Ögonblick
Tidigt i morse
Hej!
Nu när våren äntligen börjat etablera sig tog jag mig i kragen och åkte ut till Landsjön. Idag var huvudsyftet att fotografera fåglar. Liggunderlag, kamouflage nät och lite tålamod det är allt som behövs.
Ja en kamera också. Skulle testa att använda en konverter på mitt Canon 100-400 objektiv.
En kall morgon, någon minusgrad, nästan vindstilla, solen är inte uppe än. Lägger mig i en vik, har en del höga grästuvor vid sidan om mig som minskar risken att de ser mig. En lugn morgon fågelmässigt så tålamodet kom väl till pass idag.
Tack o lov för några grönbenor!
Nu kommer jag och tar dig...
I det tidiga morgonljuset är det dags för morgontvätten.
Försökte testa lite längre tider. Här en hyfsat lyckad bild i alla fall, huvudet stilla men resten rör sig lite.
Nae nu drar jag...
Kli kli
Rätt gott ljus så här på morgonen.
En mindre strandpipare, den var dock inte samarbetsvillig utan drog iväg snabbt.
Kricka, en hane.
När de kommer för nära hör de kameran och brukar flyga iväg.
Skrattmåsen dyker inte från hög höjd när den skall leta mat under ytan som tärnorna utan den här hoppar upp och sedan ner med huvudet.
Ett försök till...
Under ytan
Efter tre timmar hade jag ont i hela kroppen, var rätt kall och nödig så jag gav upp. Rätt nöjd ändå, efter en go fika och en promenad hittade jag ett soligt ställe i lä, sov gott i värmen. Livskvalité javisst!
Hoppas ni funnit lite nöje i mina bilder från Sverige denna gången, snart tillbaka med bilder från Sydsudan.
Ha nu en go vecka och glöm inte bort att HV71 är bäst:)
Daniel
Lotimor, en vacker plats i Sydsudan
Hej!
Lotimor är den vackraste platsen jag sett i Sydsudan, tack vare regnet som föll veckan innan vi kom var det härligt grönt i alla buskar och träd. Hoppas att jag med några bilder skall kunna visa er hur fint det var.
Är ingen landskapsfotograf men jag har gjort ett försök i alla fall.
Här är vi på promenad, vi ville se lite hur människorna bodde, vad de odlade, åt. Prata med dem om hur de påverkades av torkan etc. I de senaste bloggarna har jag visat bilder från dessa vandringar.
Boplatserna är inhägnade av taggiga buskar för att hålla eventuella rovdjur ute.
Precis bakom skolan där vi sov fanns det en kulle, den ville vi absolut bestiga.
En liten boplats, liknande boplatser fanns utspridda kring Lotimor. Varje man kunde ha upp till 10-talet fruar så ofta var en boplats för en familj, en "storfamilj".
Soluppgång. Här hemma längtar vi efter solen för att den skall värma oss, i Lotimor var det redan 30 grader varmt när solen gick upp:)
Tommy och Jocke njuter. Tommy våran allt i allo, ingenjör och Joakim våran läkare.
Tommy har lånat min kikare, tror dock inte att han spanar efter fåglar som jag alltid gör.
Efter att ha spanat mot Etiopien och soluppgången vänder vi blicken mot Lotimor, solen har kommit upp lite grann.
"Centrum" av Lotimor. Längst bort en gammal "missionsstation" som katolikerna byggt. De lämnade den till myndigheterna när landet blev självständigt 2011. Kliniken i mitten och skolan(nedlagd) där vi bodde. Vi fick först rengöra golven lite från all avföring från getter, åsnor mm. Tyvärr är skolan nedlagd, just nu i alla fall. Lärarna fick inga löner utbetalda och till slut drog de. Läskunnigheten i området är under 1%!!
Skolan.
En del av byn samt kyrkan längst till höger.
Kliniken med den borrade brunnen i bakgrunden, samlingpunkten. Tack o lov för rent vatten!!
Nu vet ni lite hur det ser ut i området jag/vi varit i. Det blev många bilder idag:)
To my english friends. A lot of photos today, I wanted to show how the surroundings of Lotimor looks like. Photos from the hill behind the school and also when we went for our walks.
Vill ni hjälpa till med en insamling för att ge de boende i detta området ca 4000 personer mat och utsäde så se filmen jag länkar till här under.
212404066 en kort film på ca 4 minuter. Förstora så blir bilderna som bäst...tycker i alla fall jag:)
Daniel
Fötternas "ägare"...
Hej!
Igår ville jag inte ha några bilder på annat än fötterna men idag skall ni få möta den gamla damen.
Grå och rynkig.
En svartvit variant
Har tyvärr ingen bild på frukterna de samlat men de är lite större än dessa bönliknande bär.
Inga ynglingar precis. De yngre männen har lämnat området med sin yngre fruar och boskapen, kvar är de gamla.
