Eftersök med hund

Hej!

I samband med olyckor behövs det ibland göras ett eftersök på försvunnen person. Oftast är det någon som smitit från en olycksplats men ibland kan det hända att någon skadad person försvinner, då kanske på grund av en chock. 

Då är det bra med en hund...och givetvis hundföraren!

Nej det är inte mig du ska leta efter...

Hundförare i närbild.

Det var några bilder till från boken jag håller på med. 

God natt!

Daniel

Lite fågel från Etiopien

Salamno!

Hoppas er helg är bra. För mig är det en jobbhelg. Lönehelg samt ca 20.000 ungdomar på Dreamhack=mycket jobb:(

Jag har inget mot jobba men det blir en hel del "onödiga" körningar en sådan här helg och då kan någon som verkligen skulle behöva en ambulans bli utan pga dessa "onödiga" resor. Såja nu lämnar vi det och återvänder till solen och värmen i Etiopien.

Favorithaket längs Djibutivägen. Passade på att strosa omkring medan vi väntade på maten. Det var inte lätt att fota eller skåda fågel från bilen, här kom jag några fåglar rätt nära.

Duvan är på sin vakt, har full koll på mig, en hona av Namaqua Dove(kommer inte ihåg det svenska namnet).

Brun glada tror jag.

Brun glada.

Eastern Paradise-Whydah, enorma stjärtfjädrar.

Medelhavsstenskvätta, ung hane...tror jag.

En lite cool kråkfågel, en kortstjärtad korp.

Dvärgörn, ljus fas.

Stäppörn.

En munkgam hittar något gott? Lite rester från geten vi hade till injeran?

Munkgam yngre fågel.

Ha nu en skön advent i morgon. Gå till någon kyrka och lyssna på skön sång, musik och text ni som kan...jag jobbar dygn.

Ha de!

Daniel

Juba Teaching Hospital a short visit

Hej!

Ett kort besök men en massa intryck!

Under hela min vistelse i Sydsudan försökte jag besöka olika vårdmiljöer för att se hur de jobbar, vilka utmaningar de möter, vilka mål, visioner de har. Idag hade turen kommit till akuten i Juba.

Några dagar innan var vi på sjukhuset och rekade och bokade ett besök på akuten.

Alla bilderna är tagna lite försiktigt med mobilen.

Johannes fick agera "modell".

Ett staket duger gott att torka kläder på. Som på många andra ställen i Afrika är patienten beroende av att ha några anhöriga som stöttar, någon lagar mat, tvättar kläder. En annan går ut på stan för att fixa fram de mediciener läkaren ordinerar och en tredje sitter hos den sjuke.

Tre är alltså det perfekta antalet besökare hos en patient!

Akuten är en kaotiskt plats, en huslänga med två flyglar, just idag med strömavbrott. I de små trånga korridorerna, fulla med patienter var det i stort sett omöjligt att se något annat än några leenden och ögonen.

Jag har tyvärr inte så många bilder från min dag på akuten desto mer minnesbilder. Jag hade med mig lite sjukhuskläder, handskar fick jag av "Mama Rose". Mama Rose var den bäst utbildad sjuksköterskan och henne skulle jag försöka hänga med. Hon var duktig på engelska så vi fann varann snabbt och snart hade hon satt mig i arbete...inte skulle väl jag bara titta, "du vet ju hur man gör, kolla upp mannen som satt handen i en maskin"!

Jag la om handen, han behöver till röntgen och sedan till operation var min bedömning. Vi tog också hand om en motorcykelolycka, en kvinna med hela låret uppskuret. Motorcykelolyckorna är många och de är ofta svårt skadade.

Mama Rose bestämde nu att våra två patienter skulle till röntgen och försökte ordna fram en ambulans då röntgen inte låg på samma ställe. Vi hade tur, en av sjukhusets två ambulanser fungerade.

Här kommer ambulansen. Nu fick anhöriga till våra två patienter lyfta in dem i ambulansen. Det fanns inget mer än ett hårt plåtgolv i bilen, alla anhöriga hoppade in där bak, chauffören, Mama Rose och jag satte oss fram! På med sirenen och ljusen, helt plötsligt sitter jag alltså i ambulans och åker i Juba, helt overkligt men riktigt kul!

