Det var en lång väg till Lotimor, Sydsudan

Hej!

I min förra blogg hamnade vi/ni rätt in i händelsernas centrum i Lotimor, mitt in i arbetet på kliniken. Kändes som en bra start på en serie bloggar från min tid i Sydsudan. 

Inför en resa som denna krävs det en lång förberedelse och noggrann planering, Sydsudan är inte det enklaste land att åka till eller att arbeta i. Vi började våren 2016.

Vi från Sverige, som åkte på denna resa är alla aktiva i Pingstkyrkan Jönköping. Vår församling har i många år arbetat aktivt i Sydsudan. Vi samarbetar med SPC, Sudan Pentecostal Church. Vi stöttar dem i olika projekt som skolbyggen, lärarutbildningar, hälsoprojekt, organisationsutveckling mm. SPC var också med på resan och gjorde baseline-studier inom skola och hälsovården.

Lotimor ligger i sydöstra hörnet av Sydsudan(kartbild kommer), ett område som inte varit indraget i inbördeskriget som började december 2013. Inga oroligheter vilket gjorde det möjligt för oss att åka dit. I området bor en folkgrupp som heter Nyangatom, de finns på den etiopiska sidan också. Där stöttar vi ett projekt om att ge Nyangatomfolket ett skriftspråk, alfabetiseringsprojekt samt ett bibelöversättningsprojekt. I Lotimor ville vi skapa kontakter inför eventuella projekt i bl.a hälso- och sjukvård, skola mm. Vi i sjukvårdsteamet skulle jobba med mottagningsverksamhet, något jag verkligen såg fram emot att få göra. Området ligger väldigt otillgängligt så det är knappast ingen som åker dit med förnödenheter mm, ingen som satsar tid eller pengar i området. En utmaning för oss, vi får se om vi kan göra skillnad?

Det var lite om bakgrunden till vår resa.  Det är långt att åka i mil men även i tid med alla förberedelser men nu åker vi!!

Vi i "Medical team" åkte från Landvetter...eller hade tänkt oss åka därifrån. Incheckade och klara, skulle "bara" gå ombord på planet när Turkish airlines säger att de hittat ett tekniskt fel på planet och flyget är inställt:( vilket antiklimax...nu blev det en natt på hotell vid flygplatsen, anslutningsflyget i Nairobi som skulle ta oss till norra Kenya blev till intet.

Nåväl dagen efter kom vi iväg, fick vänta i 10 timmar i Nairobi innan vi kunde ta oss med inrikesflyg halvvägs upp i landet till Lodwar. Från Lodwar lyckades vi få flyga med ett litet Cessna-plan, inte skönt. Det var som att åka på ett stormigt hav...så jag blev spysjuk till slut. Liite blek efter flygturen var vi äntligen framme i Lokichoggio intill gränsen till Sydsudan.

Efter en natt med ytterst lite sömn(fest i grannhuset) lämnade vi Loki och åkte mot gränsen.

En gatubild från Loki.

Ni har väl knappast missat att det råder svår torka i Afrika, så även här i norra Kenya. Boskapen dör i mängder, det finns inget vatten, ingen växtlighet kvar för djuren att äta. 

Torrt, dammigt och stenigt. Gränspasseringen heter Nadapal, går inte att kalla  det för en by. Några skjul, gränsposteringen samt ett flyktingläger vad allt som fanns.

Lägret var ett mottagningsläger, hit kommer man och blir registrerad för att sedan slussas vidare in i Kenya. Hit kommer många från Sydsudan, nu flyr de inte kriget utan svälten som är på gång i landet.

Att resa i Afrika är tålamodsprövande, du måste vara beredd på att vänta...ibland länge. Då det var söndag morgon hade inte personalen vid gränskontrollen kommit, lite sovmorgon kanske:)

Väntan utanför Christinas Palace, hon hade några stolar tack o lov. Hennes förråd av Mangojos tog nog slut, hon gjorde väldigt goda Mandasi likaså.

Från vänster, Sebit, Daniel K(Kenya), Stephen och Moro. Jag heter Daniel S(Sweden)...

När vi väl fått våra stämplar körde vi ca 600 meter och väntade vid Sydsudans gräns. I gränssamhället Narus, mötte vi upp med Susanne, Raphael mfl som flygit från Juba. De hade även med sig alla mediciner och förband vi skulle ha på våra mottagningar.

Ompackning i Narus.

Åskådare.

Vi behövde lite mat innan vi skulle åka. Var hittar man en restaurang i Narus som kan föda 15 personer? Vi hittade ett litet ställe under några presenningar, maten lagades utanför.

