Fredrikstad t.o.r för att lämna ett papper

Hej!

Igår var jag "tvungen" att ta en dagstur till Fredrikstad, Norge. Jag jobbar som en del av er vet inom sjukvården, sjuksköterska på ambulansen i Jönköping. Vi som familj skall förhoppningsvis åka till Tanzania i vinter och det är som bekant inte helt gratis.

I Norge kan man inom vården tjäna ganska bra på kort tid, högre lön, mindre skatt mm. Så tanken är att genom att åka några dit några gånger i år tjäna ihop till en del av resekostnaden.

Varför då till Fredrikstad över dagen?

För att få jobba i Norge krävs bl.a. norsk sjuksköterske legitimation, det gick att fixa via mail och postverket men för att få ett sk skattekort/d-nummer var man tvungen att personligen åka till ett skattekontor, det närmaste för mig låg i Fredrikstad. Innan jag har fått d-nummret ville inget sjukhus boka mig för att jobba, trots jag enligt norska skattestaten fick göra det.

Som tur är fick jag skjuts av några vänner till Fredrikstad(de var på väg till Oslo för jobb). Vi hittade till slut kontoret, väl där tog det fem minuter för receptionisten att stämpla mitt papper, kolla mitt pass. "Japp, de er ferdigt vi skicker hem det till dei, näste tack!"

Jaha, då var det bara att vänta på tåget som skulle ta mig hem till Jönköping, via Göteborg. Då sjukhuset ligger intill järnvägsstationen tog jag mig en liten titt på en eventuell framtida arbetsplats.

Det blir till att lära sig lite norsk!

Ambulansinfarten till akuten i Fredrikstad. Jag får inte köra ambulans i Norge så jag har tänkt mig att jobba på olika akutmottagningar.

Mina norska kolleger har röda kläder, vi i Sverige kör i grönt. Lägg märke till att numret till SOS är 113 inte 112!

Ingången till akuten.

Förbjudet att stanna!

Bäst att vara på plats, snart är det min tur att åka.

Ett glatt avsked!

Min lilla tripp tog 12 timmar, allt för att jag personligen var tvungen att lämna ett papper och visa mitt pass. Försökte skicka passkopia bevittnat av polisen med min ansökan men det kom tillbaka. Har vi lika krångliga regler för folk som vill jobba i Sverige eller är det bara Norge som är lite byråkratiskt? För mig var det ett sk "I-lands problem", jag har ju ett jobb redan.

Nu en sista bild, vad är det för något?

Nu blir det en promenad på Dumme Mosse!

Daniel

Streetfoto, mitt första försök!

Hej!

God fortsättning på julhelgen/julledigheten!

Min ledighet tog slut i morse vid 07.00, då började jag ett dygnspass på ambulansen i Jönköping. Dagens inlägg skall inte handla om jobb utan om att fota människor eller som en del kallar det "Streetfoto".

För någon vecka sedan hade Mats Alfedsson ett föredrag/bildvisning på Bankeryds fotoklubb om streetfotografering. Han visade många bra bilder samt hade mycket vettigt att säga därtill.

Inspirerad av detta föredrag tog jag med mig min kamera på min lilla tripp, Jönköping-Härnösand t.o.r på ett dygn. Visste att jag skulle få ett par timmar på Stockholms central och hoppades på lite fotomöjligheter ffa där. Kameran en 7D samt 50mm/1,8 var utrustningen.

Nu blir det inte alltid som man planerar men mer om det senare.

Min första bild!

Vet att de flesta kör svartvit men då jag inte är någon hejare på bildbehandling är de flesta bilderna idag i färg.

Var e glöggen??

Märkte direkt att jag var inte så kaxig på att ta närbilder eller ta  bilder på människor som har en chans att se mig.

På väg till underjorden?

Dags att stiga på tåget.

Konduktören gör sitt jobb. Enda fotot taget på tåget.

I Sundsvall hade det börjat snöa, SMHI varnade för snökaos på eftermiddagen.

