Ögonblick

Livet består av många ögonblick, en del förevigar vi genom att ta ett fotografi andra genom att skriva ner dem andra försvinner bara bort i glömska. Mycket sport, natur och tankar om livet i stort, en slags dagbok.

On the road: Narus to Nanyangachor in black and white photos

Hej!

Jag har snöat in på svartvit ett tag, är amatör på detta men använder SilverEfex och gör så gott jag kan. Tycker det blir rätt häftigt ibland. Det blir i stort sett samma bilder som i förra bloggen men ändå inte. Vad föredrar ni om ni jämför mina bilder. Tar gärna emot tips om det skulle vara så att ni vill skriva om det.

To my non swedish friends, almost the same photos as in my latest blogg, now as black and white photos.

The best road in South Sudan?

Where is the puncture?

Turn right for Nanyangachor and Lotimor.

In to the river...but there is no water.

Many young men has a weapon, often an AK-47.

What are you doing?

Afraid for my camera.

A small village, some children running towards us.

Hurry up Daniel!! We have to continue...

Wait a moment! I just got stuck in a bush...

Hoppas ni ursäktar min dåliga engelska, då jag vet att några vänner från Sydsudan läser detta kan det vara kul med lite text som de kan förstå.

Under vår resa i Sydsudan stötte vi på svältande familjer och barn. Se gamla bloggar, kommer att skriva mer om det framöver också. Vår kyrka har därför startat en insamling för att köpa mat och utsäde till de behövande i området kring Lotimor. Det bor ca 70.000 människor i området.

Vill du, kan du stödja den insamlingen genom att sätta in valfri summa på Pg 290776-4 eller swisha till 123 667 21 74, skriv svält så att pengarna hamnar rätt. Radiohjälpen och många andra organisationer har också insamlingar för att hjälpa behövande. Pengarna vår kyrka samlar in kommer att gå till området där Nyangatom bor.

Alakara! (Tack på Nyangatom)

Daniel

Postat 2017-03-30 11:46 | Läst 5177 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

On the move-From Narus to Nanyangachor, South Sudan

Hej!

Att ta sig från en plats till en annan...

Vårt mål var att hinna till Nanyangachor innan det blev mörkt. Dels är det mer säkert att färdas medan det är ljust men vi ville också hinna träffa lite folk, ordna något slags boende innan mörkret.

Detta betyder att vi susar förbi, byar, människor, fåglar och annat som jag egentligen gärna velat fotografera, nu är det bara att "gilla läget". Tack o lov för kisspauser:)

Här kommer nu en del bilder (i färg) från färden. Blir en svartvit variant senare.

Some photos from the trip from Narus to Nanyangachor, a long day in our cars.

Detta är nog den bästa vägen jag någonsin åkt på i Sydsudan, vi kunde hålla en ganska hög fart för det mesta(60-80km/h), bara att njuta så länge det varar.

Trots detta blev det en och annan punktering.

Moro och Linus löser problemet och vi är snart på väg igen.

Här bor folkgruppen Toposa. Byarna/boningarna är omgärdade av taggiga buskar för att förhindra att vilda djur tar sig in.

Torkans offer. Mycket boskap dör pga värmen och bristen på bete. Just i det här området hade kommit lite regn vilket träd och buskar snabbt reagerat på. Härligt ljusgrönt överallt, men torr och stenhård mark ännu.

Plötsligt är vi vid korsningen, en enkel skylt visar vägen. Sväng höger om du skall till Nanyangachor. Vi har nu avverkat en rätt lång färd genom ett rätt låglänt landskap. Under regnperioden går det knappt att ta sig fram, träsken och floderna är då översvämmade. Hela områden är då isolerade i flera månader och kan nås via luften. Nu förändras landskapet och vi ser allt mer kullar och berg.

Slutmålet Lotimor i sikte.

Vägen blir allt sämre, här korsas en torr flodbädd.

Vi har kommit upp på en liten platå´och tar en kort paus.

En ung man, vaktar sin boskap med en AK-47. Ingen går obeväpnad, de yngsta har käppar och kanske en pilbåge men det fanns oftast alltid någon med automatvapen.