Tvätta alltid händerna innan du äter!

Ett färggrannt tvålpulver.

Resans första get, lite bönor samt ett tunt bröd fick bli dagens lunch.(ISO 12.800) Mörkt var det.

En ung kvinna från Toposa-folket. Vänner med Nyangatom.

Kartan är hämtad från OCHA South Sudan, här fanns lite byar utmärkta på kartan. Vi skall nu lämna Narus och ta oss till Nanyangachor. (Följ den gröna vägen som går till höger). Efter Nanyangachor är det typ väglöst land. I Narus lämnar vi också mobiltäckning, internet mm.

Som ni ser ligger Lotimor nära Etiopiens gräns.

Vägen till Lotimor startar i Narus?

The road to Lotimor starts in Narus??

In this blogg I`ve described some background to our trip. Some about our church in Jonkoping and the  cooperation between SPC and us. Also some about the trip from Sweden to Lokichoggio, with delays etc. I hope you enjoy some of the photos.

Lite engelsk text för eventuella läsare som inte kan svenska.

Hoppas ni orkar följa med i kommande bloggar.

Önskar er alla en skön helg!

Daniel

Sydsudan...inbördeskrig, svält, dåliga vägar, sjukdom, glädje, skratt, möten

Hej!

Precis hemkommen efter några veckor i Sydsudan. 

Hur sammanfattar man något så intensivt som jag fått vara med om? Ja en blogg kommer inte att räcka till det.

Haft lite svårt att börja ta mig an bilderna men då min primära uppgift var sjukvård fick några bilder från vår mottagning vid kliniken i Lotimor bli en början. Lotimor ligger i sydöstra hörnet av Sydsudan, precis intill den etiopiska gränsen. Nyangatomfolket bor här, de finns också på den etiopiska sidan.

This are the first photos from my stay in South Sudan. These photos are from Lotimor, close to the Ethiopian border in the southeast corner of South Sudan.

Väljer att visa bilderna i svartvitt.

Marie och tolken Patric. Marie och jag prioriterade och behandlade patienter i "väntrummet"

Joakim och Josef fick ta det enda tillgängliga rummet.

Josef, var sjukvårdaren som vi jobbade med. Han hade ingen sjukvårdsutbildning så Jocke fick dela med sig av sina kunskaper när patienterna undersöktes.

Första patienten. Vi koncentrerade oss på barn och kvinnorna.

De flesta barnen vägdes.

Vårt första undernärda barn. Något vi skulle få se fler av. 

MUAC-armbandet visar att barnet är undernärt, ligger på rött.

Barnet får en slags gröt med mycket näring i, varvat med lite bröstmjölk. Familjen får sedan med sig mat för några veckor.

Skedmatningen gick inte så bra.

Det här funkade bättre.

Lite mer bröstmjölk som avslutning.

Alla var inte så dåliga som det här barnet så här två bilder på en glad kille på mottagningen.

Smutsig men glad.

Detta var den första i en rad kommande bloggar från mina veckor i Sydsudan. 

Befolkningen i Sydsudan och länderna kring Afrikas horn behöver all hjälp de kan få för att inte svälta ihjäl, du kan hjälpa till. Skicka pengar till de organisationer du har förtroende för.

Om du vill kan du använda Pingstkyrkan i Jönköpings pg eller swishnr. Pg 290776-4 eller swisha 1236672174 skriv "svält" så går pengarna till Sydsudan och Etiopien. Är medlem och aktiv i kyrkan.

Ha de gott!

Daniel

Tidigt en morgon...på stranden

Hej!

Kollegan och jag pratade lite om olika resor vi gjort, upplevelser mm. Det fick mig att ladda upp lite gamla bilder från Afrika i Lightroom. 

Här en bild från Zanzibar, tidigt på morgonen går alla ut för att fiska, leta snäckor mm på stranden i lågvattnet.

Flickor i vattnet.

God natt!

Daniel

Läckö slott

Hej!

Mitt första besök här. Väldigt fint med härlig natur runt omkring. Vi hade turen/lyxen att få närma oss slottet från sjön. Skall nog återvända hit fler gånger, finns mycket att fotografera här.

Läckö slott från sjösidan.

Till trädgården?

Ha en trevlig helg fotovänner!

Daniel

Bleka färger från Visingsö

Hej!

Fotar mest fåglar när jag på Öa(Visingsö) men inte denna gången. Om nu det berodde på brist på fåglar eller om jag såg något i detta motivet. Vad tycker ni?

Håller på med bilder till en kalender för 2017, tänkt mig svartvit men fastnade för denna i färg.

Daniel