Fotorunda i Lokichoggio

Hej igen!

Att fixa 3 jeepar tar sin tid och då det inte direkt är min hemmaplan tog jag mig en promenad på stan. Stan är några asfalterade gator med lite hus vid sidan om. Lämnar du huvudstråken är det sand och grus som gäller.

Fina färger

Blandar och ger med bilderna, ibland mobilbilder, ibland inramade bilder, ibland svartvitt det får ni stå ut med...

Har man inga leksaker så gör barnen leksaker av burkar, flaskor eller som här av ett däck. 

Skomakarens dotter, affärer/verkstaden skymtar ni bakom tösen.

Först så ville hon inte vara med på bild

Keep Loki clean...finns lite att jobba på

På posten, inte Postnord:)

Kompisar

Skall ni ha skjuts frågar taxikillen

Färger

Motorcykeltaxi

Det är väldigt tacksamt att fotografera barn, nyfikna och ofta väldigt glada.

Ett nytt hemmabygge

Härligt att se en ambulans! Kollegor till mig:)

Oftast är ambulanserna knappt utrustade, kan vara en brits men ofta bara ett hårt plåtgolv. Inga sjukvårdare utan anhöriga får lasta in patienten och vårda på väg in till sjukhuset. Det är ofta långa sträckor för patienterna att ta sig till sjukhusen så dessa ambulanser gör trots sin enkelhet ett bra och nödvändigt jobb!

Fram för mer ambulanser, det finns många olika varianter på ambulanstransporter i dessa länder. Man använder cyklar, motorcyklar och kopplar på en slags kärra där patienten får ligga, bättre än att gå själv alla gånger!

Tar mig bort från huvudgatorna och miljön blir lite annorlunda. Hoppas på lite roliga fåglar att fota(är hängiven fågelskådare), hittar inte så mycket fågel denna gången dock.

Inga fåglar men väl en telefonkiosk:)

Det är nog några år sedan denna användes. Dags för mig att vandra till hotellet då resten av gänget har anlänt. Nu kan vi äntligen åka mot Sydsudan!

Våra vänner får lite lunch innan vi drar. Vid bordet Niclas Lindgren från PMU(Pingstmissionens utvecklingshjälp) Linda Hörnqvist och Lena Scherman från Sveriges television, Gert, Bengt och Magnus, vår läkare.

Fortsättning följer...

Daniel

Jesus älskar alla barnen...

...alla barnen på vår jord!

Röd, gul, vit och svart gör detsamma har han sagt, Jesus älskar alla barnen på vår jord!

Hej!

Vart skall det här sluta tänker du kanske? Ja det vet inte jag heller:)

Detta är nog den sista bloggen om min resa till Lotimor, Sydsudan i våras. Du får läsa lite gamla bloggar för bakgrund, vad vi gjorde där mm

Några dagar tog vi promenader i närområdet, vi besökte lite familjer, bosättningar mm, jag hamnade på efterkälken som vanligt. Gick och strosade, sökte bra motiv att fota så mitt sällskap var långt före mig.

Då dyker 2 pojkar upp, kanske 10 år gamla. De följer mig, vi försöker prata, hade faktiskt lärt mig några fraser Nyangatom: Kanyaritae ayong Daniel vilket betyder jag heter Daniel.

De sa sina namn men dom har jag glömt. Vi gick nog ihop i 1,5 timme. De började sjunga en sång i fin melodi medan vi gick, de tittade på mig kan inte du sjunga? Då kom jag ihop en sång jag lärde mig i söndagsskolan när jag var liten, ja det var Jesus älskar alla barnen.

Där går jag, i en bortglömd del av Sydsudan och sjunger en gammal söndagsskolesång tillsammans med två nakna pojkar. Plötsligt hör jag hur de stämmer in i vissa ord, de var grymma på lyssna in melodin och vissa ord.

