Välkommen hit!

Hej!

Vi svenskar gillar inte när någon inte passar en avtalad tid, jag är en av dem. Jag som är en tidsoptimist som frun min säger. 

När jag var i Sydsudan för ett par år sedan skulle vi ha ett möte på ett ställe men blev kraftigt försenade. Det var inget som störde våra Sydsudanesiska vänner. De dansade och sjöng när vi kom, viftade med grenar och slog på trumman. Den här mannen visade med hela ansiktet att vi var välkomna...trots vi var över 2 timmar sena.

Välkomna!

Tänker mycket på dem i Morobo, Yei och på andra ställen i Sydsudan. Läser nästan dagligen hur människor mördas, våldtas, hungrar. Det är inget som det står något om i svenska tidningar men eländet är där ändå:(

Hur mår han...

Daniel

Streetphotos from Juba South Sudan

Hej!

Det första jag fick höra efter att jag blivit välkomnad till Sydsudan och Juba var:

"Ta inga kort! Inte här i stan, absolut inte på poliser och militärer!"

Det var tufft att höra när man är nördig fotograf och besöker ett nytt land. Nu följde jag det...för det mesta...i alla fall:)

Här kommer en drös bilder från mobilen...måste ha kommit åt funktionen av misstag.

En av huvudgatorna i stan. Av någon konstig anledning har lämnat en bit oasfalterad, man skulle kunna kalla det en väldigt lång vägbula.

Vattnet hämtas i Nilen och körs ut till olika bostadsområden.

Dessa flakmotorcyklar användes som taxi och för varutransporter. Importerade billigt från Kina.

En hel dag var militären ute och samlade in sopor, skräp över hela Juba. Militären måste sysselsättas, bidra till samhället. Tror inte de tyckte det var så kul.

Frihetsmonument i Juba. Knappt något folk och jag vågade inte fota där, fick bli ett från bilen.

Juba Swet, ett gym. Hade varit coolt att se hur det såg ut där inne.

Motorcykel taxi.

Här kommer det motorcyklar från alla håll. Antalet olyckor med motorcyklar är oerhört stort i Juba, många dör och många skadas svårt varje dag. Träffade på några offer på akuten men mer om det en annan gång.

Morgonrusningen.

Till vänster fängelset i Juba. Inget ställe ni vill vara på kan jag lova. Sverige har haft kriminalvårdare i Sydsudan för att utbilda och stötta dem så att fängelserna i landet skall bli bättre och humanare.

Live the tune...

Most trusted paint in South Sudan! Nu räcker det tyvärr inte bara med färg för att få landet på fötter...

Daniel

UNMISS Juba South Sudan, hockey och en ko vid namn Ban Ki Moon

Hej!

Med den rubriken blev ni väl nyfikna? Välkomna med till FN:s läger i Juba!

En stad, ett samhälle i en slags parallell värld till den som "de andra" levde i.

För att komma in på lägret var du tvungen att passera vakterna...inte från FN utan från det kenyanska vaktbolaget!?

Jag har en kompis som jobbade i Sydsudan och bodde på basen så därför fick vi följa med in som besökare.

Pether välkomnar oss in i sin lilla container...med AC!

Svenskt kaffe, pepparkakor och en bulle. Trots vi bara varit borta några veckor smakade det gott med lite "svenskt" fika.

Områdeskarta.

Som vilket villakvarter som helst?

Det mesta fanns på området, affärer, restauranger, sjukhus mm. Det kändes som man var på ett enda stort lägerområde. En massa aktiviteter överallt, folk idrottade en del, festade en del(en del mkt) eller så chillade man i sin container.

Den här kon heter Ban Ki Moon efter FN:s generalsekreterare, ett skämt, han är väl inte så populär tror jag. Kossan lever nog inte längre då basen invaderats av tusentals internflyktingar, som sökt skydd úndan konflikten mellan presidenten Salva Kiir och förre vicepresidenten Riek Machar. Det är lite lugnare nu men tusentals människor har dött och fler lär det bli om det blir svält.

Denna japanska gjorde allt för att inte bli brun...tydligen gick/sprang hon varje dag i full mundering, varmt?

Ett litet sjukhus fanns på området, ett Level 2 sjukhus, har olika vårdavdelningar, mindre operationer kan göras, intensivvårdsavdelning. Som ni kan ana från bilden sköts sjukhuset av Kambodjaner. Varje land får meddela FN inför olika operationer i världen vad de kan ställa upp med och sedan bestämmer någon på FN vem som skall göra vad. Sjukvården gick till...Kambodjanerna.

Då detta är mitt gebit försökte jag kommunisera med sjukvårdarna på plats, det visade sig att de kunde i stort sett ingen engelska!! Ett stort internationellt uppdrag och så skickar men personal som inte kan kommunicera med dem som de skall hjälpa, skandal! Fick höra några hemska berättelser hur det var på sjukhuset.

Den bäst utrustade ambulansen jag såg i Sydsudan.

Dessa ambulanser tog hand om FN:s personal, alltså främst grejer som hände inom basen.

Ambulansgaraget.

Ambulanssjukvårdare, tyvärr kunde han ingen engelska så det gick inte att utbyta erfarenheter.

Den här krockade bilen stod placerad precis vid utfarten från basen. Budskapet var riktat till FN personal inte till lokalbefolkningen(vilka i och för sig också skulle behöva tänka sig för). Det är bättre att förlora en minut i livet än att förlora livet på en minut!

Alla fick inte köra med FN-fordon, alla testades och 30% missade testet. Svårt?? Nja... enligt min vän handlade det om att köra runt på en plan yta, köra upp för ett litet gupp och sedan utföra en backning och parkera på utgångsplatsen.

Gott om FN bilar och gott om bruna glador.

Lite nyttigt tidsfördriv i den 30-40 gradiga värmen, lite hockey, visserligen utan is men med ganska ordentligt målvaktsutrustning...

...varmt?

Till en av dagens höjdpunkter nu, jag lyckades ordna till ett möte med en kollega från ambulansen i Jönköping. Björn jobbade för MSB:s räkning i Sydsudan. Han var med och byggde upp läger och hade ansvar för vattenförsörjningen.

Björn till höger. Han är faktiskt nere i Sydsudan igen på nya äventyr.

Ta´t försiktigt Björn!

Ha de gott vänner!

Daniel

Mitt möte med Ban Ki-Moon i Juba Sydsudan

Hej!

Inte har du träffat Ban Ki-Moon tänker nog ni alla eller?

Jag har faktiskt det, var i Sydsudan några veckor innan oroligheterna började. Besökte bl.a. FN-basen UNMISS i Juba. Hade en god vän som jobbade på fängelserna i Sydsudan för FN:s räkning.

Under en rundvandring på basen träffade jag Ban Ki-Moon medans han gick och betade i det höga gräset tillsammans med några kohägrar:)

Detta är Ban Ki-Moon, en gåva till FN-basen som snabbt blev döpt till Ban Ki-Moon. Varför det namnet? Man kan väl ana ett visst missnöje mot FN-chefen, att han kanske inte får så mycket gjort. Lite kul var det i alla fall. Ber om ursäkt om jag lurade in dig på min blogg.

Jag återkommer till Sydsudan lite längre fram i vinter, är ju inte klar med Tanzania än, tittade lite på Sydsudan bilder i em då jag skall ha en träff med mitt resesällskap på söndag, därav detta inlägg.

Ha en skön kväll!

Daniel