On the road: Narus to Nanyangachor in black and white photos

Hej!

Jag har snöat in på svartvit ett tag, är amatör på detta men använder SilverEfex och gör så gott jag kan. Tycker det blir rätt häftigt ibland.  Det blir i stort sett samma bilder som i förra bloggen men ändå inte. Vad föredrar ni om ni jämför mina bilder. Tar gärna emot tips om det skulle vara så att ni vill skriva om det.

To my non swedish friends, almost the same photos as in my latest blogg, now as black and white photos.

The best road in South Sudan?

Where is the puncture?

Turn right for Nanyangachor and Lotimor.

In to the river...but there is no water.

Many young men has a weapon, often an AK-47.

What are you doing?

Afraid for my camera.

A small village, some children running towards us.

Hurry up Daniel!! We have to continue...

Wait a moment! I just got stuck in a bush...

Hoppas ni ursäktar min dåliga engelska, då jag vet att några vänner från Sydsudan läser detta kan det vara kul med lite text som de kan förstå.

Under vår resa i Sydsudan stötte vi på svältande familjer och barn. Se gamla bloggar, kommer att skriva mer om det framöver också. Vår kyrka har därför startat en insamling för att köpa mat och utsäde till de behövande i området kring Lotimor. Det bor ca 70.000 människor i området.

Vill du, kan du stödja den insamlingen genom att sätta in valfri summa på Pg 290776-4 eller swisha till 123 667 21 74, skriv svält så att pengarna hamnar rätt. Radiohjälpen och många andra organisationer har också insamlingar för att hjälpa behövande. Pengarna vår kyrka samlar in kommer att gå till området där Nyangatom bor.

Alakara!  (Tack på Nyangatom)

Daniel

On the move-From Narus to Nanyangachor, South Sudan

Hej!

Att ta sig från en plats till en annan...

Vårt mål var att hinna till Nanyangachor innan det blev mörkt. Dels är det mer säkert att färdas medan det är ljust men vi ville också hinna träffa lite folk, ordna något slags boende innan mörkret.

Detta betyder att vi susar förbi, byar, människor, fåglar och annat som jag egentligen gärna velat fotografera, nu är det bara att "gilla läget". Tack o lov för kisspauser:)

Här kommer nu en del bilder (i färg) från färden. Blir en svartvit variant senare.

Some photos from the trip from Narus to Nanyangachor, a long day in our cars.

Detta är nog den bästa vägen jag någonsin åkt på i Sydsudan, vi kunde hålla en ganska hög fart för det mesta(60-80km/h), bara att njuta så länge det varar.

Trots detta blev det en och annan punktering.

Moro och Linus löser problemet och vi är snart på väg igen.

Här bor folkgruppen Toposa. Byarna/boningarna är omgärdade av taggiga buskar för att förhindra att vilda djur tar sig in.

Torkans offer. Mycket boskap dör pga värmen och bristen på bete. Just i det här området hade kommit lite regn vilket träd och buskar snabbt reagerat på. Härligt ljusgrönt överallt, men torr och stenhård mark ännu.

Plötsligt är vi vid korsningen, en enkel skylt visar vägen. Sväng höger om du skall till Nanyangachor. Vi har nu avverkat en rätt lång färd genom ett rätt låglänt landskap. Under regnperioden går det knappt att ta sig fram, träsken och floderna är då översvämmade. Hela områden är då isolerade i flera månader och kan nås via luften. Nu förändras landskapet och vi ser allt mer kullar och berg.

Slutmålet Lotimor i sikte.

Vägen blir allt sämre, här korsas en torr flodbädd.

Vi har kommit upp på en liten platå´och tar en kort paus.

En ung man, vaktar sin boskap med en AK-47. Ingen går obeväpnad, de yngsta har käppar och kanske en pilbåge men det fanns oftast alltid någon med automatvapen.

Underbara vyer vilket jag tyvärr inte med mina bilder lyckas förmedla. Är ingen bra landskapsfotograf.

Nu skall ner igen...

Kort paus igen, kvällen börjar närma sig. Var vi än stannade kom det fram nyfikna som ville se vem i hela världen är det som åker här i ödemarken.

