the New Nation South Sudan

Hej!

Det är en av landets tidningar, the New Nation. Tänkte visa en framsida, visa rubrikerna. Många av Sydsudans problem kommer fram i denna framsida och jag skall försöka kommentera några av dem. Jag är absolut ingen expert men har i alla fall varit i landet och pratat med en del Sydsudaneser. Syftet är inte att ge en negativ bild av landet men visa lite vad de kämpar med, detta nyaste landet i världen

Vi måste tänka på att de har nu tre års erfarenhet av någon slags demokrati, varit i krig/inbördeskrig nästan oavbrutet i 50 år...det sätter sina spår.

Landet är ungt så även befolkningen, 46% är under 14 år, 66% är under 25 år. De unga är landets framtid och hopp!!

Under mina veckor i landet fick jag ta emot så mycket värme och kärlek, fick träffa många som såg på framtiden med ljusa ögon och hyste ett stort hopp om att landet skulle utvecklas positivt. Nu är det tyvärr oroligt i landet vilket givetvis gjort backen/berget de måste bestiga högre.

Mässlingen dödar barn, i vissa områden är det bara 20% som vaccineras, för att få ett skydd i befolkningen måste minst 80% vaccinera sina barn.

Child abduction/kidnappning av barn, något så fruktansvärt. Ibland för att de skall bli soldater eller tvingas till sex/slaveri. Det finns stammar som blivit infertila pga sitt leverne och inte kan få barn, vad gör man då?? Jo man kidnappar små barn från ett annat område och fostrar dem som sina egna.

LRA(Lord´s resistence army) gör räder i landet och dödar. Skrev om jakten på Joseph Kony i ett tidigare inlägg. Han härjar även i grannländerna.

Abyei i norra Sydsudan, ett distrikt som är oljerikt och gränsar till Sudan. Området är omtvistat och både Sudan och Sydsudan vill ha det pga oljan. En folkomröstning av de boende i området skulle hållas redan 2011. Den har förhalats flera år då länderna inte kan komma överens om vilka som skall få rösta. Sudan ville att en folkgrupp som är nomader med boskap och utnyttjar området för bete också skulle få rösta då de vistas i landet men se det ville inte Sydsudan. Nu har de boende med största gruppen, Dinkas gjort en egen omröstning där över 90% ville tillhöra Sydsudan. Ingen har ännu godtagit resultatet officiellt.

Översvämningar stoppar lastbilarna vid Ugandas gräns. Sydsudan har ingen egen kustremsa eller hamn vilket gör att allt som skall in i och ut ur landet måste fraktas med lastbil...och med vägar som de i Sydsudan går det illa vid häftiga regn. När jag var där började diesel/bensin och andra förnödenheter ta slut i Juba men efter några dagar kom lastbilarna iväg.

Att driva företag/göra affärer i Sydsudan är inte lätt.

Sydsudan rankades på plats 186 av 189 länder i världen i hur lätt/svårt det är att göra "business", ju lägre siffra desto bättre.

 Några exempel, att importera en vara/sak tar i snitt 130 dagar, kräver att man fyller i 12 dokument och en container kostar 9.285 dollar att ta in, typ 65.000 kr. Att exportera tar bara 60 dagar och kostar då bara 5.335 dollar per container. 

Vad kostar ett kilo potatis eller en säck bönor på marknaden i Juba? Jo det kan man läsa om i tidningen.

För att ge er ett hum om priserna så är ett pund cirka 2,4 kr(1ssp x 2,4kr).

Ett kilo potatis blir ca 14 kr och en säck a 50 kg bönor blir ca 575 kr. Kolla  listan, det bör funka att läsa. Nu har jag ingen koll på hur mycket priserna ökat pga oroligheterna i landet. Nu som då är det i alla fall billigare att handla på landsbygden, vilket vi gjorde när vi lämnade Yei och åkte till Juba.

Okej, kanske lite mycket text och lite deprimerande läsning faktiskt men nu vet ni lite mer hur de har det. De, vilka de? Jo människorna, sådana som du och jag.

Jag vill i alla fall göra något, jag använder mig av mina kontakter i kyrkan, du kan säkert göra något sådant också eller varför inte ge en peng till Läkare utan gränser som gör ett fantastiskt jobb i landet eller PMU, Erikshjälpen mfl.

Just nu behöver de min/din hjälp!

Ha de gott!

Daniel

Emmanuel Christian Training Center South Sudan

Hej!

Dagens tur tar oss till en bibelskola i Maridi någon timmas bilresa från Yei. Det är alltid svårt att säga hur länge en resa tar, allt beror på vägens kvalité. Regnar det dagen innan kan vägen bli i stort sett ofarbar. Nu gick det bra denna gången även om vi passerade stora vattenhinder.

