På vägen igen, mot Nazareth Etiopien

Salamno!

Efter en intensiv dag hos afarerna har vi nu sovit gott i Logia och skall åka söderut igen. En övernattning i Nazareth väntar. Först skall vi överleva all trafik på vägarna.

Nu åker vi med trafiken från Djibuti, i stort sett bara fullastade lastbilar.

Okej, en o annan buss...

Vi möter en hel del lastbilar på väg tillbaka mot Djibuti. För att slippa slita på släpet så lastar man bara upp det på flaket.

Värdefull last.

De jag var mest rädd för var att krocka med en av dessa lastbilar. Vi såg och passerade 10-15 olycksplatser under en dags resa.

Hoppas bara chauffören han hoppa ut...

Det har poppat upp en massa små samhällen längs den här hårt trafikerade vägen. I dem kan man stanna och fika(dricka en kopp kaffe=bonna på amahrinja).

Små koppar men mycket gott kaffe.

Våra etiopiska vänner passade också på att köpa kläder och träkol. Det är betydligt billigare här än i städerna.

Kläder från Europa, importerade. Det mesta var nog second hand kläder.

Träkols försäljare. Sitter i skuggan av en buske. 

Brukar vara rätt alert när jag är ute och åker. Nu satt jag oftast och spanade efter roliga fåglar(mest rovfåglar) under färden och hade kikaren uppe mest hela tiden och såg något bekant i kikaren...inte en fågel men...

...en biltransport på lastbil.

Full med svenska bilar!! Lyckades få en bild med registreringsnumret på den sista bilen(har mixtrat med bilden här).

Väl hemma i Sverige några veckor senare kollade jag upp bilen jag sett. Det visade sig att den var köpt i Sverige av någon med Etiopiskt liknande namn i slutet av oktober och när fotot togs var det slutet av november. Så en månad senare fanns bilen i Etiopien:)

Det var allt för denna gången! Var alltid redo, det kan komma något kul runt hörnet!

Daniel

Semera Etiopien kvällsskola

Salamno!

Vi är som ni vet i Etiopien, nära Djibuti bland folkgruppen Afarer.

Flaggan i den sena eftermiddagen. I mina senaste inlägg har jag skrivit om ett undervisningsprojekt som min kyrka stöttar, de har varit på dagtid för barn. Dagens inlägg handlar om vuxna som kommer på en kvällsskola. På dagarna är de ute med sina djur eller sköter sina odlingar, andra jobb och kan inte gå i skola. 

Vid brunnen. Härligt att se borrade brunnar, här får alla tillgång till rent vatten och kan därmed slippa mycket elände med sjukdomar.

Majoriteten av afarerna är analfabeter så behovet är stort. Bara genom att lära dem läsa, skriva och räkna lite grann förbättrar de sin situation i livet. Då många är muslimer måste skolan tajmas in mellan arbetet och bönetiderna på kvällen.

Det blev inga bilder på de vuxna i skolan, inte lika uppskattat av dem så därför avstod jag det. Barn fanns det gott om på gården utanför, lite nyfikna på oss vitingar.

Glad liten tös.

Ett härligt glatt gäng killar. 

Lite snack  grannar emellan? 

Nyfikna?

Vi fick besök av några beväpnade ungdomar. De var trevliga och inte alls hotfulla men liite känner man ändå att man måste vara på sin vakt.

Nu blir det inge mer skola på ett tag:) hoppas ni tyckt det varit intressant. 

Ha de!

Daniel

Vi vill slakta en get och fira ert besök!

Salamno!

En typisk hydda. Lätt att sätta upp och ta ner tar inte mycket plats när man är på vandring efter bra betesmarker.

En by till att besöka. Vi är ute i bushen i norra Etiopien, inte långt från Djibuti. Vi har besök två skolor och har en skola kvar. Den ligger mitt i en liten by.

Skolhuset med plats för två klasser. Blir en liten blandning idag på färg och svartvita bilder. Inte långt från denna skola stor en nästan färdig statlig skola.

Liite bättre byggnad.

Någon slags genomgång av alfabetet. En elev står framme vid tavlan stavar och och klassen svarar.

En del unga elever, har med stor sannolikhet inte varit i Thailand.

Jag vill också gå i skolan!

Den här kvinnan hade varit med oss några timmar, här bjuder hon på ett gott nybakat bröd med någon slags gegga i(gott var det i alla fall).

Bagaren och bageriet.

Vi blev hembjudna till kvinnan med brödet. Hon hade innan talat för hela byns räkning som ville slakta och tillaga en get då vi gästade just deras by. Den proceduren hade tagit resten av dagen så vi kom överens om en kaffeceremoni i hennes hydda i stället.

Det visade sig att denna kvinna var drivande i en kvinnogrupp i byn. Kvinnorna hade verkligen jobbat hårt med flera olika saker, bl.a. skolan. Nu hade deras arbete gett resultat på flera områden. Deras självförtroende och självkänsla hade ökat, männen lyssnade på dem, ffa på kvinnan i blått som var en ledare.

Mor och dotter ser sig själva på bild.

Några av männen ville också vara med på bild.

Innan vi åkte pratade vi lite om vardagslivet och om de problem man hade här ute i bushen. Ett stort problem var alla diarrésjukdomar som härjade bland barnen, de hade också ofta mask i magen(då menar jag inte små binnikemaskar som finns hos oss). Vatten fanns i alla kanaler men det var inte rent.

Här fick jag möjlighet att inför by äldste och kvinnor hålla en kort undervisning om hur man enkelt och billigt renar sitt vatten. Detta genom att använda PET-flaskor!