Lite mer frimodig, nära och frammifrån. Tyckte att kombinationen 7D och 50mm/1,8 tvingade mig att backa flera gånger. Här fick jag inte med att killen faktiskt bara har shorts på sig, när jag gick bakåt hade han redan sett mig och att jag fotade. Pratade med han sedan, han hade varit på andra varmare breddgrader, såg att han kom på vid Arlanda.

Ser ni någon buss?

Min syster.

Mitt i maten. Omedveten om något annat.

Porträttbild.

Ni var det dags att ta sig söderut igen. Jag hoppades att det inte skulle bli några förseningar då jag hade en buss att passa i Stockholm....och så ville jag fota lite på Centralen med.

Inget vidare resväder, mycket snö, vind med drivbildning.

Frågade faktiskt mannen varför hade hade en snöskyffel med sig på tåget. Han skojade lite och sa att han inte litade på SJ, han kanske skulle behöva skotta sig fram.

Här kommer vårt tåg in, endast 10 minuter sent.

Tågresan ner gick bra ända till Furuviksparken utanför Gävle, där fick vi ett entimmars stopp, pga att någon var "på spåret". När vi väl var igång igen visste jag att jag kommer att missa min buss hem.

Tack vare en mycket trevlig konduktör så löste det sig, han ordnade så att jag hann med bussen, fick springa allt vad jag kunde på Centralen så några bilder blev det inte denna gången....men jag var i alla fall på väg hem!

Talesättet lyder "skjut inte pianisten", jag vill tillägga "skjut/skäll inte på konduktören"!!

Sista bilden får väl vara som lite reklam för SJ.

Det var allt för denna gången, kom gärna med kritik/tips på mina sk streetbilder. Vet att allt inte kan kallas för det. Streetfotografi är nog inte det jag mest kommer att syssla med men visst är det kul och lärorikt. Hoppas det skall utveckla mig som fotograf(med lite hjälp från er?).

Daniel

Why Powerty? Välkommen till världen!

Hej!

Är ledig idag och har efter lite hushållsnära tjänster precis sett ett avsnitt i serien: Why Powerty? på SVT-play. Det är inga nyheter för mig, jag är intreserad av frågor kring fattigdom, rättvisa och hälsa men jag blir ändå väldigt berörd när jag ser filmen. Se filmerna, gärna med din familj(kanske inte för små barn).

Under en resa i Tanzania fick vi tillfälle att besöka ett sjukhus i staden Handeni. Bilderna är från det besöket.

Läkaren som visade oss runt, här på väg in till förlossningsavdelningen.

Barnmorskan berättar om hur de jobbar. Enda britsen(kan inte kalla det förlossningssäng) på avdelningen. Majoriteten av kvinnorna föder hemma.

Behandlingsschemat upptejpat på väggen!

Orsakerna till mödradödlighet! Blödningar, sepsis(blodförgiftningar), eklampsi(kramper), förlossningshinder och osäkra aborter.

Syrgasutrustning och sug. Lägg märke till trampan på sugutrustningen, man hade inte alltid ström så då fick man använda benen för att få sugkraft.

Vi byter avdelning och kommer fram till ett svårt sjukt barn, troligen malaria. Barnet var i kramptillstånd och fick snabbt behandling.

Internmedicinsk avdelning, mycket malaria, TBC och HIV patienter.

Ortopedavdelningen. Bröt du benet blev det inte gipsbehandling här utan sträckbehandling upp till 6 veckor!

Väntan på provtagning, läkare eller....

...röntgen.

Efter läkarbesöket var det dags för apoteket, hade du tur fanns det någon medicin till dig. Sjukvården skall vara gratis men anhöriga får se till patienterna med mat och betala för medicinen.

Hur tar man sig till sjukhuset då? Oftast så går man, cyklar men har man tur kan man få en ambulans.

En riktigt fin ambulans, fyrhjulsdriven Toyota. Hade gärna testat själv att köra den då jag är ambulansare själv.

Hmm....saknar lite utrustning ser jag.

Den här bilden är inte från Handeni utan från Stonetown på Zanzibar. Vill med den avsluta mitt lilla bildspel och upprop.

Vänd inte den som behöver hjälp ryggen!!

Vi kan alla göra något för åtminståne en person! Gud hjälpe mig att göra det rätta!