Underbara vyer vilket jag tyvärr inte med mina bilder lyckas förmedla. Är ingen bra landskapsfotograf.

Nu skall ner igen...

Kort paus igen, kvällen börjar närma sig. Var vi än stannade kom det fram nyfikna som ville se vem i hela världen är det som åker här i ödemarken.

Lite skeptisk över vad jag gör. En del sprang undan då jag plockade fram kameran, rädda att jag skall skjuta dem.

Hmm bäst hålla sig på lite avstånd.

Ung Toposakvinna på vandring.

Rädd för mig och kameran, försökte visa genom att ta kort på någon av oss att det inte var något farligt men det syns att han fortfarande var rädd. Jag skulle kanske inte tagit fotot??

Lite lera och Linus och Bengt njuter.

Nu drar vi, det är inte långt kvar...

Vänta lite...jag sitter fast i busken.

Sista bilden, vi är strax framme i Nanyangachor.

Nu gäller det att hitta någonstans att sova, vi skall tälta.

Hälsningar,

Daniel

Postat 2017-03-29 14:32 | Läst 4467 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Det var en lång väg till Lotimor, Sydsudan

Hej!

I min förra blogg hamnade vi/ni rätt in i händelsernas centrum i Lotimor, mitt in i arbetet på kliniken. Kändes som en bra start på en serie bloggar från min tid i Sydsudan.

Inför en resa som denna krävs det en lång förberedelse och noggrann planering, Sydsudan är inte det enklaste land att åka till eller att arbeta i. Vi började våren 2016.

Vi från Sverige, som åkte på denna resa är alla aktiva i Pingstkyrkan Jönköping. Vår församling har i många år arbetat aktivt i Sydsudan. Vi samarbetar med SPC, Sudan Pentecostal Church. Vi stöttar dem i olika projekt som skolbyggen, lärarutbildningar, hälsoprojekt, organisationsutveckling mm. SPC var också med på resan och gjorde baseline-studier inom skola och hälsovården.

Lotimor ligger i sydöstra hörnet av Sydsudan(kartbild kommer), ett område som inte varit indraget i inbördeskriget som började december 2013. Inga oroligheter vilket gjorde det möjligt för oss att åka dit. I området bor en folkgrupp som heter Nyangatom, de finns på den etiopiska sidan också. Där stöttar vi ett projekt om att ge Nyangatomfolket ett skriftspråk, alfabetiseringsprojekt samt ett bibelöversättningsprojekt. I Lotimor ville vi skapa kontakter inför eventuella projekt i bl.a hälso- och sjukvård, skola mm. Vi i sjukvårdsteamet skulle jobba med mottagningsverksamhet, något jag verkligen såg fram emot att få göra. Området ligger väldigt otillgängligt så det är knappast ingen som åker dit med förnödenheter mm, ingen som satsar tid eller pengar i området. En utmaning för oss, vi får se om vi kan göra skillnad?

Det var lite om bakgrunden till vår resa. Det är långt att åka i mil men även i tid med alla förberedelser men nu åker vi!!

Vi i "Medical team" åkte från Landvetter...eller hade tänkt oss åka därifrån. Incheckade och klara, skulle "bara" gå ombord på planet när Turkish airlines säger att de hittat ett tekniskt fel på planet och flyget är inställt:( vilket antiklimax...nu blev det en natt på hotell vid flygplatsen, anslutningsflyget i Nairobi som skulle ta oss till norra Kenya blev till intet.

Nåväl dagen efter kom vi iväg, fick vänta i 10 timmar i Nairobi innan vi kunde ta oss med inrikesflyg halvvägs upp i landet till Lodwar. Från Lodwar lyckades vi få flyga med ett litet Cessna-plan, inte skönt. Det var som att åka på ett stormigt hav...så jag blev spysjuk till slut. Liite blek efter flygturen var vi äntligen framme i Lokichoggio intill gränsen till Sydsudan.

Efter en natt med ytterst lite sömn(fest i grannhuset) lämnade vi Loki och åkte mot gränsen.