Här dricker de vattnet frukterna är kokade i. Vet inte varför men det kanske fått lite smak av frukterna eller att det finns lite näring kvar i vattnet.
En liten huvudprydnad, någon som har en gissning på från vilket djur taggarna kommer?
Närbild på ett halsband som ffa kvinnorna har. Männen kunde ha ett band av pärlor medan kvinnorna hade desto fler.
På ett annat ställe under samma promenad satt en mamma med några barn. Hon hade letat fram en stor hög med bär som skulle kokas.
Ett av hennes barn i svartvit tappning. Hon tittar förundrat på oss, vita bleka främlingar.
I den svartvita varianten ser väl allt helt okej ut, låt oss se en färgbild.
Håret skall vara svart eller åtminstone mörkt. Detta är tyvärr ett tecken på att något inte står rätt till med tjejen. Undernärd, mineral/vitaminbrist??
Stöd gärna någon insamling för att hjälpa de som drabbats av torka och svält på Afrikas Horn! Om du vill kan stödja denna som vi berättar om den korta filmen som jag länkat här nedan.
Daniel
Första mötet med svälten...
Hej!
...passerade utan att jag la märke till den.
Vi körde rätt snabbt i vår lilla 3-bils karavan. Byarna passerades utan att stanna. Någon enstaka kisspaus eller en punktering var enda orsaken till stopp, vi hade bråttom, vi ville inte åka i mörkret.
Vi var inte rädda att någon skulle attackera oss, råna oss utan vi ville kunna se spår av det man ibland kallar för en väg.
Den kommande "mathyddan" blev till en bra utsiktspunkt.
Då det knappast passerar en bil i månaden på detta stället var många nyfikna på vad som hände när de hörde bilarna.
Andra brydde sig inte alls de hade fullt upp med att säkra inhägnaden till sina djur.
Allt har taggar i Sydsudan, känns det som i alla fall.
Kanske dags att knyta an till rubriken:) den begynnande/pågående svälten i Sydsudan. Vi hade hört om att områden i Sydsudan hade svält men de var inte nära dit vi skulle.
Vi passerade en borrad brunn under dagens färd, givetvis en samlingsplats. Folk kommer långväga för att hämta rent, friskt vatten. Vi stannade till kort för att ta lite bilder.
Kvinnorna pumpade upp vatten, hoppade när de pumpade upp vatten till sig och bl.a åsnorna.
Sugna på lite vatten?
Jag passade också på att ta några kort på allt kring pumpen, tyckte väl att allt så "bra" ut, fint ljus etc
Det var först här om dagen när jag skulle fixa till nästa bild jag noterade hur flera barn såg ut.
Förstora bilden så ser ni med vilka jag tänker på. På avstånd ser allt lite idylliskt ut men en närmare granskning visar något annat.
Jag har skrivit om insamlingar till Sydsudan tidigare och kommer fortsätta att göra det. Kan du så stötta gärna någon insamling. Gärna den som länken här nedan visar i en kort film(4 min)
Avslutar med en sv-bild önskar er alla en skön helg...jag tillbringar min på jobbet. Dags att cykla dit nu:)
Daniel
Att sitta och titta på när andra jobbar...
Hej!
Det skojas friskt ibland om bl.a kommunalarbetare, en jobbar 2 står och tittar på och kommer med kommentarer. Vi fick vänta i flera timmar i Nanyangachor innan vi fick tillstånd av "bychefen" att åka vidare till Lotimor.
Jag fotade och gick omkring på hans compound, det verkade som han hade rätt många fruar(räknade till 11). Månggifte är tillåtet och rätt vanligt i Sydsudan. Jag träffade på män som hade 10, 12 fruar även om det är mer vanligt med 2-3 fruar.
Här verkade det som om den yngsta frun hade det tuffast. Diskade, fixade maten mm medan de andra bara satt och tittade och pratade. Jag bara gissar då jag inte kunde prata med dem men visst såg det så ut.
Efter ett tag bryr sig folk inte så mycket om att det sitter ett gäng främlingar på gården. Folk kommer och går, kollar lite på oss men går vidare.
Titta på min vackra dotter.
Dags för ett bad.
Här kommer Moro, en av våra chaufförer. Dags att åka kanske:)
Ja här kan vi inte sitta längre så efter ett antal timmars väntande fick vi åka vidare, med en guide samt en "medföljare" som skulle ha lite koll på vad vi gjorde. Tack o lov! Med lite bättre kommunikation, samt något mer papper hade allt gått lite fortare. Nu vet vi det tills nästa gång:)
Då är vi på väg...det kallas för väg i alla fall. Vi skall upp på platån ni skymtar i överkant, köra över den och ner på andra sidan. Helst vara framme innan det är mörkt men det känns tveksamt om vi hinner. Nu väntar ett riktigt prov för våra bilar, däck och chaufförer. Det ni ser nu är en bra del av vägen...
Trevlig påskafton vänner!
Daniel