The Red Terror(den röda terrorn) in Ethiopia

Salamno!

Haft svårt att komma till skott med detta inlägg. Bilderna har varit klara ett tag men inte jag med texten.

Min värd Gert hade lovat mig en dag på stan(Addis Abeba) vi skulle börja med att besöka ett museum sa han. I bilen fanns också vaktmästaren och trädgårdsskötaren, två etiopier.

Museet heter Red Terror Martyrs Memorial Museum. Här kan man lära sig det mesta om vad som hände under The Derg´s styre i Etiopien mellan 1974-91, framför allt från tiden efter 1976. Red Terror kommer sig av att Mengistu(juntaledaren) vid ett tal på ett torg kastat några flaskor med rött innehåll(färg/blod) från talarstolen, efter det började arresteringarna, dödandet på allvar.

En militärjunta tog makten 1974 när Haile Selassie störtades. Här är den första ordern.

Det går inte att riktigt beskriva vad jag kände men det tog tag i mig, än mer i mina medföljande etiopier. De hade aldrig varit där, de fick återuppleva en del de sett med egna ögon, fick information om sådant som tidigare undanhållits dem. 

Inte världens bästa bild precis.

The Derg, var en militärjunta med många officerare, snart började dock Mengistu rensa i de egna leden och han blev den med all makt. Mengistu är dömd till döden i sin frånvaro, han lever i Zimbabwe under Robert Mugabes beskydd.

Det är lite oklart hur många människor som strök med i juntans terror. På museet finns siffror på 500.000. Jag letade lite på nätet bland rapporter och hittade siffran 150.000-300.000 dödade, någon skriver att siffran är 30.000. Offren var ofta unga, utbildade och politiskt aktiva. Juntan förde också en misslyckad jordbruksreform vilket gjorde att upp till en miljon människor miste livet av hunger. Man krigade också i Ogaden och Eritrea. Det finns mycket mer att läsa om detta på nätet.

Tortyr var vanligt i fängelserna, här lite exempel på hur det kunde gå till.

Museet är väl värt ett besök, i en del av museet finns det kvarlämningar från en massgrav. Anhöriga till de döda ville inte skilja på dem utan ville att de skulle vara ett slags monument över alla hemskheter som begicks av juntan.

Jag låter bilderna tala för sig ett tag...

Grymma bilder, vilket lidande och vilken nöd de fått utstå så även deras nära och kära. I vissa fall fick anhöriga betala en avgift till militären för att få kropparna på sina barn för att kunna begrava dem.

Omtumlad kliver jag ut i solen, ut i en stad som bara växer och växer. Precis utanför byggs Afrikanska Unionens nya högkvarter. Nya makthavare i landet nu, även de omdiskuterade.

Torget där många tal hölls under juntans tid är numera bl.a. en busshållplats. Härifrån åkte jag till Awassa några dagar senare men det är en helt annan story.

Önskar er en fortsatt trevlig helg!

Daniel

Vilken underbar patient!

Hej!

Har ett dygnspass idag på ambulansen. Varit ett mycket intensivt pass så här långt. Började vid åtta, fick avsluta lunchen strax innan tre, värmt den två gånger och sedan har det bara rullat på. Lugnt just...före stormen?? Lördag kväll? Detta är inget klagobrev, jag bara konstaterar.

Alla bilder med människor i dagens inlägg är från övningar.

Just nu lever jag på min senaste patient. Tänk att få träffa/möta en människa som hon. I det här jobbet

träffar man på allt och alla typer, det mesta rinner av men vissa gör intryck!

Hon hade all anledning att vara bitter, grinig eller deprimerad men inte hon. Svårt sjuk de senaste 40 åren, varit vid dödens port ett flertal gånger(berättade om upplevelser), KOL, reumatism, bukproblem, smärtproblematik ut över det vanliga och nu dessutom inoperabla tumörer!

Trots dagens problem(som jag försökte lindra) var det hon som gav mig kraft och energi. Hon utstrålade en inre glädje, kraft, framåt anda. Hon hade mål och visioner om framtiden. Hon sa bl.a:

"Jag har bara ett liv! Jag vill göra det bästa/mesta av det livet, jag skall kämpa vidare för jag är för nyfiken på livet för att stänga mina ljusblå".

Kan bara säga, tack för "mötet" idag!

Det går inte att spola tillbaka livet! Lev nu!

Det var allt för idag.

Daniel

Juba Teaching Hospital a short visit

Hej!

Ett kort besök men en massa intryck!

Under hela min vistelse i Sydsudan försökte jag besöka olika vårdmiljöer för att se hur de jobbar, vilka utmaningar de möter, vilka mål, visioner de har. Idag hade turen kommit till akuten i Juba.