Daniel

Vätterrundan 2012, ett tufft arbetspass!!

Hej!

För en månads sedan gick Vätterrundan av stapeln. Ja, jag ligger lite efter med bildhanteringen och bloggandet. Det händer så mycket under maj, juni och juli så jag hinner inte med att kolla på alla bilderna än mindre att skriva.

Jag fotar mycket, väldigt mycket enl frun!

Någon vecka innan årets Vätterrunda blev jag uppringd av en journalist på tidningen JönköpingNu. Han skulle skriva något om Vätterrundan och Googlade lite och fann en blogg jag skrev om förra årets runda(Det blir alltid mycket att göra under Vätterrundan).

Han fick ideén att skriva om rundan från det perspektiv jag oftast möter cyklisterna.

Jag jobbar på ambulansen i Jönköping och jobbar nästan alltid under rundan, därav min blogg från 2011. Det blev ett hyfsat reportage men som vanligt med lite faktafel och felciteringar.

I år jobbade jag också under rundan men började först på lördag morgonen. Cyklisterna passerar vårt upptagningsområde från ca 23.00 till 13.00.

Trots eller tack vare skitvädret gick jag upp några timmar innan jobbet och tog mig till Vätterstranden där cyklisterna passerar. Med bra regnkläder och ett rätt nyinköpt skydd för kameran var jag redo att fota. Bilderna blev lite sådär men förmedlar lite av känslan i alla fall.

Det första jag möter är två cyklar som ligger på gräset, jo enligt en funktionär var ambulansen här och hämtade två skadade alldeles nyss. Förstod att jag skulle nog få jobba när jag väl började jobba.

Blöta och kalla men fokuserade och målmedvetna, vi skall i mål!!

Bistert!

Det är inte samma service för dessa cyklisterna som på Touren som nu pågår i Frankrike, här en med reservhjul i näven!!

Vad är du för idiot som fotar i det här vädret?!

Tummen upp!

Plågad gubbe!

Redan skadad men "jag skall i mål". I bloggen från förra året skrev jag lite om hur de gärna vill fortsätta trots skador av olika slag, den här killen verkade ändå rätt ok.

Blicken är framåt!

Oskarp.

Få var utan glasögon av något slag.

Tungan ser bra ut, inga infektionstecken! Du kan fortsätta cykla!

Färggrann gubbe!

En muntergök!

En glad tjej, det var inte så många tjejer som passerade.

Tre generationer! Det var mycket få ute och hejade vid sextiden och i ösregn men de här var tappra.

Jag var tvungen att gå fram och prata med dem, samt fråga om det var ok att ta några kort på dem. Att heja på cyklisterna gjorde de varje år i några timmar. Mormor, dotter och barnbarnet. Tjejen pep iväg strax efter att hennes far passerat dem(tog väl ca 5 sekunder för pappan att passera), förstår att en varm säng lockade. Den gamla damen var riktigt go!

Vissa åkte ihop, lagvis kanske från samma arbetsplats eller samma cykelklubb.

Heja, heja, kämpa på! Man såg på cyklisterna som passerade dessa tre tappra att det var uppskattat att de satt där i regnet och hejade. De fick många vinkningar och glada tillrop tillbaka av cyklisterna.

Det är dags att vinka/ta farväl till rundan för denna gången, jobbet kallar och jag behöver en varm dusch innan det är dags att ta hand om den första cyklisten.

Följebilen har precis hämtat de två cyklarna vi såg i början av bloggen, Vätterrundan tog slut i Jönköping för de två cyklisterna.

Årets runda var en av de tuffare, för cyklisterna och för oss på ambulansen. Nattpersonalen hade varit igång hela natten och vi som började på morgonen körde för fullt tills alla hade passerat vårt område, efter det lugnade det sig lite grann. Tyvärr dog en man, flera fick ganska svåra skador med hjärnskakningar, brutna armar, nyckelben, hjärtinfarker och en massa skrubbsår.

Majoriteten kommer nog igen trots det nästa år, dessa dårar :) och jag jobbar väl som vanligt nästa år!

Hoppas vi ses på bloggen innan dess!

Daniel