Ambulansförare!? Ni kör ju bara döda människor...

Hej!

När jag var i Sydsudan i höstas så besökte jag en del olika sjukvårdsinrättningar och så fort jag såg en ambulans försökte jag ta kort på den, om möjligt prata med de som körde den.

Det hände faktiskt då och då att vi stötte på ambulanser under våra strapatsrika resor. Givetvis var kameran uppe och någon bild togs. Tänkte ibland,  vad folk det var i en del av ambulanserna, de var ofta också prydda med gröna kvistar och blommor. Glömde bort detta tills jag i Juba träffade några unga pojkar.

Jag och Johannes bodde i området Godele i Juba hemma hos Mustafa. Mustafa hade förvarnat kvarterets byråd att två svenskar skulle bo och synas i området ett tag.

Kanske tur att han gjort det...när Johannes och tog oss en löprunda hade vi en svans med ungar med oss, de ville hålla handen, göra "give me five" hälsningen mm medans de äldre bara skrattade åt oss och nog tyckte vi var galna. Ute och springa när det är 30 grader varmt!!

Nåväl medan vi stretchade efter löpningen samlades en massa ungar kring oss och vi kom att prata om olika jobb med dem. Vi frågade vad de hade för planer, drömmar och vi berättade vad vi gjorde för något. Hemma i Sverige är ju vi som jobbar på ambulansen ändå ganska högt respekterade, folk tycker vi ändå gör ett ganska bra jobb.

Alla ungarna ville bli piloter, läkare eller lärare(Johannes är pilot) men ingen kunde tänka sig att köra/jobba med ambulansen...varför det frågade jag?

Ni kör ju bara döda människor var svaret!

De berättade att ambulanserna används vid begravningar, därför också många i dem och smyckade med kvistar.

När jag senare granskade "ambulansen" på denna bilden kunde jag läsa på sidan av bilen:

Alfa and Omega Funeral Services!!

Kan dock säga att det fanns ambulanser som körde levande patienter...för jag har åkt ambulans med "rödljus" och sirener i Juba!

Den storyn kommer om ett tag.

Ha nu en trevlig helg!

Daniel

Licence to kill!

Hej!

De flesta av er får väl säkert associationer till James Bond när ni ser eller hör orden "Licence to kill".

När jag var i Sydsudan fick jag en annan bild beskriven för mig. Kan redan nu säga att det handlar inte om krig, mord eller skjutvapen...

...utan om motorcyklar.

Bilden här ovan är tagen i Morobo, i södra Sydsudan bara någon mil från Uganda. Om ni kollar noga så ser ni att motorcyklarna de sitter på är splirrans nya, t.o.m plast kvar. I lådorna finns ytterligare en motorcykel.

Så här funkar det, de tar en buss ner till Uganda köper en monterad motorcykel samt en byggsats. Det är billiga motorcyklar från Kina. Väl hemma kan de sälja en av cyklarna, den andra använder de till att ha som taxi, en slags motorcykeltaxi. Mycket vanligt i Sydsudan(även i andra länder). Det enda de behöver är en licens som ger dem rätt att bedriva verksamhet, licensen är en slags skatt som ger staten lite pengar.

Tyvärr ges det ingen utbildning i hur man framför dessa motorcyklar samt lite om ansvar för kundens säkerhet. En god vän i Sydsudan säger att de(motorcykelförarna) har fått ett sk "Lincence to kill".

Såg själv i bl.a. Juba hur farligt de körde, sjukhuset i Juba som jag besökte var fyllt av skadade människor i motorcykelolyckor.

Kör försiktigt!

Daniel

Står kvar på sin post, en hjälte i mina ögon!

Hej!

Vi börjar närma oss Morobo i södra Sydsudan. Efter nästan två timmars försening pga lastbilen som satt fast är vi strax framme.

Då man skall vara försiktigt med fotandet i städer och byar blir det lite smygfoton.