På röntgen fick anhöriga sköta all hantering in och ut ur ambulansen, in och ut ur röntgen, betala röntgen(80 SSP) och sedan tillbaks till sjukhuset igen. Patienterna var ändå ganska svårt skadade med svåra smärtor men ingen större klagan trots det.

Väl på akuten gick jag o Mama Rose till operation och träffade en läkare som höll med Rose att de skulle opereras.

Du vet nu var operation ligger, ta mannen med handskadan och ta honom dit!

Förberedelserummet på operation, det fanns inga bårar så sitt eller ligg på golvet. Jag lämnade över min patient och blev sedan indragen på operation. På operation frågade de om jag hade någon kamera med mig...tyvärr hade jag lämnat den hemma trodde inte jag skulle få fota något, men mobilen var med...

Man amputerade två fingrar och försökte sy ihop ett. Lite tetanus vaccin och lite antibiotika, hoppas han slapp få infektioner.

Skåpet för att se röntgenbilder hämtades från ett annat rum, de hade bara ett.

Efter operationen var mitt besök slut, jag var också rätt trött och slut, det var så mycket intryck. Mama Rose fick min stora sjukvårdsbag(hade en del grejer då jag haft ansvaret för vår grupps sjukvård) som ett litet tack.

Huvudet var och är fullt med tankar om hur olika vi har det i världen, orättvisor etc

Hur hade Mama Rose och hennes kollegor det på akuten under oroligheterna i vintras??

Vi har det bra, glöm inte det!

Daniel

UNMISS Juba South Sudan, hockey och en ko vid namn Ban Ki Moon

Hej!

Med den rubriken blev ni väl nyfikna? Välkomna med till FN:s läger i Juba!

En stad, ett samhälle i en slags parallell värld till den som "de andra" levde i.

För att komma in på lägret var du tvungen att passera vakterna...inte från FN utan från det kenyanska vaktbolaget!?

Jag har en kompis som jobbade i Sydsudan och bodde på basen så därför fick vi följa med in som besökare.

Pether välkomnar oss in i sin lilla container...med AC!

Svenskt kaffe, pepparkakor och en bulle. Trots vi bara varit borta några veckor smakade det gott med lite "svenskt" fika.

Områdeskarta.

Som vilket villakvarter som helst?

Det mesta fanns på området, affärer, restauranger, sjukhus mm. Det kändes som man var på ett enda stort lägerområde. En massa aktiviteter överallt, folk idrottade en del, festade en del(en del mkt) eller så chillade man i sin container.

Den här kon heter Ban Ki Moon efter FN:s generalsekreterare, ett skämt, han är väl inte så populär tror jag. Kossan lever nog inte längre då basen invaderats av tusentals internflyktingar, som sökt skydd úndan konflikten mellan presidenten Salva Kiir och förre vicepresidenten Riek Machar. Det är lite lugnare nu men tusentals människor har dött och fler lär det bli om det blir svält.

Denna japanska gjorde allt för att inte bli brun...tydligen gick/sprang hon varje dag i full mundering, varmt?

Ett litet sjukhus fanns på området, ett Level 2 sjukhus, har olika vårdavdelningar, mindre operationer kan göras, intensivvårdsavdelning. Som ni kan ana från bilden sköts sjukhuset av Kambodjaner. Varje land får meddela FN inför olika operationer i världen vad de kan ställa upp med och sedan bestämmer någon på FN vem som skall göra vad. Sjukvården gick till...Kambodjanerna.

Då detta är mitt gebit försökte jag kommunisera med sjukvårdarna på plats, det visade sig att de kunde i stort sett ingen engelska!! Ett stort internationellt uppdrag och så skickar men personal som inte kan kommunicera med dem som de skall hjälpa, skandal! Fick höra några hemska berättelser hur det var på sjukhuset.

Den bäst utrustade ambulansen jag såg i Sydsudan.

Dessa ambulanser tog hand om FN:s personal, alltså främst grejer som hände inom basen.

Ambulansgaraget.

Ambulanssjukvårdare, tyvärr kunde han ingen engelska så det gick inte att utbyta erfarenheter.

Den här krockade bilen stod placerad precis vid utfarten från basen. Budskapet var riktat till FN personal inte till lokalbefolkningen(vilka i och för sig också skulle behöva tänka sig för). Det är bättre att förlora en minut i livet än att förlora livet på en minut!