Några dagar innan var vi på sjukhuset och rekade och bokade ett besök på akuten.

Alla bilderna är tagna lite försiktigt med mobilen.

Johannes fick agera "modell".

Ett staket duger gott att torka kläder på. Som på många andra ställen i Afrika är patienten beroende av att ha några anhöriga som stöttar, någon lagar mat, tvättar kläder. En annan går ut på stan för att fixa fram de mediciener läkaren ordinerar och en tredje sitter hos den sjuke.

Tre är alltså det perfekta antalet besökare hos en patient!

Akuten är en kaotiskt plats, en huslänga med två flyglar, just idag med strömavbrott. I de små trånga korridorerna, fulla med patienter var det i stort sett omöjligt att se något annat än några leenden och ögonen.

Jag har tyvärr inte så många bilder från min dag på akuten desto mer minnesbilder. Jag hade med mig lite sjukhuskläder, handskar fick jag av "Mama Rose". Mama Rose var den bäst utbildad sjuksköterskan och henne skulle jag försöka hänga med. Hon var duktig på engelska så vi fann varann snabbt och snart hade hon satt mig i arbete...inte skulle väl jag bara titta, "du vet ju hur man gör, kolla upp mannen som satt handen i en maskin"!

Jag la om handen, han behöver till röntgen och sedan till operation var min bedömning. Vi tog också hand om en motorcykelolycka, en kvinna med hela låret uppskuret. Motorcykelolyckorna är många och de är ofta svårt skadade.

Mama Rose bestämde nu att våra två patienter skulle till röntgen och försökte ordna fram en ambulans då röntgen inte låg på samma ställe. Vi hade tur, en av sjukhusets två ambulanser fungerade.

Här kommer ambulansen. Nu fick anhöriga till våra två patienter lyfta in dem i ambulansen. Det fanns inget mer än ett hårt plåtgolv i bilen, alla anhöriga hoppade in där bak, chauffören, Mama Rose och jag satte oss fram! På med sirenen och ljusen, helt plötsligt sitter jag alltså i ambulans och åker i Juba, helt overkligt men riktigt kul!

På röntgen fick anhöriga sköta all hantering in och ut ur ambulansen, in och ut ur röntgen, betala röntgen(80 SSP) och sedan tillbaks till sjukhuset igen. Patienterna var ändå ganska svårt skadade med svåra smärtor men ingen större klagan trots det.

Väl på akuten gick jag o Mama Rose till operation och träffade en läkare som höll med Rose att de skulle opereras.

Du vet nu var operation ligger, ta mannen med handskadan och ta honom dit!

Förberedelserummet på operation, det fanns inga bårar så sitt eller ligg på golvet. Jag lämnade över min patient och blev sedan indragen på operation. På operation frågade de om jag hade någon kamera med mig...tyvärr hade jag lämnat den hemma trodde inte jag skulle få fota något, men mobilen var med...

Man amputerade två fingrar och försökte sy ihop ett. Lite tetanus vaccin och lite antibiotika, hoppas han slapp få infektioner.

Skåpet för att se röntgenbilder hämtades från ett annat rum, de hade bara ett.

Efter operationen var mitt besök slut, jag var också rätt trött och slut, det var så mycket intryck. Mama Rose fick min stora sjukvårdsbag(hade en del grejer då jag haft ansvaret för vår grupps sjukvård) som ett litet tack.

Huvudet var och är fullt med tankar om hur olika vi har det i världen, orättvisor etc

Hur hade Mama Rose och hennes kollegor det på akuten under oroligheterna i vintras??

Vi har det bra, glöm inte det!

Daniel

Licence to kill!

Hej!

De flesta av er får väl säkert associationer till James Bond när ni ser eller hör orden "Licence to kill".

När jag var i Sydsudan fick jag en annan bild beskriven för mig. Kan redan nu säga att det handlar inte om krig, mord eller skjutvapen...

...utan om motorcyklar.

Bilden här ovan är tagen i Morobo, i södra Sydsudan bara någon mil från Uganda. Om ni kollar noga så ser ni att motorcyklarna de sitter på är splirrans nya, t.o.m plast kvar. I lådorna finns ytterligare en motorcykel.

Så här funkar det, de tar en buss ner till Uganda köper en monterad motorcykel samt en byggsats. Det är billiga motorcyklar från Kina. Väl hemma kan de sälja en av cyklarna, den andra använder de till att ha som taxi, en slags motorcykeltaxi. Mycket vanligt i Sydsudan(även i andra länder). Det enda de behöver är en licens som ger dem rätt att bedriva verksamhet, licensen är en slags skatt som ger staten lite pengar.

