Bakom galler

Hej!

Sent hemma efter lite innebandy...eller gubbinnebandy man kanske skulle kalla det. Orkar inte med något långt blogginlägg ikväll, det blir en bild. Blir bäst förstorad!

Behind bars

Daniel

Fotorunda i Lokichoggio

Hej igen!

Att fixa 3 jeepar tar sin tid och då det inte direkt är min hemmaplan tog jag mig en promenad på stan. Stan är några asfalterade gator med lite hus vid sidan om. Lämnar du huvudstråken är det sand och grus som gäller.

Fina färger

Blandar och ger med bilderna, ibland mobilbilder, ibland inramade bilder, ibland svartvitt det får ni stå ut med...

Har man inga leksaker så gör barnen leksaker av burkar, flaskor eller som här av ett däck. 

Skomakarens dotter, affärer/verkstaden skymtar ni bakom tösen.

Först så ville hon inte vara med på bild

Keep Loki clean...finns lite att jobba på

På posten, inte Postnord:)

Kompisar

Skall ni ha skjuts frågar taxikillen

Färger

Motorcykeltaxi

Det är väldigt tacksamt att fotografera barn, nyfikna och ofta väldigt glada.

Ett nytt hemmabygge

Härligt att se en ambulans! Kollegor till mig:)

Oftast är ambulanserna knappt utrustade, kan vara en brits men ofta bara ett hårt plåtgolv. Inga sjukvårdare utan anhöriga får lasta in patienten och vårda på väg in till sjukhuset. Det är ofta långa sträckor för patienterna att ta sig till sjukhusen så dessa ambulanser gör trots sin enkelhet ett bra och nödvändigt jobb!

Fram för mer ambulanser, det finns många olika varianter på ambulanstransporter i dessa länder. Man använder cyklar, motorcyklar och kopplar på en slags kärra där patienten får ligga, bättre än att gå själv alla gånger!

Tar mig bort från huvudgatorna och miljön blir lite annorlunda. Hoppas på lite roliga fåglar att fota(är hängiven fågelskådare), hittar inte så mycket fågel denna gången dock.

Inga fåglar men väl en telefonkiosk:)

Det är nog några år sedan denna användes. Dags för mig att vandra till hotellet då resten av gänget har anlänt. Nu kan vi äntligen åka mot Sydsudan!

Våra vänner får lite lunch innan vi drar. Vid bordet Niclas Lindgren från PMU(Pingstmissionens utvecklingshjälp) Linda Hörnqvist och Lena Scherman från Sveriges television, Gert, Bengt och Magnus, vår läkare.

Fortsättning följer...

Daniel

Lokichoggio norra Kenya

Hej!

Varit dålig på att uppdatera min blogg på senaste tiden. Jobbat mycket sedan jag kom hem från Sydsudan, varit tvungen att betala tillbaka en del byten. Så nu jobbar jag varje helg tills jag den 18 oktober åter åker till Afrika, denna gången till Tanzania.

Här en flodpassage utanför staden Lodwar. Vi var tvungna att vänta lite på att vattnet skulle sjunka undan.

I Lodwar hade vi handlat en del förnödenheter inför vår tripp in i Sydsudan. Linus och jag kom lite i förväg, i morgon kommer resten av gänget och journalisterna från Korrespondenterna. De skall vara med oss en vecka.

Linus räknar ut hur mycket 750 liter vatten skall kosta oss.

Det finns mycket att köpa i affären, här ser man bland annat lite av de halsband som Nyangatom och Toposa stammarna har på sig.

Massor av vatten, grönsaker, ris, majsmjöl, madrasser, myggnät, ja listan kan göras mycket lång. Allt detta skall in och upp på våra Toyota Landcruisers. 

Bilarna måste servas innan vi lämnar Loki. I Lokichoggio finns en märkesverkstad, den är dyr så vi valde en enkel verkstad längs gatan. Den funkade kanon, stenar, ngn domkraft är nästan allt man behöver. De delar som är sönder kan köpas tvärs över gatan. 

Många blir nyfikna på oss vitingar, Linus som kan swahili drar till sig många barn som vill se och höra han.

Samarbete är modellen.

Saknades någon del i affären så fick vi gå till smeden i byn och han fixade till de delar vi behövde. Fråga mig inte vad denna delen heter men den passade in någonstans i bromssystemet:)

Lite smutsig men vad gör det?

Ett par svartvita bilder, en Letherman kan lösa många problem.

Ljugarbänken i Loki.

Med  Safariskor går vi vidare...

I nästa blogg blir det lite mer bilder från Loki, jag tar mig en fotopromenad.

Den 17 oktober kommer Korrespondenterna att handla om Sydsudan. 

Ses snart igen!

Daniel

Vart tog vägen vägen?

Hej!

Bara några hundra meter innan gränsen till Sydsudan försvann vägen. Klicka och förstora för bästa bild...i alla fall den första:)

Bil eller båt?

Tror journalisterna från Korrespondenterna fick en häftig upplevelse här.

Vår bil hade fastnat i ett hål här i vattnet så jag satt med vatten till fotknölarna i vår bil.

Ja vilken början på färden in i Sydsudan:)

Fortsättning följer...

Daniel

Jesus älskar alla barnen...

...alla barnen på vår jord!

Röd, gul, vit och svart gör detsamma har han sagt, Jesus älskar alla barnen på vår jord!

Hej!

Vart skall det här sluta tänker du kanske? Ja det vet inte jag heller:)

Detta är nog den sista bloggen om min resa till Lotimor, Sydsudan i våras. Du får läsa lite gamla bloggar för bakgrund, vad vi gjorde där mm

Några dagar tog vi promenader i närområdet, vi besökte lite familjer, bosättningar mm, jag hamnade på efterkälken som vanligt. Gick och strosade, sökte bra motiv att fota så mitt sällskap var långt före mig.

Då dyker 2 pojkar upp, kanske 10 år gamla. De följer mig, vi försöker prata, hade faktiskt lärt mig några fraser Nyangatom: Kanyaritae ayong Daniel vilket betyder jag heter Daniel.

De sa sina namn men dom har jag glömt. Vi gick nog ihop i 1,5 timme. De började sjunga en sång i fin melodi medan vi gick, de tittade på mig kan inte du sjunga? Då kom jag ihop en sång jag lärde mig i söndagsskolan när jag var liten, ja det var Jesus älskar alla barnen.

Där går jag, i en bortglömd del av Sydsudan och sjunger en gammal söndagsskolesång tillsammans med två nakna pojkar. Plötsligt hör jag hur de stämmer in i vissa ord, de var grymma på lyssna in melodin och vissa ord.

Efter en stund slår orden jag sjunger till mig med kraft, jag börjar gråta...Jesus älskar alla barnen...

...men hur märker "mina" två pojkar det? Nakna, törstiga, ofta hungriga, drabbas hårt av enkla infektioner som vi lätt behandlar "hemma" i Sverige. 

Här har vi precis delat en flaska vatten

Trots alla mina frågor tror jag på orden i sången och hoppas jag kan/vågar visa kärlek till folk jag möter vart jag än går omkring.

Kiboikin nikajokon!

Daniel