Lite skeptisk över vad jag gör. En del sprang undan då jag plockade fram kameran, rädda att jag skall skjuta dem.

Hmm bäst hålla sig på lite avstånd.

Ung Toposakvinna på vandring.

Rädd för mig och kameran, försökte visa genom att ta kort på någon av oss att det inte var något farligt men det syns att han fortfarande var rädd. Jag skulle kanske inte tagit fotot??

Lite lera och Linus och Bengt njuter. 

Nu drar vi, det är inte långt kvar...

Vänta lite...jag sitter fast i busken.

Sista bilden, vi är strax framme i Nanyangachor.

Nu gäller det att hitta någonstans att sova, vi skall tälta.

Hälsningar,

Daniel

Sydsudan...inbördeskrig, svält, dåliga vägar, sjukdom, glädje, skratt, möten

Hej!

Precis hemkommen efter några veckor i Sydsudan. 

Hur sammanfattar man något så intensivt som jag fått vara med om? Ja en blogg kommer inte att räcka till det.

Haft lite svårt att börja ta mig an bilderna men då min primära uppgift var sjukvård fick några bilder från vår mottagning vid kliniken i Lotimor bli en början. Lotimor ligger i sydöstra hörnet av Sydsudan, precis intill den etiopiska gränsen. Nyangatomfolket bor här, de finns också på den etiopiska sidan.

This are the first photos from my stay in South Sudan. These photos are from Lotimor, close to the Ethiopian border in the southeast corner of South Sudan.

Väljer att visa bilderna i svartvitt.

Marie och tolken Patric. Marie och jag prioriterade och behandlade patienter i "väntrummet"

Joakim och Josef fick ta det enda tillgängliga rummet.

Josef, var sjukvårdaren som vi jobbade med. Han hade ingen sjukvårdsutbildning så Jocke fick dela med sig av sina kunskaper när patienterna undersöktes.

Första patienten. Vi koncentrerade oss på barn och kvinnorna.

De flesta barnen vägdes.

Vårt första undernärda barn. Något vi skulle få se fler av. 

MUAC-armbandet visar att barnet är undernärt, ligger på rött.

Barnet får en slags gröt med mycket näring i, varvat med lite bröstmjölk. Familjen får sedan med sig mat för några veckor.

Skedmatningen gick inte så bra.

Det här funkade bättre.

Lite mer bröstmjölk som avslutning.

Alla var inte så dåliga som det här barnet så här två bilder på en glad kille på mottagningen.

Smutsig men glad.

Detta var den första i en rad kommande bloggar från mina veckor i Sydsudan. 

Befolkningen i Sydsudan och länderna kring Afrikas horn behöver all hjälp de kan få för att inte svälta ihjäl, du kan hjälpa till. Skicka pengar till de organisationer du har förtroende för.

Om du vill kan du använda Pingstkyrkan i Jönköpings pg eller swishnr. Pg 290776-4 eller swisha 1236672174 skriv "svält" så går pengarna till Sydsudan och Etiopien. Är medlem och aktiv i kyrkan.

Ha de gott!

Daniel

Semera Etiopien kvällsskola

Salamno!

Vi är som ni vet i Etiopien, nära Djibuti bland folkgruppen Afarer.

Flaggan i den sena eftermiddagen. I mina senaste inlägg har jag skrivit om ett undervisningsprojekt som min kyrka stöttar, de har varit på dagtid för barn. Dagens inlägg handlar om vuxna som kommer på en kvällsskola. På dagarna är de ute med sina djur eller sköter sina odlingar, andra jobb och kan inte gå i skola. 

Vid brunnen. Härligt att se borrade brunnar, här får alla tillgång till rent vatten och kan därmed slippa mycket elände med sjukdomar.

Majoriteten av afarerna är analfabeter så behovet är stort. Bara genom att lära dem läsa, skriva och räkna lite grann förbättrar de sin situation i livet. Då många är muslimer måste skolan tajmas in mellan arbetet och bönetiderna på kvällen.

Det blev inga bilder på de vuxna i skolan, inte lika uppskattat av dem så därför avstod jag det. Barn fanns det gott om på gården utanför, lite nyfikna på oss vitingar.