Typ så här...

Det finns gott om skyltar längs vägen. Snart skall en förlossnings och mödravårdsavdelning bli klar här.

En mycket viktigt del av Sydsudanesernas liv, husdjuren måste också må bra för att familjen skall må bra.

Målad information och reklamskyltar var vanligt. Någon som kan översätta?

Spår efter en NGO(Non governmental organisation).

Vårt första mål idag,  Morobo health Center. I ett tidigare inlägg har jag skrivit om stipendiet jag fått(Signe Thorfinns stipendie), ett syfte med resan var att se hur sjukvården fungerar, prehospitalt och även på sjukvårdsinrättningar av olika slag.

Morobo Health Center är ett litet ställe med en mottagning, ett förlossningsrum, har 5-6 platser för inneliggande patienter och ett litet laboratorium. Till min glädje stod två ambulanser inne på gården...

...de ser fina ut men fungerar tyvärr inte:(

De är sönder och det finns inga pengar att reparera dem. Ambulanserna, om de hade fungerat har en chaufför. Chauffören är inte sjukvårdsutbildad, det finns inga "grejer" i bilen, ingen bår, inga mediciner, ingen syrgas...bara ett plåtgolv där patienten läggs och sedan kör man. Anhöriga till den sjuke/skadade får vårda. Närmaste större sjukhus ligger i Yei, tar ca 2 timmar, hur vägarna ser ut, vet ni som läst mina tidigare inlägg från Sydsudan.

En toalett finns i alla fall ute på gården.

Många som ligger inne har malaria, nu när det är torrperiod är det färre fall av malaria.

Marie som också är sjuksköterska tittar på en malariasjuk man.

Vi går in på ett kontor och får lite uppgifter om vad de gör på centret. Labbet klarar av att undersöka malariaprov, HIV, urinprov, TB(tuberkolos), hb(blodvärde). De utför en hel del vaccinationer av barn och kvinnor...när de har tillräckligt med personal och mediciner!

De saknar nästan allt personal(de flesta jobbar på privata mottagningar eller hos någon NGO som betalar bättre), utrustning, elektricitet och mediciner. Det är nästan 6 månader sedan de fick en leverans av mediciner hit, då och då kommer någon NGO och lämnar lite grann.

Den högst utbildad är en sk medical assistent(mitt emellan läkare och sjuksköterska), sedan har de 3 sjuksköterskor/barnmorskor och en vakt. Vakten är den som är "most skilled", bäst att ta hand om akuta olyckor!!

Följer man diagrammet kan vi se att de ligger faktiskt bättre till än målet de satt, i augusti i alla fall. Bilden är tagen i november.

Två droppar av liv! Numera behöver man inte sticka barnen för att ge vaccinationer.

De har ett digert utbildningsprogram, hoppas de hinner med det.

Förlossningsbordet eller kan jag kalla det säng?

Lite av utrustningen på förlossningssalen. För att minska barnadödligheten och mödra dödligheten försöker man få fler kvinnor att komma till health centers som denna, där de kan bli förlösta av en utbildad barnmorska. Skulle det stöta till problem under förlossningen...så blir det tufft. Det tar två timmar till närmaste ställe(Yei) som kan utföra ett kejsarsnitt, ingen ambulans, inga bilar...

Sydsudan har en av världens högsta mödradödlighet, nästan var 7:e kvinna riskerar att dö när hon skall till att föda. I Sverige är den risken minimal.

Mitt i allt detta finns det kvinnor, ja det är för det mesta kvinnor! Hjältar som inte vill lämna sin post, som ser till att ta hand om de som bor i byn/staden, trots dålig lön, trots hemska arbetstider, trots att det saknas mediciner, utrustning mm.

Här kommer en avslutande bild på en hjälte!

Det var allt för idag.

Daniel

Ledardag i Yei, Sydsudan

Hej!

Hoppas bakgrunden i förra bloggen gav er något.

