Ambulansförare!? Ni kör ju bara döda människor...

Hej!

När jag var i Sydsudan i höstas så besökte jag en del olika sjukvårdsinrättningar och så fort jag såg en ambulans försökte jag ta kort på den, om möjligt prata med de som körde den.

Det hände faktiskt då och då att vi stötte på ambulanser under våra strapatsrika resor. Givetvis var kameran uppe och någon bild togs. Tänkte ibland,  vad folk det var i en del av ambulanserna, de var ofta också prydda med gröna kvistar och blommor. Glömde bort detta tills jag i Juba träffade några unga pojkar.

Jag och Johannes bodde i området Godele i Juba hemma hos Mustafa. Mustafa hade förvarnat kvarterets byråd att två svenskar skulle bo och synas i området ett tag.

Kanske tur att han gjort det...när Johannes och tog oss en löprunda hade vi en svans med ungar med oss, de ville hålla handen, göra "give me five" hälsningen mm medans de äldre bara skrattade åt oss och nog tyckte vi var galna. Ute och springa när det är 30 grader varmt!!

Nåväl medan vi stretchade efter löpningen samlades en massa ungar kring oss och vi kom att prata om olika jobb med dem. Vi frågade vad de hade för planer, drömmar och vi berättade vad vi gjorde för något. Hemma i Sverige är ju vi som jobbar på ambulansen ändå ganska högt respekterade, folk tycker vi ändå gör ett ganska bra jobb.

Alla ungarna ville bli piloter, läkare eller lärare(Johannes är pilot) men ingen kunde tänka sig att köra/jobba med ambulansen...varför det frågade jag?

Ni kör ju bara döda människor var svaret!

De berättade att ambulanserna används vid begravningar, därför också många i dem och smyckade med kvistar.

När jag senare granskade "ambulansen" på denna bilden kunde jag läsa på sidan av bilen:

Alfa and Omega Funeral Services!!

Kan dock säga att det fanns ambulanser som körde levande patienter...för jag har åkt ambulans med "rödljus" och sirener i Juba!

Den storyn kommer om ett tag.

Ha nu en trevlig helg!

Daniel

Mindre strandpipare

Hej!

Solen är på väg ner, än värmer den och ger ett varmt ljus på den unga mindre strandpiparen. Den letar efter mat, maskar, kräftdjur mm ovetande om min närvaro. Som närmast är den 2,5 meter...jag kan inte fota då, närgränsen är 3,5 meter. Jag ligger bara tyst och njuter i stället.

Dagens sista bild, helgen är slut och i morgon väntar ett dygnpass på ambulansen.

Ha de!

Daniel

Licence to kill!

Hej!

De flesta av er får väl säkert associationer till James Bond när ni ser eller hör orden "Licence to kill".

När jag var i Sydsudan fick jag en annan bild beskriven för mig. Kan redan nu säga att det handlar inte om krig, mord eller skjutvapen...

...utan om motorcyklar.

Bilden här ovan är tagen i Morobo, i södra Sydsudan bara någon mil från Uganda. Om ni kollar noga så ser ni att motorcyklarna de sitter på är splirrans nya, t.o.m plast kvar. I lådorna finns ytterligare en motorcykel.

Så här funkar det, de tar en buss ner till Uganda köper en monterad motorcykel samt en byggsats. Det är billiga motorcyklar från Kina. Väl hemma kan de sälja en av cyklarna, den andra använder de till att ha som taxi, en slags motorcykeltaxi. Mycket vanligt i Sydsudan(även i andra länder). Det enda de behöver är en licens som ger dem rätt att bedriva verksamhet, licensen är en slags skatt som ger staten lite pengar.

Tyvärr ges det ingen utbildning i hur man framför dessa motorcyklar samt lite om ansvar för kundens säkerhet. En god vän i Sydsudan säger att de(motorcykelförarna) har fått ett sk "Lincence to kill".

Såg själv i bl.a. Juba hur farligt de körde, sjukhuset i Juba som jag besökte var fyllt av skadade människor i motorcykelolyckor.

Kör försiktigt!

Daniel

Står kvar på sin post, en hjälte i mina ögon!

Hej!

Vi börjar närma oss Morobo i södra Sydsudan. Efter nästan två timmars försening pga lastbilen som satt fast är vi strax framme.

Då man skall vara försiktigt med fotandet i städer och byar blir det lite smygfoton.

Typ så här...

Det finns gott om skyltar längs vägen. Snart skall en förlossnings och mödravårdsavdelning bli klar här.

En mycket viktigt del av Sydsudanesernas liv, husdjuren måste också må bra för att familjen skall må bra.

Målad information och reklamskyltar var vanligt. Någon som kan översätta?

Spår efter en NGO(Non governmental organisation).