Glad liten tös.

Ett härligt glatt gäng killar. 

Lite snack  grannar emellan? 

Nyfikna?

Vi fick besök av några beväpnade ungdomar. De var trevliga och inte alls hotfulla men liite känner man ändå att man måste vara på sin vakt.

Nu blir det inge mer skola på ett tag:) hoppas ni tyckt det varit intressant. 

Ha de!

Daniel

Vi vill slakta en get och fira ert besök!

Salamno!

En typisk hydda. Lätt att sätta upp och ta ner tar inte mycket plats när man är på vandring efter bra betesmarker.

En by till att besöka. Vi är ute i bushen i norra Etiopien, inte långt från Djibuti. Vi har besök två skolor och har en skola kvar. Den ligger mitt i en liten by.

Skolhuset med plats för två klasser. Blir en liten blandning idag på färg och svartvita bilder. Inte långt från denna skola stor en nästan färdig statlig skola.

Liite bättre byggnad.

Någon slags genomgång av alfabetet. En elev står framme vid tavlan stavar och och klassen svarar.

En del unga elever, har med stor sannolikhet inte varit i Thailand.

Jag vill också gå i skolan!

Den här kvinnan hade varit med oss några timmar, här bjuder hon på ett gott nybakat bröd med någon slags gegga i(gott var det i alla fall).

Bagaren och bageriet.

Vi blev hembjudna till kvinnan med brödet. Hon hade innan talat för hela byns räkning som ville slakta och tillaga en get då vi gästade just deras by. Den proceduren hade tagit resten av dagen så vi kom överens om en kaffeceremoni i hennes hydda i stället.

Det visade sig att denna kvinna var drivande i en kvinnogrupp i byn. Kvinnorna hade verkligen jobbat hårt med flera olika saker, bl.a. skolan. Nu hade deras arbete gett resultat på flera områden. Deras självförtroende och självkänsla hade ökat, männen lyssnade på dem, ffa på kvinnan i blått som var en ledare.

Mor och dotter ser sig själva på bild.

Några av männen ville också vara med på bild.

Innan vi åkte pratade vi lite om vardagslivet och om de problem man hade här ute i bushen. Ett stort problem var alla diarrésjukdomar som härjade bland barnen, de hade också ofta mask i magen(då menar jag inte små binnikemaskar som finns hos oss). Vatten fanns i alla kanaler men det var inte rent.

Här fick jag möjlighet att inför by äldste och kvinnor hålla en kort undervisning om hur man enkelt och billigt renar sitt vatten. Detta genom att använda PET-flaskor!

Genom att fylla dessa flaskor med vatten från sjöar, floder sedan lägga dem på en solig plats som te.x  taket under ett dygn. Under dygnet skall man sedan bara skaka om dem rejält i någon minut några gånger. Dagen därpå är vattnet drickbart!

Alla skadliga mikroorganismer är borta, detta tack vare solen UV-strålar. Kvar i botten kan ju givetvis finnas lite skräp, sand men det behöver man inte dricka. Genom att ha t.ex ett tiotal flaskor kan man använda fem ena dagen medan de andra fem ligger på taket och renas för att användas dagen efter. Det finns vetenskapliga studier på detta så det funkar. Har bekanta som testat det när de åkte igenom Afrika med Jeep, de köpte inte en vattenflaska på hela resan utan hade hela tiden flaskor på taket.

En av mina föreläsare på en kurs, testade detta i Sverige. Han tog en flaska med vatten sprutade in lite E-Coli bakterier i flaskan och la den på taket på Ryhovs sjukhus, visserligen i två dygn men efter två dygn drack han av vattnet till sina läkarkollegers frågande blickar. Han blev inte sjuk, de fanns inga bakterier kvar.

Nu kan barnen i området slippa många onödiga sjukdomar tack vare PET-flaskor och lite sol. Jag har fått hjälp att skicka dit bilder och textinformation på deras språk så att informationen finns kvar. 

Den här dagen var en av de bästa på hela min Afrika vistelse.

Ha de gott!

Daniel