Alla fick inte köra med FN-fordon, alla testades och 30% missade testet. Svårt?? Nja... enligt min vän handlade det om att köra runt på en plan yta, köra upp för ett litet gupp och sedan utföra en backning och parkera på utgångsplatsen.

Gott om FN bilar och gott om bruna glador.

Lite nyttigt tidsfördriv i den 30-40 gradiga värmen, lite hockey, visserligen utan is men med ganska ordentligt målvaktsutrustning...

...varmt?

Till en av dagens höjdpunkter nu, jag lyckades ordna till ett möte med en kollega från ambulansen i Jönköping. Björn jobbade för MSB:s räkning i Sydsudan. Han var med och byggde upp läger och hade ansvar för vattenförsörjningen.

Björn till höger. Han är faktiskt nere i Sydsudan igen på nya äventyr.

Ta´t försiktigt Björn!

Ha de gott vänner!

Daniel

Hemma hos Mustafa i Gudele Juba South Sudan

Hej!

De sista dagarna i Sydsudan tillbringade jag och Johannes i Juba. Vi fick bo hos min vän Mustafa och hans familj. En ganska stor familj då Mustafa tagit sig an sin systers barn när hon dog.

Johannes utanför huset.

Med Sydsudanesiska mått har Mustafa det bra ställt, hus och bil samt att barnen kan gå i skola.

Alla barnen fick hjälpa till i hushållet men visst fick flickorna slita lite mer kändes det som.

Rena serveringsfat.

Barnen fick tvätta och stryka all sin egen tvätt. De brukade vara en hel dags arbete att tvätta och sedan stryka kläderna...kan jag förstå när jag ser strykjärnet.

Du lägger i glödande träkol, inga vridknappar här för att anpassa värmen.

Blivande middag?

Eller de här duvorna kanske?

Bägge två arterna fick passa sig för de ständigt närvarande bruna gladorna. En mycket vanlig fågel i Sydsudan.

Mustafa är precis som jag när det gäller tandborstning, han gör något annat samtidigt, här dammas bilen av. Min fru klagar alltid på mig hur jag borstar mina tänder, de kan inte vara effektivt säger hon...och visst har jag lite hål då och då.

David borstar sina skor och...tänderna?

Det var rätt lustigt hur de sköter sin tandborstning, vi borstar typ morgon och kväll för att få tänderna fräscha länge. Här borstar de en gång, före frukost...så tänderna är rena i typ 5-10 minuter, å andra sidan så äter de knappt några sötsaker så deras tänder var bättre än mina i alla fall.

Här en del av familjen. Margreat Mustafas fru gjorde det helt klart första kvällen vi var där, att så länge vi bodde hos henne skulle vi se henne som vår mamma. Var det något så ropa på Mama Margreat!

På kvällarna samlades familjen och sammanfattade dagen, alla berättade något om hur den varit samt lite om morgondagen. De är kristna så dagen avslutades med en aftonbön. Vi hade många goa samtal med barnen om våra liv, våra olika förhållanden/hur vi levde, våra drömmar och mål. Vi kände oss verkligen välkomna och älskade.

Jag och Mustafa.

Jag träffade Mustafa första gången för ca 4 år sedan, han och några andra var på besök i Jönköping. De kom upp till mitt jobb på ambulansen och fick bl.a. åka med på en tur. Sedan har vi träffats i Kenya och nu hemma hos han.

Får en massa tankar när jag ser texten på hans tröja; Hope for a New Nation.

Bara någon vecka efter jag lämnat Sydsudan startade oroligheterna och dödandet. I stadsdelen Gudele där han bor var det en massaker på Nuer ca 250 personer slaktades. Tack o lov inte mina vänner. Nu är det lugnare i landet men inte fred, något som verkligen behövs för att det skall finnas något hopp för Sydsudan.

På söndag kommer två av Mustafas vänner till Jönköping, de är ledare för ett utbildningsprojekt vi stöttar(Pingstkyrkan Jönköping) med hjälp av PMU. Det skall bli kul att få färska nyheter om Mustafa mfl.  Under två veckor skall de göra studiebesök på skolor i trakten.

Det var kanske inte mycket till bilder men lite vardag från min resa.

Ha de gott!

Daniel