Vårt första mål idag,  Morobo health Center. I ett tidigare inlägg har jag skrivit om stipendiet jag fått(Signe Thorfinns stipendie), ett syfte med resan var att se hur sjukvården fungerar, prehospitalt och även på sjukvårdsinrättningar av olika slag.

Morobo Health Center är ett litet ställe med en mottagning, ett förlossningsrum, har 5-6 platser för inneliggande patienter och ett litet laboratorium. Till min glädje stod två ambulanser inne på gården...

...de ser fina ut men fungerar tyvärr inte:(

De är sönder och det finns inga pengar att reparera dem. Ambulanserna, om de hade fungerat har en chaufför. Chauffören är inte sjukvårdsutbildad, det finns inga "grejer" i bilen, ingen bår, inga mediciner, ingen syrgas...bara ett plåtgolv där patienten läggs och sedan kör man. Anhöriga till den sjuke/skadade får vårda. Närmaste större sjukhus ligger i Yei, tar ca 2 timmar, hur vägarna ser ut, vet ni som läst mina tidigare inlägg från Sydsudan.

En toalett finns i alla fall ute på gården.

Många som ligger inne har malaria, nu när det är torrperiod är det färre fall av malaria.

Marie som också är sjuksköterska tittar på en malariasjuk man.

Vi går in på ett kontor och får lite uppgifter om vad de gör på centret. Labbet klarar av att undersöka malariaprov, HIV, urinprov, TB(tuberkolos), hb(blodvärde). De utför en hel del vaccinationer av barn och kvinnor...när de har tillräckligt med personal och mediciner!

De saknar nästan allt personal(de flesta jobbar på privata mottagningar eller hos någon NGO som betalar bättre), utrustning, elektricitet och mediciner. Det är nästan 6 månader sedan de fick en leverans av mediciner hit, då och då kommer någon NGO och lämnar lite grann.

Den högst utbildad är en sk medical assistent(mitt emellan läkare och sjuksköterska), sedan har de 3 sjuksköterskor/barnmorskor och en vakt. Vakten är den som är "most skilled", bäst att ta hand om akuta olyckor!!

Följer man diagrammet kan vi se att de ligger faktiskt bättre till än målet de satt, i augusti i alla fall. Bilden är tagen i november.

Två droppar av liv! Numera behöver man inte sticka barnen för att ge vaccinationer.

De har ett digert utbildningsprogram, hoppas de hinner med det.

Förlossningsbordet eller kan jag kalla det säng?

Lite av utrustningen på förlossningssalen. För att minska barnadödligheten och mödra dödligheten försöker man få fler kvinnor att komma till health centers som denna, där de kan bli förlösta av en utbildad barnmorska. Skulle det stöta till problem under förlossningen...så blir det tufft. Det tar två timmar till närmaste ställe(Yei) som kan utföra ett kejsarsnitt, ingen ambulans, inga bilar...

Sydsudan har en av världens högsta mödradödlighet, nästan var 7:e kvinna riskerar att dö när hon skall till att föda. I Sverige är den risken minimal.

Mitt i allt detta finns det kvinnor, ja det är för det mesta kvinnor! Hjältar som inte vill lämna sin post, som ser till att ta hand om de som bor i byn/staden, trots dålig lön, trots hemska arbetstider, trots att det saknas mediciner, utrustning mm.

Här kommer en avslutande bild på en hjälte!

Det var allt för idag.

Daniel

Äntligen klar!

Hej!

Har inte varit så aktiv på bloggen på ett par veckor. Inte för att jag inte vill, har varit "tvungen" till annat.

Igår la jag sista handen på två fotoböcker a 100 sidor. Dumt egentligen att börja med så omfattande böcker...hade varit smart att testat en liten bok på typ 25 sidor för att lära sig hur man gör.

Det blir en bok från/om mitt jobb som ambulansare och en bok om vår resa till Tanzaina/Zanzibar i höstas.

Från Axamo övningarna.

En vråk, bilden tagen i dimman på upp för Ngorongoro.

I kväll hade jag också en föreläsning om min resa i Sydsudan och Etiopien. Det var för styrelsen och de nya stipendiaterna 2014 i Signe Thorfinns Stiftelse. Jag fick pengar i höstas och nu ville de ha "lite valuta" för sina pengar. Skönt att ha den anspänningen överstökad.

Två bilder till, den första på min gode vän Mustafa i Juba som jag bodde hos i en vecka.

Läs tröjan! Hope for a New Nation! Trots oroligheterna finns det hopp, det måste bara va så...

Den sista bilden är från Afar-området i Etiopien. Unga flickor i en skolklass. Här finns det hopp!

Nu kan jag relaxa igen, inga deadlines, skönt!

Tar bussen upp till RIFO 2014 på lördag, det skall bli kul.

Vi kanske ses?!

Daniel