Vi skall besöka en internatskola som ffa funkar som bibelskola.

Tyckte bilden blev lite cool. John Garang till vänster om Jesus(Garang var en av Sydsudans mest kända rebelledare i 20 år, blev vicepresident i Sudan från den 9 juli 2005, han omkom i en helikopterkrasch den 30 juli 2005. Olycka???).

Till höger om Jesus, Salva Kiir den sittande presidenten i Sydsudan, just nu i konflikt med förre vice presidenten Riek Machar. Här om veckan skrevs ett nytt eldupphör avtal mellan de stridande parterna, hoppas den håller och freden åter kan få råda i  landet.

 Som kuriosa kan nämnas att Salva Kiir har goda förbindelser med den förra fienden, presidenten i Sudan Omar al-Bashir. En riktig soppa som ni förstår...tur e la att the most excellent Jesus inte har några bindningar till någon av dem, han vill nog bara mäkla fred.

På schemat fanns även ämnen som engelska och datorkunskap.

Biblioteket här var bättre utrustat än det på universitetet i Juba, bättre datasalar med.

En vårdcentral för elever och de som arbetade på området, folk i byarna runt omkring kom hit också.

Fina ändamålsenliga byggnader för lärande och boendet, har för mig att skolan levde på bidrag från utlandet och på försäljning av kor, getter, höns mm.

Palle i samspråk med metallarbetare.

Palle, han hittade alltid någon att prata med, höra hur man hade det etc.

Vem bor här då?

Jo Nasse.

Palle i farten igen:)

Frigående höns?

På väggen står det skrivet när det är dags för...

Under vårt besök serverades en helt underbar kyckling, inte seg som tuggummi, med mkt kött på, en fröjd mot de kycklingar vi tidigare försökt äta. I samband med måltiden fick vi lyssna till berättelser från inbördeskriget av våra sydsudanesiska vänner. Kan inte återge dem helt här men det var verkligen ett Guds under att de överlevde belägringen av Juba. Ett år tror de sa 1988 var livet otroligt tufft för de belägrade i Juba, då gav mangoträden frukt året om, något de vanligen inte gör. Detta gav dem i alla fall något att äta.

Det är dags att åka hemåt, jag går i förväg så kan jag spana lite fågel och fota lite. Jag hann så långt att de hann bli lite oroliga om jag gått vilse...men de hade jag ju inte.

Barn i skoluniformer ser man överallt. Härligt men tyvärr är det en mycket stor dropout från skolan, alltså det är få som fullföljer skolan till examen. Detta gäller som vanligt ffa flickorna. De gifts bort eller så måste de hjälpa till i hemmen.

Träkol säljs överallt. 98% av alla hushåll använder sig av träkol till matlagning...tyvärr planteras det nästan inga nya träd, ett stort problem framöver.

Behövs den här skylten? I så fall måste de stå varje hundrade meter, vägnätet är en katastrof i landet. Endast en väg från Uganda till huvudstaden Juba är asfalterad!! Detta i ett land större än Sverige.

Här kommer skjutsen:)

Ha de gott!

Daniel

Lite smådjur från Sydsudan

Hej!

Det blir en kortis idag. Ni som läser min blogg mer regelbundet vet att jag är en vandrare, gillar att strosa omkring med min kikare och kamera.

Bilderna här är tagna på compoundet i Yei, med mitt 400/5,6.

Ödlor är bra grannar och rumskompisar... de äter bl.a. spindlar.

Färgen på denna indikerar fara, rör mig inte.

Några turskott!

Det var allt för idag.

Vid fyra i natt blir det uppstigning, skall ut till Landsjön för att ringmärka fåglar.

Ha de!

Daniel

Kyrkbesök i Morobo South Sudan

Hej!

I stort sett varje dag gjorde vi små resor från Yei, dagens tripp tog oss till Morobo. Morobo ligger intill Uganda och Kongo-Kinshasa(Demokratiska republiken Kongo) bara några kilometer från gränserna.

Vi var över två timmar försenade pga de dåliga vägarna med lastbilar som satt fast i leran.

Morobo ligger på en kulle med en massa hyddor, radiomaster mm.

Kyrkan låg här uppe med.

Inga sura miner här utan...

Vi dansades in i kyrkan där PeO skulle tala lite Guds ord.

Visst kan predikningar vara tröttande ibland men här fanns en naturlig förklaring. Han hade gått upp i ottan cyklat över 2 timmar för att komma hit...och sedan är vi två timmar sena.

