Vackra kungsfiskare

Salamno!

Några bilder från Lake Awassa, Etiopien.

Kungsfiskaren heter gråfiskare men svartvit passar väl bättre? Ser ni den lilla, lilla fisken den har i näbben. Hur kan de ens se dem i vattnet och sedan fånga dem, imponerande!

Den här vackra fågeln heter gråhuvad kungsfiskare. Den såg jag en bra bit från vattnet, har sett dem fånga annat än fiskar, typ olika insekter.

Ha en bra kväll, själv skall jag försöka göra klar min resebok om Sydsudan.

Daniel

Lite fåglar i Awassa, Etiopien

Salamno!

Nu byter vi till något mer lättsamt efter två lite tyngre bloggar om sjukdom och elände.

Jag lämnar Addis Abeba med buss, fem timmars resa söderut i landet. Reste ensam så jag tog det lite försiktigt med fotandet på bussen.

Resan gick bra även om jag inte förstod så mycket av den etiopiska teveserien och efter några timmar var jag rätt trött på den etiopiska populärmusiken som dånade ut ur högtalarna.

Väl framme installerade jag mig i huset jag skulle bo i en vecka och tog mig sedan en promenad ner till sjön, Lake Awassa. I några reserapporter jag läst skulle det vara gott om fåglar precis där jag skulle bo något som verkligen stämde.

Nu kommer ett litet smakprov.

Brun glada, den afrikanska gulnäbbade rasen.

En riktigt stor näshornsfågel, vanlig i Awassa.

Lite sandtvagning.

Ooh så skönt! Fick du den loppan med, nice!

I mitt tycke Afrikas fulaste fågel, Maraboustorken!

En närbild...bläh

Måste nog ta och avsluta med en betydligt vackrare fågel så ni inte mår illa.

En vacker glansstare.

Nu är det slut för idag, kommer att bli mycket fågelbilder framöver. Nu hoppas jag på en lugn natt(är på jobbet), om det är lugnt mår ju Jönköpingsborna bra och jag behöver inte köra dem till sjukan, en vinn vinn situation:)

Daniel

Addis Ababa Fistula Hospital

Salamno!

Fattar ni något av rubriken??

Om ni orkar läsa denna blogg så kommer ni att veta liite mer om Fistula.

Att det handlar om sjukvård förstår ni. Mycket kortfattat, handlar det om de förlossningsskador som kvinnor kan få när de skall föda fram ett barn. I Etiopien föder de flesta utan att en utbildad barnmorska finns med vilket ökar riskerna för förlossningsskador. Kvinnorna är ofta unga, inte färdigväxta i bäcken/höfter, har de också varit undernärda pga fattigdom kan kroppen inte vara klar/orka en förlossning.

En förlossning som går fel kan pågå i flera dagar och till slut föder kvinnan fram ett dödfött barn, samtidigt har trycket från barnets huvud gjort att det blivit ett hål(en fistula) i urinblåsan eller tarmen och kvinnan blir därefter inkontinent. Denna inkontinens leder ofta till att kvinnan kan bli övergiven av sin man, sin familj. Kan inte försörja sig eller sina barn. De blir utstötta, de kan inte hålla tätt, de luktar illa. De kan inte föda fler barn etc. Ett oerhört stort trauma.

Gatubild från Addis, tror det är från stadsdelen Merkato.

1959 kom makarna Hamlin till Etiopien från Australien, de var bägge gynekologer och skulle jobba på ett sjukhus i Addis i 3 år. Här mötte de dessa kvinnor och blev drabbade av deras öde och beslöt sig för att göra något åt saken.

Sedan 40 år finns det nu ett sjukhus i Addis tack vare dem och jag skulle nu få göra ett studiebesök där. Det ingick i mina planer sedan jag fått stipendiepengar från Signe Thorfinns stiftelse hemma i Jönköping. 

Tog en av de talrika blåvita taxibilarna dit, bad chaufförer åka och ta en fika och återkomma efter ett par timmar.

Förlossningsskador kan ske i Sverige men de är inte vanliga, bara i Etiopien drabbas 9000 kvinnor per år. Av dessa opereras bara 3000 per år och de flesta just på Fistula sjukhuset i Addis eller i någon av deras numera fem filialer ute i landet.

Vården är gratis för kvinnorna, t.o.m resorna till och från hemmet får de hjälp med. Ofta en resa som kan ta kvinnorna flera dagar. Operationen som görs är oftast lyckad nästan 75% blir helt torra igen medan andra kan ha en viss inkontinens kvar. Flera kan föda barn igen.  De allra flesta återvänder hem till sina familjer igen. För de som inte blir bra har Hamlins Institut byggt upp en lantgård där kvinnorna kan lära sig sköta små affärer och skaffa sig en försörjning.

Det är ytterst sällan kvinnorna kommer med ambulans utan ofta är det lokala transportmedel.

De avvisar aldrig en kvinna som kommer till sjukhuset. 

Visionen för Hamlin Fistula Ethiopia är att förbättra mödrahälsovården i landet och att de till slut få slut på fistula patienter. Som ett led i det arbetet har de startat en barnmorske utbildning för att få ut mer utbildade barnmorskor i landet. Catherine Hamlin snart 92 år jobbar fortfarande kvar i Etiopien, hon kommer inte få se det uppfyllt men hon tror att nästa generation skall få se det.

I väldigt fint skick.

Ingången till sjukhusområdet. Man får inte fota inne på området.

Jag fick ett par intressanta timmar där inne, fick träffa flera kvinnor, se hur allt funkar...gick inte oberörd därifrån.