Efter en stund slår orden jag sjunger till mig med kraft, jag börjar gråta...Jesus älskar alla barnen...

...men hur märker "mina" två pojkar det? Nakna, törstiga, ofta hungriga, drabbas hårt av enkla infektioner som vi lätt behandlar "hemma" i Sverige. 

Här har vi precis delat en flaska vatten

Trots alla mina frågor tror jag på orden i sången och hoppas jag kan/vågar visa kärlek till folk jag möter vart jag än går omkring.

Kiboikin nikajokon!

Daniel

Fruktansvärda nyheter från Sydsudan/Kenya men även lite goda:)

Hej!

Ni som har läst min blogg sedan mars vet att jag skrivit mycket om Sydsudan och om hur vi efter resan startat en insamling för att kunna hjälpa till i kampen mot svälten.

Förra veckan hände något fruktansvärt då lastbilen vi hyrt med 40 ton mat mm blev överfallen, föraren mördad och maten stulen. Läs mer i länken här under:

Läs mer < länk till pressmeddelande

Här kommer också en filmlänk som vi spelat för att samla in pengar till mat mm. 

Se gärna den korta filmen för att få en liten bakgrund. 

212404066 < länk till filmen

Det är dessa Nyangatom som vi hjälpa.

Vi träffade på flera med tecken på undernäring/svält

Rött betyder svält!

Nu till något kul!

Vi har lyckats få tag på 40 ton majs mm som är i Sydsudan. Vi har utrustning för att röja fram en väg, vi har män som skall göra det. Fantastiskt att trots det tragiska som hände kunna fortsätta jobba för att Nyangatom folket skall få mat och utsäde. 

Tack vare många personers insatser är hjälpen på väg. En viktigt person har varit George Echom politiker som faktiskt själv är från Nyangatom stammen. 

Nu får vi hoppas att arbetet med vägen till Lotimor fungerar bra, utan missöden.

Lotimor med omnejd.

Skulle ni vilja vara med och stötta arbetet så använd gärna de vägar som visas i filmen.

Hälsningar,

Daniel

Skolan, vårt hem under tiden i Lotimor, Sydsudan

Hej!

Det finns några viktiga saker som måste fungera när man är på ett uppdrag som vårat i Sydsudan. Vi måste ha tillgång till vatten, lite mat, någonstans att sova, en toa av något slag är bra. Finns det möjlighet till att tvätta sig någon gång är det också bra.

Skolan närmast i bild, då den var övergiven kunde vi bo/sova där efter vi städat ur allt bajs från, getter, åsnor mm.  Vatten hade vi med oss i mängder, vi visste inte om det fanns någon brunn med rent vatten i byn.

Skolan. 

Min sovsal. Liggunderlag och ett myggnät samt bra öronproppar, ja då sov man gott:)

Eld för att koka vattnet till te och kaffet.

Frukosten, två "vetabix" bitar, pulvermjölk. Med lite socker och sylt funkade det ok om man inte sölade och lät det bli för grötigt.

En genomgång av dagens aktiviteter, ett bibelord för dagen och en bön...kanske en sång med, så var det bara att traska ner till mottagningen.

Efter "arbetet" på mottagningen var vi rätt trötta så lite mat är inte fel. Frågan är om det blir tupp eller get idag?

Dessa tuppar, höll oss vakna, väckte oss tidigt när vi väl sov, sega var de att äta med:)Get idag...igen

Linus förbereder getköttet.

Blir ni hungriga?

Väntar på att maten skall bli klar

Kolla in den här lilla filmen(under 2 min) jag spelade in:

The goat is dead  klicka här

På kvällen tog vi med oss ett handfat, lite tvål och en halv PET-flaska så vi kunde "duscha". Detta gjorde vi nere vid pumpen i mörkret. Kommer inga bilder på det:) en höjdpunkt på dagen. Det tyckte nog en del av byborna med som kollade på oss.