Nu var det dags för mitt första möte med vännerna i Yei. Mina vänner från Sverige hade redan varit i Sydsudan en vecka och var varma i kläderna...även bokstavligt talat.

De hade under veckan som gått besökt flera skolor, förskolor, fängelset i Juba samt varit på kyrkmöte i Juba. På ett av dessa möten fick de träffa Sydsudans vicepresident, inte Rieh Machar som är i opposition nu utan den nuvarande James Wain Igga. Idag fanns inga sådana politiska höjdare på plats utan helt vanliga medlemmar i en församling med olika ledaransvar.

Palle vill ta alla i sin famn. Numera pensionerad lärare och missionpilot.

Som gäster fick vi sitta skönt i de mjuka sofforna under samlingarna.

Känns problemet igen?

Vi välkomnas av ett par pastorer från församlingen. Märkte att skor var något många gärna la ner lite tid och energi på, de var alltid välputsade.

Många glada miner och tillrop blev det när vi presenterades.

Efter presentationen är det dags för "lite" sång! Ojojoj vad de sjöng! Bilderna kan tyvärr inte ge er rätt upplevelse av sången.

Vilken inlevelse!

Jag har några korta filmsnuttar av olika händelser, någon som vet hur jag gör för att få med dem i en blogg. Måste jag lägga ut dem på nätet och länka dem därifrån?

Vi hade en egen sångfågel med oss, Anna-Maria Bergqvist, har släppt en eller två skivor.

Då vi är på en ledardag i en kyrka är ett bibelstudium nästa punkt, Peo fixar det.

Te paus i skuggan av ett stort mango-träd.

Maten förbereds, mycket grönsaker som ni ser.

Efter pausen skulle jag in i hetluften. Det ni nu skall få se är något sällsynt...bilder på mig! Jag är oftast bakom kameran men här får jag agera inför en kamera. Inte direkt bekväm med det...och det lär inte hända många gånger.

Jag jobbar med akutsjukvård, i Sydsudan som i många andra låginkomstländer ökar antalet skadade och döda i olyckor därför skulle jag hålla en enkel, basal första hjälpen utbildning för kyrkans olika ledare. För att ge dem något enkelt att använda ifall olyckan är framme.

Jag hade bytte om till mina arbetskläder.

I Sydsudan har det varit svårt för lekmän att agera vid olyckor och olika trauman då det funnits en mycket konstig regel som strular till det hade jag hört. Sker en olycka måste en polis först komma till platsen, kolla läget och bestämma vem som varit orsak till olyckan innan någon får ge första hjälpen. Jag trodde inte det var sant men en god vän som bott i landet berättade hur hon flera gånger sett människor dö pga det. Vid något tillfälle sprang hon och hämtade en polis och drog honom till olycksplatsen och kunde genom det börja agera. Skulle du agera utan en polis varit på plats och någon dör är det du som blir skyldig till att ha dödat personen.

Det var flera efter min lilla undervisning kom fram och bekräftade att så var fallet men det gick att agera vid olyckor i hemmet, tur det i alla fall. Kan säga att reglerna hade nu sedan självständigheten(2011) ändrats men det var helt klart att allmänheten inte visste om det fullt ut.

Började med en del om att undvika/förebygga olyckor för att sedan ge lite enkla tips hur man kan agera om olyckan ändå är framme. Förband.

Fri luftväg, enkelt och snabbt.

Sätter man något i halsen gör man en...?

Heimlich manöver.

Så här bra mår man när man kan andas igen, kolla leendet hos tolken.

Nu var det dags för lite sex och samlevnad, smittspridning mm Marie stod på tur.

Tyckte det var fantastsikt att det var öppet att få tala om sådant i kyrkan.

Det är mycket nytt att ta in men intresset var stort.

Marie visar hur snabbt en persons smitta kan sprida sig till andra om man inte gör något för att skydda sig när man har sex.