En gatubild från Loki.

Ni har väl knappast missat att det råder svår torka i Afrika, så även här i norra Kenya. Boskapen dör i mängder, det finns inget vatten, ingen växtlighet kvar för djuren att äta.

Torrt, dammigt och stenigt. Gränspasseringen heter Nadapal, går inte att kalla det för en by. Några skjul, gränsposteringen samt ett flyktingläger vad allt som fanns.

Lägret var ett mottagningsläger, hit kommer man och blir registrerad för att sedan slussas vidare in i Kenya. Hit kommer många från Sydsudan, nu flyr de inte kriget utan svälten som är på gång i landet.

Att resa i Afrika är tålamodsprövande, du måste vara beredd på att vänta...ibland länge. Då det var söndag morgon hade inte personalen vid gränskontrollen kommit, lite sovmorgon kanske:)

Väntan utanför Christinas Palace, hon hade några stolar tack o lov. Hennes förråd av Mangojos tog nog slut, hon gjorde väldigt goda Mandasi likaså.

Från vänster, Sebit, Daniel K(Kenya), Stephen och Moro. Jag heter Daniel S(Sweden)...

När vi väl fått våra stämplar körde vi ca 600 meter och väntade vid Sydsudans gräns. I gränssamhället Narus, mötte vi upp med Susanne, Raphael mfl som flygit från Juba. De hade även med sig alla mediciner och förband vi skulle ha på våra mottagningar.

Ompackning i Narus.

Åskådare.

Vi behövde lite mat innan vi skulle åka. Var hittar man en restaurang i Narus som kan föda 15 personer? Vi hittade ett litet ställe under några presenningar, maten lagades utanför.

Tvätta alltid händerna innan du äter!

Ett färggrannt tvålpulver.

Resans första get, lite bönor samt ett tunt bröd fick bli dagens lunch.(ISO 12.800) Mörkt var det.

En ung kvinna från Toposa-folket. Vänner med Nyangatom.

Kartan är hämtad från OCHA South Sudan, här fanns lite byar utmärkta på kartan. Vi skall nu lämna Narus och ta oss till Nanyangachor. (Följ den gröna vägen som går till höger). Efter Nanyangachor är det typ väglöst land. I Narus lämnar vi också mobiltäckning, internet mm.

Som ni ser ligger Lotimor nära Etiopiens gräns.

Vägen till Lotimor startar i Narus?

The road to Lotimor starts in Narus??

In this blogg I`ve described some background to our trip. Some about our church in Jonkoping and the cooperation between SPC and us. Also some about the trip from Sweden to Lokichoggio, with delays etc. I hope you enjoy some of the photos.

Lite engelsk text för eventuella läsare som inte kan svenska.

Hoppas ni orkar följa med i kommande bloggar.

Önskar er alla en skön helg!

Daniel

Postat 2017-03-25 15:12 | Läst 6428 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Neapel för 1 år sedan, blodmåne och fotboll!

Ciao!

För ett år sedan hade jag förmånen att vara i Neapel igen. Huvudsyftet var att se en fotbollsmatch, Napoli mot Juventus. Min äldsta son hade tagit studenten i juni och önskade sig detta i present. Inget jag hade något emot:)

Stället vi bodde på var ett litet Bed and Breakfast längst upp i ett hus.

Takterass med fin utsikt. Har med min son Jakob.

Vesuvius.

Speglingar.

Ok utsikt när vi käkade frukost.

La Casa Di Bruno, litet men gemytligt.

Två kvällsbilder. Kände mig helt trygg trots att mörkret lagt sig. Det var mycket folk ute. Var dock inte ute efter kl 21.00 mer än på kvällen efter matchen.

Mobilbild. Tog inte med kameran på matchen men gör nog det till nästa match.

Curva B!

Publiken hoppar och sjunger.

Seger med 2-1!

Nu var det bara blodmånen kvar.

Satte klockan till 04, smög mig upp på takterassen för att få se blodmånen. Hade bara ett objektiv med mig, ett 24-70/2,8. Här kommer ytterligare några bilder på månen.