Genom att fylla dessa flaskor med vatten från sjöar, floder sedan lägga dem på en solig plats som te.x  taket under ett dygn. Under dygnet skall man sedan bara skaka om dem rejält i någon minut några gånger. Dagen därpå är vattnet drickbart!

Alla skadliga mikroorganismer är borta, detta tack vare solen UV-strålar. Kvar i botten kan ju givetvis finnas lite skräp, sand men det behöver man inte dricka. Genom att ha t.ex ett tiotal flaskor kan man använda fem ena dagen medan de andra fem ligger på taket och renas för att användas dagen efter. Det finns vetenskapliga studier på detta så det funkar. Har bekanta som testat det när de åkte igenom Afrika med Jeep, de köpte inte en vattenflaska på hela resan utan hade hela tiden flaskor på taket.

En av mina föreläsare på en kurs, testade detta i Sverige. Han tog en flaska med vatten sprutade in lite E-Coli bakterier i flaskan och la den på taket på Ryhovs sjukhus, visserligen i två dygn men efter två dygn drack han av vattnet till sina läkarkollegers frågande blickar. Han blev inte sjuk, de fanns inga bakterier kvar.

Nu kan barnen i området slippa många onödiga sjukdomar tack vare PET-flaskor och lite sol. Jag har fått hjälp att skicka dit bilder och textinformation på deras språk så att informationen finns kvar. 

Den här dagen var en av de bästa på hela min Afrika vistelse.

Ha de gott!

Daniel

Den enklaste av skolor hos afarerna, Etiopien

Salamno!

Vi kör allt längre in eller ut i ödemarken känns det som. Det är bitvis mycket torrt och dammigt men där kanalerna från Awash-floden rinner odlas det och är lite grönare. 

Här någonstans skall det ligga en liten enkel skola.

Här är det! Några enkla käppar och svart plast som skall täcka kanalerna och dammarna har använts till väggar och tak. Men en skola är det...och barnen kommer!

Här sitter barnen på marken, har ingen bänk att lägga pappret på för att kunna skriva, så det är under väldigt enkla förhållanden undervisningen sköts.

Matematik lektion idag. En efter en fick elever gå fram och göra något enkelt tal. Åldersspannet var stort, det kunde skilja 10 år mellan yngst och äldst i klassen.

Det dyker upp två killar med vapen, det är lokala killar och vi hade inget att frukta från dem. Många män hade vapen med sig, de var inte fientliga på något sätt utan jag tror de hade en Kalashnikov i stället för ett spjut, en slags uppgradering. Det hör till att ha ett vapen.

By hövdingens son, äldst i klassen.

Jag tog en någon extra bild på han. Han ville utbilda sig till läkare för att kunna hjälpa sitt folk sa han. Han har en lång väg att gå för att nå dit men han har börjat sin vandring och det känns gött att kunna stötta killar som han.

En stolt far och tillika byns hövding.

Ställ upp er för ett foto, det var lite svårt att få med alla på bild, de ville inte gruppera sig som en annan ville:)

Jag vill också vara med på bild. Kan nämna att det var helt okej att ta kort på dem.

Medan barnen fick undervisning stod en mamma utanför och flätade något. Skickligt, vet inte vad det skulle bli dock. På ryggen hade hon ett barn...

...med misstänksam blick. Ser ni vad hon har i sin hand? Även hon är uppgraderad med moderna leksaker?? Hur har hon fått tag på den, vad är det? Finns det inget roligare att leka med?

Det är dagens sista bild. 

English summary: More pictures from the Afar distric in northern Ethiopia. We are visiting some small schools to check some projects we are supporting. Very simple school this time.

Ha en fortsatt trevlig helg!

Daniel

What is your name? Skolbesök hos Afarerna i Etiopien

Salamno!

Den här bilden avslutade min förra blogg, nu får även du följa med in i skolan.

 Afarerna i norra Etiopien är till största delen analfabeter. I ett försök att väcka intresse för skolan bedrivs ett projekt i byn Dupti. Barnen går några timmar om dagen och lär sig att läsa och skriva samt lite engelska.

Så här ser skolan ut på lite håll. Plåttak och en massa störar/käppar till väggar. Funkar bra, släpper in lite luft men inte så mycket solsken.

På väg in i klassen.

Kan jag ta med mig lillebror?

What is your name? Notera även datumet på tavlan, de har en annan tideräkning i Etiopien, vi har nu flyttat tillbaka till 2006.

Vältuggad penna.

Tätt på bänkarna.

Så härligt att se glädjen i deras ögon samt deras fokus trots att vi är inne och stör mitt i lektionen. Det är blandade åldrar i klassen, från 7-8 åringar till tonåringar.

Dessa vackra ögon.

Undervisningen är ganska enkel men bättre än ingen undervisning alls. Det finns inte många statliga skolor i området ännu. Regeringen vill att afarerna skall lämna sitt nomadiska liv och vara mer stationära. På flera håll bygger de därför hus, skolor mm för att förmå afarerna stanna kvar på en och samma plats.

Under en liten rast får vi se hur de bakar bröd utanför skolan.

I gropen läggs glödande träkol, ved, på plåten läggs degen som skall bli bröd.

En liten "rörig" klassbild.

Klockan ringer! Det är dags för en ny lektion för barnen...vi skall dock fortsätta längre in i området.

English summary: The photos above are from a Afar area in the northen part of Ethiopia close to Djibuti. We are visiting a schoolproject.

Ha de!

Daniel