Våra sk föreläsningar avslutades med en bön.

Blev visst ett rätt långt inlägg det här. Som sagt tar gärna emot tips hur jag gör för att lägga upp några korta filmer.

Ha nu en bra arbetsvecka nu när er påskledighet tar slut, säger en som jobbat hela påsken.

Ha de!

Daniel

Varför Sydsudan och vem var Signe Thorfinn?

Hej!

Mina rubriker verkar bli allt konstigare med tiden men så blev det när jag försökte få ihop det idag.

Ända sedan min uppväxt har Afrika facinerat mig, kanske från berättelser jag hört i söndagsskolan från missionärer som var på besök, kanske från teven med alla dess naturprogram, kanske har nyhetsrapporteringen också spelat in.

Hur som haver, jag har längtat att få komma dit. Sommaren 2008 blev Tanzania mitt första möte med Afrika och jag föll direkt. Efter en högskolekurs 2009 om hälsoinsatser i låginkomst länder har jag blivit mer engagerad i dessa frågor, då genom det arbete min/vår kyrka försöker göra i några länder i Afrika bl.a. Tanzania, Sydsudan och Etiopien.

Som svar på fråga ett, då kyrkan har en lång "historia" i Sydsudan ville ett gäng åka dit för att lära känna landet och våra vänner där. Jag tänkte att det vore bra och hänga på dem och få sällskap under en tid. Vi blev ett gott gäng, en salig blandning av folk, lärare, sjuksköterskor, en pilot, byggnadsingenjör, socialarbetare och studenter. 

Sista kvällen med hela gänget.

Jag jobbar på ambulansen i Jönköping som sjukskötare och såg på landstingets hemsida att det fanns en stiftelse där man kunde få pengar för att hospitera inom sjukvården i andra länder, det var Signe Thorfinns Stiftelse.

Vem var hon då? Född i Värnamo 1909, dog även där 2001. Jobbade som sjuksköterska och tog yrket som ett kall och då kan man inte gifta sig...i alla fall inte på den tiden.

På 50-talet fick landets läkare och sjuksköterskor erbjudande att köpa Astra-aktier vilket hon gjorde trots många andra var tveksamma till aktiehandel. Detta blev grunden till en stor förmögenhet, som senare lades in i stiftelsen.

Signe reste mycket, gjorde många studiebesök på sjukhus världen över, hon tyckte mycket om det då det vidgade hennes vyer och gav mycket stimulans som kunde användas här hemma. Att kunna få söka resestipendium blev därför en prioriterad del i stiftelsen. Signe ville att sjuksköterskor skulle ut i världen och inspireras och påverkas. Det var detta som gjorde att jag sökte mitt stipendium.

Jag tittade på lista på alla som fått stipendium innan och såg att det var 3-4 män annars bara kvinnor...hmm skulle det vara positivt för min ansökan?

Jag ville besöka Sydsudan(världens nyaste land) och Etiopien, ffa se hur akutsjukvården funkade och hur eventuell ambulansverksamhet bedrevs i dessa länder. I och med att många låginkomst länder fått det bättre har antalet skadade i  trauma och dödsfall i trauma ökat lavinartat vilket är en stor belastning på sjukvården. Hur är deras verklighet? Det skulle jag snart få en liten inblick i.

Jag beställde biljetter och fixade med olika kontakter i både Sydsudan och Etiopien och hoppades på stipendiet, om inte fick jag stå för allt själv och då hade det inte blivit några julklappar till barnen hemma:) Nu i efterhand kan jag bara säga: Tack!

 Genom pengarna jag faktiskt fick har jag fått en massa upplevelser, en del av dessa kommer  som inlägg här på FS. Det blev mycket text denna gången mer bilder i nästa blogg. Då från Yei, södra Sydsudan där vår grupp hade en studiedag för olika ledare i en kyrka.

Vi ses snart igen!

Trevlig påskafton!

Daniel