Tyvärr ges det ingen utbildning i hur man framför dessa motorcyklar samt lite om ansvar för kundens säkerhet. En god vän i Sydsudan säger att de(motorcykelförarna) har fått ett sk "Lincence to kill".

Såg själv i bl.a. Juba hur farligt de körde, sjukhuset i Juba som jag besökte var fyllt av skadade människor i motorcykelolyckor.

Kör försiktigt!

Daniel

Står kvar på sin post, en hjälte i mina ögon!

Hej!

Vi börjar närma oss Morobo i södra Sydsudan. Efter nästan två timmars försening pga lastbilen som satt fast är vi strax framme.

Då man skall vara försiktigt med fotandet i städer och byar blir det lite smygfoton.

Typ så här...

Det finns gott om skyltar längs vägen. Snart skall en förlossnings och mödravårdsavdelning bli klar här.

En mycket viktigt del av Sydsudanesernas liv, husdjuren måste också må bra för att familjen skall må bra.

Målad information och reklamskyltar var vanligt. Någon som kan översätta?

Spår efter en NGO(Non governmental organisation).

Vårt första mål idag,  Morobo health Center. I ett tidigare inlägg har jag skrivit om stipendiet jag fått(Signe Thorfinns stipendie), ett syfte med resan var att se hur sjukvården fungerar, prehospitalt och även på sjukvårdsinrättningar av olika slag.

Morobo Health Center är ett litet ställe med en mottagning, ett förlossningsrum, har 5-6 platser för inneliggande patienter och ett litet laboratorium. Till min glädje stod två ambulanser inne på gården...

...de ser fina ut men fungerar tyvärr inte:(

De är sönder och det finns inga pengar att reparera dem. Ambulanserna, om de hade fungerat har en chaufför. Chauffören är inte sjukvårdsutbildad, det finns inga "grejer" i bilen, ingen bår, inga mediciner, ingen syrgas...bara ett plåtgolv där patienten läggs och sedan kör man. Anhöriga till den sjuke/skadade får vårda. Närmaste större sjukhus ligger i Yei, tar ca 2 timmar, hur vägarna ser ut, vet ni som läst mina tidigare inlägg från Sydsudan.

En toalett finns i alla fall ute på gården.

Många som ligger inne har malaria, nu när det är torrperiod är det färre fall av malaria.

Marie som också är sjuksköterska tittar på en malariasjuk man.

Vi går in på ett kontor och får lite uppgifter om vad de gör på centret. Labbet klarar av att undersöka malariaprov, HIV, urinprov, TB(tuberkolos), hb(blodvärde). De utför en hel del vaccinationer av barn och kvinnor...när de har tillräckligt med personal och mediciner!

De saknar nästan allt personal(de flesta jobbar på privata mottagningar eller hos någon NGO som betalar bättre), utrustning, elektricitet och mediciner. Det är nästan 6 månader sedan de fick en leverans av mediciner hit, då och då kommer någon NGO och lämnar lite grann.

Den högst utbildad är en sk medical assistent(mitt emellan läkare och sjuksköterska), sedan har de 3 sjuksköterskor/barnmorskor och en vakt. Vakten är den som är "most skilled", bäst att ta hand om akuta olyckor!!

Följer man diagrammet kan vi se att de ligger faktiskt bättre till än målet de satt, i augusti i alla fall. Bilden är tagen i november.

Två droppar av liv! Numera behöver man inte sticka barnen för att ge vaccinationer.

De har ett digert utbildningsprogram, hoppas de hinner med det.

Förlossningsbordet eller kan jag kalla det säng?

Lite av utrustningen på förlossningssalen. För att minska barnadödligheten och mödra dödligheten försöker man få fler kvinnor att komma till health centers som denna, där de kan bli förlösta av en utbildad barnmorska. Skulle det stöta till problem under förlossningen...så blir det tufft. Det tar två timmar till närmaste ställe(Yei) som kan utföra ett kejsarsnitt, ingen ambulans, inga bilar...

Sydsudan har en av världens högsta mödradödlighet, nästan var 7:e kvinna riskerar att dö när hon skall till att föda. I Sverige är den risken minimal.

Mitt i allt detta finns det kvinnor, ja det är för det mesta kvinnor! Hjältar som inte vill lämna sin post, som ser till att ta hand om de som bor i byn/staden, trots dålig lön, trots hemska arbetstider, trots att det saknas mediciner, utrustning mm.

Här kommer en avslutande bild på en hjälte!

Det var allt för idag.

Daniel