De har en mycket fin hemsida som har mer information om du skulle vara intresserad, nyhetsbrev, berättelser från kvinnor, bilder mm ta gärna en titt på den:  www.hamlin.org.au

Det finns en bok om Catherine Hamlin: The hospital by the river, går att köpa via hemsidan...går också att donera pengar om man så vill.

Efter det här besöket var mina dagar i Addis över för den här gången, efter detta tog jag bussen till Awassa där jag var i en vecka, men mer om det senare.

Daniel

En överlevare!

Hej!

Tänk vilket fantastiskt jobb jag har ibland!

För er som inte känner mig så jobbar jag som ambulanssjukskötare. Hur kan det vara fantastiskt? Ja, inte är det alltid så men för några timmar sedan hade jag ett underbart möte med en person.

Tänk att ha den förmånen, få dela några minuter med en medmänniska. I detta fallet en som är över 90 år pigg och alert(har ständigt två faktaböcker igång, lyssnar/ser på dokumentärer och debatter på radio och teve) men som nu ramlat och slagit sig lite grann.

Under resan till sjukhuset har vi ett samtal, där "hen" berättar om sitt liv,  jag får kämpa för att inte storgråta. När jag skrev rubriken syftade jag på de som överlevt Förintelsen i Auschwitz och andra läger.

"Hen" är en av dem, från Polen. När ryssarna närmade sig Auschwitz gick ordern ut att döda så många som möjligt av judarna och "hen" insåg att slutet var nära då det kom en order från Tyskland att de behövde ett antal arbetare till en vapenfabrik. "Hen" och en massa andra fick klä av sig och blev inspekterade av SS och de som var i bäst kondition fick rena kläder och reste till Tyskland.

I Tyskland fick de jobba tillsammans med tyskar på fabriken. "Hen" fick jobba tillsammans med en "god tysk", det fanns sådana sa "hen". När kriget tog slut blev "hen" räddad av de "vita bussarna" från Sverige. Min farfar var en av de som körde och jobbade med judarna efter 2:a världskriget...

I veckan som gått har det varit mycket på teve och radio om Auschwitz och Förintelsen, "hen" sa att det varit mycket svårt att sova då en massa minnen kommit upp till ytan. Jag berättade att jag var i Auschwitz 1990, "hen" hade varit där igen 1947 tillsammans med sin livskamrat som ville försöka förstå något av det som hade hänt.

När jag lämnade "hen" på röntgen fick jag frågan om jag hade familj, ja fru och två barn. "Ta hand om dem, glöm inte att säga förlåt till varandra. Då kommer det att gå bra". 

Tack kära patient för vad jag fick av dig idag! 

Daniel

Missionaries of Charity in Addis Abeba

Salamno!

Home for Sick and Dying Destitutes

A place with lot of misery but with much more love...

Jag tog en taxi till adressen, blev avsläppt utanför en oansenlig port. Knackade på porten och blev insläppt, jodå jag har blivit lovad ett besök hos er.

Hur sammanfattar man några timmars besök på ett ställe som detta...

Första gången jag hörde om detta stället var 2009 när jag gick en högskolekurs hemma i Jönköping. Hälsoinsatser i låginkomstländer hette kursen som är en förberedande kurs om man vill jobba med dessa frågor med te.x Läkare utan gränser eller andra biståndsorgan, kyrkor etc.

Det är ett Moder Teresa Hospice, ett av många i världen. Hospice här menas inte bara en slutstation utan det finns hopp om fortsatt liv.

Det kommer inte att bli några fler bilder då man inte får fota innanför porten. Jag fick följa med en ung psykologi studerande man(tyvärr glömt hans namn) som var volontär.

Det här hospicet grundades för 40 år sedan och har blivit riktigt stort med plats för upp till 1000 "inneboende". Sommartid är det fler för då är det riktigt kallt här i Addis.  Allt från små spädbarn som lämnas vid porten av desperata anhöriga till gamlingar som ligger inför döden.

Män och kvinnor får inte ligga på samma avdelningar men umgås på de gemensamma utrymmen som finns. Medicin, rehab, cancer avdelning finns. Patienter/inneboende med HIV, TBC, Malaria och thyfoid har egna avdelningar. Här jobbar sex sjuksköterskor och några "medical officers". Ibland lånar de in någon läkare men förlitar sig oftast på frivilliga. 

Det fanns många barn med mentala handikapp av olika slag. Dessa barn var svårast att möta, hemma hade många av dem gått i vanlig skola, haft helt andra förutsättningar till ett bra och rikt liv. Tyvärr finns inte kunskapen och resurserna till att ta hand om dem på ett sätt som ledningen/hospicet egentligen vill och vet om. Däremot fick barnen otroligt mycket kärlek, närhet av alla som jobbade där och det betyder en hel del det med...

Från den vanliga barnavdelningen hände det då och då att barn blev adopterade. Etiopien är ett stort adoptionsland.

Fantastiskt att se att ett ställe som detta funka, att de trots allt får en hyfsad ekonomi, de lever på gåvor och hjälp från privatpersoner och organisationer. Som besökare fick jag också möjlighet att bidra med en peng. Det är inte enkelt att med några ord beskriva stället, kan verkligen rekommendera ett besök om ni någon gång kommer till Addis Abeba. Information går att hitta på nätet.

Att jobba som volontär funkar inte nu för mig men du kanske har möjlighet...

På en tavla av Moder Teresa inne på hospicet stod det:

"Do small things with great love"

Det funkar alltid och behövs i vår värld just nu!

Daniel