Här hämtade byborna vatten, så även vi. Vi använde detta bara till matlagning och te/kaffe.

Som ni ser håller fästet/grunden på att gå sönder, något som behöver fixas snarast. Utan en fungerande brunn här blir livet än hårdare. 

Vill ni hjälpa till? Kolla den här filmen också(4 min)

Sydsudan: kort film om hur vi hoppas kunna förhindra en hungerkatastrof mm.

Kanske inte de mest häftiga bilderna men lite om hur en dag kunde se ut i Lotimor för oss. Kolla filmerna!

God natt och ha en go vecka!

Daniel

Att vara rädd för en fotboll!

Hej!

Bli inte oroliga detta blir inget inlägg om fotboll och sport utan om en upplevelse jag/vi fick i Sydsudan för en dryg månad sedan.

Ni som läst min blogg senaste månaden vet att det handlat mycket om Sydsudan och att jag ingått i ett sjukvårdsteam som jobbat på 2 ställen i sydöstra Sydsudan.

När vi hade mottagning i ffa Lotimor kom det mer folk för varje dag vi var där, ryktet spred sig att det var några vitingar på kliniken i byn. De flesta kom för att de behövde hjälp men nyfikenheten på oss gjorde att mottagningen var packad med människor.

Här står Marie och Patric och jobbar bland alla som väntar. Jag la märke till att det var många barn och många av dem var inte sjuka. Jag hade med mig tre fotbollar, jag pumpade upp en boll då jag tänkte att de friska barnen kunde spela fotboll utanför mottagningen så skulle vi få mer plats mottagningsarbete.

Vad förvånad jag blev då ingen förstod vad jag kom med, ingen hade sett en fotboll innan. Överallt där jag varit i Afrika spelas det boll med riktiga bollar eller hemmagjorda bollar. 

Jag och Josef fick kasta och sparka bollen oss emellan.

Vad är det han pysslar med? Kan det vara något kul, roligt?

Rätt snabbt märkte vi att de unga pojkarna fattade att detta kunde vara något roligt.

Att flera killar har tröjor med Etiopiens färger beror på att de ofta går dit, ligger bara typ en mil från Lotimor. Folket här är Nyangatom, en folkgrupp som är nomader och som finns på bägge sidorna av gränsen.

Snart var det en skock med unga tjejer och killar som sprang omkring på gården och tjöt av skratt. Så otroligt kul att se hur kul de hade tillsammans. 

Bollen blir snabbt sliten, det är mycket taggar och törnen bland buskarna.

Att möta människor, barn som aldrig sett en fotboll. Se hur vuxna blir rädda för en studsande boll, se hur en del springer om jag riktar en kamera mot dem i tron att jag skall skjuta dem, det ger mig en del att fundera på. Saker jag tar för givet är inte så givna för andra. 

På mottagningen utanför Kapoeta var det likadant, en fotboll vad är det?

Linus visar hur man sparkar en boll.

Förstora gärna bilderna för se bättre. Här skyddar de sig för bollen.

En tåpaj?

Passa mig, jag vill också sparka på bollen!

Mååål!

Det var jobbigt att inse/se hur det är, hur våra nya vänner levde, har det. Just nu var de vuxna ute och letade mat dagtid, barnen fick till stor del ta hand om varandra. Här finns det knappt tid eller ork för lek. 

Just nu är det mängder som svälter i Afrika pga torkan, konflikter mm. Jag/vi som var här i Sydsudan är med och samlar in pengar för att kunna hjälpa ca 4000 människor i detta området. 

Du får gärna vara med och hjälpa till! Se den här korta informationsfilmen och agera sedan på bästa sätt! 212404066

Kan berätta att idag lossas lasten i 1 av lastbilarna i Narus, Sydsudan. En lastbil är kvar i norra Kenya, vi väntar på tillstånd att få köra in till Sydsudan med den. 

Önskar er alla en skön vårkväll!

Daniel