Utanför vad händer där?

Vatten måste en ju ha! Tyckte det var roligt att se så många borrade brunnar i landet, härligt rent vatten så att barnen slipper bli sjuka i diarrésjukdomar, få mask i magen mm.

På tal om barn...de gör som våra barn fast under enklare förhållanden.

De spelar fotboll!

Bland getter och högt gräs men roligt har de.

Mina barn spelar Call of Duty.

Kommer det bli mål?

Efter mötet, medans maten tillagades besökte vi kyrkornas gemensamma odlingar, här odlade de bl.a. bönor, jordnötter och annat som gav en extra inkomst som kunde användas till kyrkans verksamhet.

Några ur vår grupp samt lite pastorer från området. Lite kuriosa var att på andra sidan vägen, strax intill fältet låg Kongo-Kinshasa. Det landet ville vi besöka, inte fel att få med det på "besökta länder-listan".

Bildbeviset, vi är nu typ fem meter inne i Kongo:)

Tillbaks till Morobo.

De ville slakta en get till vår ära men vi avböjde vänligt men bestämt och fick en god grönsaksröra och ris till middag i stället. Vi hade inte haft en chans att hinna hem innan mörkret om geten skulle bli rätt tillagad...vi fick med oss en levande tupp i bilen i stället. Som till vissas munterhet kom loss och "levde rövare" där bak.

Och till sist en favorit i repris...

Ha de gott!

Daniel

Compoundet i Yei, South Sudan

Hej!

Bloggen har tyvärr legat på is allt för länge, nu gör jag ett försök att komma igång igen. Har haft mycket att göra. Har bl.a. haft mitt första "riktiga bröllop". En kollega övertalade mig att fota det samt alla porträttbilder. Hualien vilken anspänning men mer om det senare.

Har i alla fall gått igenom alla foton från Sydsudan och vill fortsätta dela med mig lite från detta nya land.

Var i Sydsudan i två veckor, första veckan i Yei.

Kom med in och se hur vi bodde. Detta var vår basstation i Yei. Härifrån gjorde vi flera dagsturer till andra städer/byar, skolor, sjukhus mm. Området tillhör SPC, pingströrelsen i Sydsudan.

En tidig morgon, jag gillade att gå upp tidigt, strosa på området eller ta en sväng längs vägen.

Ett flertal hus fanns på området, kontor, radiostudio, verkstad mm.

Undrar hur denna lastbilen kom hit ner?

Bilparkering, tyvärr funkar inte alla bilarna, lite svårt att få tag på reservdelar.

Hus och lite enklare hyddor, den sista var min. Funkade helt ok, lite kort säng, dörren gick inte och stänga helt...men jag hade inga ovälkomna besök av ormar eller dyligt.

En helt okej bekvämlighetsinrättning.

Här värms vatten till duschen.

Vattnet hämtade man i ett handfat, blandade med lite kallvatten.

Som man sedan hällde över sig i lagom mängder. Funkade kanon.

Detta var vår matsal, fikarum. Här satt vi ofta och käkade. På kvällarna blir det snabbt mörkt men när väl generatoren hostat igång hade vi ström i tre-fyra timmar. Då satt man gärna här och samtalade, skrev dagbok mm.

Som ni ser har vi det trevligt. Vattnet filtrerades i de två stora behållarna. Här fyllde vi på våra vattenflaskor varje dag. Kräsen som jag är, ja liite, var maten något jag var lite orolig för inför resan. Nu gick det kanonbra, mycket goa grönsaksröror, potatis, lite kött ibland, en seg höna då och då samt en daglig dos av majsgröt samt te och vitt bröd. Det gick bra att leva på det under några veckor.

God färsk frukt.

Jag var med på marknaden en dag för att handla frukt. Vilken kul upplevelse, tyvärr fick jag inte fotografera där. En predikant gick omkring bland stånden och predikade, en kör sjöng medryckande. Alla försäljare stod och dansade till musiken och sången, jag kunde inte vara still så jag började också dansa och hela marknaden bröt ut i jubel och höga rop och flera kom fram till mig och dansade. Tänk att fått med detta på film, det var ett så härligt gung! I kvarteret intill hörde jag Petter´s musik strömma ut från ett stånd, ett gäng ungdomar sålde skivor och spelade musik. Borde köpt Petter´s skiva, hade varit lite coolt och komma hem med den från Sydsudan.

Det var lite frustrerande att inte kunna fota på byn/stan. Det fanns så mycket kul att visa. Nu finns ju mina minnen kvar i alla fall.

Nu har jag lite mer bilder men de kommer i nästa blogg.

Trevlig helg!

Daniel