte att räcka till det.

Haft lite svårt att börja ta mig an bilderna men då min primära uppgift var sjukvård fick några bilder från vår mottagning vid kliniken i Lotimor bli en början. Lotimor ligger i sydöstra hörnet av Sydsudan, precis intill den etiopiska gränsen. Nyangatomfolket bor här, de finns också på den etiopiska sidan.

This are the first photos from my stay in South Sudan. These photos are from Lotimor, close to the Ethiopian border in the southeast corner of South Sudan.

Väljer att visa bilderna i svartvitt.

Marie och tolken Patric. Marie och jag prioriterade och behandlade patienter i "väntrummet"

Joakim och Josef fick ta det enda tillgängliga rummet.

Josef, var sjukvårdaren som vi jobbade med. Han hade ingen sjukvårdsutbildning så Jocke fick dela med sig av sina kunskaper när patienterna undersöktes.

Första patienten. Vi koncentrerade oss på barn och kvinnorna.

De flesta barnen vägdes.

Vårt första undernärda barn. Något vi skulle få se fler av. 

MUAC-armbandet visar att barnet är undernärt, ligger på rött.

Barnet får en slags gröt med mycket näring i, varvat med lite bröstmjölk. Familjen får sedan med sig mat för några veckor.

Skedmatningen gick inte så bra.

Det här funkade bättre.

Lite mer bröstmjölk som avslutning.

Alla var inte så dåliga som det här barnet så här två bilder på en glad kille på mottagningen.

Smutsig men glad.

Detta var den första i en rad kommande bloggar från mina veckor i Sydsudan. 

Befolkningen i Sydsudan och länderna kring Afrikas horn behöver all hjälp de kan få för att inte svälta ihjäl, du kan hjälpa till. Skicka pengar till de organisationer du har förtroende för.

Om du vill kan du använda Pingstkyrkan i Jönköpings pg eller swishnr. Pg 290776-4 eller swisha 1236672174 skriv "svält" så går pengarna till Sydsudan och Etiopien. Är medlem och aktiv i kyrkan.

Ha de gott!

Daniel

Välkommen hit!

Hej!

Vi svenskar gillar inte när någon inte passar en avtalad tid, jag är en av dem. Jag som är en tidsoptimist som frun min säger. 

När jag var i Sydsudan för ett par år sedan skulle vi ha ett möte på ett ställe men blev kraftigt försenade. Det var inget som störde våra Sydsudanesiska vänner. De dansade och sjöng när vi kom, viftade med grenar och slog på trumman. Den här mannen visade med hela ansiktet att vi var välkomna...trots vi var över 2 timmar sena.

Välkomna!

Tänker mycket på dem i Morobo, Yei och på andra ställen i Sydsudan. Läser nästan dagligen hur människor mördas, våldtas, hungrar. Det är inget som det står något om i svenska tidningar men eländet är där ändå:(

Hur mår han...

Daniel